Vi blir fler, djur skyddas, skog växer

Foto: AP

Fåglar dog som flugor när öarna i Söderhavet koloniserades för 4.000 år sedan. Forskarna tror nu att tio procent av världens fågelarter dog ut på några hundra år. Tio procent.

Det brukar närmast betraktas som ett axiom att människan är naturens nemesis (då förutsätts naturligtvis att människan inte är en del av naturen), och att det närmast är en tidsfråga innan vi lyckats utrota sönder jordens artrikedom till oigenkännlighet. Bortsett från att det är omöjligt för sju (och snart nio) miljarder människor att leva på samma yta som en miljard, vilket vi var för 200 år sedan, brukar de flesta beskrivningar av sakernas tillstånd missa en viktig sak, nämligen att det var förr människan aktivt och med berått mod utrotade djur, inte i dag.

Vargen skulle bort överallt, ju snabbare desto bättre. Bävern var under en period borta från Sverige, och rådjuret var näst intill försvunnet från det här landet. Kampanjer upplyser oss regelbundet om att tigern har krympt från 100.000 till 3.000 djur på drygt ett sekel. Absolut, men minskningen har inte skett i våra dagar. Den stora avskjutningen bromsades för många decennier sedan. I dag kliver asiatiska statschefer på varandras tår för att ta åt sig äran av att ha lanserat räddningsåtgärder.

Massutrotningen av fågelarter i Polynesien är ett av de mer anslående exemplen på hur reflektionslöst och självklart människan förr klampade in i naturen. Numera bygger vi tunnlar och stoppar vägbyggen för utrotningshotade paddors skull. 1800-talsmänniskan hade förmodligen skrattat läppen ur led över en sådan prioritering.

Den återkommande rubriceringen ”artutrotningen tilltar” leder fel, eftersom den i regel inte handlar om att arter dokumenterat försvinner för gott från jordens yta utan om att antalet individer av olika arter decimerats kraftigt. Dessutom upptäcks ständigt nya arter. För att återknyta till groddjuren: Dessa hör till de mest hotade på senare tid, och forskare tror att över 100 arter försvunnit, men A) det beror främst på en svampsjukdom och B) det hittas över 100 nya amfibiearter – varje år.

”Cites” heter ett globalt avtal om att reglera handeln med hotade arter. Undertecknarna (178 länder) träffas vart tredje år, och i mitten av den här månaden gjordes den senaste uppdateringen. Mötet anses ha varit en rätt stor framgång. Bland annat fick elva arter av hajar och rockor ordentligt förstärkt skydd mot rovfångst.

Samtidigt gavs en del arter av regnskogsträd ett bättre skydd, bland annat de som ger ebenholts. Beslutet klubbades i lämplig anslutning till premiären för Internationella skogsdagen i torsdags. FN-organet FAO:s chef José Graziano da Silva föreslog då att man ska sätta upp ett mål om totalstopp för illegal skogsavverkning i världen.

Alla beslut om bromsad djungelskövling är så klart utomordentliga, men faktum är att den redan har börjat bromsas. Det höggs ner ungefär dubbelt så mycket tropisk skog mellan 1980 och 1995 som under de femton åren därefter. Brasiliens avverkning gick ner med 80 procent mellan 2004 och 2012 till nivåer som inte setts på åtminstone 40 år.

Och, som sagt: vi är nu sju gånger fler än för bara två sekel sedan.

Europeerna lyckades skövla det mesta av den skog som i dag är försvunnen under tidsepoker då befolkningen var mindre än en tiondel av dagens. Medelhavet kringgärdades av vidsträckta skogar under romartiden. Träden användes till allt: byggnader, båtar, bränsle, kärl. Den skövlade marken blev åker. Arabernas expansion drevs till stor del av jakten på ny skog.

