”Min man har daglig kontakt med sin ungdomskärlek”

Maken har fått kontakt med sin ungdomskärlek på nätet och nu har de två tät kontakt. De är bara vänner, säger han, men hans fru har svårt att tro på det och känner sig hjälplös, mesig och nedstämd. Psykologen Liria Ortiz svarar.

Fråga:

Hej, min man och jag är båda över 60 och har vuxna barn tillsammans. Allt borde vara frid och fröjd. Men det är det inte. Orsaken till det är att min man har hittat sin gamla ungdomskärlek på nätet. De har haft daglig mejlkontakt sedan dess. I början var det ”värre”. Då pratade de i telefon med varandra i timmar varje vecka. Jag har försökt att ”acceptera” hans/deras så kallad vänskap.

Hon har också hälsat på hos oss. Jag var med på det, har alltid velat vara till lags och jag ville tro på honom när han sa att det är ”inget” mellan dem. Fast när hon väl kom satt de som två undulater på samma pinne och kuttrade. Jag var uppasserskan. Precis innan hon kom hit ”råkade” jag se ett sms på makens telefon, en kärleksförklaring till denna kvinna. Jag höll på att bryta ihop. Han har också hälsat på hemma hos henne i flera dagar. De har inget sexuellt förhållande, det har min man sagt och där tror jag honom. Om det hade varit så hade saken kommit i ett helt annat läge. Då hade jag varit väck.

Jag känner mig förtvivlad, vissa gånger kan jag se på situationen med en viss klarhet, och vissa gånger inte. Jag känner mig så hjälplös och så feg. Är jag för mesig? Min man säger att han älskar mig över allt annat, det är ju inte så svårt att säga, eller hur?

På ett sätt vill jag tro det, men jag är väldigt oroad och nedstämd. Jag tycker det hela är så onödigt. Själv vet jag inte längre om jag älskar honom. Men vi har varit tillsammans så länge och som sagt har haft hela livet ihop, ska något sådant här bara förstöra allt?

Hustrun

Svar:

Hej Hustrun! Det är mycket som talar för att din man är förälskad i sin ungdomskärlek. Hans beteende är ju ganska gränslöst. På det sätt som kan inträffa vid en förälskelse. Som upptagenheten med den andre och oförmågan att ”stänga av”. Förälskelse har inte bara ett inslag av dårskap utan också av egoism. Din man verkar inte inse att han sårar dig. Han ignorerar dina känslor och visar inte empati eller respekt.

Trohet i ett äktenskap handlar ju inte bara om sexuell trohet. Även om det ofta är det som vi fokuserar på. Det handlar också om känslomässig trohet. Som tillgodoser vårt behov av att vara unik för den som vi älskar och lever ihop med. Att vara viktigast och i centrum för den andre. Med den definitionen av trohet framstår det för mig som om din man är otrogen mot dig.

Jag överrumplar dig kanske med mitt klarspråk. Men jag tror att en viktig utgångspunkt är att göra tydligt att det inte är du som sätter ert mångåriga äktenskap i gungning. Och det är inte du som utsätter er för risken att förlora varandra. Det är din man. Du vill rädda det som är bra. Kanske du inte älskar din man längre, men du vill inte att ”något sådant här bara ska förstöra allt”. För så tycks du se på ert äktenskap. Att det finns något som är bra, och som är värt att rädda.

Låt mig först säga att du inte är feg. Du är mänsklig. De allra flesta av oss reagerar som du. Vi tvekar och tvekar, bagatelliserar och minimerar och säger oss: ”Det är inte så allvarligt. Det går över.” Allt för att det är smärtsamt att ta tag i verkligheten och det obehagliga som pågår. Ibland tar vi till och med på oss det som händer bara för att inte ställa krav på andra. Vi kan gå omkring och må dåligt väldigt länge över saker som vi utsätts för, och leva på marginalen till vad vi egentligen orkar med och står ut med. Men, som jag tolkar det utifrån ditt brev, nu känner du att det får vara nog. Stämmer det?

För att ta ett beslut om hur du vill gå vidare kan du svara på följande frågor: Vad är det som är mindre bra i ert äktenskap? Vad är det som är bra? Vad är det du vill rädda?  Gör det tydligt för dig. Tänk efter. Tänk fritt. Fråga andra om du tror att det är till hjälp för dig. Skriv gärna ner. Låt det få ta en tid. Idén med den här uppgiften är att den ge dig kraft och motivation för ett beslut, som du bör fatta ganska snart. Ska du kämpa för ert äktenskap eller ska du lämna det för att behålla din självrespekt?
Din man säger att han älskar dig. Hans beteende visar på något annat. Det här är ett evigt dilemma i nära relationer. Ska vi tro på vad den andre säger, eller på det han/hon gör? Mitt råd till dig är att utgå från det han gör och inte från det han säger. Möjligen är det så att din man ännu inte vågar tro på en relation med den andra kvinnan. Därför ger han dubbla budskap. Möj­ligen är det så att han vill ha dig som en trygghet och någon att kunna återvända till i det osäkra läge som han är i.

