5. Olof Palme, Politiker, 1927–1986

Palmes viktigaste arv ligger på det sociala området, och i den svenska självbilden som världssamvete. Jämställdhet med stöd av offentlig barnomsorg, studiesociala reformer som studielån – det är företeelser som vi idag tar för givna, men som för 35 år sedan hjälpte kvinnor och arbetarbarn ut på en rörlig arbetsmarknad. Palme gjorde Sverige till en mäktig röst i (tredje) världen, mot alla former av kolonial dominans, men var samtidigt märkligt tyst om det dåvarande sovjetiska förtrycket i Baltikum, trettio mil från Stockholm, som Palme själv härstammade ifrån. Han utmanade Jantelagen med sin briljans och arrogans. Hans politiska gärning förändrade Sverige i grunden, precis som hans tragiska död.

Annons:

12. Johan August Gripenstedt, Finansminister, 1813–1874

Det avgörande årtalet under Fattig-Sveriges utveckling till välfärdsparadis och IT-nation är 1857. Då tvingas finansminister Gripenstedt hantera en allvarlig finanskris, men framför allt håller han de två visionära anföranden, ”blomstermålningarna”, som stakar ut vägen mot industrialismen. Huvudsyftet är att få fart på järnvägsbyggandet, genom att staten ska låna för att investera i stambanenätet. Men pläderingen växer ut till en bild av ett helt nytt samhälle, där frihet och handel är nyckeln till välstånd snarare än krig och statlig kontroll.

26. Dag Hammarskjöld, Generalsekreterare, 1905–1961

Hammarskjöld räddade Förenta Nationerna som självständig världsorganisation under det kalla krigets stormaktskonflikt. Han skickade fredsbevarande trupper för att lösa Suezkrisen 1956. Han fick tillfångatagna amerikanska flygare frigivna i Kina efter Koreakriget. Han vann verbala dueller med sovjetledaren Nikita Chrusjtjov och han sopade ut snokande FBI-agenter ur FN-byggnaden i New York. Vår generalsekreterare uppfann både den tysta diplomatin och FN:s blå baskrar – två fenomen som åtminstone i svenskarnas medvetande har varit av världshistorisk betydelse.

27. Per Albin Hansson, Statsminister, 1885–1946

Det började med ständiga strider och slutade med folkhemsfred. Per Albin Hansson utkämpade först ett bittert krig inom arbetarrörelsen, där han ansattes hårt av vänsterradikala kamrater. Sedan följde 1930-talets ekonomiska kriser och andra världskrigets balansakt mellan Hitlers och Stalins mordiska arméer. Per Albin styrde landet under en dramatisk tid, fick slita hårt innan han 60 år gammal segnade ner på perrongen i Ålsten. Framför allt ändrade han politikens betoning ifrån ”klass” till ”folk”, och gav Sverige det folkhemsbegrepp som spelat en så central roll i vår moderna historia.

37. Karl Staaff, Statsminister, 1860–1915

Hundra år innan beteckningen ”politiskt korrekt” slog igenom fanns det en svensk som var mer PK än någon annan, i begreppets bästa bemärkelse. Karl Staaff kämpade mot rättsövergrepp, orättvisor och militarism. Demokratins pionjär i Sverige, hårt mobbad av överklassen.

44. Hjalmar Branting, Statsminister, 1860–1925

Han kallades ”den store europén” och följdes på sin begravning av hundra tusen människor. Professorssonen och socialdemokraten Hjalmar Branting bidrog starkt till att den svenska övergången till demokratiskt majoritetsstyre blev en fredlig historia.

62. Gunnar Myrdal, Professor, 1898–1987

Makarna Myrdal blev för det svenska folkhemmet vad Pierre och Marie Curie blev i fysiken, eller Bill och Hillary Clinton i amerikansk politik. Han den framstående nationalekonomen, hon den sociala ingenjören och fredsivraren. Tillsammans två arbetsnarkomaner som kom att prägla allt ifrån jämställdhet och bostadspolitik till tvångssteriliseringar.

63. Alva Myrdal, Politiker, 1902–1986

Makarna Myrdal blev för det svenska folkhemmet vad Pierre och Marie Curie blev i fysiken, eller Bill och Hillary Clinton i amerikansk politik. Han den framstående nationalekonomen, hon den sociala ingenjören och fredsivraren. Tillsammans två arbetsnarkomaner som kom att prägla allt ifrån jämställdhet och bostadspolitik till tvångssteriliseringar.

74. Gunnar Sträng, Finansminister, 1906–1992

Sveriges meste finansminister rattade landets ekonomi i över tjugo år, och hade genom dåtidens omfattande regleringar vidsträckt makt. Målet var utjämning via hög skatt, och utjämning blev det, ända tills sagotanten Astrid Lindgren fick betala 102 procent av inkomsten, och socialdemokraterna förlorade i valet 1976.

89. August Palm, Agitator, 1849–1922

Skräddaren i nöden som drog igång den svenska arbetarrörelsen. En fenomenal agitator som också grundade tidningen Folkviljan. Lite för hetlevrad för att lyckas i politiken, där mer balanserade typer som Hjalmar Branting kom att dominera socialdemokratin