”Kan jag kräva att svägerskan bor på hotell i stället för hos oss?”

Svägerskan hälsar gärna på, men anpassar sig inte efter värdfolkets vanor som gäster brukar göra. Även om hon inte menar något illa känns hennes beteende sårande, skriver veckans frågeställare som undrar hur hon ska handskas med problemet.

Fråga: Jag har ett problem som jag inte vet hur jag ska lösa och som tar en del kraft trots att det kan verka futtigt. Det gäller min relation med min svägerska. Min svägerska är ensamstående och barnlös (själv har jag två barn med hennes bror). Hon är en mycket självständig person och har enligt egen uppgift valt att leva ensam och barnlös för att ha hundraprocentig frihet. Hon bor nära oss och kommer gärna förbi och hälsar på, medan jag, under de dryga tio år som jag har levt med hennes bror, bara varit hemma hos henne vid ett tillfälle.

Hennes hem är hennes borg och hon vill inte ha besväret med att ordna kaffe eller lite mat för gäster. Jag har haft synpunkter på detta under åren, men har, på uppmaning av min man, kommit att acceptera henne som hon är. Jag motsätter mig aldrig att hon besöker oss i vårt gemensamma hem, vilket hon gör relativt ofta, utan försöker vara välkomnande.

Jag uppfattar henne dock som en besvärlig gäst eftersom hon aldrig vill säga innan hon kommer om hon ska äta med oss eller ej, utan bestämmer sig på plats. Det gör det svårt att planera måltiderna. Jag försöker laga sådant som jag vet att hon gillar och äter (hon sportar mycket och är noga med maten), men det händer ofta att hon inget vill ha eller bara äter vissa delar av måltiden. Eller ber om en tallrik cornflakes. Trots att jag vet att hon inte menar något illa sårar hennes beteende, som jag uppfattar som oförskämt, mig. Men jag accepterar det.

Nu till problemet. Jag har ett hus i mitt hemland som vi åker till varje höst. När vi är där vill min svägerska gärna komma på besök några dagar och bo hos oss. När hon är där anpassar hon sig emeller­tid inte till våra vanor, utan kör sin vanliga stil. Jag upplever att hon vill ha fördelarna med att bos hemma hos någon (gratis boende och mat), men också den frihet som man har när man bor på hotell. Jag vantrivs när hon är där. Jag skulle vilja att hon tar in på hotell i stället. Det finns flera på orten och min svägerska har god ekonomi.

Kan jag kräva detta? Och hur ska jag argumentera inför min man? Kanske kan det att jag har accepterat hennes önskan om att jag (vi) inte ska komma hem till henne, göra att hon (och min man) skulle kunna acceptera min önskan om att hon inte ska bo hos oss?
Svägerskan

Svar: Hej! Du berättar om ett dilemma som jag tror många kan identifiera sig med: Hur vi ska förhålla oss till, och emellanåt närmast stå ut med, den besvärliga familjemedlemmen – som är så nära att det ändå inte känns rimligt att bryta relationen. Att man inte vill bryta kan ha olika skäl; konvention, hänsyn, och inte sällan av en upplevelse av att personen ändå tillhör vår historia och vår berättelse. Familjen och släkten kan vara irriterande emellan­åt, men de fyller funktionen att vara sammanhangsskapande, säger socialpsykologerna. Så vi härdar oftast ut, trots allt.

Dessa ”besvärliga” personer finns i olika varianter. Från dem som mest är oförargliga men trist skrytsamma och självupptaget pratsamma, till dem som är elaka och egoistiska. En vanlig hållning, närmast normen, är vi ska tillämpa acceptans för släktingar av detta slag, och fortsätta att träffa dem på deras villkor utifrån tankemodellen att ”hon är som hon är, och hon är vår släkting ändå”.