Ni skulle behöva gå i parterapi, och syna ert äktenskap ganska rejält i sömmarna. Vill inte din man gå kan du gå ensam. Det är en ganska vanlig erfarenhet att par som kommer till parterapi i en kris kommer stärkta ur den. De har lyckats se det som är värt att bevara och har hittat konstruktiva sätt att hantera det som hände. Och, om man bestämmer sig för att avsluta relationen kan parterapi vara till hjälp för att göra detta på ett värdigt sätt.

Om du bestämmer dig för att stanna kvar och kämpa för ert äktenskap är mitt råd att du funderar på och tar ställning till de här resonemangen och frågorna. Och det kanske också i några fall kan bli ämnen att samtala med din man om.

Gör dina värderingar om vad som är rätt och riktigt i ett äktenskap tydliga för dig. Fråga dig: Vad är ett bra äktenskap som du ser det? Vad är trohet för dig? Hur uppträder man mot varandra i ett bra äktenskap?

Fundera på vad du vill få ut av er vardag tillsammans. Berätta för din man hur du ser på det. Säg till exempel: ”Jag vill få mer tid med dig. Jag vill vara i centrum för dig igen. Jag säger det här till dig för att du ska veta vad jag vill. Vad tänker du själv om det?” Ge honom tid att tänka, hitta sina tankar och svara dig. Men ge honom en bestämd tid för att fundera så att det inte blir för utdraget och smärtsamt för dig.

Gör inte vad som helst för att ”vinna din man tillbaka”. Gå inte i den fällan. Fokusera på dig själv. Utgå från var dina gränser går och var mån om din självrespekt. Prata med din man om vad du vill ska hända i framtiden och vad du ska göra om det inte blir som du vill. Varna inte för möjliga konsekvenser som du inte kommer att kunna fullfölja.

Tänk efter hur ni har haft det i ert äktenskap under de senaste åren. Har allt varit ”frid och fröjd”? Har ni uppvaktat varandra emellanåt? Hur mycket intresse visade ni för den andre när någon av er ville berätta om saker som hänt? Det handlar inte om att skuldbelägga eller att skylla på någon. Ibland fastnar vi bara i slentrian. Det är sällan någons ”fel” men någon måste bryta slentrianen. Kanske har ni varit i otakt med varandra en tid. Om det är så och ni bestämmer er för att fortsätta att vara gifta – vad kan ni göra för att börja gå i takt igen och hitta sätt att ”bjuda upp varandra till dans”?

En kram till dig!

Liria

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Håller med Rickard, mäns synpunkter på detta är egentligen mer intressant. Någon som vill ha en affär med sin gamla ex gör nog det i smyg och om man vill bryta upp gör man det väl utan att bjuda hem exet. Någon som gör så måste vara rejält störd och det skulle hustrun ju känt till sedan länge i så fall om han haft sådana tendenser. Han vill förmodligen inte alls såra frun utan tar helt enkelt för givet att hon vet var hon har honom och inte oroar sig. Har själv hälsat på och bott över hos ett ex tillsammans med min man, inget konstigt med det, men det kanske är en generationsfråga. Men som utomstående vet vi ju inte hur det egentligen är, det kan ju också vara så illa, jag skulle gå på vad som stod i sms:et, om det är otvetydigt eller ej. Få honom att förstå att du mår dåligt och att han får släppa exet om han vill ha dig kvar.

Sara J, 13:46, 15 juli 2013. Anmäl

Signaturen Emelie skrev den 22 juni en väldigt klok kommentar. Jag tror vi alla måste vara medvetna om att det går att älska mer än en person samtidigt. Att man får känslor för någon utanför relationen behöver inte betyda att man älskar sin partner mindre eller vill bryta upp. Så länge som allt sker ärligt och öppet borde det gå att hitta en fungerande lösning på en situation som "Hustrun" beskriver.

