Diagram som kärleksbrev

Bild1

Glädjebudskap från världen därute.

 

Tänk så bra det blev.

Vi skulle ju dränkas i sopor, våra lungor skulle förstenas av industrirök, hundratals miljoner skulle svälta ihjäl när maten tog slut, diktaturer skulle breda ut sig och till slut skulle mänskligheten förinta sig själv i ett fullskaligt kärnvapenkrig. Så såg framtiden ut för en stackars tonåring i skarven mellan 1970- och 1980-tal.

När jag nu förstår att dagens unga är minst lika deprimerade av oro för hur det ska gå för mänskligheten i denna den hittills bästa av världar känner jag mig som en av de odrägliga brittiska klubbsnobbarna i Monty Pythons sketch, de där som skryter för varandra om sin svåra uppväxt: ”Så ni fick bo i en skokartong på motorvägen, säger du? Vi brukade drömma om att få bo i en skokartong”.

Det blev inget avfallskaos. Vi sopsorterar så det slamrar i förortskvällen. Sjöarna går att bada i igen. De oförbrända kolvätena som stack i näsan under rusningstrafik försvann. Livsmedelsproduktionen kunde flerdubblas på strängt taget oförändrad odlingsareal.

Diktatorerna försvann från Latinamerika och ersattes mest av valda sossar. Kineserna har snart avskaffat fattigdomen. Vi klarade att hantera en införselkvot på 90 liter vin utan att supa ihjäl oss. Homosexuella får gifta sig. Hjärtinfarkterna blir allt färre och medellivslängden tycks aldrig sluta stiga. Bussarna niger så att man kan rulla in barnvagnen. Risken för en atomvinter är väl tekniskt sett inte avförd, men muren föll och det står inte längre tusentals stridsspetsar riktade mot varandra i centrala Europa.

Går du omkring och gläds över det där sju dagar i veckan? Inte ens jag gör det, fast jag ägnar en stor del av mitt yrkesliv åt att försöka vända på lika förtärande som ogrundad pessimism.

Få tackar oss för vad vi har gjort. Möjligheten till applåder ges mest för den som slåss för att lösa kvarvarande problem.

Elände engagerar mer än lycka, särskilt på kulturparnassen, och i takt med att världen förbättras blir toleranströskeln för elände allt lägre. Det är ett fenomen med samma rot som det Tage Erlander redan på 1950-talet identifierade som ”de stigande förväntningarnas missnöje”: alltid mer, aldrig nog.

Nu kan vi ju inte bara gå omkring och reflektera klokt och rationellt, vi ska ju leva också. Det är rimligen lika lite konstruktivt att stirra oavlåtligt bakåt som att ständigt rikta den bakvända kikaren mot framtiden, eftersom vi måste reda oss här och nu. Chimären som uppstår när vi skärmar av de tider vi passerat och de tider vi ska in i för att behålla fotfästet i livet är att vi knappt rör oss. Men verkligheten är att vi kollektivt rusar fram på vår utvecklingsresa genom tiden.

Matilda Gustavsson närmade sig dilemmat i en krönika för en tid sedan. Hon skrev om den medicinska vetenskapens framsteg. Man kan fascineras av hur mycket vi lärt oss om kroppen och konstatera att man kanske hade varit svårt sjuk eller död om man levt i en tidigare epok, men å andra sidan, konstaterade hon, kan man känna frustration över att man kan drabbas av en sjukdom i dag som forskarna med säkerhet knäcker i morgon. Hur långt vi än har kommit har vi alltid långt kvar.

Det är vårt predikament. Därför slår jag alltid ett slag för statistiken. Bara i siffrorna blir våra makalösa bedrifter tydliga.

Det är inte särskilt vanligt att debattörer anländer till tv-sofforna eller sätter sig vid sina tangentbord entusiastiskt viftande med den senaste befolknings- eller hälsostatistiken. Desto oftare skildras nyupptäckta delproblem med glöd och i minutiös detalj. Vitt torgförda åsikter om världens tillstånd bygger alltför ofta på anekdotisk bevisföring, tråkigt nog. Någon upprörs över något och tycker till. Den som tycker till med snygga formuleringar blir lyssnad på.

Det är som om det borde räcka att känna smärta och ilska över ömmande fall. Ja, rent av som om generell statistik på något sätt skulle cyniskt släta över. Men i statistiken finns ju alla människor. Bland de ömmande fallen finns en del människor.