Europa utom dagens Ryssland var för 2.000 år sedan skogstäckt till 80 procent. Andelen är i dag ungefär 35 procent, och den har inte minskat sedan mitten av förra århundradet utan i stället ökat en aning. Takten i världens skogsavverkning var före 1950 betydligt högre än befolkningstillväxten. Efter 1950 är det tvärtom. Tacka urbaniseringen för det.

Eftersom de tempererade skogarna inte längre försvinner (utan växer) ligger orons fokus i dag på den tropiska regnskogen. Vårens hittills intressantaste skogsnyhet, om ni frågar mig, är nya rön om hur känslig regnskogen är för global uppvärmning. Skogen är dubbelt klimatintressant: Avverkning står för runt 15 procent av koldioxidutsläppen, och den fungerar som ”kolsänka” eftersom den tar upp koldioxid. Tänk om den globala uppvärmningen i sig hotar den tropiska regnskogen? Det var just vad en brittisk forskarrapport kom fram till för drygt tio år sedan. Djungeln skulle vara uttorkad år 2050, hette det.

De senaste veckorna har det kommit först en, sedan ytterligare en studie som vänder på steken: I själva verket gynnas skogen mer av den ökade koldioxiden än den missgynnas av den ökade värmen. Den är alltså mer motståndskraftig än man trott. De nya resultaten föranledde huvudmannen bakom den första rapporten, Peter Cox, att backa. Heder åt honom.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

[...] Anders Bolling skrev om de två nya studierna med de nya rönen på sin Framstegsblogg häromdagen: [...]

Regnskog och medias rapportering | The Climate Scam (Webbsida), 07:59, 28 mars 2013. Anmäl

Kvastfening, Anonym och Lena Synenrholm: Det är klart att det faktum att fler arter upptäckts inte betyder att nya tillkommer. MEN ju fler arter som vi känner till, desto flera arter kommer vi också känna till som utrotats! Upptäcks 100 nya grodarter varav 2 dör ut strax därpå så är den bokförda utrotningen högre än om arten aldrig upptäckts.

Harald, 15:43, 27 mars 2013. Anmäl

Jag håller med Fredrik med flera. Att nya arter upptäcks innebär inte, att några nya skulle tillkomma. Arter utrotas fortfarande, men kanske inte i så snabbt takt, som vissa vill göra det till.

Lena Synnerholm (Webbsida), 13:22, 27 mars 2013. Anmäl

Problemet är hur man definierar skog. I Sverige och Finland har vi många träd men väldigt lite skog. Trädåkrar med utarmad flora och fauna. Det är svårt att förstå att man inte är bekymrad över livsbetingelserna på vår planet. Personligen är jag mer oroad över utarmningen av haven.

Arne B, 12:55, 27 mars 2013. Anmäl

Skall man citera, bör man göra det korrekt: Here is the phrase as it appeared in “Minority Report: H.L. Mencken’s Notebooks” which were first published in 1956 [MRH]: The urge to save humanity is almost always only a false-face for the urge to rule it. Power is what all messiahs really seek: not the chance to serve. This is true even of the pious brethren who carry the gospel to foreign parts. Det är klart att H L (inte K H!) Mencken får tycka så om han känner för det. Alla har rätt till sin uppfattning. Då det gäller artutrotning och slikt skulle jag dock hellre hålla mig till den världskände biologen Edward O Wilson. Läs t.ex." Livets framtid" eller "Livets mångfald" av honom. Han har nog mer koll på frågan än både Bolling och Mencken ...

G Ruda, 11:25, 27 mars 2013. Anmäl

Det är bra med en nyanserad artikel, tack för den. De är tyvärr sällsynta. Det mesta i dagens media är larm från neomalthusianerna. (För många människor på planeten) och de grön khmererna ("rädda planeten") ett citat från K.H Mencken är på sin plats: "The urge to save humanity is always a false front for the urge to rule it."

