Extrapolering – det säkra receptet för prognosfel

En grupp forskare under ledning av Solomon Hsiang vid Columbiauniversitetet har räknat ut att antalet väpnade konflikter har ökat något under år med så kallad El Niño-effekt – ett väderfenomen som bland annat brukar leda till svår torka i delar av tropikerna.

Eller rättare sagt: de har upptäckt att den inträffade torkan ofta leder till missväxt, vilket leder till försämrade materiella förhållanden och ökad arbetslöshet, vilket bland det ökade antalet sysslolösa och hungrande unga män kan få möjligheten att ansluta sig till en väpnad grupp och slåss att framstå som mer attraktivt.

Jag har inget emot att grotta ner mig i historisk forskning, men i det här fallet undrar jag i mitt stilla sinne två saker. För det första: Vad det är för nytt de vill säga? Är det verkligen något om vädret? Eller är det att kärva förhållanden frestar på relationer mellan folk?

Här är några andra historiska kopplingar mellan umbäranden och konflikt, väderrelaterade eller inte:

Flera civilisationer gått under på grund av omfattande klimatförändringar, som antas ha lett till missväxt och svält.

Sverige genomförde fler fälttåg mot Danmark under isvintrar än under isfria vintrar (när det inte var möjligt).

Den våldsförhärligande nazismen växte fram under hyperinflation och massarbetslöshet.

Det är lättare att föra gerillakrig i tropikerna under torrperioder än under regnperioder.

Misshandelsfallen ökar under värmeböljor.

Svenskar känner sig mindre vederkvickta efter en regnig än efter en solig semester.

För det andra: Är det inte alltför frestande för såväl upphovspersonerna som uttolkarna av den här typen av historiska rön att försöka peka mot framtiden?

Hsiang slår inte uttryckligen fast vad som ska hända, men han kan inte avstå från att antyda vad ett förändrat klimat kan innebära, för den globala uppvärmningen sägs kunna leda till ett ”mer El Niño-likt” klimat. Det är förstås detta som lockat en rad välrenommerade svenska och utländska medier att rapportera om rönen. Den nedkokta buljongtärningsversionen av rapporten har blivit ungefär: Klimatförändringarna ger fler krig.

En av de största felkällorna i profetior som slagit fel är att man extrapolerat från situationen vid utgångspunkten och låtit den peka rakt framåt – tillta eller avta beroende på vad det är man velat visa. Om man säger att historien lär oss att framtidens allt fler torrperioder bäddar för fler konflikter extrapolerar man inte bara från dagens läge utan från läget under förra seklet. Man säger ingenting om mänsklig utveckling eller förändrat beteende. Man drar bara mekaniskt en linje från då till sedan.

I år sveds Afrikas horn av den svåraste torkan på länge, 60 år sägs det. Vad händer då? Jo, det somaliska krigets främsta drivkraft Shababmilisen drar sig tillbaka från fronten, och hjälporganisationer kan komma in för första gången på åratal. I länderna omkring Somalia slår torkan inte lika hårt nu som den gjorde 1985, när Live Aid uppmärksammade oss på lidandet. Det beror på att dessa länder är bättre rustade mot svält än för 25 år sedan. Att människor svälter i Somalia beror på att det landet inte utvecklats en millimeter på 20 år – annat än bakåt.

Jag vet inte om Solomon Hsiang och hans forskarkollegor ville berätta att fattigdom är den främsta orsaken till konflikter, att mer utveckling och demokrati har lett till sjunkande konfliktnivåer, och att det är fortsatt utveckling och demokrati som är den enda vettiga vägen framåt. Men om det var det de ville få fram hade de kunnat fråga mig eller några miljoner andra som dragit samma slutsats. Det hade gått fortare. Det hade också sparat en del av Columbiauniversitetets budget.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Anders; läs på vad "ontologi" betyder - att man måste ha en aning innan man samlar fakta. För detta är totalt meningslöst. Man måste ha sunt förnuft innan man forskar/bevisar samband, för givet is finns det statistiska samband mellan slumpmässiga förhållanden,... du är ju utbildad journalist men besitter inte kritiskt sinne. Det är katastrofalt.

