Vår son har det tufft i skolan

Fråga:

Hej!

Vi har två grabbar en på 9 år och en funktionshindrad grabb på 11 år. 9-åringen har det tufft i skolan pga storebror (de går inte på samma skola). De kastar ur sig glåpord att brorsan är cp, äcklig, pucko mm. Nu har de börjat att frysa ut honom på så sätt att han får vara med och leka, men sedan går de helt plötsligt i väg och han vet inte om han får följa med.

Nu skall jag inte sticka under stol med att jag vet att vår grabb är blyg och känner sig osäker på många plan. Han kan inte reglerna i fotboll och vill därför inte vara med för att han känner att han stör. Han vill inte vara med att leka krig för att han tycker det är töntigt men saken är den att när han kommer hem på eftermiddagen så sätter han sig i stora traktorn och hjälper sin far på åkern.

Så han befinner sig i två världar men det ”räknas” inte för honom att han kan köra en stor traktor och hjälpa till på gården eller ta cykeln och cykla en sväng på tre mil. Det räknas inte. Han vill ju passa in, köra tramptraktor för de andra i klassen gör det, spela fotboll osv men han är hela tiden rädd för näsbrännan över att ”din brorsa är ett pucko cp” och kommentarer som att du är också cp för att din bror är det.

Hur skall jag göra för att stärka hans självförtroende/självkänsla att han är perfekt precis som han är. Vi har suttit i timmar och ältat detta och även tagit upp detta med att de som är tuffa i klassen inte är så tuffa som de verkar när de kommer hem och mörkret faller.

Svar:

Hej!

Jag blev berörd av ditt brev. Det låter som att din kille har det tufft. Jag ser flera olika saker som kan vara viktiga att göra. För det första tycker jag att man måste titta på situationen i skolan. Är din son utsatt för mobbning? Hur ofta händer det att han blir utsatt för glåpord och utfrysning som du beskriver? Har han vänner i skolan som inte är taskiga? Skolan är skyldig att vidta åtgärder mot mobbning och kränkande behandling. De bör också hjälpa till om en elev är utanför, även om det inte handlar om direkt mobbning. Jag antar att ni har pratat med skolpersonal med om det här, men ofta är det nödvändigt att vara envis och ställa krav som förälder. Prata både med lärare och skolledning/elevhälsa. Hur ser de på problemen? Vad kan de erbjuda för hjälp? Går det till exempel att engagera föräldrarna till de barn som utsätter din son för dålig behandling?

För det andra kan det finnas anledning att hjälpa din son att bli mer framåt i sociala sammanhang. Du skriver att han är blyg och drar sig undan. Är han så med de flesta barn, även om de inte tidigare har varit taskig mot honom? Är han det både med enskilda barn och med grupper av barn? Om han är generellt blyg och drar sig undan, så tror jag att det kan vara ett viktigt spår att jobba vidare på. Att ha vänner som man känner sig bekräftad av är ett grundläggande behov hos de flesta av oss. Det är därför svårt att stärka din sons självkänsla och övertyga honom om att han duger som han är, om hans blyghet samtidigt hindrar honom från social kontakt med andra barn. Det är också viktigt att bygga vidare på de kontakter som känns bäst för din son. Kanske det finns enskilda barn i skolan eller hemma som han har lite bättre kontakt med? Ibland kan elevhälsan hjälpa till även med den här typen av problem. I annat fall kan det vara aktuellt att söka hjälp inom vården. Jag kan också rekommendera boken ”Mer än blyg: om social ängslighet hos barn och ungdomar” av Liv Svirksy, Ulrika Thulin och Lars-Göran Öst. Den beskriver hur man kan hjälpa barn som lider av blyghet.

Vid sidan av att arbeta med situationen i skolan och med blyghet kan det också vara viktigt att visa för din son att han duger som han är. Du avslutar ditt brev med sådana tankar. Det kan ibland vara motsägelsefullt att dra igång olika hjälpinsatser (t ex hjälpa din son med blygheten) och samtidigt ge budskapet ”du duger som du är”. Om man duger som man är behöver man väl inte ändra på sig? När man ska hjälpa barn att övervinna svårigheter är det därför väldigt viktigt att skilja på enskilda beteenden och personligheten som helhet. Din son kan behöva ändra sitt sätt att bete sig i vissa situationer (t ex bli mer framåt ibland), men han behöver inte ändra den han är i grunden (t ex en nyfiken kille som är full av ambitioner, önskningar och vilja). Det är viktigt att tänka på när ni ska prata med honom om eventuella åtgärder. Förklara till exempel att alla barn är rädda för olika saker (höjder, spindlar, vara ensam, mörker, och ibland social kontakt). Fråga honom själv vad han tror att han skulle behöva lära sig för att klara av de situationer han tycker är svåra. Försök att hitta gemensamma mål att jobba mot. Då ökar chansen att han kan se det som en separat färdighet – istället för att han behöver ändra på vem han är i grunden.

Jag vill avsluta med att påminna om några saker som kan vara viktiga att tänka på när det gäller att stärka barns självkänsla. Som sagt är det svårt att övertyga barn om att de duger, när deras upplevelser helt går emot det. Om din son kommer hem från skolan och känner sig eländig, så kan det vara bättre att bara försöka lyssna och förstå hur han känner. Ibland får man stå emot impulsen att genast trösta, eftersom det kan hindra barnet att berätta. Sen måste man förstås trösta ibland och framförallt försöka lösa de grundläggande problemen (t ex mobbning i skolan).

En grundläggande förutsättning för att barn ska känna sig bekräftad av föräldrarna är att undvika dubbla budskap. Det räcker inte med att säga att ett barn duger och är bra, man måste också visa det. Jag gav ett exempel på dubbla budskap tidigare – att å ena sidan säga att han duger, å andra sidan uttrycka att han behöver ändra på sig. Det är därför det är så viktigt att man har en tydlig överenskommelse med barnet – han måste själv uttrycka att han vill ändra på sig eller lära sig något innan man kan peppa honom och påminna honom om det. Likaså är det viktigt att på alla sätt visa att det är okej att din son avstår från kontakter eller aktiviteter ibland.

Till sist kan det vara viktigt att fundera på hur ni föräldrar agerar i sociala situationer. Barn som lider av blyghet påverkas ofta av hur övriga familjen beter sig med andra människor. Försök att föregå med gott exempel och visa hur din son kan vara mer framåt genom att själv vara det.

Jag hoppas att ni lyckas hjälpa er son till att trivas bättre i skolan och med livet i stort!

Varma hälsningar,
Martin

Har du en fråga till våra experter? Ställ den här.