Ingvar Engelbrecht (Webbsida), 09:08, 27 mars 2013. Anmäl

Att vi hittat 100 nya arter (av amfibier eller något annat) innebär INTE att 100 nya arter uppstått de senaste åren, utan att vi just upptäckt en av vetenskapen ej tidigare beskriven art, som mycket väl kan ha funnits i 100 miljoner år. Att vi utrotar en art innebär å andra sidan att det finns en art mindre, en art som aldrig kommer tillbaka.

Kvastfening, 07:26, 27 mars 2013. Anmäl

100 nya arter upptäcks varje år? Jaha, och? Vad har det med utrotandet att göra? Arterna blir inte fler bara för att vi har namngett dem. Och apropå att hitta nya arter, på Madagaskar hittade man mellan 1999-2011 över 600 nya arter, samtliga hotade av utrotning. DN skrev om det förra året http://blogg.dn.se/nyheter/vetenskap/600-nya-arter-funna-pa-madagaskar

Anonym, 05:36, 27 mars 2013. Anmäl

G Ruda: Jag ser inga försök hos Bolling att påstå att utrotning av djurarter inte pågår i en alarmerande nivå. Det jag läste var dels att människan har ändrat sin syn på vikten av artrikedom diametralt de senaste par hundra åren. Sedan tolkade jag också in kritik mot domedagsprofeterna i miljörörelsen, vilka jag anser skjuter sig själva i foten genom att ensidigt lyfta fram problem utan att ge ordentlig jämförande statistik för att sätta perspektiv på företeelser, samt att de mörkar egna misstag och överdrifter. Vilket minskar deras trovärdighet enormt. Verkligen enormt!

Mattias Åslund, 01:01, 27 mars 2013. Anmäl

Jag förmodar att ingen här - inklusive Bolling - är särdeles intresserad av fakta. Skulle jag till äventyrs ha fel, finns här en bildande länk: http://www.mysterium.com/extinction.html. Startad för femton år sedan; senaste uppdateringen för tre veckor sedan. Utrotningen pågår - med en väldig fart. Extinction is forever. Men allvetarna här i kommentarsfälten - och Bolling själv - kan väl övertyga mig (och alla andra som okunnigt oroar sig) om min inkompetens, genom att jaga rätt på några fel i länkarna ...

G Ruda, 23:44, 26 mars 2013. Anmäl

Varför fly hit om 20 år?

Foto: Tsering Topgyal/AP

Rise of the South: Handelsmässa i New Delhi, Indien. Thailandspaviljongen.

Nyligen kom den årliga rapporten från FN:s utvecklingsorgan om mänskliga framsteg. Årets tema var den balansrubbande uppgången för det vi traditionellt kallar utvecklingsländer, i rapporten sammanfattat som syd (till skillnad från de traditionellt rika länderna, som kallas nord).

De flesta vet att världen inte längre är svartvitt uppdelad i rika (vi) och fattiga (de), men för dem som inte följt med ordentligt de senaste tio tjugo åren är FN-rapporten en ganska häpnadsväckande katalog över ett välfärdslyft som faktiskt saknar motstycke i historien. Aldrig tidigare har så många människors livsbetingelser och livsutsikter förbättrats så snabbt. Indien och Kina har fördubblat sin BNP per capita mer än dubbelt så snabbt som USA gjorde under industriella revolutionen (med en hundradel så stor befolkning).

Det handlar verkligen inte bara om de två giganterna, även om det är svårt att överskatta betydelsen av att 500 miljoner kineser lyfts ur fattigdom sedan 1990. Av 132 listade stater är det bara två som halkat ned på FN-indexet över mänsklig utveckling i dag jämfört med för tjugo år sedan (Lesotho och Zimbabwe). Alla andra mår bättre, och i 40 länder är uppsvinget remarkabelt. Det rör sig om så skilda länder som Ghana, Uganda, Tunisien, Chile, Mexiko, Bangladesh och Vietnam.

