”Hur kan jag stötta min vän som talar om att ta sitt liv?”

Vännen mår psykiskt dåligt sedan länge och har gjort flera självmordsförsök. Veckans unga frågeställare är orolig för att inte göra tillräckligt, men har försökt berätta hur mycket vännen betyder. Hur stöttar man bäst, och hur mycket ska man stötta? Psykolog Liria Ortiz svarar.

Fråga: Hej, jag är inte särskilt gammal än, fyller 21 nästa år, men jag känner ändå ett slags ansvar för en av mina vänner som inte alls mår bra, och egentligen inte har gjort det alls sedan… ja, ända sedan jag träffade hen, kanske längre än så. Vi träffades när vi var 12 år gamla om jag minns rätt.

Min vän mår som sagt inte bra och har vid flera tillfällen försökt att begå självmord med motiveringen att ”det blir bättre så för alla”, vilket jag inte går med på – det blir exempelvis inte bättre för mig alls, och jag tvivlar på att det skulle bli bättre för hens familj heller. Hen får hjälp av professionella och utbildade personer, men det verkar inte ha hjälpt så bra hittills.

Jag försöker stötta genom att påminna, nästan varje gång, om att jag absolut inte vill att hen ska dö och att jag tänker på hen ofta. Ibland har det hjälpt, ibland inte. Jag erbjöd mig att besöka hen när hen låg inne på ett sjukhus, men besökstiderna passade inte och hen skulle snart bli utskriven ändå.

Jag hann inte träffa hen ofta sedan vi började i olika gymnasieskolor, men vi träffades då och då tillsammans med gemensamma vänner. Av våra vänner så har jag inte varit den som har stått hen närmast, men hen betyder självklart fortfarande mycket för mig. Numera ses vi allt mer sällan, och det beror på att studierna tar upp för mycket tid för min del. Jag kan tillägga att jag knappt hinner träffa några av våra gemensamma vänner heller, då vi alla ständigt är upptagna med diverse saker och sällan har någon dag då vi alla kan ses.

Ibland oroar jag mig för att hens depression blir värre av att hen inte kan träffa sina vänner lika ofta, och att jag borde anstränga mig mer för att ses. De få gånger vi vänner har lyckats få ihop en dag att träffas har hen inte kommit. Jag vet inte om hens familj vill att hen stannar hemma för att ha bättre koll på hen – personen har som sagt försökt begå självmord. Jag vet inte om försöken skulle kunna inträffa om hen skulle träffa oss ­någon kväll. Då kanske vi, vännerna, skulle ses som oansvariga för att vi inte haft bättre koll.

Numera hålls kontakten mest via sociala medier, och i våras skrev hen att hen inte ville uppleva sin tjugonde födelsedag. Och jag kan inte sluta tänka på det – jag vill så ogärna gå på hens begravning och bara tanken på den får mig att fälla tårar.

Hur kan jag som vän stötta hen bättre eller få hen att förstå hur mycket hen betyder för mig? Ska jag stötta hen mer? Ska jag stötta över huvudtaget? Jag är rädd för att jag skulle känna en enorm skuldkänsla över att inte ha gjort mer om hen skulle dö nu, i en så ung ålder.

Bekymrad vän

Svar: Hej! Du är verkligen en god vän! Jag är övertygad om att det du gör för din vän är viktigt för hen. Vi vet att personer som funderar på självmord nästan alltid är mycket ambivalenta inför valet mellan att leva vidare eller att ta sitt liv. I det läget kan även det som till synes är små händelser med vänlighet, som att vilja lyssna ett tag, eller ge praktisk hjälp med något som känns svårt att orka med, bli avgörande för ett beslut att leva vidare. Personer som jag mött som övervägt självmord har berättat att omsorger av det slaget i situationer när allt kändes hopplöst förändrade allt och betydde oerhört mycket.

Så jag svarar ja på din fråga om du ska fortsätta stötta din vän, och det verkar också vara det som du vill göra. En annan fråga är på vilket sätt och i vilken omfattning som du ska göra det. Jag tror att det är viktigt att du gör tydligt vad du ska behöva förvänta dig av dig själv, och klara av. Ett råd som jag gärna ser att du följer är att du inte är ensam i din roll som stöttande person till en vän som har det så svårt – utan att du ser till att du för egen del har andra att luta dig mot, och att du gör klart för dig gränserna för vad du vill hjälpa till med och orkar med. Låt mig få återkomma till det strax. Men först vill jag berätta mer om vad vi i dag vet om varför det är så viktigt att ha någonstans att vända sig för att få prata när man har självmordstankar.

Några missförstånd som finns kring självmord är att det kan vara fel att prata med en person som har självmordstankar om detta, eftersom man kan riskera att provocera fram ett självmord, och att det inte går att motivera en självmordsbenägen person att ändra sitt beslut. Inget av detta stämmer, det är myter, säger de forskare som gjort intervjuer med personer som övervägt självmord. Så, det är aldrig fel att välja att lyssna på någon som har självmordstankar, eller att fråga om självmordstankar, förstås under förutsättning att det görs på ett respektfullt och engagerat sätt. Att ”bara” lyssna kan få den andres lidande kan lätta en stund.

