Vad vi känner att vi saknar

Foto: Hasse Holmberg

Studsar du upp på morgonen med ett blixtrande leende på läpparna när du kommit att tänka på globaliseringen? Kanske inte.

Det är en sak att det finns främlingsfientliga grupper som känner fasa inför tanken att gamla fina nationalstater luckras upp. Men förskjutningen mot en alltmer likartad värld verkar väcka viss olust även hos personer som annars i princip inte är emot att gränsbommar monteras ned.

För några decennier sedan var många upprörda över den globala likriktning som planerades under röda fanor. Det som nuförtiden tycks bekymra många (fast sannolikt inte samma personer) är handeln. Mer specifikt: att multinationella företag smäller upp sina klonade inrättningar i vartenda möjligt och omöjligt hörn av världen. Marknadens del i den globala byn, alltså.

De flesta över 30 är säkert bekanta med oron för att flygning är onaturligt. Vi är inte är gjorda för något sådant, heter det. Det går för fort, våra själar hinner inte anpassa sig till det snabba miljöbytet. Nyligen vände Åsa Beckman i en krönika på den steken: Våra hjärnor klarar inte att göra så långa resor utan att miljön ändrar sig. ”Man rör sig och rör sig och världen förblir ändå densamma. En föraning om helvetet.”

Vi är knappast de första som nostalgiskt blickar bakåt mot en mer, tja, ”oförstörd” era. På 1970-talet förgylldes minnena av en tid när man åkte båt mellan kontinenterna. Vilket värdigt sätt att resa! Nostalgi kan vara en både stark och behaglig känsla, och den har sin rättmätiga plats. Men det är klokt att identifiera den som just detta

I de dystra skildringarna om utslätning man kan få intrycket att vi alla är viljelösa offer för starkare makter och inte tycks kunna göra något åt det. Men är du själv ett viljelöst offer? Är dina vänner det? Är utbudet – eh – för litet för att kunna välja rätt eller välja bort?

Alla har samma grundläggande strävan efter ett gott liv. Tillfälligheter avgör om vi föds i Sudan, Makedonien eller Sverige. Marknadsekonomi har hittills visat sig vara det minst dåliga sättet att öka välstånd. Multinationella kedjor är ofta de företag som snabbast kan etablera sig på nya marknader. There you go.

Samtidigt är det ett slutledningsfel att tro att det uppstår färre spännande uttryck för konst, gastronomi och musik när gränserna faller. Skillnaden mot en uppdelad värld är att uttrycken som överraskar dig kan finnas i ditt kvarter i stället för tre timmars flygning bort, och att du kan hitta en filial av din lokala klädbutik i andra änden av jorden.

Gränslöshet betyder alltså inte bara att H&M och Ikea öppnar butiker i Albanien, det betyder också att vi dricker vin i stället för starksprit, att vi i närmaste stad kan köpa bulgur, bubbliga indiska dricksglas och kinesiska datorer, att vi har en moské på Södermalm, att öar av tidigare fjärran kulturer bildar arkipelager i majoritetskulturernas innanhav.

Och det är inte familjen, kyrkan eller den nation du råkar vara född i som bestämmer vilka kulturella yttringar du ska ägna dig åt eller vilka varor du ska köpa, det är du själv.

Men känslan av att något gått förlorat är nog inte mycket att göra åt. Ibland kommer den att överskölja oss. Våra barnbarn kommer inte att förstå vad det var vi saknade.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Tack själv, Thomas, för en upplyftande vänlig kommentar:)

Anders Bolling, 15:16, 1 november 2013. Anmäl

Till personen som skriver om alienation: Vet du om att brottsligheten i Sverige, faktiskt har slutat att öka? Sexbrotten är någorlunda konstanta, medan våldet däremot minskar. Bilstölder har också minskat, och därmed brott som förutsätter det. Då tänker jag främst på rån, och eventuellt inbrott.

Lena Synnerholm (Webbsida), 20:14, 26 oktober 2013. Anmäl

Världen är full av mörkrets gärningar ! det är bara ulf som har en genväg till himlen om han nu ser att det är en trappa och inte en stake.

Anonym, 09:03, 25 oktober 2013. Anmäl

Tack för att du finns, Anders Bolling! Ibland känner man sig ensam bland alla bakåt/inåtskådande surmuppar. Tänk att det är ett så centralt behov för så många att fasa inför framtiden?