Anonym, 16:05, 28 augusti 2011. Anmäl

Anders: Och gällande dina övriga tankar åsikter i inlägget, ffa extrapoleringen, håller jag helt med dig. Ha en bra dag!

pilsnernisse, 13:19, 28 augusti 2011. Anmäl

Pilsnernisse, Respekt för din synpunkt. Forskning behövs ibland för att vederlägga antaganden. Jag är mest kritisk mot den förenklade extrapoleringen, "mer torka ger mer krig", vilket framgår av resonemanget.

Anders Bolling, 10:51, 28 augusti 2011. Anmäl

Jag blir alltid orolig när folk säger saker i stil med "äh, forskning schmorskning. Det kunde ju vem som helst ha förstått". Oftast är de som uttalar sig på det viset människor som saknar utbildning i vetenskapsteori och forskningsmetodik. Problemet är ju att forskning visst behövs, inte bara för att upptäcka nya samband utan för att försöka bekräfta de teorier man redan har (formellt sätt försöker man vederlägga dem, men ändå). Hade studien visat att sambandet - tvärtemot den gängse uppfattningen - var av ett annat slag, eller inte fanns alls, hade det varit annat ljud i skällan. Om man endast "frågar mig och några miljoner andra som redan dragit samma slutsats", då kan man ju definitionsmässigt inte uppnå någon kunskap som inte redan är tillgänglig för alla dessa miljoner människor.

pilsnernisse, 10:21, 28 augusti 2011. Anmäl

Tillvänjningens förbannelse

Nu har den arabiska våren rullat fram över en sommar och är på god väg att gå in i en höst. Hur begeistrade är vi nu, drygt åtta månader efter Mohammed Bouazizis ödesbestämmande självbränning i Tunisien?

Det finns nästan ingen gräns för hur tillvanda vi människor kan bli vid nya förhållanden. Det är förstås inget konstigt med det; det vore svårt att alls driva utvecklingen framåt om alla fastnade i översvallande känslor av eufori eller bestörtning.

Men tillvänjningen har den tråkiga sidoeffekten att vi underskattar vad vi faktiskt kan åstadkomma, och den är en avgörande faktor bakom det biologen och författaren Fredrik Sjöberg kallat ”apokalypsens ombonade mörker” – vår benägenhet att lystra mer till varningar än till lugnande besked och rent av känna ett slags fascination över att höra berättelser om stora och små förestående katastrofer.

Vem känner dagligdags någon större glädje över att risken att dödas av en personbil är en tjugondel så hög som på 1960-talet eller att avfallsåtervinningen i det här landet blivit så effektiv att soptipparna i princip utrotats? Vem ägnar en tanke åt att järnridån fallit? Att apartheidsystemet är historia? Att man inte längre behöver åka till Italien för att få en riktig kopp espresso – eller att man faktiskt kan åka till Italien för kaffepengar? Hur många debattörer har de senaste fem åren tyckt det funnits anledning att hylla internetrevolutionen, trots att det faktiskt är först nu den börjar bli verklighet?

Vem hinner tänka på allt det när nya rön visar att dubbdäcken rör upp farliga partiklar, när det berättas att det nya Östeuropa förpestas av korruption och trafficking, när valfriheten blivit så stor att den orsakar depression och när internet – surprise – visat sig kunna användas för att sprida onda idéer lika väl som goda?

Under de bortskalade lagren av avvärjda hot finns en outsinlig källa till nya hot, och det är dessa vi fokuserar på i nuet. Och vi skalar bort de där lagren i allt snabbare takt.

