Enda lösningen på sikt: utveckling + fri rörlighet

Foto: Nino Randazzo/AP

Katastrofen vid Lampedusa

Ännu en kapsejsad flyktingbåt i Medelhavet, och det känns som ett stort hål i bröstet. Det senaste haveriet kan dessutom vara det dödligaste hittills.

Påven Franciskus kallar katastrofen en stor skam, vilket det inte är svårt att instämma i. Han manar till kamp mot vad han kallar ”likgiltighetens globalisering”: ”Vilka av oss har gråtit för dessa systrars och bröders död?” frågar han retoriskt. ”Vi är ett samhälle som glömt gråtens erfarenhet.”

Det tror jag han har alldeles rätt i. Det är en följd av välsignelsen att leva i allt mindre smärta. Men jag är ändå inte säker på att dagens europeiska samhälle (återkommer om dagens europeiska politik) kännetecknas av likgiltighet inför lidandet. Vi får vetskap om alla stora flyktingkatastrofer. Den kapsejsade båten utanför Lampedusa har gett mycket stora rubriker i medier över hela Europa.

Jag tror att många med påven känner skam. Många vill utbrista ”men gör något, då!”. Fast det blir lite som inför Syrienkriget: ”Absolut! men vad?”

Så länge det finns stora ekonomiska klyftor i världen kommer människor att bryta upp och söka ett bättre liv någon annanstans. Det skenbart motsägelsefulla är att ju fler som lyfts upp ur den allra djupaste fattigdomen, desto fler har möjlighet att över huvud taget ge sig av.

Nu är det visserligen så att fattiga länder i konflikthärdars närhet hyser mångdubbelt fler flyktingar än de rika länderna i Europa och Nordamerika, men bara det faktum att de som söker sig hit så fasansfullt ofta omkommer på vägen är skäl nog för att kräva beslut av moralisk resning och visst mod.

Att ett EU-land som Finland nu beslutat sig för att ta emot 500 fler flyktingar nästa år är inte exempel på vare sig moralisk resning eller mod. För att inte tala om hur fjärran det är från att lösa flyktingbåtsproblemet.

EU borde så klart, som migrationskommissionär Cecilia Malmström sagt apropå den senaste massdrunkningen, göra allt det kan för att finna och undsätta de bågnande fartygen och bekämpa samvetslösa smugglare. Men det kommer inte att lösa flyktingbåtsproblemet.

Det italienska förslaget att EU snarast inrättar ett slags humanitära korridorer för att säkra färdvägen för dem som vill söka asyl norr om Medelhavet borde utredas omgående. Då kanske man kan komma en bit. Men löser problemet? Nix.

Det finns bara tre vägar till att fullständigt eliminera dödligt riskabla  flyktingtransporter till Europa. Eller egentligen bara två.

Den första vägen, att hermetiskt tillsluta gränserna runt världsdelen, är nämligen i praktiken ofarbar, och allt mindre så i takt med att handel och kommunikationer tilltar, även om det mot förmodan skulle uppstå en bred politisk acceptans för något så vansinnigt.

Den andra vägen är motsatsen: att göra det till en rättighet för alla individer, oavsett ursprung, att söka sin utkomst och finna sin boplats varhelst hon önskar. Det är en filosofisk-politisk ståndpunkt som vältaligt propageras för av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i boken ”Migrationens kraft”, och som också utvecklats av Lena Andersson i DN. Jag tycker själv den är tilltalande och på mycket lång sikt i grund och botten det enda rimliga. Men som var och en kan förstå skulle dess konsekventa genomförande få enorma konsekvenser för både rättsväsende och välfärdsstat, vilka båda i allt väsentligt ännu är rotade i nationalstaten. Så det går inte över en kafferast.

Den tredje vägen är helt enkelt utveckling. Med levande hopp om ett bättre liv vill inte tusentals människor riskera livet på överfulla rangliga skorvar. I någon mån sammanfaller afrikaners och asiaters möjlighet till utveckling med att vi åtminstone börjar vandra längs den andra vägen här ovan.

Utan ännu mer rättvis handel och öppnare gränser lär vi få dras med de klyftor som är grundproblemet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Det lilla problemet är bara att väg två, som nämns i artikeln, förutsätter att välfärdsstaten vi lever i idag avvecklas. Vi har nämligen inte jobb till de som kommer. Visst går det att sysselsätta den minoritet som har högre utbildning - något vi dock är extremt dåliga på - men för de massor av lågutbildade människor som söker sig hit finns inget arbete att få. Industrier och serviceföretag flyttar sin verksamhet österut för att effektivisera och minska kostnaderna. Jobben försvinner. En naturlig följd av den marknadsekonomi som råder och inget fel med det. Men att då öppna gränserna och släppa in ännu större mängder okvalificerad arbetskraft är oansvarigt, hur godhjärtat det än är. Som vanligt saknas i denna artikel den naturliga invändningen från rationellt tänkande människor; hur ska detta finansieras?

Liselotte, 16:30, 28 oktober 2013. Anmäl

Det långsiktiga perspektivet kan man sitta och dagdrömma tills korna kommer hem. I det kortsiktiga perspektivet måste man vara realist: 1) Om EU släpper in en migrant/flykting som tagit sig in i EU på illegala vägar, så ställer sig 10 nya på kö nästa vecka, och 100 veckan efter. Det är inte ett "fördelningsproblem", det är ett exponentiellt växande jordskred. 2) Det enda sättet att minska på den illegala gangstersmugglingen är genom att omedelbart avvisa varenda en som tagit sig på illegala medel in i EU. Detta är Australiens modell (rent sunt förnuft mao). ALLA alltså. 3) All ekonomisk migration och asylsökning (den överväldigande majoriteten är framförallt ekonomiska migranter) får enbart ske genom officiella och rättvisa kanaler. 4) Var ärlig med kostnader, folk i EU måste få ta del av ALLA kostnader eftersom det påverkar deras välfärd, trygghet från kriminalitet och arbetslöshet. I Sverige är det bara de översta 40% av skattebetalarna som bidrar netto till välfärden, resterande 60% kostar mer än de betalar för. U-landsinvandrarna och deras ättlingar som grupp ligger i Absoluta Botten av skatteuppbörden, så det är nästintill irrelevant om "de går till jobbet varje vecka" om de inte har ett toppjobb.

Mattias, 07:50, 14 oktober 2013. Anmäl

Varför kann jag inte dela denna på face book?

Tom Croker, 22:06, 13 oktober 2013. Anmäl