Thomas Frisell, 08:22, 25 oktober 2013. Anmäl

Det Bolling beskriver; alienation, är ett växande problem. Folk blir rotlösa, sociala strukturer luckras upp, och därtill kommer nya invandrare som saknar sociala skyddsnät. Det är inte odelat positivt. Sorgligt att detta kan diskuteras i medier först i någon sorts nostalgi a 70 tals gröna våg; den sociala upprotningen måste få diskuteras i de termer som finns, utan att medierna pekpinnar slår ned på den som vågar beskriva det i annat än de blomstermålande termer som finnes. Alienation följes av kriminalitet, social depravering och missär, och är en fruktansvärd företeelse.

Anonym, 08:22, 25 oktober 2013. Anmäl

Det är nog landsbygden man får ge sig av till i framtiden när man vill uppleva något annorlunda. Fast politiker som Annie Lööf trängtar efter att importera Indien till Sverige och se till att det är knökafullt med fattiga människor i landet, vilket också skulle göra det svårt för folk att finna någon frid på landet och i naturen.

Ku, 07:15, 25 oktober 2013. Anmäl

Det du skriver är både pregnant och ytterst påtagligt. Frågan är om det i en sådan framtid finns något annat intresse för att resa än just klimatet? När vi alla lever våra individuella liv i en dator eller telefon tycks verkligheten förlora sin dragnngskraft och fantasin och självbedrägeritet lägger beslag på all vår tid. Det är onekligen så att en viktig del av mänskligt liv går förlorad på det här sättet. Som tur är finns det starka kulturella intressen som håller emot runt om i världen. Hur länge till vet vi inte. Den riktiga mardrömmen skulle vara om den enda möjligheten till att uppleva äkta mänskligt liv vore genom äldre böcker. Det moderna livet saknar vissa kvaliteter som vi trots allt fortfarande kan få uppleva runt om i välden. Passa på att göra det innan det är för sent. Jag tror livet på många sätt blir ytligare och ytligare ju bekvämare vi blir.

Anonym, 05:14, 25 oktober 2013. Anmäl

Allt som är nytt modernt och kallas liberalt måste inte vara bättre..radonhus på 60-70 talet är ett exempel..gamla stenhus står fortfarande kvar som är flera hundra år gamla...vips där har du en lärdom varför "historie skådning" kan vara sund . Många saker säljs idag för att det är nytt och frächt, men tåler det tidens tand ?

Anonym, 00:12, 25 oktober 2013. Anmäl

Sjunkande våldstal väcker starka känslor

Foto: Scanpix

Att berätta att våldet minskar väcker ibland starka reaktioner. Det handlar inte bara om att medier, politiker och polis av olika skäl kan ha intresse av att lyfta fram brott och ond bråd död. Jag gissar att många faktiskt inte blir särskilt lättade av den statistik DN presenterar på onsdagen.

Varför? Därför att det fortfarande finns brutalt och högst verkligt våld kvar i vårt samhälle, och de flesta vill inte ha våld i sina liv. Inte något. Trots att allt färre av oss utsätts för våld plågar det våra samveten mer än någonsin.

Vår benägenhet att anmäla våldsamma händelser har ökat kraftigt. Vi accepterar inte längre pojkslagsmål på skolor som något naturligt. När det händer kallar vi till krismöte. Barnaga är i dag förbjudet i lag i 33 länder.
Det motsägelsefulla är att det fiktiva våldet på film och i datorspel ökat. Våldet tycks ha en fast plats i vår föreställningsvärld. Men i den fysiska världen blir vår toleranströskel allt lägre.

Inte sällan misstänkliggörs kriminologer för att manipulera statistiken. Sådant får de bland annat höra från främlingsfientliga grupper, vars världsbild förutsätter att brotten ökar i takt med invandringen.

Ofta lanseras krassa förklaringar till nedgången. Den vanligaste är att fängelserna helt enkelt fyllts. I USA är det en del av sanningen, men om hårdare tag var hela saken skulle inte våldsbrotten minska även där antalet personer i fängelse sjunkit, vilket är fallet i exempelvis Sverige, Tyskland, Nederländerna och den amerikanska delstaten New York under 2000-talet.

En annan teori är att våld och brott sjunker bara när folk får det bättre. Men inte heller den ekonomiska kraschen från 2008 bröt de nedåtgående kurvorna i västvärldens brottsstatistik.

Den senaste våldsnedgången kommer förvisso efter ett par decennier med ökande våld på 1960- och 1970-talen. Men sett i ett riktigt långt historiskt perspektiv är tendensen en alltmer fridsam mänsklighet. Harvardprofessorn Steven Pinker, som granskat krig, mord, misshandel och straff genom årtusendena, menar att vi nu lever i mänsklighetens fredligaste epok hittills (läsare av denna blogg känner väl till Pinkers rön, se här och här).

