Roligt att du är här, 2015. Här är ditt bagage

RESVÄSKOR

Foto: Janerik Henriksson/TT

Över tid blir världen bättre, men en del i denna värld blir tidvis sämre. (Jo, jag vet att ni vet det, men nu behövde jag en inledning.) Så här är läget:

Antalet krig har efter en lång nedåtgående trend åter börjat öka. Även antalet döda i krig har stigit. Dock är antalen i båda fallen en god bit under nivåerna på exempelvis 1980- och 1990-talen. Syriens inbördeskrig är det blodigaste i vår tid och med bred marginal det våldsutbrott vars komplexitet jag själv och en hel del andra underskattat mest. Ett nytt mönster är att alltmer av konflikterna koncentreras till krocken mellan konservativ extremism, i synnerhet islamistisk sådan men även annan, och modernitet. Det uppstår inte fullskaliga krig av diverse skäl i diverse hörn av världen.

Mordfrekvensen sjunker i Europa, Asien, Oceanien, större delen av Afrika och Nordamerika. Den ökar i delar av Nord- och Östafrika och Latinamerika. Men inte i knarkkrigens omskrivna Mexiko. Där sjönk mordfrekvensen mellan 2011 och 2013 med 16 procent, och preliminära uppgifter pekar på en ytterligare minskning 2014 (åtta latinamerikanska länder har högre andel mord än Mexiko).

Finanskrisen är över, men i de rika länderna går tillväxten trögt. Oljeprisraset ger viss skjuts. Euron lunkar på. Grekland behåller nästan helt säkert den gemensamma valutan även med en ny vänsterregering.

Den extrema fattigdomen minskar oförtrutet. FN:s mål om en halvering nåddes fem år i förtid. Med dagens trend lever om 15 år näst intill ingen på mindre än 1,25 dollar om dagen. Klyftorna mellan länder minskar, eftersom tillväxten fortsätter att vara högre i Afrika och större delen av Asien än i Europa och Nordamerika. Däremot ökar klyftorna inom många länder med hög tillväxt, eftersom förmögenheterna hos de allra mest framgångsrika entreprenörerna växer.

Världens regeringar faller till kraftigt övervägande del genom val, numera även i låg- och medelinkomstländer. Ungefär 40 procent av världens befolkning gick till val supervalåret 2014. Antalet valdemokratier ökar sakta och är nu 122. Men val är bara en del av demokratin. Samtidigt rapporterades förra året försvagade rättigheter i fler länder än där det rapporterades stärkta rättigheter.

Medellivslängden fortsätter att öka i alla världsdelar. Globalt är den nu 71, på väg mot 72. Det är sju år högre än 1990 (mest, nära tio år, har den ökat i låginkomstländerna). Kvinnor lever allra längst, och de japanska är nu uppe i 87 års förväntad livslängd (svenska kvinnor kvalar för övrigt inte in bland de tio i topp). Barnadödligheten faller snabbare än någonsin, visade nya FN-data i höstas, och har nu mer än halverats sedan 1990. Mödradödligheten minskade i dubbelt så hög takt det senaste decenniet som under 1990-talet.

Hiv/aids minskar sedan tio år tillbaka, och bromsmediciner är numera tillgängliga även i fattiga länder. Dödligheten i malaria minskar. Nedgången 2000–2013 var 47 procent (54 procent i Afrika). Ebola var kortvarigt en regional katastrof i tre av världens fattigaste länder (8.600 döda och svårartade effekter på samhället), men efter samordnade insatser kunde epidemin hejdas. Nya vacciner är på väg att lanseras mot rotavirus och pneumokocker, som genom diarréer och lunginflammationer årligen tar miljontals spädbarns liv i de fattigaste länderna.

Allt krångel i det globala samarbetet uppmärksammas, framför allt osämjan mellan Väst och Ryssland. Men samlingen mellan länder mot de flesta internationella hot, som IS, ebolaepidemin och utsläppen av växthusgaser, fortsätter att vara bredare än kanske någonsin. Vi har bara vant oss vid att det ska vara så. Mot alla odds lever ännu klimatmötena i FN:s regi. Framför allt gnistrade det till i organisationen efter en deal mellan huvudaktörerna USA och Kina om utsläppsminskningar. En stor mängd höjdare diskuterar denna vecka klimathotet på toppmötet i Davos.

I den sakfrågan kunde forskarna häromdagen konstatera att jordens medeltemperatur i fjol åter satte rekord, på marginalen. Fortfarande är det en bra bit kvar upp till den nivå FN:s klimatscenarier förutspått, men jag kommer troligen inte att kunna ställa en intressant följdfråga till klimatforskaren Markku Rummukainen. (Jag frågade honom 2009 varför medeltemperaturen hade legat tämligen still i, som det var då, runt tio år. Det var en kort tid, konstaterade han. Men ”skulle trenden helt försvinna på 20–30 år, då saknas det något väsentligt i kunskapsläget”.) Det otippade oljeprisraset får en del otippade effekter, som att prospektering av dyrutvunnen olja i Arktis läggs på, eh, is.

