Fakta kan inte ha dålig tajmning

progress

Alla människors liv är sammanvävda. Det är vårt hopp, och det borde vara det vi ser, men ett sorgligt uttryck för våra globaliserade, medialiserade liv är motsatsen: Förtröstan och lugn har blivit en alltmer florstunn drapering kring tillvarons blödande hjärta av oro.

Så fort något oroväckande sker glömmer vi allt vi någonsin vetat om mänskliga framsteg. Kanske dröjer dessa fakta sig kvar i bakhuvudet som ett vagt minne, men vi tillmäter dem inget värde. Inget gott som gjorts har längre någon som helst betydelse.

Det är vad Donald Trumps valseger gjort med oss, redan innan något egentligen har hänt.

När jag för snart åtta år sedan gav ut en bok om att världen är bättre än vi tror var en vanlig reaktion ett mer eller mindre uppriktigt beklagande över hur plågsamt det måste vara att komma ut med så dålig tajmning. Boken kom mitt under brinnande finanskris, och rädslan för att allt skulle kollapsa var lika stor då som den är nu, minst. Det blev naturligtvis ingen kollaps, men det är det ingen som drar några slutsatser av i dag.

Jag kan livligt föreställa mig att Johan Norberg får liknande ”förstående” kommentarer angående sin bok ”Progress”, som kom ut för ett par månader sedan. Av typen: ”fin bok, men det var ju tråkigt att den skulle få så usel tajmning, mitt i Brexits och Trumps år, minsann.”

Det talas mycket om faktaresistens, inte minst på säkert välmenande kulturredaktioner, men en av de minst uppmärksammade men mest hårdnackat faktaresistenta hållningarna är vägran att ta in att världen bortom de korta svängningarna sakta men säkert blir bättre*). Det skrivs då och då böcker som gör vad de kan för att berätta detta, och Norbergs bok sällar sig nu till skaran.

För den som verkligen vet vad som hänt i världen tillför inte ”Progress” något nytt i grunden. För inte så länge sedan lämnade jag själv ifrån mig ett manus (ännu inte använt, av orsaker jag inte själv styr över) med innehåll så snarlikt Norbergs att jag måste le när jag läser. Men med tanke på vårt bräckliga skydd mot oro behöver dessa saker sägas ofta. Norberg gör det redigt och formulerar sig klart som klangen från en stämgaffel.

Som när han beskriver verkligheten för en genomsnittlig tioårig flicka på planeten jorden i dag i förhållande till den gamla onda tiden (min översättning):

”Samma tioåriga flicka har i dag större chans att nå pensionsåldern än hennes förfäder hade att nå sin femte födelsedag. Även om hon bor i ett av världens fattigaste länder har hon bättre tillgång till näring än en flicka i de rikaste länderna hade för 200 år sedan. Risken att hon kommer att leva i extrem fattigdom har minskat från nittio procent till mindre än tio procent. Hon går i skolan, precis som nästan alla andra i hennes generation, och analfabetismen kommer att utrotas under hennes livstid. Sannolikt stöttas hon av sina föräldrar, så att hon inte behöver hoppa av skolan och börja arbeta. Det finns en god chans att hon lever i en demokrati, där kvinnor har individuella rättigheter och skydd. Hon löper mindre risk att uppleva krig än någon annan generation i mänsklighetens historia. Risken att hon dör i en naturkatastrof är 95 procent lägre än den var för hundra år sedan, och hon kommer inte ens att höra talas om någon omfattande svält någonstans.”

I dag är mindre än tio procent av alla människor extremt fattiga. För 200 år sedan var mindre än tio procent inte extremt fattiga. Förbättringen är inget mindre än makalös. Ägna det en tanke nästa gång det rapporteras att sjuktalet stigit med en procent eller att Trump hotar revidera ett handelsavtal.

Jag tror att tidpunkten för Norbergs bok är lika rätt nu som varje år. Fakta kan inte ha dålig tajmning.

 

*) Snabbsammanfattning för nytillkomna läsare av denna blogg:

En helt dominerande förklaring till vår tids stora fokus på elände beror på att rapporteringen av elände har mångdubblats jämfört med för några decennier sedan. På enskilda områden och under vissa perioder blir läget sämre. Över längre tidsperioder blir däremot det mesta bättre, men detta blir inte nyheter.

• Fattigdomen minskar och hälsa och allmän levnadsstandard stiger oavlåtligen nästan hela tiden. Takten i minskningen av extrem fattigdom har förvånat även utvecklingsoptimister.

• Demokratin är uppenbart ett av de framsteg som tycks ligga skrynkligast till för tillfället. Men man kan ha perspektiv på det också. Antalet valdemokratier är nu 125, flest hittills. Världen är inte bara USA och Europa.

• Kriget i Syrien chockar, med all rätt. Sett över 50 års tid har dock antalet krig och dödsoffer i krig fallit dramatiskt. Det ökade 2008–2014, men utgångspunkten var den lägsta nivån i historien. Dödstalet det blodiga året 2014 var långt under toppnivåerna på 1970- och 1980-talen. Förra året sjönk åter antalet dödsoffer.

• Mordfrekvensen i världen har sjunkit de senaste åren.

• Miljön börjar förbättras när ett land når en viss levnadsstandard, och den tröskelnivån sjunker, eftersom kunskap om föroreningarnas hälsofaror lättare når ut och tekniken att rena utsläpp med mera blir billigare och mer tillgänglig. Indien är luftföroreningarnas epicentrum just nu. Kina har vänt. Miljöoroliga bör fokusera på två områden: utfiskning och klimat. Att få fiskbestånden att återhämta sig är en politisk utmaning men åtgärderna är inte komplicerade. Hur vi kommer ur klimatdilemmat är svårare. Även där finns dock olika saker att hålla reda på. Att temperaturen stigit är lätt att mäta, men exakt vad detta leder till och hur stor del av detta som är av ondo är inte klarlagt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0