En person i England löpte 50 gånger högre risk att mördas på 1400-talet än i dag. Ännu på 1700-talet utdömdes i västvärlden dödsstraff för 200 olika brott, inklusive umgänge med zigenare.

De flesta av dagens västerlänningar lever fjärran från vardagssmärta, men en gång i tiden var lemlästande olyckor, spädbarnsdöd och svåra infektioner vardag. Det är förmodligen lättare att avstå från smockan mot en irriterande granne i kön om man slipper gå runt med en konstant brutal tandvärk.

Under tusentals år förväntades varje kränkt man med självaktning ta saken i egna händer. Till dagens förskolebarn som försöker lösa en konflikt med knuffar säger vi: ”Det är inte okej”. Civilisationsprocess kallas det.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Jag kom på att det finns en annan sorts statistik, från Brottsförebyggande Rådet. Dom intervjuar systematiskt ett representativt urval, av svenska folket varje år. I praktiken är får 13.000 personer svara på frågor, om dom blivit utsatta för brott. Deras resultat tyder på att antalet sexbrott, är någorlunda konstant. Däremot är det väldigt få sådana brott som anmäls. Ökad anmälningsbenägenhet räcker därför som förklaring, till ökningen av anmälda sexbrott, åtminstone för mej.

Lena Synnerholm (Webbsida), 18:02, 26 oktober 2013. Anmäl

Det begicks säkert flera mord i månaden i Sverige, på 60-, 70- och 80-talet. Men hur många av dom tror ni omnämndes, i tidningar, radio eller teve? Förmodligen nästan inga, eftersom det inte behövdes. På 90-talet började konkurrensen öka, på den svenska nyhetsmarknaden. Vad gör man då för att locka mediekonsumenter? Man skriver mer om spännande saker. Eftersom våldsbrott anses spännande, började man skriva mer om det. På den vägen är det.

Lena Synnerholm (Webbsida), 20:41, 18 oktober 2013. Anmäl

Det mänskliga minnet är ingen DVD, som exakt återger allt vi upplevt. I en evigt föränderlig värld, har vi ingen större nytta av det. Tvärt om är det så att nästan alla gamla minnen, är mer eller mindre reviderade. Folk glömmer dessutom en hel del. Det vi verkligen minns är fragmentariskt, och måste fylla ut med detaljer, som är mer eller mindre kvalificerade gissningar. Vi ska alltså inte lita för mycket på minnen, av saker för flera årtionden sedan. Dom kan mycket väl var felaktiga.

Lena Synnerholm (Webbsida), 20:39, 18 oktober 2013. Anmäl

Om vi levde i ”den bästa av alla tänkbara världar”, skulle inte politikerna ha något att göra. Deras jobb är att fatta beslut, om hur stat och kommuner ska lösa problem. Dom tjänar alltså på att framställa det som, att det finns STORA PROBLEM att lösa. Dessutom tror jag inte på, att dom skulle petimetra framställningar av statistik. Via har faktisk yttrandefrihet i Sverige. Alla har rätt att säga vad dom vill, men inte att stå oemotsagda, och än mindre att bli lyssnade på.

Lena Synnerholm (Webbsida), 20:36, 18 oktober 2013. Anmäl

Anonym, det var just min poäng kan man inte lite på stitistiken , den används (politiskt) för att få medborgarna att tro att vi lever i en ideal värld, så finns bara minnet kvar hur det var innan kontra nu.

Anonym, 07:35, 18 oktober 2013. Anmäl

Samtidigt som brottsligheten har minskat, har rapporteringen om brott i medierna, mer eller mindre exploderat. (Det är alltså enormt mycket större andel av brotten, som medierna rapporterar om.) Det har gett ett felaktigt intryck av, att brottsligheten ständigt ökar. Till er som hävdar motsatsen, vill jag fråga hur dom vet det. Intuitionen kan vara VÄLDIGT missledande.