I haven är den utbredda plastsörjan ett fortsatt svårlöst problem, vars effekter är svåra att överblicka. Övergödningen är ställvis ett annat allvarligt havsproblem, som vi dock vet ganska väl hur vi kan lösa.

Allt rikare kineser ställer allt högre krav på ren luft och rent vatten. Luftföroreningarna i Peking har slutat öka. Det har de dock inte i Indiens storstäder. Tropisk regnskog huggs ned men i lägre takt (gäller särskilt Brasilien). Globalt är nettoförlusten av skog nära noll, eftersom skogsarealen ökar i Kina, Indien, Europa och Nordamerika. Arter hotas men skyddas också. Antalet tigrar ökar kraftigt i Indien. Tjuvjakten på elefant och noshörning i Afrika, särskilt Tanzania är fortsatt oroande. Det som måste bekämpas är efterfrågan på horn (allt mindre från Kina, alltmer från Vietnam, säger parkvakter).

Så, 2015, där har du det mesta. Varsågod och packa upp. Och välkommen till världen!

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Tack, Lena. You got the point. Det är märkligt att det kan vara så provocerande att säga att det mesta blir bättre. Det är inget "önsketänkande", det är sant. De delutvecklingar som går åt fel håll skriver 95 procent av oss journalister om varje dag.

Anders Bolling, 15:47, 10 februari 2015. Anmäl

Jag önsketänker inte, jag berättar om verkligheten. Jag läser Cornucopia ibland. Han är väl ungefär lika pessimistisk som gängse bedömare som gör anspråk på att vara seriösa. Han vet mycket, förvisso, men om du tror att det han berättar ger en sannare allmän bild av världens utveckling än Framstegsbloggen har du nog en väl snäv syn på verkligheten.

Anders Bolling, 15:36, 10 februari 2015. Anmäl

Jag börjar tröttna på alla människor, som anklagar Anders Bolling för att vara blind, för allting som blir sämre. Visst kan han låta lite väl optimistisk, och göra naiva fel ibland. Men poängen med den här bloggen, är att allt inte blir sämre. Varför skulle det vara så, egentligen?

Lena Synnerholm (Webbsida), 11:12, 2 februari 2015. Anmäl

En utmärkt sammanfattning! Visst verkar världen bli allt bättre, vilket gör det allt svårare att som jag argumentera för att den tekniska civilisationen kommer att kollapsa inom hundra år. Vi verkar ensamma i Universum. Det har nu blivit allt troligare civilisationer uppstått många gånger och nära oss, eftersom man de sista åren funnit att nästan alla stjärnor har planeter. Betingelserna varierar men ett stort antal ganska nära förefaller vara lämpligare för avancerat liv än jorden och blev det miljarder år tidigare. Vi skulle märkt dem på strålningen de genererar eller sonder de sänt till vår närhet. Men det är kusligt tyst! Alltså är civilisationer mycket kortlivade! Alltså försvinner vi i den överskådliga framtiden!

Dag Lindgren, 21:21, 31 januari 2015. Anmäl

* Sverige är inte självförsörjande på mat och bränsle. Alla beredskapslager har avvecklats. Snart sagt all civilberedskap har avvecklats. Svenskt jordbruk går på knäna. * Sveriges försvarsförmåga är avvecklad.

Ku, 15:00, 24 januari 2015. Anmäl

* Artificiell intelligens kan bli riktigt farlig oavsett om den har en egen vilja eller dirigeras av mer eller mindre dåliga människor. * Nanotekniken riskerar att förorena vår värld med nanostora ting som tränger in i våra livssystem och förstör. * Klimatförändringarna kan förstås bli ultrajobbiga, även om det inte är alldeles självklart. * Vårat samhälle är extremt beroende av ett elnät som med lätthet kan slås ut av främmande makt eller terrorister. Det tar inte särskilt lång tid efter elnätet slagits ut innan helvetet bryter ut.

Ku, 14:54, 24 januari 2015. Anmäl

* Föreställningar om att världsrymdens resurser skall rädda oss är för lång tid framöver bara barnfantasier. * Antibiotikan slutar fungera. * Befolkningsökningen avtar sannolikt inte så smidigt som Hans Rosling velat påskina. Han lovade att vi inte skulle bli mer än nio miljarder men nu talas det om elva miljarder. Kanske också de siffrorna justeras upp så småningom? * Hotet från Ryssland och muslimska terrorister har helt klart underskattats.

