Exklusiv förhandstitt: Så blir 2012

2011 har varit så osannolikt händelserikt att ”Die Hard”-filmerna framstår som meditationsinstruktioner i jämförelse. Var ska krönikörerna ens börja? Kioskvältande händelser har passerat revy: Arabisk vår, tsunami och kärnkraftshaveri i Japan, norsk massaker, terrordömda svenskar, ett krig i Västafrika, en euro på dödens rand, svenskt nobelpris litteratur, upplopp i London. Och, för att citera Charlie Brooker i The Guardian, ”Usama bin Ladin dödades! Du hade glömt det, inte sant?”

I slutet av december 2012 tar visserligen mayakalendern slut, vilket en del tolkar som världens undergång, men eftersom inget mer dramatiskt kommer att hända den dagen än att dagsljuset på våra breddgrader med en glåmig suck än en gång i sista stund kommer att stoppa sin årliga undergång, får vi nog räkna med att nästa år framstår som en blek kopia av det hysteriska 2011.

Det betyder inte att det kommer att saknas spänning. Så här ser året ut i min kristallkula:

USA är inte det ekonomiska problem det framställs som, vilket blir tydligt nästa år, men landet har något av en politisk kris. Polariseringen tilltar. Occupyrörelsen får en verklig politisk riktning, som Obama försöker utnyttja. Republikanerna häcklar det som populism, men opinionen ogillar den politiska retoriken. Teapartyrörelsen skrumpnar.

Efter mer berg och dalbana bland de republikanska kandidaterna dyker en tredje kraft upp från näringslivet och får omedelbart stöd. Det blir en hård kamp mellan den nya kandidaten och Obama, som dock till slut återväljs. Avgörande blir att ekonomin visar allt tydligare tecken på att fungera, och att arbetslösheten sjunker under åtta procent i augusti.

På det stora miljömötet i Rio blir huvudtemat havet; utfiskningen, försurningen, korallreven, bottendöden. En liten vetenskaplig tvist uppstår om klimatet: Hur stor faktisk inverkan på temperaturen har just koldioxiden? Eftersom året visar sig bli varmare än 2011 återgår debatten dock under hösten till standardargumenten.

Egypten går igenom fortsatt oro med fler dödsoffer. Militärrådet lämnar i mars över till en civil övergångspresident, och presidentvalet kan hållas som planerat i juni.

Arabiska våren inspirerar till en ny revoltvåg, denna gång i Centralasien.

Syriens kringrända diktator Assad faller i april. Turkiet skaffar sig genast inflytande. Assads allierade Iran blir nervöst och inleder seriösa förhandlingar med EU och USA.

Delvis med råg i ryggen från sin nya politiska styrkeposition i Mellanöstern känner sig Turkiet allt mer kränkt över de långsamma kvarnarna i EU:s medlemskapsförhandlingar. Nya blodiga räder mot kurdiska PKK får EU att tappa tålamodet och komma med skarpa fördömanden. Premiärminister Erdogan förklarar att förhandlingarna avbryts, vilket leder till protester från västorienterade grupper i Turkiet .

För andra EU-kandidater går det bättre. Kroatien och Island blir klara för inträde. Serbien får sitt associationsavtal utvidgat.

EU självt med sin eurokris befäster ännu mer det funktionssätt som i anglosaxisk press kallas ”muddling through”, vilket med en tafatt översättning betyder hanka sig fram. Tillväxten blir inte lysande utom i Irland och Baltikum, men den kommer under årets andra halva tillbaka överallt utom i Grekland och Italien.

Italien genomför dock, liksom Spanien, större arbetsmarknads- och näringspolitiska reformer än på decennier, vilket ingjuter visst hopp hos investerare.

Den allt mer nationalistiska och främlingsfientliga regeringen i Ungern blir en tilltagande surdeg under EU-toppmötena, men ingen vet hur man ska hantera den.

Konfliktforskarna avför slutligen Irakkriget från listan över krig, trots att landet genomgår en skakig övergångsperiod med flera attentat. Samtidigt sjunker dödstalen i Somalia ner mot den nedre gränsen för definitionen av krig (1.000 döda i strid under ett kalenderår).

