Nekros och underverk

Läkarna pratar om nekros. Först när jag ser henne inser jag till fullo hur död vävnad kan se ut. Hon fick brännskador under jordbävningen, av tredje graden, över ben, höft och rygg. För tre veckor sen ungefär. Det ser fullkomligt gräsligt ut. Och det gör ont. Det har gått alldeles för lång tid. Vi skickar henne till Chancerelles för att se vad de kan göra. Jag följer med henne i bilen. Hon stönar vid varje gupp.

Hade vi inte gjort en ’active search’ efter fler skadade i ute i Martissants olika kvarter för att se om det fanns flera skadade, så hade hon aldrig fått hjälp. Jag skänker en tacksam tanke till de frivilliga som hjälpt oss att gå igenom området.

Hon viskar något om att hon blivit behandlad med thezanes, dvs traditionella teer och örter. En svensk svordom letar sig ut. Varför, varför, varför kommer de inte tidigare till oss?

Jag vet att de kan göra näst intill underverk med att flytta skinn från ett område till ett annat och vi har mycket bättre möjligheter nu än i början. Fler specialister, bättre materiel, bättre operationssalar Jag hoppas på ett underverk för henne.

Samtidigt börjar hon nynna på en psalm för att hålla smärtan stången. Jag håller henne i handen, nynnar med och hoppas att någon däruppe lyssnar medan bilen gungar vidare i skymningen.