Jag anar redan en tillvänjning vid den arabiska våren. Att folket i den region i världen som hållit emot demokratiseringen längst är i färd med att resa sig mot sina diktatorer är nu i det närmaste vardag. För inte ens ett år sedan var en åsikt som ”arabvärlden har en helt annan politisk logik än vi” fullt respekterad. Den felbedömningen är snart glömd. Nu är snarare känslan: Varför tar det så lång tid? Och börjar det inte bli blodigt?

Jo, i Libyen och Syrien har resningen onekligen varit blodig. Kanske får vi se liknande dödstal i Jemen. Det innebär att när konfliktforskarna summerar det här året kommer de att berätta om en ökning av antalet väpnade konflikter i världen. De kommer sannolikt att notera minst tre nya krig, dvs konflikter med minst 1.000 döda under ett kalenderår: förutom Libyen och Syrien även Elfenbenskusten. Det här kommer med säkerhet att kablas ut när siffrorna blir klara nästa år. Men innan dess, riv ur och spara följande: I förra veckan publicerade konfliktforskarna i Uppsala statistiken för i fjol, och det visade sig att konfliktnivån var den lägsta på 35 år. Antalet krig (fyra) var det lägsta sedan 1957.

När vi väl får läsa sammanställningarna av 2011 års krigsvåg är med all sannolikhet dessa våldsutbrott över, och förhoppningsvis garanterar de allmänmänskliga skälen till revolterna att efterföljande inbördesstrider kan undvikas. Det finns bättre och sämre skäl till att väpnade konflikter blossar upp, men sådana nyanser undgår tabellernas strama värld.

Om några år kan större delen av arabvärlden vara involverad i en demokratiseringsprocess och på väg mot en, säg, turkisk utveckling. Vi kommer då att ha vant oss vid det. Man kan vara alldeles säker på att nyhetsrapporteringen från trakten kommer att vara fylld av de enorma politiska och ekonomiska problem de pånyttfödda arabländerna brottas med. Vem kommer då att ha tid att glädjas åt den häpnadsväckande omvälvning dessa folk faktiskt åstadkom 2011?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Kanonbra i Historia B

AHP, 23:03, 27 augusti 2011. Anmäl

@ NN/Shalit: "Arabvåren", en term men också ett begrepp, är ingen konstruktion av det senare. Namnen "Prag-våren" och den analoga europeiska revoltvågen på 1800-talet hade sämre slutresultat! Skillnaden är kanske att vi vet att demokrati fungerar. Apropås den, vad har den demokratiskt beslutade invandringen med demokratiförsök att göra? Det finns ingen statistik som förbinder vad jag vet, däremot faktalös rasism. Är det det du vill stödja kanske? Om och när demokrati införs, korrelerar det väl med minskad krigföring, terrorism, fattigdom, utvandring mm.

Anonym, 16:49, 25 augusti 2011. Anmäl

Självklart anpassar vi oss till kulturen och tvärtom; biologerna brukar säga att människan är det "självdomesticerade djuret". Att vi sedan är riskaversa har outredd biologi. En "just så" skröna är att det lönade sig att vara påpasslig.

Torbjörn Larsson, OM, 16:49, 25 augusti 2011. Anmäl

"Den arabiska våren" är en mediakonstruktion. Har det blivit mindre korrupt i Egypten? Har respekten för människor ökat i arabvärlden, bara för att grannländerna fängslar sina härskare,... har bögarna i Saudi eller Iran det bättre, klankrigen slutat i Palestina eller ens val hållits på laga tid, bara för att Hamas blev "demokratiskt valda"? Och om spänningarna inte har minskat där - har spänningrna minskat i väst, mtp Breivik, förgiftningsförsöket i Spanien eller en blivande september- av klassisk hävd terroristmånad, eller ens minskad invandringspproblematik ... Nej, massmedia har lång väg kvar innan de lyckas dilla in befolkningen att det är vår.