Nordkorea efter Kim Jong Ils död blir ett mer repressivt … öppnas långsamt … skakas av uppror … nej, där sviker föreställningsförmågan.

Men Burmas töväder visar sig vara på riktigt. Europa och USA börjar investera i infrastruktur, oljeutvinning och, i liten skala, turism.

Och i Ryssland inleds ett folkligt politisk uppvaknande, som dock inte hinner förhindra att Vladimir Putin blir omvald i mars. Men han får det motigare än han varit van vid.

Riv ur och spara;) Gott nytt 2012 på er alla!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

[...] våren fortsätter och president Assad förlorar makten i Syrien i mars – inte i april som DN fullständigt felaktigt [...]

Så blir 2012 | Badlands Hyena (Webbsida), 00:01, 31 december 2011. Anmäl

Ungern är ett demokratiskt land i utveckling, att skriva annat är inget annat än fantasier. Ungern kommer att få ett spännande 2012.

Robert Fabian, 16:44, 28 december 2011. Anmäl

Dödstalet i Somalia kommer absolut inte att sjunka nästa år. När länder som Etiopien, Kenya, Uganda och Burundi skickar soldater till Somalia för att bekämpa terrorismen samtidigt som USA i mellan jämna rum skickar drönare dit. Det har även kommit uppgifter om att Franska marinen attackerat från havet. Och just 2 dagar sedan gick brittiska regeringen ut med att "Brittiska terrorister tränas i Somalia i större mängd än vad de gör i Pakistan" och att "Somalia utgör ett direkt hot mot brittiska säkerheten" för att sedan avsluta med att " NÅGOT MÅSTE GÖRAS!!". Nope, dödsantalet kommer snarare att öka. Dessa uttalanden kommer kort efter att man hittat mängder med naturresurser i de oexploaterade Somalia och det främst olja. Europas ekonomi kris kommer att fortsätta och ett sätt att mildra på kriset är oljan så.... Sedan kan jag säga att inbördeskrig kommer att bli ett faktum i Irak och Syriens regim kommer inte att falla utan de kommer att erbjuda ett demokratiskt val. Och Iran kommer fortfarande att vara ett hot för väst, främst USA. Jag är ej pessimistisk men denna 1% av världens befolkning måste stoppas. Occupy World will prevail! Peace and Love!

Occupy World, 21:28, 27 december 2011. Anmäl

Ungern är på intet sätt EU-fientligt eller odemokratiskt Robert Fabian, 18:21, 23 december 2011. --- Fakta är att stora delar av det officiell EU, inklusive US State Department, inte håller med riktigt Vilket annat EU-land har utsatts för sådan hård kritik från både EU och USA 2011? Man kan diskutera vad som är förtjänt och vad som är överdrivet, men ett annat faktum är *hur* ny lagstiftning trumfas igenom, snabbt och geschwindt, med så lite debatt som möjligt, är knappast ett uttryck för ett land i Europa där demokrati och nationell enighet prioriteras Att sedan en hel del lagar innehåller saker som aldrig skulle accepteras i Sverige, ska vi bara bortse ifrån? Jag bor i Ungern sedan 1993, så jag kan se en skillnad på vad som händer här och om du kan bidra med något som skulle få mig att se utvecklingen här i Ungern mer positivt, skulle jag uppskatta att läsa det

Viking, 00:16, 24 december 2011. Anmäl

Skriverierna om Ungern är SOM VANLIGT fientliga och helt felaktiga. Regeringspartiet Fidesz är INTE främlingsfientligt, istället är det nationalistiska Jobbik (i opposition) som är ett parti som utmärker sig. Ungern är på intet sätt EU-fientligt eller odemokratiskt. Ungern är ett land i utveckling på alla plan vilket aldrig uppmärksammas. Sluta måla upp en nidbild av Ungern!