Ökande inkomster är bara en av många framstegsfaktorer, och dessutom växer inte ekonomierna utan de andra: utbildning, hälsovård, sunt styre, rättssäkerhet och, inte minst, öppenhet mot omvärlden. Utvecklingsländer handlar i dag mer med varandra än med i-länder. Hälften av alla penningtransaktioner från gästarbetare skickas från ett utvecklingsland till ett annat. Antalet internetanvändare i syd gick om det i nord 2006 och var i fjol mer än dubbelt så stort. Fyra av de fem mesta Facebookländerna finns i syd.

Av den globala medelklassen, definierad som personer som kan konsumera för mellan 65 och 650 kronor om dagen, lever redan en majoritet i syd, och andelen kommer att vara 80 procent om 20 år.

FN:s mål om halverad extrem fattigdom uppnåddes fem år före utsatt tid. I dag är det ungefär 17 procent av världens befolkning som lever på högst 1,25 dollar om dagen, och med nuvarande utvecklingstakt beräknas andelen vara mellan 4 och 5 procent år 2050. Om åtgärderna mot fattigdom intensifieras på ett kraftfullt men ändå ”rimligt” sätt räknar FN med att den extremaste fattigdomen i det närmaste kan raderas ut till dess. Man räknar då med att andelen är nere på runt en procent.

Med tanke på att en bedövande majoritet av mänskligheten varit exakt så utfattig under nästan hela sin existens är det värt att fundera en extra gång på betydelsen av detta framtidsperspektiv.

Det finns numera glasklara belägg för att nativiteten sjunker i takt med länders tilltagande välstånd. Det betyder på sikt allt färre arbetslösa unga män i Afrika och Asien. Vilket, om jag ska ta ut svängarna, för oss över på migrationsfrågan.

Samtidigt som syd reser sig och skapar nya jobb kommer nord av allt att döma att stagnera i sin välståndstillväxt. Det är inget att oroas över, snarare är det en naturlig följd av långvarig tillväxt. En kunskapsintensiv ”japanisering” av den nuvarande i-världen är inte det sämsta att hoppas på. Hur som helst klingar våra nordliga länders relativa lockelse av.

Människor kommer givetvis att fortsätta fly från väpnade konflikter. Men från ekonomiska umbäranden: allt mindre. Samtidigt minskar även risken för konflikter i takt med att det ömsesidiga handelsberoendet ökar.

Ofta räcker det med utsikter om bättre liv för att människor ska avstå från att lämna hus och hem. Inför de forna kommuniststaternas inträde i EU fanns rädsla på högsta politiska nivå för invasion av polacker och letter som skulle idka ”social turism”. Det visade sig vara en omvärldsanalys värdig inspektör Clouseau, på sin höjd.

Saker och ting kommer inte att ändras i brådrasket. Kanske inte på en generation. Men jag gissar att när dagens nyfödda afrikaner, latinamerikaner och asiater går ut universitetet och söker jobb kommer de att kunna göra det i närområdet, i något grannland, i Kina eller i Sverige efter möjligheter och behov, utan att behöva manglas i förnedrande kontrollapparater.

Vi slipper då ministrar som finner sig sitta med foten i mun i fåfänga försök att försvara moraliskt motsägelsefulla mänskliga kvoteringssystem. Frågor om personer som söker jobb kan då förslagsvis ligga på arbetsmarknadsdepartementets bord.

