Fred stoppar inte migrationen

??????????????Afrikanska migranter med ett frö av hopp i sina hjärtan försöker ta sig in i den spanska enklaven Ceuta. Foto: Santi Palacios/AP

En ordning som bidrar till de tragedier som nu utspelar sig utanför Italiens kuster är naturligtvis inte hållbar. Ingen människa ska behöva drunkna på Medelhavet för att hon utnyttjar sin födslorätt att söka sig ett bättre liv. Vi borde upprätta säkra vägar in i EU för politiska och ekonomiska flyktingar, vi borde förmodligen också ge dem möjlighet att söka asyl på unionens ambassader, och vi borde ha EU-gemensamma flyktingkvoter (då skulle kanske Portugal ta emot mer än en tvåhundradel av den svenska andelen av flyktingarna per miljon invånare, Estland mer än en åttiondedel och Finland mer än en elftedel).

Det är rätt många som för fram ungefär dessa förslag i dessa dagar, och jag hoppas att alla som gör det förstår att ett förverkligande betyder att fler kommer att komma in i Europa och att fler kommer att få stanna, med allt vad det innebär av påverkan på de europeiska samhällena. Det blir naturligtvis inte fri invandring, men det blir en bit på vägen. Själv tror jag det på sikt är en civilisatorisk nödvändighet.

En annan sak man bör begrunda är att oavsett om vi vidtar dessa åtgärder eller gör tvärtom och intar en ännu oginare attityd mot dem som söker sig hit, vilket exempelvis Storbritannien skamligen har föreslagit, kommer det sannolikt inte att påverka migrationen ett vitten. Inte heller om världssamfundet som genom ett trollslag lyckades stoppa de väpnade konflikter som pågår på Europas grannkontinenter, konflikter som Margot Wallström tror är huvudskäl till den tilltagande båtflyktingströmmen, skulle mängden afrikaner och asiater som vill ta del av Europas välstånd minska.

För här kommer det motsägelsefulla: De ökade migrationsströmmarna är ett tecken på att människorna i emigrationsländerna fått det materiellt bättre. Det säger en del om hur de haft det tidigare. Människor som blivit en aning mindre fattiga och avskurna från omvärlden har fått ett frö av hopp planterat i sina hjärtan. Ju färre extremt fattiga, desto fler som färdas norrut. Om inte säkra vägar in i EU upprättas kommer strömmen av desperata båtmigranter att dämpas först den dag länderna i Sahel, på Afrikas horn och i delar av Mellanöstern når en betydligt högre nivå av välstånd än i dag, inte förr.

På Italiens kuster landsteg i fjol förvisso drygt 40.000 flyktingar från krigets Syrien, men 65.000 kom från Afrika söder om Sahara, huvudsakligen från länder som inte var inbegripna i någon allmän väpnad konflikt. Nästan 10.000 kom från Nigeria, Afrikas största ekonomi med en årlig BNP-tillväxt på mellan fem och åtta procent det senaste decenniet.  Av dem som dött på Medelhavet i år kom hela 86 procent från Afrika söder om Sahara.

”Kapaciteten att migrera ökar exponentiellt under tidiga utvecklingsfaser, eftersom relativt modesta förbättringar möjliggör för många fler att migrera”, förklarar Migrationsforskaren Hein de Haas vid universitet i Oxford i en studie. ”Den här migrationsaccelererande effekten tenderar att stärkas genom att socialt kapital byggs upp i form av migranternas kontaktnät, vilket minskar migrationens kostnader och risker.” Den dyra och riskabla riktigt långväga utvandringen, som den från mellersta Afrika genom Sahara till Europa, blir som allra störst från länder som nått medelinkomststatus, ”där folk har större resurser och där infrastruktur och ekonomiska band stärker den globala anslutningen”, konstaterar de Haas. Vi torde bara ha sett början.

Ordet är alltså dämpas, inte upphöra. Migration är något som alltid pågår i en värld av utveckling, och att folk är villiga att starta nya liv i andra länder är i grund och botten något att välkomna, eftersom det är ett ypperligt sätt att resursallokera, som det heter på byråkratspråk. Problem uppstår när strömmen är markant ensidig. Men så kommer det inte alltid att vara. Medelhavsområdet och Mellanöstern har under lång tid utvecklats till ett nav för migration i takt med växande oljerikedomar vid Persiska viken, Sydeuropas uppsving och EU:s utvidgning. Hein de Haas och hans kolleger räknar med att även Turkiet och Nordafrika så småningom kan bli mottagarregioner för invandring från Afrika söder om Sahara (Libyen under Khaddafi har redan varit det, och i ganska stor omfattning).