Robert Fabian, 18:21, 23 december 2011. Anmäl

Tyvärr tror jag att Anders Bolling är korrekt i värderingen av vad som kommer att hända med Ungern och dess relation med EU Här kommer MEP som Gunnar Hökmark att spela en avgörande roll, då så länge EPP inte tar itu med deras ungerska systerparti Fidesz kommer Ungern tillåtas att montera ner demokratin och flagrant bryta mot EUs regler Snart kommer vi att jämföra Ungern med Vitryssland, tyvärr

Viking, 10:59, 23 december 2011. Anmäl

Prognosen är en ren prolongering av nuvarande trender, ett klassiskt fel som alla (inkl. jag själv ) har gjort när framtiden i något avseende - som exv. marknader - försöker kartläggas. Frågan är vad av det man tror som inte inträffar och vad som inträffar i stället? Det är faktiskt mer relevant att koncentrera fantasin runt just detta. Tänker vi tillbaka så har varje år åtminstone en sådan helt överraskande och betydelsefull händelse ägt rum som alla "experter" i efterhand kommenterar med "vad var det ja sa"!? --- Nu är ju denna inlaga från skribenten mer underhållande än allvarligt menad men det kan finnas skäl ändå att fundera ett tag. Kanske den Indiska ekonomin kollapsar t.ex.? Time will tell!

Lars Boman, 09:53, 23 december 2011. Anmäl

Ännu ett framtidsreportage av DN:s egen John Blund (eller rättare sagt en av de mer framträdande Blundarna i den hårdblundande och gravt verklighetsfjära tidningen DN, som är idiotisk nog att tillbe liberalismen som om den faktiskt hade något intressant att säga om verkligheten). Som vanligt visar Bolling avsaknad av elementära insikter om tilltagande energikris och tilltagande kostnadskris. Hans uppgift som journalist är uppenbarligen att söva massorna genom att sprida myter om att saker kan gå framåt snarare än bakåt - utan att presentera grundvalarna för en sådan optimism. Liberalt, verklighetsförödande trams av värsta sorten.

Göran, 09:14, 23 december 2011. Anmäl

Älskade kollaps

Googlar man på orden kollaps och framsteg var för sig får man i stort sett lika många träffar, sex miljoner. Nu kan man förstås få fram lite vad som helst med denna den simplaste av undersökningsmetoder, men något säger det om vår förkärlek för att beskriva världen med drama och svärta. En kollaps är trots allt något som är lika ofantligt dåligt som ovanligt, medan framsteg görs lite varstans hela tiden.

På senare tid har klimatkollaps och eurokollaps varit särskilt populära. Det behöver möjligen påpekas att det inte blev någon kollaps i vare sig Durban eller Bryssel i förra veckan. Men det är aldrig för sent för ett litet sammanbrott, eller hur?

Det verkar ligga ett slags mental njutning i att få gotta sig i mörker – så länge det inte kommer för nära. Man tonar gärna ner problem i hemmet och på jobbet. Man har ju hoppet att det snart vänder. Självklart.

Men gå på en middagsbjudning och börja diskutera staten, storföretagare, småföretagare, landets ekonomi, EU:s ekonomi, USA:s politik, krigen, fattigdomen, miljön eller klimatet och du ska finna att det dramatiseras och tas i så det står härliga till. Det piggar upp. Börjar du däremot nyktert resonera om att saker och ting troligen i huvudsak löser sig kommer dina åhörare att kväva magnifika gäspningar och flacka med blicken.

Den amerikanska nationalekonomen Barry Eichengreen formulerade det bra med en fin pik i slutklämmen till en krönika om världskonjunkturen. Om inte vissa avgörande beslut fattas nästa år kan 2013 bli ”det hemska år olyckskorparna drömmer om”, skrev han (min kursivering).

Han skrev också en annan sak, något som närmast framstår som den vita springaren i mitt eget stall av käpphästar: Det råder ingen brist på tyckare som varnar för katastrof, och ”om de får rätt hyllas de som profeter, men om de får fel kommer ingen att minnas det.”

För att förstå vad som spökar kommer man inte runt mediernas svartvita dramaturgi. Medierna dras till förutsägelser, och de hyser en särskild kärlek till katastrofprognoser, som är underbara att rubriksätta.