Nej, vi är inte i närheten än. Men syds uppgång talar för att vi faktiskt kan nå dit.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Eftersom jag regelbundet har rest till Indien under 30 år kan jag bekräfta det du säger: utvecklingen går i en hisnande fart! Som exempel: alla, även fattiga, äger en mobil. Det är nästan gratis att ringa. Jämför med Sveriges telefoniutveckling.Social jämlikhet; jämför det indiska raseriet över kvinnovåld med svensk medial uppmärksamhet. 8 mars ägnar Times of India hela tidningen åt kvinnofrågor. Miljö: vissa stater har infört "Ban the Bag", säljförbud för plastpåsar. Utbildning: man har skolplikt även för fattiga barn (men det går långsamt att genomföra), för medelklassen är utbildning prio ett och indiska ungdomar pluggar stenhårt. Indier är helt ointresserade av Väst, man jämför sig bara med Kina och köper helst kinesiska varor. Indier, född och uppvuxna i Väst, flyttar "tillbaka" och tar med sig konsumtionsvanor, värderingar m.m. från Väst. Tack för att du uppmärksammar detta! Tyvärr lever många svenskar kvar i föreställningen om att Västeuropa fortfarande är ett imperium med makt.

Egalité, 11:38, 2 april 2013. Anmäl

Tack, HansH!

Anders Bolling, 17:36, 26 mars 2013. Anmäl

Vad jag menar är att alla system för begränsning av människors rörlighet över gränserna innehåller moraliska motsägelser, åtminstone i en värld där länder är beroende av varandra. Det går inte att formulera skäl för begränsningar i rörligheten som alla kan acceptera i alla lägen. Att man sedan kan tycka att det är ett pris man måste betala för att inte full rörlighet ska råda är en annan sak. Hälsningar Anders "lågvattenmärket" Bolling

Anders Bolling, 17:36, 26 mars 2013. Anmäl

Ha åsikter om Punkmusik,

Carl Gullman, 21:35, 25 mars 2013. Anmäl

Hej, ha åsikter om punk-skivor också.

Carl Gullman, 21:34, 25 mars 2013. Anmäl

Släpp fram den svenska bra punken. Den lever. Lyssna på The Civillans " the final hour" hur bra som helst. Stolt pappa.

Carl Gullman, 21:33, 25 mars 2013. Anmäl

Goda nyheter är svårt att få respons på i media...gnäll,katastrofer och krig skapar vågor..kör på Bolling sånt här är ljuspunkter i mediavärlden

HansH, 19:50, 20 mars 2013. Anmäl

Goda nyheter tar tid att vänja sig vid ..skit i om det gnälls Bolling..fortsätt skriv om världens ljusare sidor..det vinner i längden :-)

HansH, 19:46, 20 mars 2013. Anmäl

Låt oss hoppas du har rätt, men kanske behöver vi ytterligare några jordklot om vi inte minskar våra utsläpp mycket drastiskt. Detta att räkna procent är dessutom lite lömskt. 17 procent som lever på 1,25 dollar per dag är ändå över en miljard människor. Bertil Fransson

Anonym (Webbsida), 18:02, 20 mars 2013. Anmäl

"Vi slipper då ministrar som finner sig sitta med foten i mun i fåfänga försök att försvara moraliskt motsägelsefulla mänskliga kvoteringssystem. Frågor om personer som söker jobb kan då förslagsvis ligga på arbetsmarknadsdepartementets bord." Vad är detta för svammel? Kvoteringssystem? Avser det asylhanteringen eller uttagandet av kvotflyktingar, ett system som är bestämt av FN? Eller är det arbetskraftsinvandringen, som idag missbrukas å det grövsta och används för att hämta lågkvalificerad arbetskraft som arbetar för småpengar? Vad avses? Ännu ett lågvattenmärke från en DN-skribent.

Anders, 07:48, 20 mars 2013. Anmäl

Tiden trilskas med Krösamaja

Foto: Ben Curtis

”Men kom ihåg att alla mörka scenarier bygger på att inget görs och människor inte ändrar sig. Det är därför de så sällan blir verklighet.”

Så skrev jag för en tid sedan i ett inlägg, och strax uppmanades jag att exemplifiera. Det är ingen orimlig begäran, så klart, och därför kommer här en liten lista över dystra förutsägelser som slagit fel – med viss risk för en eller annan déjà vu-upplevelse hos vana läsare av denna blogg.