Det går inte att helt kontrollera invandringsströmmar. Inte ens de auktoritära staterna vid Persiska viken har lyckats. Det beror på att migrationen drivs av ekonomiska och sociala faktorer som ligger bortom migrationspolitikens räckvidd.

Givetvis går det att väldigt allmänt säga att folk flyttar på sig för att få det bättre än de haft det, men det tycks inte finnas något rakt ”push and pull”-samband mellan inkomstskillnader och migrationsströmmar. Utvecklingens effekt på migrationen är sannolikt kroklinjig: först ökar den snabbt, därefter avtar den och så småningom sjunker den något, men den går aldrig tillbaka till de ursprungliga låga nivåerna. Även rika länder har en icke obetydlig utvandring, men den döljs av en ofta lika stor invandring. Ökat välstånd gör att människor får högre aspirationer i livet rent allmänt.

Slutsatsen är att det är lika gott att vi ställer in oss på ett mer eller mindre konstant flöde av såväl flyktingar som ambitiösa emigranter som inte tycker att de kan använda sin fulla potential där de kommer ifrån men hoppas att de kan få göra det i Europa. Folk kommer att fortsätta att vilja röra sig, helt enkelt. Låt dem kunna göra det valet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Det är en mycket obehaglig kommentar, onekligen.

Anders Bolling, 15:53, 1 maj 2015. Anmäl

Tack själv! Ja, det är sorgligt att det blir så polariserat i vissa frågor. Migrationsfrågan är nog den jobbigaste i det avseendet. Det är bra att du och andra påpekar att gränsivrarna inte är så dominanta som de ibland framstår.

Anders Bolling, 15:48, 1 maj 2015. Anmäl

Hur kan man som Maria Lena ens få uttrycka sin åsikt här att militärfartyg bör skjuta på flyktingar som vill söka asyl i Europa? Är inte det tillräckligt stötande för att filtreras bort DN? Eller Jonathan Lindhes kommentar ”stoppa vansinnet nu!!!! annars gör jag det.” Är inte det tillräckligt hotfullt? Observera från en person som inte har läst artikeln (han läste 4 rader enligt egen utsago)

maja kinnemark, 23:29, 28 april 2015. Anmäl

Måste det vara så här DN? Att kommentarsfälten kapas av en och samma politiska agenda så fort det handlar det minsta om invandring? Jag är så trött på att dessa bakåtsträvande nationalister liksom förvränger den representativa bilden av vad “folket tycker”. Inte så tydligt här eftersom kommentarerna är så få, men ni förstår vad jag menar. Värst blir det i grafik där läsarna uppmanas klicka “håller med” eller “håller inte med”, med riktigt skrämmande resultat.

maja kinnemark, 23:15, 28 april 2015. Anmäl

Tack Anders Bolling för en strålande bra text som sätter händelser i sammanhang! Och tack Erik Nyberg för ett välformulerat svar till de tidigare hökarna som inte drar sig för att kommentera något de inte ens läst... inte bara en kommentar, utan 4!

maja kinnemark, 23:04, 28 april 2015. Anmäl

Vad är det som gör dig så förbannad? Att behöva fundera på varför du har mer rätt än någon annan att bo i Sverige? Att behöva fundera på hur det kommer sig att Europa blivit en rik kontinent och Afrika en fattig? Att du kanske ska behöva tänka dig in i en annan människas situation? Är det därför du blir arg? För att någon skriver något som skulle kunna få dig att börja tänka på dessa frågor?

Erik Nyberg, 14:40, 26 april 2015. Anmäl

...glömde lägga till ett för helvete annars gör jag det. Läser jag att en enda journalist till skriver om födslorätt så vet jag inte vad jag gör. Som sagt jag har inte löst artikel för jag är rädd jag blir ännu mer förbannad än var jag redan är.