Gilad Shalit, 15:23, 25 augusti 2011. Anmäl

De europeiska folkens "begeistring" är en meidakonstruktion. Media har försökt måla upp en bild av att alla bryr sig och att det är vår viktigaste angelägenhet. Jag har inte träffat någon som bryr sig om de vanliga våldsamheterna i den muslimska arabvärlden. Däremot är det många som oroar sig för ytterligare ökade migrationsströmmar till Europa, ökade bistånd samt terrordåd som "tack".

NN, 12:27, 25 augusti 2011. Anmäl

Mobilrevolution – bättre än bistånd?

Den bästa effekten av mobiltelefoniexplosionen är inte att svenska tolvåringar kan skicka låtar till varandra eller att vi kan twittra från Konsum utan att livskvaliteten faktiskt höjts avsevärt i många fattiga länder.

Åtta av tio kenyaner har i dag tillgång till mobiltelefon. Som DN:s korrespondent Erik Esbjörnsson berättat kan småföretagare i Kenya numera via mobilen få in pengar från kunder på ett säkert sätt, och de kan föra över pengar till banken utan att riskera att bli rånade på vägen dit. Vilket i sin tur främjar tillväxt.

Just Kenya och Rwanda ligger i framkant när det gäller afrikansk uppfinningsrikedom kring den nya informationstekniken. De här länderna, liksom de flesta i Afrika söder om Sahara, hoppar direkt in i trådlös telefoni. Varför skulle de lägga ut tonvis med dyr, tung och stöldbegärlig kopparkabel?

Fortfarande har få afrikaner lika mycket pengar att röra sig med som européer, så denna första mobilvåg gäller enkla modeller. De billigaste lurarna kostar under en hundralapp. Med samma ekonomiska logik tycks persondatorerna snabbt bli utkonkurrerade av de billigare men allt mer högpresterande smarta telefonerna.

De innovatörer som hittar på enkla och billiga tekniska lösningar börjar nu tjäna bra med pengar på den afrikanska marknaden.

Och det handlar inte bara om shilling och cent, marknad och tillväxt. I samband med den svåra torkan på Afrikas horn visar nu kenyanerna att såväl de banbrytande folktelefonerna som nätet kan användas för att hjälpa landsmän i nöd. Civilsamhället i det östafrikanska landet har genom mobildonationer och insamlingar på sociala medier samlat ihop flera miljoner kronor till hjälp för de svälthotade i norra delen av landet.

En sådan intern mobilisering vore närmast otänkbar när jag var i Kenya på 1980-talet och Nairobiborna knappt visste mer än jag själv om de hungrande människorna kring Turkanasjön fyrtio mil norrut. Där och då var turkanafolket lika avlägset från den kenyanska huvudstaden som londonborna.

Frågan är om effekten av allt traditionellt bistånd Kenya fått kan mäta sig med dagens 80-procentiga mobiltelefonitäckning. Ack, om torkans främsta offer 2011, somalierna, hade haft samma utveckling som sina grannar i sydväst i stället för 20 år av krig.

… För övrigt måste jag göra reklam för Erika Bjerströms reportage om det nya Afrika i SVT – om ni inte redan sett innehållet när det pytsas ut i Aktuellt i våras. Ett citat: ”I förhållande till resten av världen är Afrika i dag den mest intressanta konsumentmarknaden på ett par hundra år.”

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

"Varför skulle de lägga ut tonvis med dyr, tung och stöldbegärlig kopparkabel?" Ja i en tid där informationsöverföring i nyanlagda nät sker i optisk fiberkabel är det verkligen en befogad fråga...

Fibern, 04:01, 16 september 2011. Anmäl

Om väst stagnerar finns ju andra väderstreck

Bara ett par år efter finanskrisen, som vi nyss tyckte att vi kom ur snabbare än vi hann säga Dow Jones, har 1900-talets framgångsrika draglok Västeuropa och USA fastnat i finansiellt moras igen. Vi räddades från bankkollaps med offentliga räddningspaket, och nu är det dessa och andra paket som tycks vara problemet. Det här är det svårlösta dilemma som är så typiskt för (över)mogna ekonomier och välfärdsstater: att lyckas lägga sig i ekonomin vid rätt tidpunkt med riktiga och lagom stora åtgärder.