Ku, 14:49, 24 januari 2015. Anmäl

* Svensk industri fortsätter lämna landet medan folkströmmarna går åt andra hållet. * Företagen rationaliserar så mycket den kan och robotorna blir allt billigare och allt mer kompetenta. Människor kan inte konkurrera. Givet Jordens begränsade resurser är massarbetslöshet oundviklig när robotar processar alla varor till färdiga produkter i butikerna, eller framlevererade till kunden. Inga politiker vågar yttra nödvändigheten av intelligent utformade medborgarlöner när arbetslinjen visar sig ogenomförbar.

Ku, 14:45, 24 januari 2015. Anmäl

* Världen tränger hårt mot en lång rad ekologiska systemgränser, medan beslutsfattarna är övertygade om att ekonomin måste fortsätta växa och växa och växa, för annars går det åt pipan. * Omställningen till ekologisk hållbarhet går på tok för långsamt. Amerikanerna satsade på skifferolja men lyckades bara knäcka oljepriset så att många klokare energisatsningar går i kvavet. På andra sidan den kortvariga skifferoljebubblan hotar en allvarlig energibrist som gör alla förhoppningar om en "hållbar tillväxt" osannolika.

Ku, 14:40, 24 januari 2015. Anmäl

* Skuldkrisen är inte på något sätt löst. Tvärtom sparkar beslutsfattarna bara burken framför sig. Ingen QE (ekonomiska stimulanser) i världen kommer lösa skuldkrisen. Man skapar nya system av låtsaslösningar på skuldkrisen, men den fortsätter obönhörligen bara att växa. Hur länge kan beslutsfattarna skapa QE på QE på QE innan bubblan oundvikligen brister? Hur blir det då?

Ku, 14:32, 24 januari 2015. Anmäl

Fler krig – frihetshatarnas krig

Nigeria Violence

Krigsorsak i vår tid: Kamp mot kvinnors rätt att bestämma över sina liv. Foto: AP

För några dagar sedan kom den senaste årssammanställningen från konfliktforskarna vid Uppsala universitet, och den var ingen munter läsning. Antalet krig, definierat som en väpnad konflikt med minst 1 000 döda i strid under ett år, var 2014 större än någon gång sedan millennieskiftet, elva stycken, och ökningen från de sju krigen 2013 var också den största på 15 år.

Det är statistik som framstegsfantaster som jag själv ska vara ytterligt ödmjuka inför. Man kan inte tona ned betydelsen av ökande konfliktnivåer, oavsett hur rimliga ens argument är, hur många gånger som helst utan att det framstår som först cyniskt och till slut patetiskt.

Jag lovar att alltid hålla den tanken levande. Så jag ska inte tona ned något. Jag vill bara upprepa ett perspektiv jag brukar anlägga i det här sammanhanget (se exempelvis här) samt göra en mycket aktuell koppling.

Ännu tål det att påpekas att krigen var fler så sent som 1999. Och antalet döda i krig är trots Syrien fortfarande flera gånger lägre än de högsta nivåerna för några decennier sedan. Kriget mellan Etiopien och Eritrea 1998-2000 skördade årligen fler dödsoffer än alla krig 2014.

Sedan 1945 har det förekommit fullskaliga krig i alla världsdelar utom Antarktis. Var fördes krigen 2014? Inget i hela västra hemisfären, inget i Ostasien, ett i Europa (det räknas kuriöst nog som två i forskarnas sammanställning), tre i Afrika och sex i Mellanöstern och den muslimska delen av Sydasien. Drivande bakom åtminstone fem av de elva krigen var islamistisk extremism. I ytterligare ett par var detta en viktig och tilltagande faktor. I Ukraina saknades den islamistiska komponenten, men i den blodiga delen av kriget, den som fördes i Donetskbäckenet, var extremistgrupper av annat slag drivande.

När det moderna livet till slut tränger in i de politiska och sociala strukturerna i de samhällen som sist anträder globaliseringsresan tycks det ibland ske under våldsamma konvulsioner. Till dessa modernitetens eftersläntrare hör av allt att döma arabvärlden, delar av den övriga muslimska världen (inte hela, måste påpekas) och Ryssland.

Det finns förvisso kristna och buddistiska grupper som genomför bestialiska dåd i dag, och det är lätt att glömma bort att vi för trettio fyrtio år sedan främst förknippade terrorism med extremvänster i Italien och Tyskland eller separatister i Irland och Spanien. Men vår tids i särklass blodigaste och mest utdragna konflikter är de där islamistisk extremism i högre eller lägre grad är drivande. Även om IS försöker tillskansa sig ett geografiskt område för att där grunda ett kalifat handlar dessa nya konflikter egentligen inte om landområden. De handlar om skräcken för samexistens över kultur- och religionsgränser. Skräcken för gräns- och normupplösning. Skräcken för att världen ska befolkas av sju miljarder individer i stället för några få lättplacerade grupptillhörigheter. Kort sagt skräcken för ett upplyst liv. Därför är det vedervärdiga illdådet mot Charlie Hebdos redaktion i Paris på många sätt en del av dagens stora väpnade konflikter.