Lena Synnerholm (Webbsida), 15:44, 17 oktober 2013. Anmäl

Lars: Minnet är inte alls det enda vi har att jämföra med. Statistik som går långt tillbaka finns tillgänglig för dig så det är bara att kolla :)

Anonym, 13:10, 17 oktober 2013. Anmäl

Lögn, förbannad lögn och statistik. För oss som minns 60- och 70-talen så är givetvis all statistik som försöker visa att brottsligheten i allmännhet och våld i synnerhet minskat bara politiskt nonsens. Svenska fängelser är överfulla trots att frihetsberövande tagits bort för många brott och i vissa fall, som villainbrott och egendomstöld, närmast avkriminaliserats. Att skylla den lavinartade ökningen av våldtäkter på ökad anmälningsbenägenhet är direkt absurt, det är snarare tvärtom då förtroendet för en alltmer passiviserad polismakt och handlingsförlamat rättsystem rasat i botten på senare år.

MatforsMats, 06:45, 17 oktober 2013. Anmäl

Tingfast: Det råder väl inget motsatsförhållande mellan dessa påståenden?! Så då blir det "och" och inte "eller". Har du några belägg för att polisen de senaste tjugo åren i allt högre grad avskriver misstänkta från Socialgrupp 1?! För om de varit konsekventa genom åren så skulle det inte visa sig som en nedgång i statistiken. Att unga män sitter hemma framför datorn generellt, och i synnerhet de som har det svårt med karriären (mao de som var ute och slogs tidigare pga av frustration), i en alltmer tilltagande grad är inte ett kontroversiellt påstående, och kan därför delvis förklara en statistisk nedgång i våldsbrott.

Mattias, 22:48, 16 oktober 2013. Anmäl

Man kan ju också peka på Steven Pinkers bok"The Better Angels of Our Nature: Why Violence Has Declined". Vi lever i den mest fredliga av alla tidsåldrar!

Anonym, 20:53, 16 oktober 2013. Anmäl

Stormvarning avblåst

Foto: AP/NOAA

Katrina” i augusti 2005 är den senaste orkanen av kategori 3 eller starkare som slagit in över USA. Perioden sedan dess är den längsta utan kategori 3-orkaner som hittills registrerats  i USA.

Cyklonen ”Phailin” drog i helgen in över Indiens östkust med starkare vindar än ”Katrina” hade när den dundrade in över New Orleans 2005. Ändå är det preliminära antalet dödsoffer i Orissas sönderblåsta kustområden ett dygn efter stormens ankomst ett lågt tvåsiffrigt tal. Att det inte är högre är ett ovedersägligt bevis på utveckling, och det är huvudskälet till att ingen bör känna panik inför farliga oväder i framtiden. Det finns ett skäl till.

En av de största nyheterna i den vetenskapliga rapport som FN:s klimatpanel presenterade i Stockholm nyligen var reträtten i frågan om extremväder. I förra sammanställningen 2007 hävdade IPCC att extrema väderhändelser redan blivit vanligare. Men nu har panelen tagit till sig fakta och backat.

Det enda som går att slå fast är att antalet varma dagar blivit större och antalet kalla nätter blivit mindre. Men det saknas belägg för att stormar blivit vanligare, vare sig i tropikerna eller utanför, det saknas belägg för att översvämningar blivit vanligare eller större, och det saknas belägg för att torka blivit vanligare. Detta står nu i andra kapitlet av IPCC:s femte rapport.

Hur uppseendeväckande denna vändning än är vore det en överdrift att påstå att det har gjorts särskilt stor sak av den. Den gladde i alla fall en av de främsta experterna på området, professor Roger Pielke Jr vid universitetet i Colorado. Eller gjorde honom lättad, snarare. Han har bidragit till IPCC:s underlag med flera studier och har i åratal stångats mot extremväderalarmisterna på debattarenan

– Folk bygger naturligtvis upp berättelser och förklaringar grundade på tro och antaganden, men det är något annat än empirisk forskning, sade Pielke när jag intervjuade honom för ett par år sedan.

Nå, vi vet naturligtvis inte hur en fortsatt uppvärmning i framtiden kan komma att påverka förekomsten av extrema väderhändelser. Just tropiska stormar verkar vara synnerligen svårpåverkade av uppvärmningen, om man ska tro de modeller som gjorts. Men kanske kommer torka och översvämningar verkligen att bli vanligare. Hur oroliga ska vi vara för det? Om vi tycker att mänskligt lidande är värre än materiella förluster: inte särskilt.

Om den ekonomiska och tekniska utvecklingen får fortsätta som den gjort hittills tyder nämligen allting på att allt färre människor kommer att dö och skadas svårt på grund av farligt väder. Antalet dödsfall i väderrelaterade katastrofer har redan sjunkit med 95 procent sedan början av förra seklet. Detta är en ojämförligt viktigare faktor för hur vi ska se på problemet än huruvida frekvensen av ovädren eller torkperioderna kommer att öka.