Bullen, 14:30, 14 juli 2013. Anmäl

Det tog ju slut då för länge sedan och det finns naturligtvis en anledning till det. Det är lätt att idealisera ett förhållande långt senare när man glömt det som var mindre bra och gjorde att det tog slut. Tror det är mer eller mindre oundvikligt att under ett långt förhållande vid något tillfälle bli förälskad i någon annan. Sannolikheten att det snabbt går över är stor, så varför kasta yxan i sjön. Se det som en katalysator att få fart på förhållandet till mannen istället, om det gått i stå. Var inte ett offer utan jobba aktivt för äktenskapet och gör inte misstaget att neka sex. Har lite svårt att förstå att somliga tycker otrohet, om nu detta verkligen är otrohet, är så blodigt allvarligt och att den andre skulle förlora sin självrespekt om hon/han inte slänger ut partnern direkt, inte konstigt att skilsmässostatistiken ser ut som den gör. I Frankrike ser folk ut som frågetecken över detta, det är mer eller mindre självklart att ha älskare/älskarinnor. Men som sagt, eftersom han bjudit hem henne öppet är det inte så troligt att han har något att dölja, förmodligen ser han henne mest som en kär gammal vän och sådana kan man ju bli väldigt glad över att återfinna och vara smått förälskad i utan att ha en tanke på något mer.

KH, 10:06, 14 juli 2013. Anmäl

Skulle behöva veta mer för att kunna dra slutsatser, hur uttryckte han sig i sms:et? Övernattade han när han hälsade på henne eller var det korta stunder vid flera tillfällen? Men eftersom han bjudit hem henne öppet, så tycker nog jag det låter som att han ser henne som en kär gammal vän. Visst kan man vara smått förälskad fortfarande i en gammal ungdomskärlek fast på ett numera vänskapligt plan utan att det på långa vägar kan mäta sig med känslorna för den nuvarande mannen. Tycker absolut inte hustrun ska kasta ut barnet med badvattnet och eventuellt spela den här kvinnan i händerna om det är så att hon är ute efter honom. Om du älskar honom, håll huvudet kallt och använd din kvinnliga list istället, du känner din man bäst efter alla år. Så lätt ska det inte gå att spräcka ett långt förhållande. Det kanske blir en nytändning om mannen märker att du är beredd att slåss för honom, gör inte misstaget att tro att du förlorar i stolthet. Om man älskar någon är det viktigare än allt annat. Skulle det mot förmodan sluta med att han ger sig av, har i alla fall du gjort vad du kunnat.

T, 22:57, 13 juli 2013. Anmäl

Det här är inte acceptabelt! Karskrället får välja, så enkelt är det.

Mormor Märta (Webbsida), 21:51, 13 juli 2013. Anmäl

Många som tycker det är hustruns fel eller mannens fel. Trist att den gamla vanliga dåliga kommunikationen mellan könen aldrig verkar gå att överbrygga. Inte i äktenskapet, inte i kommentarsfälten, ingenstans vill man försöka förstå varandra.

Lisa W, 11:21, 10 juli 2013. Anmäl

Alla har vi ansvar för våra liv och vad vi gör. I det här fallet både mannen och hustrun - samt mannens ungdomskärlek. Helt klart. Men man måste ju vara medveten om att det vi fått till livs är hustruns version. Hustrun kanske är mytoman eller har dålig verklighetskoll.

Wunder, 10:42, 6 juli 2013. Anmäl

Hur i h-e kan frun gå med på allt trams!!!!!! Ut med gubben snarast möjligt. Vilken patetisk fåntratt. Frun är orolig för materiell trygghet säkert men att ha en fjantig gubbe vid sin sida är värre. Min f d man drog efter ett långt äktenskap till en hastig förälskelse, medelålderskris, en kvinna som smälte ihop med tapeten. Och han saknade mig. Han ringde och grinade, jag sa såklart nej inga mer samtal med mig . Han dog i hjärtinfarkt efter 1 år. Vilket ansvar har "den andra" som totalt struntade i att jag fanns? Jag vet att karmalagen fungerar. Hennes tid kommer var så säker.....

Anonym, 21:15, 2 juli 2013. Anmäl

Det är naturligtvis väldigt svårt att veta hur situationen ser ut när man bara hört ena personens version. På vilket sätt de satt och "kuttrade" är ju omöjligt för en som inte var där att säga. Men som jag ser det är det två saker som är helt avgörande: Hur såg denna kärleksförklaring ut och på vilket sätt "råkade" frun läsa sin mans sms? Är kärleksförklaringen av plantonisk art eller uttrycker att hon är en fantastisk människa som han tycker mycket om, men inget om att han älskar bara henne eller vill göra avancerade saker med henne så tycker jag inte det är något som måste hota ett äktenskap. Om frun olovandes snokat i sin makes telefon och läst hans privata meddelanden till andra är det dock ett skäl till skilsmässa i sig.

Tant Torsten, 13:52, 1 juli 2013. Anmäl

Wunder: har då inte mannen ett ansvar att försöka göra något åt situationen, antingen genom att diskutera saken med sin fru - eller genom att bryta upp? Varför ska mannen stanna i ett äktenskap om det vore så att han upplever att hustrun bara bryr sig om familjen och inte om honom? För mig verkar det mera handla om att mannen både vill "äta kakan och ha den kvar". Vilket ju sällan fungerar...

Anonym, 15:32, 30 juni 2013. Anmäl