Jonatan Linde, 23:29, 25 april 2015. Anmäl

....forsätter här. Jag tänker på hur många vi hade kunnat hjälpa till ett bättre liv om vi bara hade kunnat enats om att handlar om en begränsad summa pengar som ska fördelat. Allt handlar om resurser. Vi hade till och med kunnat ombesörja transport hit och valt ut kvinnor och barn. Männen hade fått stanna, vi hade lyft kvinnorna ifrån partiklalt förtryck! Nu hjälper vi IS krigare. Det är verkligen helt sjukt. De har fan ingen jävla födsorätt få bo i Sverige. Stoppar vansinnet nu!!!

Jonatan Linde, 23:27, 25 april 2015. Anmäl

Såja Marja-Leena såja, lugn och fin;=) Jag förstår dig, man blir förbannad. Som sagt, jag har inte läst artikeln men fattar ändå för jag har hört det här så många gånger. Det är bara så dumt. Men det finns en allvarlig sida som ingen ser. Jag såg en bild häromdagen på några flickor i krigets Syrien som förlorat sin mamma. De behövde hjälp men hade ingen möjlighet att fly. Istället tar vi emot 2/3 unga män från Syrien (källa SCB). Som dessutom klagar på att de är för kallt i Sverige.

Jonatan Linde, 23:21, 25 april 2015. Anmäl

Hej! Orkade inte läsa hela artikeln. Jag slutade när jag läste "födslorätt att söka sig ett bättre liv". Ja ja ja jag fattar grejen men det finns ingen födslorätt att de som inte är födda här ska får bo i Sverige och få en svensk levnadsstandard. Födslorätten försvinner vid gränsen. Ett annat perspektiv är att de här unga männen, för det är alltid unga män, behövs i sina hemländer. De resurser vi har över här i Sverige för att hjälpa andra människor ska gå till de mest utsatta.

Jonatan Linde, 23:16, 25 april 2015. Anmäl

Mellan åsiktskorridorens spegelväggar

A view of the newly renovated Hall of Mirrors at the Chateau de Versailles, near Paris, Monday, June 25, 2007. After 4 years of work the Chateau de Versailles' Hall of Mirrors has reopened its doors to the public on Monday. (AP Photo/Jacques Brinon)

Behagligt ställe att uppehålla sig på. Foto: AP

Ibland blir jag sorgsen över vår oförmåga att lyfta oss över oss själva. Vi tillåter oss att bli våra egna världsbilders fångar. Vi vandrar obekymrat runt där i våra spegelsalar av konfirmeringsbias och ser till att få våra åsikter bekräftade. Hur ofta släpper vi ned axlarna, lägger ifrån oss rödpennan och lyssnar med öppet sinne på motargument? Hur ofta byter vi position därför att vi tagit in bättre argument? Hur ofta gör vi det med den glädje det rimligen borde innebära att man fått ynnesten att bestås med nya värdefulla insikter? Inte särskilt ofta. Att låta sig överbevisas borde höra till livets höjdpunkter, i stället är det något av det svåraste som finns.

Öppenhet förväxlas ibland med ryggradslöshet, vansinnigt nog. En tänkande öppen människa kommer naturligtvis att landa i en viss uppfattning och ligga närmare vissa personer än andra, men den springande punkten är att åsikter måste få vara preliminära och inget man låser in i kassavalv.

Vi har väl alla genomlidit en ändlös rad av förutsägbara debatter där man kan bocka av de förväntade åsikterna från deltagarna på förhand (under en riksdagsdebatt om statsbudgeten måste man ha luktsaltet till hands). Jag började senast grubbla över konfirmeringsbias när jag läste en artikel av den brittiska politiska filosofen John Gray, som gjorde anspråk på att mosa Steven Pinkers rön om det minskade våldet. Det gjorde den inte, den anförde mest anekdotisk bevisföring och halmgubbeargument (varför har halmgubbe blivit så inne plötsligt, är det det nya foliehatt?). Texten gav mest känslan att Gray inte upplever att det är som Pinker säger och i grund och botten att han faktiskt inte vill att det ska stämma att våldet minskat, eftersom det strider mot hans gissningsvis rätt misantropiska (eller realistiska, som en del vill beskriva misantropin) världsbild.