Gödselkrisen

I slutet på 1800-talet hade flera storstäders transportsystem vuxit så mycket att det började bli svårt att få undan all hästspillning som producerades. Paniken växte. En kriskonferens arrangerades 1898 i New York. För London framfördes skräckscenariet att staden skulle täckas av tre meter gödsel inom 50 år. Sedan kom bilsamhället. (Och för nio år sedan nåde bilåkandet sin topp i USA, Europa, Japan och Australien.)

Befolkningsexplosion och massvält

Förutspått från Malthus 1798 via Romklubben, Georg Borgström och Paul Erlich för 40 år sedan till FAO i våra dagar (det senare i mindre skala men likväl felprognosticerat). Ehrlich spådde hundratals miljoner döda i svält före 1980. Experter antog att det skulle krävas en fördubbling av den odlade marken för att föda världen. Man missade den gröna revolutionen, och arealökningen blev i stället sju procent på 40 år.

Miljökollaps i Japan

Svaveldioxiden osade i luften i Japans storstäder i början av 1970-talet, och floderna skummade rosafärgade av utsläpp. Miljöharmageddon målades upp. Sedan klubbades miljölagar igenom.

Mycket snart sinande naturresurser

Det säger sig självt att det inte finns oändligt med mineraler och andra naturresurser i jordens inre. Men en rad prognoser från 1970- och 1980-talen om oljans, naturgasens, kopparns, zinkens, silvrets, tennets och det ena och det andras snara sinande har visat sig fel, eller åtminstone för snåla. Hur mycket som finns att utvinna är hela tiden föremål för livlig debatt. (När det gäller olja och gas kan man förstås invända att problemet inte är att det visat sig finnas för lite, utan för mycket.)

Regnskogsskövling

Det mesta av det Amazonas som fanns kring 1970 skulle vara skövlat vid det här laget. Men drygt 80 procent finns kvar, och den brasilianska avverkningen är på den lägsta nivån på decennier.

Skogsdöd

Att 1980-talets hot om skogsdöd inte besannades berodde egentligen inte på ändrat mänskligt beteende utan på att det var ett falsklarm. Men det ledde indirekt till att utsläppen av svavel och kväve skars ned drastiskt i Sverige och andra länder.

Civilisationskrig

Efter murens fall lanserade Samuel Huntington tesen om en snart kommande värld där en uppsättning ”civilisationer” skulle stå i ständig konflikt med varandra. Men världen visade sig inte vara ett ”Risk”-spel.

Terrorvåg

11-septemberdåden såg till en början ut som en bekräftelse på Huntingstons tes. Detta var terror på en helt ny nivå. Den allmänna uppfattningen var att den nya världsordningen var historia och att en kärnvapenattack av skurkstater i samarbete med al-Qaidaceller nu var en tidsfråga. Den skarpa doften av rädsla påverkade omdömet hos mängder av beslutsfattare, som inskränkte friheter i jakten på befarade terrorister. Men världsordningen rubbades inte, och utanför särfallet Irak skedde ingen ökning av terrordåden.

Nya krig

Vid kriser hotar rubriker och ingresser ofta med krig. Bedömare får frågan vad det värsta som kan hända vore och svarar då inte sällan ”krig”. De senaste åren har vi läst om hotande nya krig i bland annat Bolivia, Honduras, Sudan, Zimbabwe, Kenya, Kongo (flera gånger) Nordkorea (flera gånger) och mellan Kina och Japan. Men krigen har (ännu) uteblivit.

Världskrig

Femdagarskriget mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008 fick enorm uppmärksamhet i väldens medier. Det gjordes förstasidor och uppslag, för rädslan var stor för globala sammandrabbningar. Konflikten spred sig inte.

