1. Gustav Vasa, Kung, 1496–1560

Landsfader är bara förnamnet. Vad denne osannolikt listige tiobarnspappa gjorde var inget mindre än att skapa nationen Sverige. Under hans styre blev vårt land en modern stat med allt vad det innebar av centralstyre, byråkrati, skattetryck, arbetstrygghet, säkra landsvägar och mat på bordet. ”Han regerade Sverige som om det vore en enda stor ladugård” skrev Erik Gustaf Geijer, och detta styre skedde med en pondus och konsekvens som på bara några decennier skulle förvandla ett subarktiskt u-land till en av norra Europas rikaste visthusbodar och starkaste militärmakter. Gustaf Vasa förvandlade klockor till bronskanoner, besegrade den gamle unionskungen Kristian II, knäckte de uppstudsiga dalkarlarna, slog ner småländska myterier, kohandlade med Lübeck, beslagtog gårdar och kloster, konfiskerade ek- och bokskogar, skapade landets första örlogsflotta, byggde slott och fästningar, moderniserade järnindustrin, beordrade en bibelöversättning som skulle stå sig i 400 år och betydde mycket för svenska språkets utveckling, förvandlade Stockholm till en riktig huvudstad, samt införde protestantismen. En handlingskraftigare maktmänniska har sällan skådats.

Annons:

2. Astrid Lindgren, Författare, 1907–2002

Bonddottern som med tiden kom att sälja 145 miljoner böcker var en skön dubbelnatur. Å ena sidan en trygg trösterska som vågade tala om svåra ting som ensamhet, svek, sjukdom och död. Å andra sidan en orädd bråkstake som skapade debatt om marginalskatter, inburade djur, kärnkraft och inte minst – barnets roll i vårt samhälle. Vad hade den moderna 2000-talsmänniskan vetat om slåttergillen, kreatursmarknader, korvstoppning och huskurer mot tandvärk, om vi inte haft Emil och Bullerbybarnen? Vad har Saltkråkan betytt för vår idealbild av den svenska semesterlyckan? Pippi, Madicken och Ronja för det feministiska uppvaknandet? Bröderna Lejonhjärta för vår syn på döden? Lägg därtill det starka blågula miljömedvetandet, en barnboksproduktion av världsklass och en ständigt pågående diskussion om skattepolitik, djurhållning och flyktingar – och det är omöjligt att inte se Astrid Lindgrens smala, men kraftfulla gestalt spöka i kulisserna.

3. Axel Oxenstierna, Rikskansler, 1583–1654

Den adliga härstamningen, den gedigna utbildningen, pliktkänslan, intelligensen, uthålligheten, omdömet – tillsammans skulle denne mans egenskaper och långa karriär ge den svenska stormakten dess speciella form. Sveriges inträde i trettioåriga kriget 1630 ställde nya krav på organisationstalangerna. Stormaktsrollen fordrade effektiv skatteuppbörd, väloljad administration och dugliga tjänstemän i staten. Oxenstierna gynnade visserligen adeln och sina egna släktingar, men hans stenhårda krav på duglighet pekade samtidigt framåt, mot ett samhälle där meriter skulle bli viktigare än börd. Den starka staten som kom till för krigets skull visade sig senare vara ett utmärkt instrument för offentlig välfärd. Oxenstierna var stöttepelare åt fyra svenska monarker, och vår enda statsman som spelat en central roll i internationell politik.

4. Alfred Nobel, Uppfinnare, 1833–1896

 

Nobels uppfinningar har genomborrat berg, blottlagt malmådror, skapat fabriker, jobb och välstånd. Med samma iver skrev han djupsinniga pjäser i den brittiske romantikern Shelleys anda, hade en olycklig romans med en 18 år yngre caféflicka han mötte på en kurort, och kontaktade ingenjör Andrée med förslaget att ta med sibiriska brevduvor på ballongseglatsen till Nordpolen, ”ty de klarar kylan bättre”. Han lanserade också en rad revolutionerande tankar om blodtransfusioner, barnbidrag och äldrepensioner. Av alla geniala påfund är nog dock hans instiftade pris ändå det som förmodligen har gett Sverige högst status och ägt störst internationella sprängkraft. Ännu efter 100 år känns tryckvågen över hela jordskorpan.