Det kan ibland kännas svårt att hitta de rätta orden, och man kan bli orolig för att ett felaktigt enstaka ord kan göra att personen mår sämre. Känner du igen dig i det? Läkaren Ullakarin Nyberg skriver om detta i sin bok ”Konsten att rädda liv – om att förebygga självmord.” Hon skriver att när vi fastnar i vad och hur ska vi fråga så blir inte så mycket sagt, ”eftersom rätt ord sällan infinner sig när de behövs som bäst.”

Det är i stället avsikten bakom orden som betyder mer, och om man vill en person väl så märker personen det. Blir det fel kan man alltid ta tillbaka det sagda: ”Förlåt, nu blev det fel, jag försöker igen.” Man behöver inte heller säga kloka saker. Det är lyssnandet och bekräftelsen av personens lidande som är det kraftfulla, och som ofta möjliggör för den som berättar att börja kunna se annorlunda på situationen. Det är alltså fullt tillräckligt att säga så här ibland: ”Jag vet inte riktigt vad jag ska svara dig, men det här är viktigt för dig och jag lyssnar gärna.”

Jag har skrivit en handbok som heter ”Att motivera till att vilja leva” tillsammans med Självmordslinjen. I boken finns en hel del exempel på hur man kan uttrycka sig när man vill motivera en person till att vilja leva vidare. Vill du skaffa dig boken kan du göra det helt utan kostnad genom att ladda ned den på föreningen Minds hemsida.

Självmordslinjen är öppen dygnet runt för den som har tankar om att ta sitt liv, eller för den som oroar sig för att en nära person är i riskzonen. Dit kan man ringa 90101, eller chatta och mejla anonymt. Det kan vara ett bra stöd för dig att resonera vidare med de utbildade volontärerna på Självmordslinjen om ditt dilemma i förhållande till din vän, och även att veta att här finns medmänskligt stöd i akuta situationer. Självmordslinjen är förstås också ett mycket bra alternativ för din vän.

Men, hur ska du ta hand om dig själv? För även om man tycker mycket om en vän, och verkligen vill finnas till hands för personen, så kan det ibland kännas som att man nästan drunknar i den andres smärta, och oron för att inte räcka till finns där också.

Det är viktigt att du påminner dig om att din vän har föräldrar och professionella personer omkring sig, som har det främsta ansvaret för att hjälpa. Du bör ha någon klok, vuxen och livserfaren person som du kan resonera med när du känner dig tyngd och vilsen. Jag vill också säga tydligt att om du efter en tid känner att du inte orkar ha den roll som du har i dag, så har du rätt till det. Som medmänniska gör du vad du kan men det är för mycket att begära att du ska ta ansvar för din väns liv. Det är sjukvårdens ansvar, inte ditt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Att våga lyssna till den som uttrycker att hen vill ta sitt liv kan bidra till att tankarna till slut går in i ett annan spår och att livet får en chans. Inga goda råd och förmaningar utan bara ett öra som accepterar de tankar som finns just nu. Tycker FS kan vara glad över det förtroende hon fått även om det kan kännas tungt ibland.

B I, 13:19, 4 januari 2016. Anmäl

Plinga på spontant med en påse lussekatter fastän att du inte hinner stanna, sms:a varje dag att du tänker på din vän och är glad att din vän finns! Hitta på småsaker som du hinner. Varenda småsak är oerhört viktig för en vän i nöd!

H R, 12:47, 17 december 2015. Anmäl

En vän var mycket sjuk & jag hade tyvärr inte tid att träffa henne. Vad jag gjorde då var att på väg till jobbet varje/varannan dag kila in på sjukhuset med färskt bröd och en god yoghurt. Kunde bara stanna fem minuter. Men hon berättade efteråt att det betydde oerhört mycket för henne, de där fem minuterna! Höjdpunkten på hennes dag! Det gav henne kraft att orka. Fast jag trodde att fem minuter väl inte var nåt. Så strunta i att du inte har tid en hel dag/kväll, titta förbi så ofta det går

H R, 12:46, 17 december 2015. Anmäl

forts. att hen missar allt fantastiskt om livet skulle ta slut alldeles för tidigt. Att den kommande kärleken inte får en chans att träffa hen i så fall. Börja med att övertyga hen om att ge livet en chans och vänta och se, tycker jag, så att hen får perspektiv. Ni kanske kan planera nåt kul ihop nån gång då och då även om ni inte ses så ofta. Med äkta vänner och en stöttande familj är säkert chansen stor att det går åt rätt håll.

M K, 20:04, 16 december 2015. Anmäl

FS, du är ju uppenbart en underbar vän, finns verkligen ingen anledning att du ska känna dig otillräcklig. Det är verkligen inte lätt att vara ung, väldigt många mår väldigt dåligt i den där åldern, för att bara några år senare när allting fallit på plats och man hittat sin plats i vuxenlivet, ha ett väldigt bra liv. Har sett många exempel på det. Varför inte prata med vännen om det och om att bara för att det inte känns bra nu, betyder inte det att det alltid kommer att vara så. Få hen att inse

M K, 19:43, 16 december 2015. Anmäl