Diskussionerna ”för” och ”emot” den faktiska våldsutvecklingen i samhället påminner en del om klimatdiskussionen. Det finns fortfarande de som är övertygade om att uppvärmningen inte ens på marginalen kan ha med de mänskliga utsläppen att göra, och det finns fortfarande de som är tror att det är klarlagt att ytterligare hundra miljondelar koldioxid i atmosfären kommer att förgöra jorden. Själv har jag i många år envist påpekat hur stora osäkerheterna är i prognoserna, vilket exempelvis uteblivna extremväderförändringar och dämpad uppvärmning visat. Men jag har aldrig velat måla in mig i ett hörn, och jag hoppas att den som ser min pensel vara på väg att slabba över den sista reträttvägen hojtar åt mig. (Jag har getts olika epitet i den här frågan, och folk får gärna kalla mig vad de vill, bara inte ”förnekare” eller ”alarmist”, vilket vore lika bisarrt i båda fallen.)

Klimatfrågan är ett spegelsalarnas Schlaraffenland, oavsett i vilken tunna man hoppat. I en radiointervju häromdagen använde medieprofessorn Jesper Strömbäck mycket riktigt klimatpolariseringen som ett exempel på det tilltagande bekymret med att allt fler hamnar i ”filterbubblor”: I störtfloden av information, där alla måste sålla, ratar allt fler de breda nyheterna och väljer bara informationskällor som passar in fint i deras egna åsiktskorridorer.

Strömbäck har just färdigställt en underlagsrapport till demokratiutredningen. En av hans slutsatser är att den sociala sammanhållningen och demokratin hotas om folk har helt olika uppfattning om hur verkligheten ser ut. En gemensam världsbild är viktig för demokratin, och det var den före internet, menar han.

Det är nog sant att bilden av vad som försiggick i riket var mer likartad när det fanns två tv-kanaler och ett begränsat antal morgontidningar, men det var då förstås löjligt viktigt att den världsbild alla fick sig serverad var korrekt, eller åtminstone den mest relevanta för de medborgare som skulle rösta. Var den det? Folk kanske inte tittade på Hylands hörna och TV-Nytt för att de tyckte det var da shit utan för att det var vad som bjöds?

Strömbäck gör i sin rapport ett konstaterande om de traditionella medierna som jag tycker är centralt: ”De frågor eller händelser som passerar mediernas nyhetsvärderings- och nyhetsurvalsprocesser och rapporteras om är bara en liten bråkdel av allt som faktiskt sker och som skulle kunna rapporteras som nyheter. Det mesta filtreras bort, och sannolikheten att människor – utöver de specialintresserade och direkt berörda – ska få vetskap om sådant som medierna inte rapporterar om är mycket liten.” Min slutsats av detta är att man kanske inte behöver få panik över att färre följer traditionella medier. Strömbäcks slutsats är en helt annan.

Filosofen Karl Popper fick aldrig uppleva internet, men han skulle förmodligen ha jublat över dagens alla möjligheter till motbilder och källgranskningar. Han ansåg att forskare skulle ägna mer tid åt att falsifiera sina teorier än bekräfta dem.

Tänk om det är en vinst för demokratin att vi inte har en lika strömlinjeformad världsbild som förr?

Tänk om de nya parallella medievärldarna inte hindrar att åsikter faktiskt tillåts vara preliminära?

Jag måste medge att det känns som om Strömbäck har visst fog för sin oro för demokratin. Känns, alltså, för förklaringen kan ju vara att han och jag är två förstockade farbröder som ännu inte ser nya överströmningsmönster. Att vi inte förstår hur man kan ta sig ur en åsiktskorridor djup som en skyttegrav betyder ju inte att inte framtidens medborgare kommer att hoppa mellan dem lätt som fjädrar. Men en smula bekymrad för polariseringen är jag. Tills dess motkraft har påvisats.

PS 1: Det finns en fantastisk Wikipediaartikel som sammanställt över 40 fula argumentationsknep, med allt från äpplen och päron-felet till argumentum ad Hitlerum. Efter att ha läst den känner jag att jag knappt vågar öppna munnen i nästa diskussion.

PS 2: Ett halmgubbeargument innebär att man gör en karikatyr av motståndarens argument och angriper det i stället för det besvärliga riktiga argumentet. D.S.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Som så många andra journalister så tillämpar skribenten s.k. " falsk balans" och tycker att det utgör en bra lösning!

Kerstin Bern, 11:32, 18 april 2015. Anmäl