Läckor i en läckande värld


Foto: Patrick Semansky

Daniel Ellsberg, berömd visslare från 1970-talet, anser att Mannings och Snowdens avslöjanden varit viktigare än hans egna ”Pentagon Papers”.

Så: USA-myndigheter massavlyssnar i princip all elektronisk kommunikation. Välkommen till den nya, gränslösa världen! Stater med omfattande säkerhetsapparater använder sig av de spaningsmöjligheter som står till buds, och möjligheterna har aldrig någonsin varit så omfattande som nu. Obs: det är en beskrivning, ingen värdering.

I slutet av 1990-talet trodde experter att internet skulle bli som förbättrad tv. Redan i dag är antalet länkar i det världsomspännande datanätet i nivå med den mänskliga hjärnans, ”men hjärnan fördubblar inte sin kapacitet vartannat år”, som nätgurun Kevin Kelly uttryckt det.

Johan Ronnestam, en svensk nätkonsult, spådde redan 2009 i en DN.se-artikel att internet i framtiden kommer att finnas i allt och alla som behöver utbyta information. Priset, om det nu är ett pris, för den nya tekniken är total genomskinlighet. Ronnestam såg tre faser framför sig:

”Först når vi ett förstadium då folk gör bort sig eftersom de inte förstår hur lite hemligheter man kan ha. Sedan kommer vi och tekniken att mogna, vi lär oss att hantera nätet. Det blir åter möjligt med hemligheter, men bara till en viss gräns. På lång sikt tror jag att hemligheterna blir färre. Vi tvingas lära oss att leva med att mycket information sipprar ut.”

I vilken av Ronnestams faser befinner vi oss? I förstadiet? I den mognare fasen?

Vi kan i alla händelser mycket väl ha nått förbi den punkt där det mesta av den övervakning som sker i demokratiska samhällen är öppen och, åtminstone i teorin, frivillig. Det är tämligen uppenbart när det gäller allt vi sprider genom sociala medier och mobiler. Men vi vet också, om vi tänker efter, att vi övervakas av kameror varje gång vi går över ett torg och varje gång vi passerar under en portal för trängselskatt, och vi vet att vi lämnar elektroniska fotavtryck varje gång vi använder våra kreditkort. Ändå bekymrar det oss sällan.

Hur genomskinligt kan och bör samhället bli? Moralfilosofen Torbjörn Tännsjös slutsats är så provocerande att den blir djupt intressant: det finns i stort sett ingen gräns. Alla som använder elektroniska medier vet numera att de i princip kan vara avlyssnade hela tiden, menar han. ”Den som inte vill att andra ska läsa vad hon skriver får låta bli att kommunicera elektroniskt. Att kommunicera elektroniskt är numera som att gräla högljutt inför ett öppet fönster. Man får skylla sig själv om någon lyssnar”, skriver han i boken ”Privatliv”.

Tråkigt nog försöker statsmakterna hantera övervakning på samma sätt som i den gamla, slutna världen. Som om ingenting har hänt. Men det har det ju. I en så allomfattande kommunikationsmassa som vår tids kommer ingen undan, inte heller makthavare, vilket Bradley Mannings och Edward Snowdens läckor visar.

Demokratiska stater gör därför klokt i att tänka på den (slitna) Pippi Långstrump-devisen att den som är mycket stark också måste vara mycket snäll och acceptera, ja bejaka, att insynen numera måste vara dubbelriktad, eftersom den kan vara det.

Torbjörn Tännsjö är inte mindre radikal när han resonerar kring myndigheters avlyssning. Han anser att risken för missbruk vore mindre om den skedde öppet och i stor omfattning än i undantagsfall och i smyg. ”I ett öppet samhälle begås färre brott än i ett slutet. I ett öppet samhälle uppdagas fler brott än i ett slutet. I ett öppet samhälle är risken att bli oskyldigt dömd mindre än in ett slutet.”

Men – och här kommer vändningen – Tännsjös förutsättning för ett sådant glasväggssamhälle är att myndigheterna låter sig underkastas samma granskning som medborgarna. Han föreslår en tidsgräns på fem år för känsliga upplysningar. Efter fem år skulle all information som myndigheterna tillskansat sig genom övervakning av individerna offentliggöras.

Tännsjö må gå väl långt i sin vurm för gränslös öppenhet. Den springande punkten är att vi passerat en tröskel som vi inte kan kliva tillbaka över. Och frågan är om vi skulle vilja. Vi kommer att leva i större öppenhet. Vi kommer att vänja oss vid det. Om man skräms eller ser mänskliga möjligheter är mer en läggningsfråga än en juridisk fråga.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Frågan är om Prism överhuvudaget gett någon information, som är användbar för amerikanska staten. Jag tvivlar starkt på det.

Lena Synnerholm (Webbsida), 11:24, 12 juni 2013. Anmäl

Tännsjö vränger betydelsen av “öppet samhälle” likt Orwellskt nyspråk, och Bolling hakar på.......skrämmande!

Ulf H, 19:01, 11 juni 2013. Anmäl