I otakt med tiden

Kristdemokraterna tog i fredags ett litet politiskt steg som rimligen leder i riktning mot farstun, ut ur den stugvärme de länge kämpat för att få ta del av. Partifullmäktige hade beslutat att den vill slopa de två pappamånaderna. Kvinnoförbundet var inte lyckligt, eftersom de i tre år slagits för att utöka antalet pappamånader till tre. Jag gissar att entusiasmen var begränsad också hos delar av partiets ledargarnityr.

Frågan är om ett förslag om skrotad avgasrening på bilar hade framstått som mindre progressivt.

Folkpartiledaren och regeringskollegan Jan Björklund levererade snabbt det kategoriska omdömet att ett sådant förslag inte har några som helst möjligheter att vinna gehör, eftersom det vore att vrida klockan flera decennier bakåt i tiden. End of discussion. Säga vad man vill om Björklunds ymnighetshorn av åsikter, men där står han stadigt i rätt tunna.

Förslaget påminner om en aktuell parallell med omvända förtecken på andra sidan Atlanten, där president Obama i förra veckan lite brådstörtat uttalade sitt stöd för samkönade äktenskap.

Det var historiskt, eftersom ingen tidigare president velat eller vågat inta den positionen. Ändå var de flesta bedömare överens om att det knappast kommer att påverka presidentvalet i höst. Inte bara för att ställningstagandet kan mobilisera såväl radikala som reaktionära väljare, utan för att – och det är det viktigaste – stödet för homosexuellas rättigheter hela tiden ökar även i USA (vilket man ibland kan tvivla på när man tar del av europeiska referat från den amerikanska politiska debatten). Andelen amerikaner som stöder samkönade äktenskap är i dag 52 procent, vilket innebär att Obama faktiskt inte är radikalare än sitt folk i den här frågan (heller).

USA-bedömargurun Erik Åsard tror att senast i presidentvalet 2020, kanske redan 2016, kommer det att finnas även republikanska kandidater som är för. Ett kvarts sekel efter delar av Europa, sant, men det går framåt även i ”nya” världen.

… för övrigt antyder exemplen det poänglösa i en annan alltmer förstockad föreställning om samhället, nämligen den politiska höger-vänsterskalan. Inom Alliansen hittar man några av de mest radikala och några av de mest reaktionära i familjefrågor. Samtidigt möts regeringen och MP om friskolor och migration. Och vilka partier är för ett förstatligande av skolan? Jo, FP, SD och V. Och så vidare … men det är en annan historia.