Sedan spelar det mindre roll att de värsta scenarierna nästan aldrig slår in eftersom de bygger på den förvridna tanken att en riskabel utveckling inte kommer att hejdas. Människor byter beteende när förhållandena ändras (man kan förstås inte bortse från att varningarna bidrar till att folk ändrar sig). Utvecklingen är ofta så långsam att den inte detekteras av dem som dikterar det offentliga samtalet, men efter tio år kan vi ofta till vår förvåning lyfta blicken och konstatera att det inte blev så farligt.

För ett par år sedan tussades jag ihop med tv-ankaret Claes Elfsberg för ett radioinslag. Det handlade om mediernas negativa bias och om man kan göra något åt den. Elfsberg förnekade inte att det är eländet och konflikterna som lyfts fram, men han försvarade detta med det traditionella, halvsekelgamla argumentet att folk utgår från att allt är bra, och nyheten är det som avviker från det förväntade. Alltså: ”Oj, här är visst ett problem, det var det jävligaste, det hade jag aldrig trott”.

Men var, i detta medieöversköljda sekel, formas människors världsbild annat än i medierna? Det är det massutsända eländet som är det förväntade. Och vad överraskar då? Ja inte är det att euron hotar att kollapsa, att svält hotar i Sudan eller att atmosfären hotar att koka bort.

Det brukar påpekas att ingen såg Rwandamassakern eller Jugoslavienkrigen komma, och det kan naturligtvis många behöva skämmas för, men vem spådde å andra sidan murens fall eller Sovjetunionens upplösning? Vem spådde den arabiska våren? Vem spådde Afrikas fred och ekonomiska vändning? Vem spådde Burmas öppning hösten 2011?

Det sägs ofta syrligt att bara några få förutsåg finanskraschen 2008, men inga politiker eller ekonomer får kritiska frågor om varför de missade den snabba vändningen uppåt i slutet av 2009, när prognoserna var becksvarta. Vem tänker längre på kalabaliken kring fågelinfluensan, svininfluensan, matkrisen eller Georgienkriget (när världskriget stod för dörren), trots att allt detta också skrämt upp oss de senaste tre åren?

Pessimisternas rynkade pannor betraktas med största respekt, trots att de för det mesta får fel. Spelar det egentligen någon roll? Det är kanske bra om folk går omkring och är lite lagom rädda, eftersom de då undviker att ta risker?

Ibland känns det som om hela saken kokar ner till en fråga om läggning. Är det så kommer aldrig optimister och pessimister att mötas, för likt ett upplåsbart basebollträ kommer sakargumenten att studsa tillbaka så snart de bankats in i debattmotståndarens skalle.

Den där metaforen om att man kan se glaset som halvfullt eller halvtomt är mer än lovligt sliten, men den är löjligt giltig. Om vi för ett ögonblick återvänder till eurokrisen har jag ett åskådligt exempel. Så här säger den nyss avgångna ordföranden i Finanspolitiska rådet Lars Calmfors i en DN-text: ”Jag skulle bli förvånad om alla de länder som i dag har euron som valuta kommer att ha det om tio år.” Så här säger den nytillträdda ordföranden Lars Jonung i en annan DN-artikel: ”Jag är optimist. Krisen kan stärka valutan. Jag tycker alla tecken tyder på det.”

Två nationalekonomer, samma post, alltså.

Ja, herregud. När jag nu har försökt beskriva det meningslösa med förutsägelser på något års sikt ska jag komma med ett riktigt dumt löfte: I mitt nästa inlägg tänker jag blicka fram mot 2012. Hur kan man vara säker på att jag gör det? Kan man inte, men den förutsägelsen är så kortsiktig att den faktiskt borde gå att lita på.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det kokar ner till att TF är till för att rädda livet på Gustav III. Det är därför oönskade delar av vardagsverkligheten inte finns i feelgoodtidningen.

Tobias Wallin, 00:06, 16 december 2011. Anmäl

Nu plockas den ljusare Afrikapaletten fram

När författaren och journalisten Lasse Berg i slutet av 1990-talet gjorde en återresa till Japan, Kina och Indien, 30 år efter sina första reportageresor dit, kunde han konstatera att han kommit till en annan värld.