Om nu USA och Europa står inför stagnation, som en del bedömare tror, så är vi faktiskt tvåa respektive trea ut på den banan. Japanerna visade vägen för tjugo år sedan.

Det ironiska är att stagnationen kan bero på att politiker, fack och företagare i paradoxal kontrast till alla sina motsättningar har haft en sak alldeles för gemensamt: skräcken för varje form av nedgång. Eftersom ekonomin måste fortsätta snurra för att upprätthålla sysselsättning, skatteintäkter och vinster vill alla inblandade till varje pris undvika recessioner.

En god stat underbalanserar budgeten – dvs lånar pengar – för att skära av konjunkturkurvans dalar. Kommer tillväxten i gång som det är tänkt och man får några års arbetsro ramlar skattepengarna in och det hela löser sig. Men tricket är att inte underbalansera för ofta och för mycket, och dessutom måste tusen andra politiska beslut väga behovet av incitament för investeringar och företagande mot behovet av social rättvisa.

Ju mognare ekonomi, desto måttfullare tillväxttal över tid: den som inte kan räkna med BNP-ökningar på mer än en handfull procent måste vara aktsam med lånen, och ju större offentlig sektor desto sårbarare för svängningarna. Den där aktsamheten har inte varit västvärldens adelsmärke.

Hade minirecessioner avdramatiserats i den moderna historien hade de stora mogna ekonomierna kanske sluppit den megaknipa de hamnat i. Och marknadernas rädsla för en liten nedgång då och då kanske hade varit mindre. Och de statliga skuldbergen sannolikt mindre. Nu, när mycket kärvt arbete behöver göras, finns ingen arbetsro kvar.

Hur passar denna något kärva analys in i en framstegsblogg? Jo, när vi med en rysning läser om den hotande stagnationen får vi lätt för oss – med vår kvardröjande eurocentricitet – att hela vår välfärdsbas är hotad, men den goda nyheten är pengar fortfarande strömmar in. På annat håll.

En stor del av de länder vi tills alldeles nyligen kallade tredje världen är på god väg att ta över dominansen i världsekonomin. Medan flera av de stora rika länderna inte har ökat sin BNP sedan 2007 (Sverige hör till undantagen) har länderna utanför den rika ursprungliga OECD-gruppen sedan dess vuxit med 20 procent. I år står dessa ”fattiga” länder för 40 procent av världens samlade BNP, berättar the Economist, och om sex eller sju år är deras samlade ekonomi större än de traditionellt rika ländernas. Räknar man efter köpkraft gick de om redan 2008. Och i alla händelser är de redan störst räknat i exportvärde, bilförsäljning, stål- och oljekonsumtion.

Och det är knappast som en del spelteoretiskt lagda debattörer hävdar; att det som nu väntar oss är något helt annat än det vid vant oss vid under den amerikanskdominerade eran. Kineser, indier, afrikaner eller latinamerikaner har inte andra framstegsdrömmar än europeer, nordamerikaner och japaner någonsin haft, och den som tror att ens den ännu auktoritära Pekingregimen kommer att kunna forma världsekonomin efter eget tycke och smak har inte förstått vare sig funktionen eller kraften i globaliseringen.

Pengarna i världen är inte slut. Världen välstånd växer. Men kanske inte just i Europa eller USA. Se nedan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Åsa: Jag förstår din oro för klimatet. Jag var också orolig för det, men vetenskapen gör hela tiden framsteg. Fler o fler mätningar tyder på att modellernas teoretiska beräkningar bygger på överdrivna antaganden. T ex gav NASAs Terra-satellit nyligen beskedet att modellernas antaganden är fel om Jordens förmåga att ventilera bort överskottvärme till rymden. Den verkliga förmågan är mycket bättre än man trott. Tack o lov! Detta ger oss nya möjligheter att lösa det stora problemet: Att lyfta miljarder människor från fattigdom och elände. Och få mat till 10 miljarder människor om några år. Vi måste ta vårt ansvar för detta! Skiffergas, som det finns gott om, blir en bra hjälp.