Amerikansk brottsvåg

Den brottsökning som inleddes under 1960-talet i USA fortsatte under de följande två decennierna, och få såg ett slut. I mitten av 1990-talet spåddes en ny våldsvåg på grund av en framväxande ”rovdjursgeneration” unga brottslingar mer våldsamma än någonsin, ”superpredators”. Redan då hade dock brotten börjat minska, och i dag är våldsnivåerna i flera av USA:s storstäder tillbaka på tidiga 1960-talsnivåer.

Alkoholflod

När tillgången till alkohol ökade i Sverige under 1990-talet, främst på grund av införselreglerna i EU, målade en del forskare upp en katastrofal framtid av mer missbruk och ökat våld. Konsumtionen ökade först men planade sedan ut och sjönk något. Våldsbrotten gick ned.

Finanskollaps

En smidig BNP-utveckling utan återkommande nedgångar vore kanske trevligt, men lågkonjunkturer är en del av ekonomin. Den som anlände med full kraft den 15 september 2008 var ovanligt brutal, men blev den det slut på det ekonomiska systemet den ofta beskrevs som? Dess efterföljande kusin eurokrisen är ingen lek, men euron tycks trots allt överleva, vilket inte alls var självklart 2010.

Det hör till såväl fikabordssamtalets som mediedramaturgins grunder att krydda en berättelse med de värsta scenarierna, och det klassiska misstaget som då ofta begås är att man extrapolerar från nuläget: Så här illa kan det gå om ingenting görs. Fast grejen är att det nästan alltid görs något. (Se även resonemang här om hur vi förlitar oss på smarta gissningar, heuristik, som låter ny information bekräfta invanda föreställningar.)

En inbyggd kulturell egenhet i åtminstone vårt västeuropeiska samhälle är att pessimister får stå till svars för felaktiga profetior mer sällan än optimister. Med en godartad tolkning beror det på att missade nedgångar får allvarligare konsekvenser än missade uppgångar. Må så vara, men det riskerar också att leda till en sned bild av världen och av hur mycket som går att uträtta, vilket är en usel Human Resource-hantering, som det heter nuförtiden.

Kan inte alla slags prognoser slå fel i lika hög grad, oavsett om de varit ljusa eller mörka? Om människans utveckling vore slumpmässig skulle det förstås vara så. Men det är den inte. Hade alla pessimistiska scenarier slagit in skulle vi leva i en helveteshåla. Om alls.

På kort sikt och i delar kan det gå hur illa som helst på vilket område som helst, vilket visar sig med jämna mellanrum i valfritt nyhetsmedium. På lång sikt och generellt har världen däremot blivit bättre. Empiri säger alltså att det kommer att fortsätta så. Ingen vet naturligtvis säkert, men alla slutsatser som bygger på annat än empiri är spekulationer färgade av personlig läggning.

Katastrofscenarierna kommer dock att fortsätta att dugga tätt, som om ingenting hänt. Vad du än gör: omhulda klichén ”inga nyheter är goda nyheter”, för den stämmer så innerligt väl.

P.S. En egen och mycket underhållande genre är felaktiga teknikförutsägelser. På den här sajten listas ett antal grötmyndiga uttalanden om vad som kommer att slå och inte. Två favoriter:

”Det finns ingen anledning att tro att någon skulle vilja ha en dator i sitt hem.”

Ken Olson, chef för Digital Equipment Corporation, 1977

”Amerikanerna har behov av telefon, men inte vi. Vi har gott om springpojkar.”

Sr William Preece, chefsingenjör på brittiska postverket, 1878

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Frågan är om det ens hade varit möjligt, att fördubbla jordbrukets areal. Sedan 1950-talet är nästan all mark, som går att odla redan uppodlad. Någon större ökning av den odlade arealen, kan vi i alla fall inte hoppas på. Den enda framkomliga vägen, är effektivisering av jordbruket. Tyvärr har potentialen för det, ofta blivit underskattad, därav förutsägelser av massvält. Dom har inte infriats, vilket vi ska vara glada över.

