Integrering för fulla segel

SeglingBlogg

Foto: Simon Vinokur

I slutet av augusti arrangerades för första gången integrationssegling i Stockholms skärgård. Fem nyanlända invandrare och fyra svenska skeppare seglade ut från Vaxholm och spenderade helgen tillsammans i skärgården.

– Vi seglade till Bockholmen i närheten av Grinda och grillade, badade och käkade kräftor. Det var riktigt trevligt och alla var nöjda med helgen, säger Simon Vinokur, seglare och initiativtagare till evenemanget.

Simon Vinokur berättar att han alltid haft ett intresse för frågor som rör integration och antirasism. När han förra året köpte en större segelbåt väcktes idén om att göra något mer.

– I somras läste jag om en organisation som ordnade en grillkväll med en motorcykelklubb och bjöd in flyktingar. Det fick mig att dra igång det här igen, säger Simon Vinokur.

Han startade ett Facebookevent för att efterlysa båtägare och kontaktade SFI-skolor.

Varför just segling?

– Den enkla förklaringen är att jag har en segelbåt, jag tyckte integrationssegling lät bra så jag körde på det. Men fördelen med segling är att man måste samarbeta och kommunicera. Segellivet handlar inte heller bara om att vara ute med båten. Många är med i båtklubbar och det innebär gemensamt arbete, det finns ett föreningsliv. Men de flesta som seglar är svenskar. Det här handlar inte bara om att visa skärgården utan också om att ge tillgång till en värld som annars är svår att nå om inte har en fot inne.

Förutom segling innehöll helgen i skärgården även bad och grillning. Foto: Simon Vinokur

Helgen innehöll både segling, bad och grillning. Foto: Simon Vinokur

Planeringen inför nästa års integrationssegling är redan igång. Simon Vinokur hoppas att evenemanget ska växa – och att fler båtägare ska engagera sig. Inför årets helg var det många som hoppade av i sista stund. 

– Målet är att få med invandrare som inte är så integrerade, människor som kanske har bott här ett tag men som inte har svenska vänner eller jobb och lever i ett utanförskap. Integration bygger ju på att det är två som vill, det tappas ofta bort i diskussionen. Vi måste integrera på olika nivåer och då är det här ett bra sätt.

Nästa års Integrationssegling i Stockholms skärgård sker 11 juni och 27 augusti. Har du eller känner du någon som har segelbåt och vill engagera sig? Läs mer här.

Simon Vinokur.

Simon Vinokur.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nätverket som bygger vänskap i Umeå

Som ny i Sverige kan det vara svårt att få svenska vänner. Det ideella nätverket Vän i Umeå arbetar därför för att knyta kontakter mellan invandrade och svenska Umeåbor. Genom deras vänförmedling matchas personer eller familjer ihop utifrån till exempel ålder och intressen och kontaktuppgifter förmedlas.

– Fram till i dag har vi gjort 230 matchningar och det kommer in nya hela tiden, säger Åsa Norin, som var med och startade nätverket för fyra år sedan.

Intresset bland invandrare har varit jättestort, enligt Åsa Norin, och den senaste tiden har också allt fler svenskar fått upp ögonen för verksamheten och anmält sig att för att bli någons vän.

– Det är många som vill göra något, hjälpa till och engagera sig.

VaniUmeaBloggen
Foto: Vän i Umeå

Nätverket, som är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Röda korset, Rädda barnen och KFUM, organiserar även gemensamma aktiviteter som knytisfika och utflykter. Ibland kan det vara lättare att knyta kontakt i en större grupp.

Responsen har uteslutande varit positiv, enligt Åsa Norin.

– Folk tycker att det är roligt, bra och enkelt. Det är inte krångligt, det kräver inte så mycket, man kan engagera sig utifrån sina förutsättningar ändå få kontakt med nya människor.

Initiativet har också spridit sig till fler orter och finns nu bland annat i Vännäs och Vindeln.

– Det känns jättekul. Det här är roligt och stimulerande att arbeta med och det ger så mycket energi. Folk blir så glada och tacksamma, de hittar varandra och blir vänner, säger Åsa Norin.

Ps. Precis som andra ideella verksamheter vill Vän i Umeå få fler svenska män att engagera sig – är du intresserad eller känner du någon? Mer information finns på Vän i Umeås Facebook-sida.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Barn lyfter tyngder för att hjälpa flyktingbarn

Skärmdump: www.st.nu

Skärmdump: www.st.nu

Runt om i Sverige har barn hittat på initiativ för att samla in pengar till flyktingar. Frågan är om inte sjuårige Mario Langva Selbergs idé tar priset. Tillsammans med sina mamma och kompisarna i Sundsvalls atletklubb bestämde han sig för att starta en bänkpresstävling för barn i syfte att samla pengar till flyktingkatastrofen, skriver Sundsvalls Tidning.