Olof, 17:26, 18 augusti 2011. Anmäl

Det är kanske av klimatskäl och andra miljöskäl som DN tiger om skiffergas och skifferolja. Men de borde rapportera om de här sakerna även om skiffergasen och skifferoljan inte är några prima lösningar. Vi kan ha riktigt stora skiffergastillgångar i Sverige, men det är tydligen tabu att tala om dem. Och DN tiger alltid mer än gärna om saker av politiska skäl, vilket är ett mycket starkt skäl att skaffa sig andra informationskällor.

Göran Crafte, 13:13, 18 augusti 2011. Anmäl

Är inte gas också ett fossilt bränsle? Det hjälper oss inte lösa klimatfrågan.

Åsa, 22:18, 17 augusti 2011. Anmäl

Göran, jag förstår dig inte. DNs korta artikel bekräftar väl bara vad jag säger?  "Ny teknik har de senaste åren förändrat situationen på gasmarknaden över hela världen, i synnerhet i USA.", skriver DN. Men jag håller med dig: DN borde upplysa sina läsare bättre om det här tekniska genombrottet. Tack vare ny teknik är nu gaspriset i USA inte ens 25 USD när priset för motsvarande energimängd olja ligger över 100 USD. Och skiffergastekniken blir hela tiden bara bättre (se en bif. artikel). Enligt en oberoende utredning (av IHS) har skiffergasen på 10 år stigit från 1% av USAs gasproduktion till f n 20% och väntas om 25 år nå 50%. Idag får USA en tredjedel av all sin energi från gas. Så det är mycket stora energimängder som på ovanligt kort tid kommer samhället till nytta och som bl a kommer att minska USAs oljeimport o nuvarande stora underskott i betalningsbalansen. Är inte detta ett "energimirakel"? (för att använda ditt eget uttryck). Här är några länkar http://newsok.com/devon-thriving-10-years-after-mitchell-energy-deal/article/3594384 http://www.star-telegram.com/2011/08/13/3287979/devon-energys-barnett-shale-bet.html http://www.anga.us/why-natural-gas/abundant

Olof, 20:26, 17 augusti 2011. Anmäl

Skiffergas? Pröva att sök på skiffergas så ser du att DN skrivit exakt en artikel som innehåller ordet skiffergas, med titeln "Statoil in i nytt gasfält i Texas". Intressantare än så anser DN uppenbarligen inte att skiffergasen är. Ändå är det alltså den som skall frälsa oss? Fantastiskt då att DN inte skriver mer om denna frälsande teknik!

Göran, 14:37, 17 augusti 2011. Anmäl

Trist med alla kommentarer som inte tycker att Anders Bolling bör framföra positiva nyheter, enbart för att det finns en massa problem att lösa. Har Bolling försökt förneka problemen? Nej, men han vill lyfta blicken och se att allt inte är nattsvart. Det tycker jag är sunt och välbehövligt. Vi översköljs av katastrofrubriker varje dag. Varför anses det som tabu att se det ljusa i tillvaron? Usch, vilken självspäkande hjärntvätt vi västerlänningar utsätter oss själva för!

Femtio pluss, 09:16, 17 augusti 2011. Anmäl

Åsa: För att jämförelsen ska bli meningsfull definieras här i-länderna som OECD-länderna 1990 minus Turkiet (OECD får ju fler medlemmar i takt med att fattiga kommer i fatt), dvs Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA och Österrike.