Den indiska by han besökt på 1970-talet hade gått från stampat jordgolv till betong, från halvnakna barn till barn i skoluniformer, från att byinvånarna inte ens vetat att de bodde i Indien till att vart och vartannat litet hus hade radio eller tv och diskussionerna gick höga om indiska politiker.

Berg och fotografen Stig T Karlsson visade bilder de tagit i byn ett kvartssekel tidigare. Då skakade folk på huvudet i misstro: ”Det där måste vara en annan by.”

Vid tiden för Lasse Bergs första Asienresor hade kontinenten i decennier skakats av inbördeskrig och grymma totalitära experiment med miljontals dödsoffer. Fattigdomen var lika djup som utbredd.

På 1960- och 1970 talen var det de nyligen befriade länderna i Afrika som stod för framtidshoppet i den så kallade tredje världen. Afrika hade naturresurser och var inte överbefolkat. Zambia hade 1974 samma BNP per capita som Sydkorea.

Sedan hände något dystert. Afrika inledde en kvartssekel lång era med stagnerande eller krympande ekonomi, ständiga väpnade konflikter och en kavalkad av ledare vars bisarra beslut skulle kunnat liknas vid politiska narrspel om de inte så ofta var så blodbestänkta. 1996 var Sydkoreas BNP per capita 35 gånger större än Zambias.

Den gängse Afrikabilden byttes omärkligt men obevekligt ut mot den motsatta. Analytiker lade pannorna i djupa veck och sade att detta tycks vara en kontinent som av någon anledning saknar förmåga till ekonomisk tillväxt enligt västerländsk modell. Skälen varierade från kulturella och sociologiska till kvardröjande kolonialt förtryck.

Sedan hände något glädjande. För ungefär femton år sedan började konflikterna ge vika, demokratin stärkas och tillväxten komma i gång. Och med sedvanlig fördröjning börjar nu så sakteliga en ny(gammal) mediebild målas upp; tillbaka till ljusare färger.

Senast är det Economist som toppar ett nummer med de hoppfulla afrikanska framtidsutsikterna. Heder (som ofta) åt denna ambitiösa brittiska tidskrift. Själv ler jag lite extra, eftersom vinjetten man valt är nästan identisk med den DN.se valde när jag för snart tre år sedan skrev några artiklar temat – då med främsta fokus på de allt färre afrikanska konflikterna.

Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det orsakade viss kontrovers den gången. Men det har hänt saker på tre år. I somras sände exempelvis SVT en dokumentär av Erika Bjerström om det nya, växande Afrika, som jag tidigare tipsat om här.

Man ska givetvis inte redan börja likställa Afrika med Asien, avståndet är fortfarande enormt. Men åt rätt håll går det.

Sedan fungerar ju mediedramaturgin, dikotomin, den svartvita världsbilden, pendelrörelsernas regim, det mänskliga psyket eller vad vi nu ska kalla det på så sätt att när det afrikanska lyftet blivit verkligt väletablerat kommer vi att bli besvikna på att det går så långsamt. Vi kommer att uppmärksamma fortsatt bråddjup fattigdom, våldsutbrott och korrupta ledare. Det kommer att heta att Afrikas framsteg är betydligt överdrivna. Det är så det fungerar. Det är spelets regler.

I värsta fall kommer det att heta att ingenting har hänt. Men då är vi inne på lögnens domäner.

Naturligtvis skulle utvecklingen än en gång kunna vända nedåt, för de tidigare lappkasten i synen på Afrika visar hur lite expertisens prognoser är värda. Men ”inget har hänt”-tesen kommer alltid att vara fel. Det enda som inte förändras är världens ständiga rörelse.

P.S. Slås efteråt av minnet av ett större positivt Afrikatillslag i SvD något år före DN.se-artiklarna. Hatten av, kollegor. D.S

Economist, december 2012 och DN.se januari 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Tack, Per! Din snabbanalys är också alldeles riktig.

Anders Bolling, 13:53, 5 december 2011. Anmäl

[...] är på väg. Så det kändes bra att i Dagens Nyheter igår läsa ett inlägg från tidningens framstegsbloggare om en allt ljusare framtid för Afrika, med färre konflikter, starkare demokratier och bättre [...]