I Indien lyckades myndigheterna i helgen framgångsrikt evakuera en miljon människor inför stormen ”Phailin”. För trettio år sedan hade det inte varit möjligt, och tiotusentals kanske hade dött. Grannlandet Bangladesh, som ännu oftare är i skottlinjen för monsunsäsongens cykloner, har de senaste decennierna drabbats av tre oväder av bibliska proportioner, alla med likartade vindstyrkor. 1971 dog fasansfulla en miljon människor. 1991 dog 140.000. Senaste gången en monsterstorm drog in, ”Sidr” 2007, fick mindre än 4.000 människor sätta livet till. Den sistnämnda siffran är nog så chockerande med dagens mått, men tre och ett halvt decenniums tillväxt och modernisering sänkte dödstalet med 99,6 procent.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

En positiv nyhet till: Tack vare koldioxiden svälter färre människor: 3,5 biljoner dollar extra grödor tack vare koldioxidtillskott från 1970. NASA forskaren dr Roy Spencer förklarar: http://www.drroyspencer.com/2013/10/the-social-benefit-of-carbon-3-5-trillion-in-agricultural-productivity/

björn, 13:18, 22 oktober 2013. Anmäl

[...] Bolling skrev i ”Framstegsbloggen” den 13 oktober [...]

"Stormvarning avblåst" - Stockholmsinitiativet - Klimatupplysningen (Webbsida), 14:57, 17 oktober 2013. Anmäl

Man kan alltså inte säga att orkanernas itensitet, påvekas av den globala uppvärmningen. Däremot kan deras antal, mycket väl påverkas. Hur förklarar man annars, att den första tropiska orkanen i Sydatlanten, observerades 2004? Innan dess ansågs havet utanför Brasilien, vara för kallt för det.

Lena Synnerholm (Webbsida), 15:00, 16 oktober 2013. Anmäl

Jag är den förste anonyme nedan, jag var tvungen att ta hand om barnen då och ville snabbt få iväg det jag skrivit. Tomas Brandberg: Jag delar din syn på mediernas utstuderade sätt att tjäna pengar på rädsla, vilket jag tycker skapar ett sämre, olyckligare och mer slutet samhälle. Men problemet med resursförbrukningen som jag ser det är inte att man hittar eller inte hittar nya oljereserver att utvinna mer eller mindre kostsamt. Problemet är att vi beter oss som bortskämda snorungar och tror oss ha rätt att spränga budgeten gällande jordens resurser år efter år. Som Grekland och Spaniens tidigare ekonomiska praxis om att leva gott på lånade pengar och hoppas att någon annan senare kan lösa ränteproblemen. Inte helt olikt ditt resonemang om oljan. Om alla människor på jorden gjorde av med resurser som medelsvensken skulle det krävas tre jordklot för att få det hela att gå runt. I år inträffade Overshoot day (dagen då vi förbrukat jordens årliga resurser) den 20 augusti. Resten av året levde vi alltså på kredit. Den dagen inträffar tidigare för varje år. Jag uppfattar din ståndpunkt och syftet med detta blogginlägg som att minska folks oro för vårt ohållbara leverne, och därmed också ge budskapet att vi inte behöver göra något, i alla fall inte just nu. Någon annan kan lösa det senare. Fokus på mindre detaljer där det inte riktigt är så illa som tidigare framställts och (mer eller mindre uttalat) avfärda allvarlighetsgraden i den sammantagna helheten. Som liknelsen med rökning; att låta bli att sluta röka med motiveringen att risken för astma inte är ökad vilket man tidigare trott och att risken för lungcancer bara är tolv gånger så hög och inte 16 som man sagt tidigare. Med tillägget: "När jag får lungcancer, om jag får det, har de troligen kommit på något botemedel." Ett ansvarsfullt agerande är att genast göra vad vi kan för att skapa långsiktigt hållbara levnadsvillkor inom resursbudget för att kunna se våra barn och barnbarn i ögonen. Mvh Jimmy Celind, tvåbarnsfar

Anonym, 13:03, 15 oktober 2013. Anmäl

@Henrik Mahlberg, Tomas Brandberg, Johan Montelius: Som jag noterar i min längre kommentar (väntar på moderering; se annars Bertil Franssons utmärkta kommentar) är det klassisk vetenskapdenialism, och futilt, att kritisera oväsentligheter eller som här felaktiga påståenden från både Pielke (ingen klimatexpert som sin far, utan expert på politisk vetenskap - och hårt kritiserad av experterna, dvs klimatforskarna) och DN. För hur man säkert vet att säkerheten ökats, se senaster artiklarna i Realclimate, forskarnas egen blogg.