”Man kan säga att moderniseringen splittrar alla samhällen mellan dem som vill acceptera och de som vill vidmakthålla traditionella värderingar”, resonerar Uppsalaprofessorn i freds- och konfliktforskning Peter Wallensteen i en mejlkonversation med mig. ”Alltså får vi ett läge med delade samhällen och konflikter som bara delvis följer etniska, religiösa och ideologiska gränser.”

En av de tydligaste skärningspunkterna i den här dragkampen mellan modernitetens anhängare och de som vill bromsa, menar Wallensteen, är kvinnors ställning.

Det är en klok analys. I en tankeväckande krönika i SvD nyligen beskrev företagaren Kirsten Åkerman hur hon talat inför en grupp kvinnliga afrikanska jordbruksföretagare i Kampala och plötsligt överrumplats av frågan ”Men vad ska vi göra med pojkarna?” Det visade sig vara en mycket relevant fråga för flera av åhörarna. Ett av de mest trängande problemen just nu var nämligen att terrornätverk som al-Shabab och Islamiska staten rekryterar tonårspojkar i deras byar. En av kvinnorna berättade:

”Hos oss har vi startat ett nätverk där vi har kontakt mellan gårdarna för att få de unga killarna i jobb, vi försöker identifiera dem med hjälp av föräldrar, syskon, lärare och så erbjuder vi jobb och hoppas att de ska sluta gå upp på nätet och läsa den där skiten som al-Shabab och IS lockar dem med.”

Ge omgående kvinnorna i högriskländerna mer inflytande. Mycket mer inflytande.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Mycket bra förslag! Rent praktiskt vet man ju att system med mikrolån (gärna via mobil) ger kvinnor del i småskaliga nätverk av småföretagande och samhällsbygge. Det är inte kostsamt att initiera, och det finns mycket mer att göra där. (Det får gärna kopplas med information om sanitet och medicin, till exempel Indiens börda av sjukdomar pga deras okunnighet om hur problemen sprids med ... ehrm ... tillfälliga ... latriner.) Annars blir jag lika nedslagen som vanligt av motgångar för friheten om än i liten skala. Visserligen har DNs ledare varit bra och både manat enighet och kritik. [Man kan ju önska att man också publicerade Mohammed-teckningarna den här gången, viktigt att någon gör det som stöd för friheten snart, men det är en liten kritik.] Och det är samhällsotrygghet som driver religiositet och alltså dess extremism, liksom en del annan extremism. [Paul's religionsteori och dess vältestade statistikmodell.] Fast separatism lär fortfarande vara en stor del. Men det finns ett behov av religiös reform, ett behov drivet av förmodade interna men också uppenbart externa problem, och det ansvaret tas inte. Man kan höra svenska reportrar absurt hävda i strid med iakttagelserna att religionen inte har del i religiös extremism. Man kan också höra svenska representanter för religioner med extremistvarianter på fullt allvar hävda att de kan beklaga men inte ta avstånd därför att, tvärs landets religionsfrihet, dessa extrema sekter inte har en valid religiös tro. ('Det är inte vår magiska agent...'.) Om terrorism var kulturneutral, skulle vi se musikalisk, idrottslig, vetenskaplig, eller för all del jainist terrorism. Det ser vi inte. En personlig anekdot i sammanhanget, inte data men en tänkvärd erfarenhet. Jag stöder öppet friheten nu (utom i professionella sammanhang, givetvis). Det blev intressant att göra det också i en gammal diskussion på en religiös sajt, en muhammedanist sajt som nyligen angrep skeptiker med irrelevanta idéer. Det är, remarkabelt, den enda gången jag fått en reaktion. En individ, kanske mohammedanist, började påstå att terrorism ska isoleras från dess religiösa, här totalitära, kontext. Man kan ju tycka att eftersom mohammedanister är de som mest lider av religös terrorism, ibland andras sådan (förföljelse från kristianister eller buddister), och bevisligen en muhammedanist var ett av offren också denna gång, de skulle instämma eller åtminstone inte ta det som en anklagelse. Je suis Charlie.

Torbjörn Larsson, 13:09, 10 januari 2015. Anmäl

Och , litet närmare hur gick det till rent praktiskt altså, att ge kvinnorna makt i t ex Syrien Trolleri blir kanske bäst. ? Eler är inkvotering av kvinnor i svenska börsbolag lösningen?

Leif Lindau (Webbsida), 19:26, 9 januari 2015. Anmäl