Mest negativt för positiva | Södra Afrika idag (Webbsida), 11:13, 5 december 2011. Anmäl

Glädjande att se att de flesta kommentarer till artikeln hittills inte tenderar till att röra sig på flashbacknivå, vilket annars är fallet vid ungefär 99% av artiklar som handlar om Afrika och/eller afrikaner.

Arne Larsson, 08:39, 5 december 2011. Anmäl

Det gäller att se till att den positiva utvecklingen har energi nog att fortsätta. Det är ännu en anledning att spara olja så en större andel av världens fotogen och diesel kan förbrukas i fattiga länder. Sverige exporterar även mycket varor och maskiner till länder som utvecklas så vi drar direkt nytta av att de mår bättre och en hel del av exporten är energimässigt effektiv teknik vilket är viktigt för att utvecklingen inte skall stanna av.

Magnus Redin (Webbsida), 07:45, 5 december 2011. Anmäl

Anders, skönt att du lyfter blicken, ser de långa perspektiven och inte stirrar dig blind på enskildheterna, vilket tyvärr alltför mycket utrikesjournalistik gör - det är därför den blir så svart. Bra krönika!

Per J Andersson (Webbsida), 07:06, 5 december 2011. Anmäl

"Intressant att NN med sådan tydlighet och emfas illustrerar vad Torbjörn Larsson hänvisar till... " - En illustration blir det bara om man accepterar premisserna i hans artikel och utgår därifrån. Bl.a att det är en sanning att utvecklingen i Afrika går bra och att de har samma förutsättningar som alla andra och osv. med dylika floskler (byggda på väl valda stickprov av "information"). Det gör jag inte för att jag anser att de är falska och tendentiösa. Varför kommer jag inte att utveckla här eftersom det inte är min avsikt att predika eller övertyga någon och jag för ogärna diskussioner i hårt censurstyrda forum som DN faktiskt är. För övrigt har du "anonym" ingen aning om min kunskapsgrund.

NN, 23:14, 4 december 2011. Anmäl

Intressant att NN med sådan tydlighet och emfas illustrerar vad Torbjörn Larsson hänvisar till när han skriver "folk kör med svepande generaliseringar" och "gammel-bilden av världen". NN verkar basera sin uppfattning om Afrikas historia på att ”Afrikas okända kungadömen” hade en måhända alltför entusiastisk programledare. Faktum är att de senaste decenniernas forskning kring Afrikas historia har bekräftat vad historikerna Basil Davidson och Cheikh Anta Diop hävdade redan för ett halvt sekel sedan, men som då möttes med fnysningar och näsrynkningar i stil med de som NN nu uttrycker. Bland de teorier som de hade och som mer och mer forskning bekräftar är att det antika Egypten i huvudsak var en afrikansk civilisation. Wake up and smell the frigging coffee.

Anonym (Webbsida), 19:14, 4 december 2011. Anmäl

Indien har genom historien haft högtstående civilisationer, liksom andra nämnda länder i asien. De har haft avancerade kulturer, vetenskap och filosofiska system på hög nivå. Inget av detta har Afrika haft - någonsin. Något som bl.a. framgick klart i serien "Afrikas okända kungadömen" hur entusiastisk programledaren än försökte upphöja varje liten krukskärva eller rest av en gammal mur till något sensationellt. Världens mest blodiga och bestialiska konflikter fortgår i afrika idag, denna kontinent så präglad av vidskepelse och våld mot kvinnor, homosexuella, barn, albinos, grannstammen mm. Födelstalen är höga, men folken lever på bidrag och hjälp från västvärlden. Att ignorera detta låter sig lätt göras av propagandister som sitter tryggt i västvärlden och spelar upplysta.

NN, 18:26, 4 december 2011. Anmäl

Rosling säger något liknande i ett av sina senaste TED talks. Det är frapperande att folk kör med svepande generaliseringar, eller åtminstone har problem att acceptera Afrikas påhopp på det moderna framstegståget. Nämner man statistiken blir det helt tyst, det bryter bland annat gammel-bilden av världen.

Torbjörn Larsson, OM, 16:49, 4 december 2011. Anmäl