Torbjörn Larsson, OM, 12:27, 15 oktober 2013. Anmäl

Här skriver vi 10-talet, inte 80-talet, och DN äter fortfarande upp vetenskapsdenialisternas huvudtaktik: kritisera oväsentligheter eller felaktigheter. Jag är besviken, Pielke Jr är olikt sin far alls ingen klimatexpert utan en expert på politisk vetenskap [ http://en.wikipedia.org/wiki/Roger_A._Pielke,_Jr ] samt har kritiserats grundligt av just klimatexperter för sina felaktiga påståenden i frågan [ http://lippard.blogspot.se/2009/11/roger-pielke-jr-on-climate-change_07.html ]. Att det inte gjorts någon sak av rapporteringen av extremhändelser förklaras naturligtvis av att ingen förändring har gjorts, tvärt emot DNs påståenden. Ur AR4: "In several regions of the world, indications of changes in various types of extreme climate events have been found." Ur WGI 5: "AR4 highlighted the importance of understanding changes in extreme climate events (Annex III: Glossary) because of their disproportionate impact on society and ecosystems compared to changes in mean climate (see also IPCC Working Group II)." "Debate continues over whether variance as well as mean changes are affecting global temperature extremes (Hansen et al., 2012; Rhines and Huybers, 2013) as illustrated in Figure 1.8 and FAQ 2.2, Figure 1. In the following sections the conclusions from both AR4 and SREX are reviewed along with studies subsequent to those assessments." Temperature: ". SREX updated AR4 but came to similar conclusions while using the revised AR5 uncertainty guidance (Seneviratne et al., 2012)." Precipitation: ". SREX supported this view, as have subsequent analyses, but noted large spatial variability within and between regions (Table 3.2 of Seneviratne et al., 2012). Floods: "AR4 WGI Chapter 3 (Trenberth et al., 2007) did not assess changes in floods but AR4 WGII concluded that there was not a general global trend in the incidence of floods (Kundzewicz et al., 2007). SREX went further to suggest that there was low agreement and thus low confidence at the global scale regarding changes in the magnitude or frequency of floods or even the sign of changes." Tropical storms: "AR4 concluded that it was likely that an increasing trend had occurred in intense tropical cyclone activity since 1970 in some regions but that there was no clear trend in the annual numbers of tropical cyclones. Subsequent assessments, including SREX and more recent literature indicate that it is difficult to draw firm conclusions with respect to the confidence levels associated with observed trends prior to the satellite era and in ocean basins outside of the North Atlantic." Osv. Notera att slutsatsen för t.ex tropiska stormar går från inga starka slutsatser ("likely") till inga starka slutsatser ("difficult to draw firm conclusions with respect to the confidence levels"). Det finns naturligtvis en god poäng i att bättre preventiva åtgärder drar ner lidande. Ännu bättre går det om man använder IPCC's forskning!

Torbjörn Larsson, OM, 12:16, 15 oktober 2013. Anmäl

Man bör alltid idka närmast överdriven källkritik i de här frågorna, det är många som vill olika saker med detta. Och när det är sagt kan jag hänvisa till en kurva som tagits fram av professor M. Carter (obs, skeptiker) som visar den ackumulerade energin i tropiska cykloner. Maxima återfinns år 92, 98 och 05-06 (Katrina). Sedan faller trenden dramatiskt till ungefär hälften 2009! Detta i sig bevisar kanske inte så mycket i det stora hela. Det intressanta här är mediedramaturgin och de mediala och vetenskapliga etablissemangens slutsatser. En ökning i antalet cykloner ger feta rubriker och tvärsäkert drar man slutsatsen att det beror på klimatet, koldioxiden och "vår livsstil". När sambandet sedan sedan visar sig vara obevisat, svagt eller helt enkelt obefintligt får vi ingen dementi (Bollings blogg tillhör undantagen) - mest tystnad, i realiteten fokus på annat. Många har nog missat detta och tror fortfarande på sambandet, och en hel del annat ... mvh Tomas Brandberg

Anonym, 19:49, 14 oktober 2013. Anmäl

Bertil, angående Nordatlanten kan du titta på denna sida, och förvånas över att antalet "hurricanes" (och styrka) är rekordlågt. http://www.aoml.noaa.gov/hrd/hurdat/All_U.S._Hurricanes.html