Anders Bolling, 09:00, 17 augusti 2011. Anmäl

Är det oikofobernas julafton? Att friställa en massa människor i Europa utan att kunna erbjuda ersättningsjobb, bara för att under en övergångstid kunna köpa snorbilliga grejer från utlandet, är antingen korttänkt eller cyniskt. Snart blir det upplopp som i London lite varstans, och det kommer att finnas allt mindre resurser att sysselsätta de arbetslösa inom offentliga sektorn. Stordriften går mot vägs ände, att skeppa varor kors och tvärs över klotet är ingen framtidslösning. Varje region bör i möjligaste mån vara självförsörjande för att klara krislägen.

hupp, 01:46, 17 augusti 2011. Anmäl

Göran, det "energimirakel" du talar om är redan här. Tekniken att borra horisontellt har gjort så stora framsteg att man kan få fram o säljaskiffer gas till bara en fjärdedel av priset för motsvarande energimängd olja. Ändå är det mycket lönsamt. Det är ett av skälen att t ex Dow Chemicals väntas tredubbla vinsten i år. Och det bästa av allt: Jordskorpan är full av skiffrar.

Olof, 21:58, 16 augusti 2011. Anmäl

Försök förstå att utan snara energimirakel så är det inte fråga om att väst "stagnerar" utan då handlar det om en väldigt kraftig tillbakagång för hela världen och inte minst för västvärlden. Så länge du inte diskuterar våra verkliga problem så är du bara ett dåligt skämt, Anders Bolling.

Göran (Webbsida), 19:11, 16 augusti 2011. Anmäl

Framsteg? Vilka framsteg?

Under detta märkvärdigt intensiva år avlöser de svarta rubrikerna varandra. En arabisk vår som började med nästan fredliga folkliga resningar övergick i blodiga ställningskrig mellan diktatur och opposition. Knappt hade de senaste revolterna startat förrän en av historiens mest förödande tsunamier dränkte norra Japan och orsakade det värsta kärnkraftshaveriet sedan Tjernobyl.

Strax började den sydeuropeiska skuldkrisens kökkenmödding, som legat i skugga i något halvår, jäsa igen, och när lukten börjat bli påtaglig igen svällde den amerikanska skuldkrisen upp och förenade sig med den europeiska till ett monster som skrämde slag på alla världens börser. Och detta bara dagar efter det att chockvågorna från ett hatbrott i skräckformat i vårt fredliga grannland Norge lagt sig. Sedan började Londons förorter brinna.

Elva, detta ödestyngda tal. Hittills har inte 2011 varit ett år för lättskrämda. Det tycks som om världen står och väger.

Så här ser det ut för den som följer nyhetsflödet, och det gör vi strängt taget alla. Det går knappast att undkomma. Likväl: den som till äventyrs inte har tagit del av en enda nyhetsrapport de senaste åren, men ändå rest i världen, skulle tycka sig leva på en helt annan planet. Världen har sannolikt aldrig varit bättre än 2011.

Oavlåtligt sker framsteg i kampen mot fattigdom och sjukdom och för utbildning, jämställdhet och homosexuellas rättigheter. Miljön är förmodligen den rikaste källan till oro, i vissa avseenden med all rätt, men läget när det gäller sådant som miljögifter, vattenkvalitet, arter och skog är ofta avsevärt bättre än sitt rykte.

Men detta är ju inte nyheter. Mediernas funktionssätt är att plocka ut det dramatiska ur världens oöverskådliga flöde: Visa upp en snabb försämring och du kan få en rubrik på ett ögonblick av en redaktör du väckt i vargtimmen. Visa upp en långsam förbättring och du får en hel redaktion att frustrerat gnugga sina hjässor.

Därmed inte sagt att vi inte lever i dramatiska tider – tvärtom. En del av det goda som händer har till fullo uppfyllt journalistikens dramaturgiska krav, som internets betydelse för folkliga protester i exempelvis arabvärlden, Kina och Ryssland.