Låt mig säga på en gång att jag tycker att det är en missuppfattning av begreppet acceptans. Mitt svar på din fråga är att du visst kan kräva att din svägerska bor på hotell i stället för hemma hos er i höst. Varför ska man acceptera att vissa familjemedlemmar är oförskämda och behandlar sina släktingar hänsynslöst när de är väluppfostrade inför främmande människor?

Du har förstås rätt att sätta gränser för ditt välbefinnandes skull. Du måste faktiskt inte släppa in besvärliga personer i ditt hem. Även om det ”bara” är för några dagar. Med det som utgångspunkt ska jag strax ge dig några råd om hur du kan gå tillväga för att hävda gränserna för vad du vill utsätta dig för, och lika viktigt är nog att du och din man är överens om att han ska vara din allierade i detta.

Men först några ord om begreppet acceptans i det här sammanhanget. Med några få undantag, som vid demens eller andra sjukdomar, kan vi faktiskt välja att vara mer eller mindre empatiska och hänsynsfulla i förhållande till vår omgivning. Och detta gäller förstås även för en ”enbart” egocentrisk person som din svägerska.

Så visst är det rimligt att förvänta sig att hon ska kunna anpassa sig, vara generös och visa hänsyn när hon träffar er, och uppträda som den gäst i ert hem som hon är. Du skriver att hon inte ”menar något illa”, och så är det kanske, men hon gör det mycket bekvämt för sig.

Ibland leder föreställningen om att ”hon är som hon är” till att en besvärlig person beter sig som hon gör för att hon tillåts göra det, och för att ingen sätter gränser för henne. Visst skulle man vilja att det ska komma ”naturligt” från hennes sida, men då får man kanske vänta hela livet.

Hur ska du då förbereda dig? Förslagsvis börjar du med att prata med din man om hur besvärad du är över din svägerskas beteende och den olust som du känner inför att hon återigen ska bo hos er i höst.

Innan du gör detta kan det kanske vara en poäng att du har gjort en lista över vad du störs av, och sorterat listan i en ordning utifrån vad du kan stå ut med och vad du inte längre kan acceptera. Till exempel, att du kan stå ut med att din svägerska kommer på till­fälliga besök ibland, och ratar din mat, men att du inte längre vill att hon bor hos er. Eller med andra ord, välj en avgörande sak som du vill förändra. Det känns ofta mer hanterligt på det sättet och mer möjligt att lyckas med det man vill.

Berätta för din man vad du upplever, hur olustigt det är för dig. Kritisera honom inte, välj i stället att be om hans solidaritet med dig, och bjud in honom att hitta lösningar tillsamman med dig. Men var samtidigt tydlig med ditt fokus, att du vill att din svägerska inte bor hos er i höst. Och att vad hon väljer att göra, att bo på hotell, eller inte komma, är upp till henne. Om han ändå insisterar på att hon ska bo hos er kräv då att han ska ta hand om sin syster, laga hennes mat, bädda hennes säng …

Vilka argument ska ni ge henne om du och din man kommer överens om detta? Mitt råd är att ni berättar att ni vill förändra och hur. Att ni gärna fortsätter att träffas som hittills, om det är det ni vill, men att ni vill att hon ska bo på hotell. Vit lögn eller inte om varför? Gör det som passar er men uteslut inte att det faktiskt kan vara nyttigt för din svägerska att få en ärlig återkoppling på hur hon uppfattas av andra! Som sagt, hon väljer hur hon ska bete sig som den vuxna och kapabla person hon är.

Hur ska ni då berätta om ert möjliga beslut i den här riktningen för henne? En lösning kan vara att skriva ett brev till henne. Det känns ofta mindre utsatt att framföra beslut och skäl av det här slaget i ett brev än att göra det i telefon eller i ett personligt möte. En del tycker att det är mindre respektfullt att skriva brev. Jag tror att det ibland är precis tvärtom. Vi ska vara varsamma med människor, och att få veta saker som överraskar och utmanar en i ett brev är att få läsa om det på egen hand, och inte behöva uppleva att man tappar ansiktet inför andra. Och det ger tid för eftertanke.
Liria

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2