Anders Ottosson, 19:13, 14 oktober 2013. Anmäl

IPCC drar inte så långtgående slutsatser av osäkra data som du gärna vill göra, Anders. Jag har svårt att se belägg för det du skriver om IPCC-rapporten. I alla fall med hjälp av den länk du hänvisar till. IPCC erkänner där visserligen att tidigare förmodanden om ökande torka kan ha varit fel men skyller detta på brist på observationer och osäkra metoder. (“Confidence is low for a global-scale observed trend in drought or dryness (lack of rainfall) since the middle of the 20th century, due to lack of direct observations, methodological uncertainties and geographical inconsistencies in the trends. Based on updated studies, AR4 (förra IPCC-rapporten, min anm.) conclusions regarding global increasing trends in drought since the 1970s were probably overstated. However, this masks important regional changes: the frequency and intensity of drought has likely increased in the Mediterranean and West Africa and likely decreased in central North America and north-west Australia since 1950.”) Knappast en så uppseendeväckande vändning som du skriver. Då det gäller tropiska stormar står visserligen att man inte har några bra belägg för detta generellt sett, men man skiver samtidigt att det är praktiskt taget säkert att både antalet stormar och styrkan i dessa har ökat över Nordatlanten (” it is virtually certain that the frequency and intensity of the strongest tropical cyclones in the North Atlantic has increased since the 1970s.”) Ridå. Färre personer dör eller skadas på grund av tropiska oväder nu än tidigare. I det avseendet är mänskligheten naturligtvis att gratulera. Jag hållerhelt med dig om detta. Men det anmärkningsvärda med stormen ”Phailin” i Indien är ju att ”bara” 23 människor omkom. Då ”Katrina” drabbade New Orleans omkom över 1 800. Kanske det inte räcker riktigt med den ekonomiska och tekniska utveckling som du skriver om….

Bertil Fransson (Webbsida), 17:30, 14 oktober 2013. Anmäl

Till "anonym" nedan. Kan jag bara stillsamt fråga exakt vilken (!) resurs det är som du tror kommer att ta slut? Kanske säger du "olja", men de larmrapporter om sinande oljekällor vi har matats med de senaste decennierna vägrar ju slå in. Fortfarande. En dag blir oljan kanske lite dyr - då kommer alternativen. Det är inte så dramatiskt. mvh Tomas Brandberg

Anonym, 16:29, 14 oktober 2013. Anmäl

Enda lösningen på sikt: utveckling + fri rörlighet

Foto: Nino Randazzo/AP

Katastrofen vid Lampedusa

Ännu en kapsejsad flyktingbåt i Medelhavet, och det känns som ett stort hål i bröstet. Det senaste haveriet kan dessutom vara det dödligaste hittills.

Påven Franciskus kallar katastrofen en stor skam, vilket det inte är svårt att instämma i. Han manar till kamp mot vad han kallar ”likgiltighetens globalisering”: ”Vilka av oss har gråtit för dessa systrars och bröders död?” frågar han retoriskt. ”Vi är ett samhälle som glömt gråtens erfarenhet.”

Det tror jag han har alldeles rätt i. Det är en följd av välsignelsen att leva i allt mindre smärta. Men jag är ändå inte säker på att dagens europeiska samhälle (återkommer om dagens europeiska politik) kännetecknas av likgiltighet inför lidandet. Vi får vetskap om alla stora flyktingkatastrofer. Den kapsejsade båten utanför Lampedusa har gett mycket stora rubriker i medier över hela Europa.

Jag tror att många med påven känner skam. Många vill utbrista ”men gör något, då!”. Fast det blir lite som inför Syrienkriget: ”Absolut! men vad?”

Så länge det finns stora ekonomiska klyftor i världen kommer människor att bryta upp och söka ett bättre liv någon annanstans. Det skenbart motsägelsefulla är att ju fler som lyfts upp ur den allra djupaste fattigdomen, desto fler har möjlighet att över huvud taget ge sig av.

Nu är det visserligen så att fattiga länder i konflikthärdars närhet hyser mångdubbelt fler flyktingar än de rika länderna i Europa och Nordamerika, men bara det faktum att de som söker sig hit så fasansfullt ofta omkommer på vägen är skäl nog för att kräva beslut av moralisk resning och visst mod.

Att ett EU-land som Finland nu beslutat sig för att ta emot 500 fler flyktingar nästa år är inte exempel på vare sig moralisk resning eller mod. För att inte tala om hur fjärran det är från att lösa flyktingbåtsproblemet.