För att nu bli en smula högstämd och parafrasera en gammal grek som jag glömt namnet på: Läs ofta diagrammen. Läs dem som kärleksbrev med glödande försäkringar om att framsteg finns.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

En annan förutsägelse som inte slagit in, är bokstavlig trängsel till följd av överbefolkning. Det är inget problem här i Västvärlden. Dels har befolkningen inte ökat så mycket, som förutsägelsen förutsatt. Dels har det funnits gott om landsbyggd, för städerna att expandera i. Jag undrar om förorter var något, som personerna som gjorde förutsägelserna, ens ägnade en tanke åt. Situationer som liknar det som förutsagts, förekommer idag i stället, i Indien och Bangladesh. Där har infrastrukturens utbyggnad, inte hållit jämna steg med folkökningen. Möjligen förekommer liknande situationer, i Öst- och Sydostasien. Är det någon som vet?

Lena Synnerholm (Webbsida), 20:46, 7 december 2014. Anmäl

Till Dag: Min poäng är att maten inte tagit slut. Inte heller tvingas vi leva på konstgjord mat, gjord på mikroorganismer. Om vårt nuvarande jodbruk är hållbart, är en annan fråga.

Lena Synnerholm (Webbsida), 18:40, 7 december 2014. Anmäl

Mats: Visst ändras mycket i miljön men effekterna inklusive temperaturen är svårförutbara, och skepsis är ofta sund och det påverkar ju inte Sveriges politik så mycket. Men visst kan det gå verkligt illa och det är skönt att Kina nu insett det. För djuren i Sveriges skogar är jag inte särskilt orolig, jag har nyligen gjort ett inlägg som jag försöker ge URL till. Lena det moderna jordbruket drar energi också för t ex gödsel. Det är sant att alla undergångsteorier hittillls kommit på skam men det bevisar inte att framtiden är trygg. Problemen blir allt komplexare och allt globalare och stressen på resurserna allt större men vår förmåga att fatta bra beslut förbättras inte. Se bara på den politiska krisen nu! Små grejor funkar inte som de ska trots all utveckling, och det slår igen på att de stora grejorna inte funkar så bra (tåg och flyg t ex! Evolutionen har inte gjort oss bättre ägnade att klara de kollektiva problemen de sista 10 000 åren, och det räcker inte längre. Och det verkar vi inte göra något åt. Felet ligger alltid hos DOM.

Dag Lindgren (Webbsida), 20:45, 5 december 2014. Anmäl

Och det var just den globala uppvärmningen jag saknade i den här artikeln. Jag tycker det är skrämmande att folk fortfarande inte tror på detta trots överväldigande bevis som sköljer över oss hela tiden. Jag delar inte uppfattningen att det skulle vara positivt att vi lever allt längre och blir allt fler. Inte heller det att många av oss blir rikare, samtidigt som det finns en verklig fattigdom så finns det en högst verklig rikedom som saknar allt förnuft. Det faktum att vi utrotar en väldig massa djurarter är inte heller positivt. Inte det faktum heller att vi kan odla mycket mer mat för det är också en av orsakerna till den ekologiska krisen. Vi tror att vi är så himla smarta hela tiden men det kommer faktiskt leda till något fruktansvärt. Att Kina och USA nu satt klimatmål kan ju tyckas bra men det kommer alldeles för sent och blir verklighet ännu senare.

Mats Andersson, 17:48, 5 december 2014. Anmäl

[…] Diagram som kärleksbrev […]

Allmän oro för utvecklingen? Lägg tior i muggen - DN.se (Webbsida), 12:18, 5 december 2014. Anmäl

Framstegen inom jordbruk är något, som inte bör underskattas. Det är tack vare dom vi nu har tillgång, till så mycket god mat i Sverige. Går man in på ett svenskt Konsum idag, möts man av högar av färsk frukt. Nästan alla matbutiker säljer mjölk, smör, ost, ägg, potatis och bröd. Enda undantagen jag känner till, är dom fåtal små butiker, som vänder sej till veganer. (Det är personer som medvetet valt, att inte äta något från djurriket.) Konstgjort kött finns visserligen, men är dyrare än riktigt kött. Det hade man inte tänkt sej, för 50–60 år sedan!

Lena Synnerholm (Webbsida), 17:20, 25 november 2014. Anmäl

Min fromma förhoppning är att det går att få bukt med demenssjukdomar inom en ganska snar framtid. De medför stort mänskligt lidande och snabbt ökande kostnader. Cancer, hjärtkärl och diabetes får större uppmärksamhet men demens är ett minst lika stort problem.

Ugewis, 16:41, 25 november 2014. Anmäl

Diagramen du har en bild på, går inte att läsa. Kan du uppdatera med en länk, till en bild med högre upplösning? Annars kan man inte veta, vad diagramen egentligen visar.

Lena Synnerholm (Webbsida), 11:26, 24 november 2014. Anmäl

Och vad vi kan vi lära av det här? Sluta upp med att föda diverse undergångsteorier. Idag heter den global uppvärmning. Det vi med säkerhet alltid vet är att det alltid kommer finnas en undergångsteori. Hittills har de alltid kommit på skam. Ska vi försöka lära oss nåt, nån gång???

Henrik Mahlberg, 22:06, 21 november 2014. Anmäl