Globaliseringen har gått så långt att vi knappt längre reflekterar över att vi deltar i skeenden som förr lika gärna kunde försiggått på andra planeter. Det blir förstås extremt påtagligt i de finansiella kriserna med sina minutkorta smittor mellan börser från Hongkong till London till São Paolo – och allra mest så i euroområdet, där länderna inte bara i praktiken utan också formellt förbundit sig att låta varandras öden tvinnas samman.

Är detta ett framsteg? Världens integration är i alla fall en urgammal dröm, inte minst bland dem som kallar sig progressiva. Den är här nu. Det gäller att vi tar extra stort ansvar för vad vi gör, för ingen grupp, inget land kan längre agera i vakuum.

Låter det tryggt? Förmodligen skulle vi kunna känna oss tryggare än någonsin – om vi litade på varandra. Många gör inte det. Många ryggar förskräckt tillbaka och gör vad de kan för att återskapa de vattentäta skottens tid; de söker nationalistiska svar på globala frågor. Men de blir färre, och det är ett stort framsteg, om du frågar mig.

I den här bloggen ska jag berätta om stora och små steg framåt som aldrig riktigt når in i nyhetsflödet. Alla verkliga och konstruerade problem får du läsa om på (de flesta) andra håll.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Det är just en mångsidig rapportering jag saknar. Jag vet att Bolling är duktig på att leverera framtidsbilder som ignorerar jätteproblemen vi står inför. Inte givande att läsa, men säkert bra för mäklare och banker mm som vill att vi skall fortsätta belasta oss själva med jättelån, för att allt kan ju bara gå framåt, typ.

Göran, 14:26, 17 augusti 2011. Anmäl

Göran: Åjovars, Bolling har nog en aning om det du påpekar. Men han tycker tydligen att det förtjänar att uppmärksammas att vissa framsteg har gjorts på vissa områden. Måste vi gärva ner oss i eländesskildringar? Kan vi inte se problemen och samtidigt ta vara på det som är bra? Vad är det egentligen du invänder mot? En mångsidig rapportering?

Femtio pluss, 09:20, 17 augusti 2011. Anmäl

Stäng av den automatiska uppdateringen eller jag skiter i att läsa sådant här!! Dessutom går det knappt att posta några kommentarer! Jag kommer inte tillbaka!

Göran, 18:26, 16 augusti 2011. Anmäl

Lysande blogg, lysande tema. Hoppas MÅNGA det-var-bättre-förr-filurer hittar hit.

mange, 15:36, 16 augusti 2011. Anmäl

Ja, det var ju inte meningen att föregående inlägg skulle signeras "anonym" ...

Anders Bolling, 15:41, 15 augusti 2011. Anmäl

Annika och Kathe: På mig bara, om ni tycker det behövs. Det kommer säkert fler tillfällen. Men kom gärna med sakinvändningar, så ska jag svara så gott jag kan. /Anders B

Anonym, 15:40, 15 augusti 2011. Anmäl

ÄNTLIGEN!!! :D

Martin, 10:31, 15 augusti 2011. Anmäl

In a world where 34,000 children die every single day from poverty and preventable diseases, one thing is clear: something is very wrong. FANTASTISKT INITIATIV LIKT CLIMATE-GATE, BRA DÄR DN!

Anonym, 07:26, 15 augusti 2011. Anmäl

Jag håller med, Annika. Visserligen är inte Bolling den ende journalisten som predikar borgerliga ideal, de representerar ju, så att säga, sin klass ekonomiska och sociala intressen. Dock är bolling nästan unikt onyanserad. När jag tänker på "en borgare" ser jag inte en grisliknande grosshandlare framför mig, utan en journalist.

Kathe., 20:23, 14 augusti 2011. Anmäl

Jag är böjd att hålla med, Annika. Visserligen är B. inte ensam om att predika kapitalismens fördelar i media, men han kör sitt liberalrace på ett nästintill unikt onyanserat sätt.

Kathe., 20:18, 14 augusti 2011. Anmäl