EU borde så klart, som migrationskommissionär Cecilia Malmström sagt apropå den senaste massdrunkningen, göra allt det kan för att finna och undsätta de bågnande fartygen och bekämpa samvetslösa smugglare. Men det kommer inte att lösa flyktingbåtsproblemet.

Det italienska förslaget att EU snarast inrättar ett slags humanitära korridorer för att säkra färdvägen för dem som vill söka asyl norr om Medelhavet borde utredas omgående. Då kanske man kan komma en bit. Men löser problemet? Nix.

Det finns bara tre vägar till att fullständigt eliminera dödligt riskabla  flyktingtransporter till Europa. Eller egentligen bara två.

Den första vägen, att hermetiskt tillsluta gränserna runt världsdelen, är nämligen i praktiken ofarbar, och allt mindre så i takt med att handel och kommunikationer tilltar, även om det mot förmodan skulle uppstå en bred politisk acceptans för något så vansinnigt.

Den andra vägen är motsatsen: att göra det till en rättighet för alla individer, oavsett ursprung, att söka sin utkomst och finna sin boplats varhelst hon önskar. Det är en filosofisk-politisk ståndpunkt som vältaligt propageras för av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i boken ”Migrationens kraft”, och som också utvecklats av Lena Andersson i DN. Jag tycker själv den är tilltalande och på mycket lång sikt i grund och botten det enda rimliga. Men som var och en kan förstå skulle dess konsekventa genomförande få enorma konsekvenser för både rättsväsende och välfärdsstat, vilka båda i allt väsentligt ännu är rotade i nationalstaten. Så det går inte över en kafferast.

Den tredje vägen är helt enkelt utveckling. Med levande hopp om ett bättre liv vill inte tusentals människor riskera livet på överfulla rangliga skorvar. I någon mån sammanfaller afrikaners och asiaters möjlighet till utveckling med att vi åtminstone börjar vandra längs den andra vägen här ovan.

Utan ännu mer rättvis handel och öppnare gränser lär vi få dras med de klyftor som är grundproblemet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Det lilla problemet är bara att väg två, som nämns i artikeln, förutsätter att välfärdsstaten vi lever i idag avvecklas. Vi har nämligen inte jobb till de som kommer. Visst går det att sysselsätta den minoritet som har högre utbildning - något vi dock är extremt dåliga på - men för de massor av lågutbildade människor som söker sig hit finns inget arbete att få. Industrier och serviceföretag flyttar sin verksamhet österut för att effektivisera och minska kostnaderna. Jobben försvinner. En naturlig följd av den marknadsekonomi som råder och inget fel med det. Men att då öppna gränserna och släppa in ännu större mängder okvalificerad arbetskraft är oansvarigt, hur godhjärtat det än är. Som vanligt saknas i denna artikel den naturliga invändningen från rationellt tänkande människor; hur ska detta finansieras?

Liselotte, 16:30, 28 oktober 2013. Anmäl

Det långsiktiga perspektivet kan man sitta och dagdrömma tills korna kommer hem. I det kortsiktiga perspektivet måste man vara realist: 1) Om EU släpper in en migrant/flykting som tagit sig in i EU på illegala vägar, så ställer sig 10 nya på kö nästa vecka, och 100 veckan efter. Det är inte ett "fördelningsproblem", det är ett exponentiellt växande jordskred. 2) Det enda sättet att minska på den illegala gangstersmugglingen är genom att omedelbart avvisa varenda en som tagit sig på illegala medel in i EU. Detta är Australiens modell (rent sunt förnuft mao). ALLA alltså. 3) All ekonomisk migration och asylsökning (den överväldigande majoriteten är framförallt ekonomiska migranter) får enbart ske genom officiella och rättvisa kanaler. 4) Var ärlig med kostnader, folk i EU måste få ta del av ALLA kostnader eftersom det påverkar deras välfärd, trygghet från kriminalitet och arbetslöshet. I Sverige är det bara de översta 40% av skattebetalarna som bidrar netto till välfärden, resterande 60% kostar mer än de betalar för. U-landsinvandrarna och deras ättlingar som grupp ligger i Absoluta Botten av skatteuppbörden, så det är nästintill irrelevant om "de går till jobbet varje vecka" om de inte har ett toppjobb.

Mattias, 07:50, 14 oktober 2013. Anmäl

Varför kann jag inte dela denna på face book?

Tom Croker, 22:06, 13 oktober 2013. Anmäl