5. Olof Palme, Politiker, 1927–1986

Palmes viktigaste arv ligger på det sociala området, och i den svenska självbilden som världssamvete. Jämställdhet med stöd av offentlig barnomsorg, studiesociala reformer som studielån – det är företeelser som vi idag tar för givna, men som för 35 år sedan hjälpte kvinnor och arbetarbarn ut på en rörlig arbetsmarknad. Palme gjorde Sverige till en mäktig röst i (tredje) världen, mot alla former av kolonial dominans, men var samtidigt märkligt tyst om det dåvarande sovjetiska förtrycket i Baltikum, trettio mil från Stockholm, som Palme själv härstammade ifrån. Han utmanade Jantelagen med sin briljans och arrogans. Hans politiska gärning förändrade Sverige i grunden, precis som hans tragiska död.

6. Marcus Wallenberg, Bankdirektör, 1899–1982

Vad hade det blågula folkhemmet varit utan sin störste kapitalist? Som 27-åring blev Marcus Wallenberg sopad av banan av den franske tennisstjärnan René Lacoste i Davis Cup. Men därefter tog den senige svensken sällan stryk. Lika målmedvetet som hänsynslöst byggde han sitt bankimperium. Visade öppna famnen för begåvade blågula entreprenörer. Lade grunden till blivande storföretag. Var den förste som varnade för att Hitler skulle ockupera Danmark och skickade sedan pengar till motståndsrörelsen. Organiserade de hemliga fredstrevarna mellan Sovjet och Finland på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Var först i bankvärlden med datorer, bildtelefoner och bankomater. Tog initiativet till att grunda både nya järnvägslinjer och flygbolaget SAS. Drev igenom den första stora bankfusionen. Samt förvaltade både kungafamiljens, Svenska Akademiens och medelsvenssons pengar.

7. Evert Taube, Visdiktare, 1890–1976

Fyrvaktarsonen som debuterade med den egenhändigt skrivna visan ”Det blåser blått, myrerna kryper omkring och sjön är inte farlig”, är den kulturpersonlighet som betytt mest för svenskens syn på sig själv. Han har inspirerat fler moderna artister än någon annan svensk musiker, blivit föremål för spelfilmer, avhandlingar, kokböcker och rättstvister. Samt räddat hur många stela fester som helst. Vad Taube framförallt gjorde var att formulera och driva på svenskens eviga dröm om lycka, frihet och natur – gärna i form av en egen röd liten stuga, förslagsvis belägen på en klippa i skärgården. Men om Rönnerdahl gjorde svensken ännu mera svensk, gjorde hans kollega Fritiof Andersson oss till internationalister. Taube var bara på sjön i 18 månader, men fick upplevelserna att räcka till ett helt livs visproduktion.

8. Lars Magnus Eriksson, Entreprenör, 1846–1926

Tretton år innan Alexander Graham Bell tog patent på telefonen, kunde en värmländsk bondmora ringa sin 17-årige son med hjälp av en urinblåsa från en gris, några metallstift och en svagströmsledning. Ty oavsett vem telefonins urfader egentligen var, gick Sveriges första telefonledning utan tvivel mellan ett rött boningshus och en liten smedja vid en tjärn i socknen Vegerbol. Lars Magnus Ericssons har som ingen annan svensk bidragit till att knyta ihop världen, överbrygga avstånd och skapa nya vanor. Idag har hans företag över 60 000 anställda i 140 länder.

9. Karl XIV Johan, Kung, 1763–1844

Efter den traumatiska förlusten av Finland 1809 är det kaos och uppgivenhet i det fattiga svenska riket. När Karl XIV Johan, som den förste Bernadotten döper om sig till, dör 1844 har den blågula monarkin tagit jättekliv framåt. Statsskulden utplånad, folkmängden i Lillsverige åter lika stor som före skilsmässan från Finland, industrin fördubblad, folkskolan grundlagd, bank- och myntväsendet återupprättat, tullinkomsterna mångdubblade. Den konservative kungen försökte stoppa obekväma röster, som Aftonbladet, men litteratur och vetenskap upplevde ändå en guldålder. Inget dåligt slut på karriären för advokatsonen från Pau i sydvästra Frankrike, där han steg i graderna tack vare Napoleonkrigen.

10. Carl Larsson, Konstnär, 1853–1919

Per Albin Hansson byggde det svenska folkhemmet och Ingvar Kamprad möblerade det, men Carl Larsson målade skissen. Vår svenska bild av det goda hemmet är Carl Larssons bild av Sundborn, från början en ärvd, nedgången sommarstuga i Dalarna som genom idogt gör-det-själv-arbete förvandlades till kolorerat paradis och internationellt varumärke. Vår store akvarellmålare är den felande länken mellan Taube, Kamprad och Kirschsteiger. Den lediga, ljusa stilen, den demokratiska blandningen av allmoge och gustavianskt, det ogenerade vardagslivet i hemmets alla rum, den intima familjesfären med curlingföräldrar och tjoande barn – allt pekade framåt mot det moderna, mjuka Villa-Sverige.