Lena Synnerholm (Webbsida), 13:32, 2 april 2013. Anmäl

Finns det fortfarande laglösa områden i USA? Om inte räcker det som förklaring, till nedgången i brottlighet. Det finns inget som minskar brottligheten så mycket, som polisens närvaro. Annars tror jag nergången kan förklaras, med färre unga, frustrerade män. Dom som finns sitter ofta hemma, och spelar digitala spel i stället. Är det inte bättre att låtsas, att man är ute på stan och slåss, än att man verkligen gör det? Det ser jag som en bra sak, med tevespel och liknande.

Lena Synnerholm (Webbsida), 14:36, 1 april 2013. Anmäl

Robert, Inlägget beskriver ett antal skräckscenarier som inte blev verklighet. Gödselscenariet hör dit. Sedan kan man diskutera om bilar är bättre som transportmedel än hästar (med katalytisk avgasrening och för sju miljarder människor, varav de flesta bor i städer: ja), men det är en annan fråga. /Anders B

Anders Bolling, 18:19, 19 mars 2013. Anmäl

[...] Foto: Ben Curtis ”Men kom ihåg att alla mörka scenarier bygger på att inget görs och människor inte ändrar sig. Det är därför de så sällan blir verklighet.” Annons:...  [...]

Tiden trilskas med Krösamaja | Framstegsbloggen | Bloggar - DN.se | Jerhov - skolutveckling och framtidens skola | Scoop.it (Webbsida), 18:33, 13 mars 2013. Anmäl

@Robert: Var inte korkad. Att utgå från gårdagen är nödvändigt om man ska göra trender. @Optimisten: Det ändrar ju inte att föreställningen om att allt går åt helvete har visats sig vara fel. Och Bolling noterar också att det inte alltid går bra i enskilda skeenden. Utan att den historiska trenden är att det blir överlag bättre. Att civilisationer går under har gällt lokala sådana. Nu har vi en global för första gången, och allt annat lika torde den vara mer robust. En lokal torka lär inte fälla den, något som verkar ha varit regel förut. Djurarter dör ut, men livet har aldrig dött ut på nära 5 miljarder år. Tvärtom är diversiteten större än nånsin. För att återvända till temat: trenden är att det blir bättre.

Torbjörn Larsson, OM, 14:04, 11 mars 2013. Anmäl

+++++ 1. Gediget sammanfört. Hyllar den nödvändiga empirin i dåd och ord. Som sagt, en trevlig omväxling till "dåliga, eller inga, nyheter".

Torbjörn Larsson, OM, 13:55, 11 mars 2013. Anmäl

Kan inte hjälpa att jag ser ett komiskt drag i reaktionen hos Robert. Vill ha kris till varje pris. Märkligt att så många i ett land, som de samtidigt kan tycka är bäst i världen, ser faror och katastrofer bakom varje hörn. Kom inte hit och var nöjd och glad inte, för då fryser vi ut dig. Typ.

Sven, 12:05, 11 mars 2013. Anmäl

Vad som är riktigt underhållande är journalister som raljerar över "felaktiga" katastrofprognoser, är dessa varit varningar om att om vi inget gör så kan det gå åt h-vete och det lagts ned en massa möda, pengar, etc, på att undvika katastrofen och dessa åtgärder lyckades. Annan empiri: civilisationer går som regel under, och djurarter dör i regel ut ...

Optimisten, 07:07, 10 mars 2013. Anmäl

Att "gödselkrisen" ersatts av bilavgaser är väl knappast en förbättring i längden? Jag kan rada upp invändningar mot samtliga dina exempel - jag nöjer mig med att peka på att du, Anders, tycks se det som omöjligt med en katastrofal utveckling. Ingen vet hur framtiden ser ut, att utgå ifrån gårdagen när det gäller världen är lika dumt som att utgå ifrån gårdagens utveckling när man köper aktier.

Robert, 21:37, 9 mars 2013. Anmäl