Bänkpresstävlingar är egentligen inte tillåtna för barn under elva år, men förbundet gjorde ett undantag.

– Jag tycker synd om de som har det svårt, så då tänkte jag inför den här tävlingen att vi kunde samla in pengar, säger Mario Langva Selberg till tidningen.

Insamlingen ”Barn lyfter för barn” genomfördes tillsammans med Röda korset och målet på 1.500 kronor uppfylldes redan innan uppvisningen började.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bilden berörde många – nu är Noor framme i Skellefteå

NoorDanmark
Foto: Claus Fisker/Reuters

Bilden på polismannen och flyktingflickan som leker på vägen i Danmark fick i förra veckan stor spridning och berörde många. I går kom Noor Al-Saedi, 6, och hennes familj fram till Skellefteå, skriver Aftonbladet.

– Han var snäll. Jag vill säga tack för att han lekte med mig, säger Noor till tidningens reporter.

Familjen träffade polismannen när de, tillsammans med många andra flyktingar, vandrade längs motorvägen E45 från danska Padborg.

– Han är en bra man, han gick med oss i 2,5 mil. Sju, åtta timmar tog det, säger Noors pappa Araf Al-Saedi.

Familjen Al-Saedi kommer ursprungligen från Irak. De flydde över Medelhavet och sedan vidare genom Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland, Danmark – och nu har de äntligen nått Skellefteå där Noors morbror bor.

– Vi vill bara hitta en plats där vi kan känna oss säkra. Vi gav oss ut på havet i den där båten. Då kan ni förstå hur illa det var i Bagdad. Jag är så rädd att vi inte ska få stanna här, säger Noors mamma Shaima Al-Saedi till Aftonbladet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Har din skola använt #jagdelar? Hör av dig!

TidningBloggen

I söndags skickade DN ut en specialtidning med underlag för lärare att diskutera medmänsklighet, näthat och flyktingkris med sina elever. Nu vill vi veta hur det har gått. Om du arbetar på en skola eller känner någon som använt materialet får du gärna mejla till jagdelar@dn.se och berätta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Skola ”går till Syrien” för att samla in pengar till flyktingar

4.718 kilometer. Så långt är det från Järna, söder om Södertälje, till Syrien. En lika lång sträcka ska elever och personal på Järna friskola gå tillsammans – för att uppmärksamma flyktingarnas situation och samla in pengar.

Elever och personal uppmuntras att till exempel gå till och från skolan, på rasterna eller på fritids. För varje avklarad kilometer kan de, om de vill, bidra med en krona och sedan ska skolan gå in med lika mycket pengar. Slutsumman skänks till hjälporganisationen UNHCR.

– Vi ska sätta upp en karta och på den markera hur långt vi kommit, då kan man prata om hur det ser ut för flyktingarna just där och plocka in hur det är i länderna längs vägen, säger Charlotte Dackebro, rektor på skolan.

KartaSkola
På kartan är start – Järna – och mål – Syrien – markerat. 

 Varför just gående?

– Många människor som är på flykt, som man ser på tv eller i tidningen, de går till fots. På så sätt blir det konkret, de går och vi går. Medan man går kan man också prata, det skapar tid för samtal med eleverna, säger Charlotte Dackebro.

Vad hoppas ni att initiativet ska leda till?

– Vi hoppas dels att eleverna ska få upp ögonen för hur människor har det, och förstå hur bra vi har det här. Vi hoppas också att det ska skapa en positiv inställning till våra medmänniskor. Vi vill visa att man kan hjälpa med små medel, säger Charlotte Dackebro, som också hoppas att insamlingen ska sprida sig till andra skolor.

Promenaden drar igång på måndag och målet är att skolan ska ha gått hela vägen till Syrien till FN-dagen, den 23 oktober.

KartaSkola2

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kvinnor är särskilt utsatta – så kan du hjälpa

Foto: Kvinna till Kvinna/Annika Flensburg

Foto: Kvinna till Kvinna/Annika Flensburg

I konflikthärdar är kvinnor ofta särskilt utsatta. Organisationen Kvinna till Kvinna riktar in sig på att hjälpa kvinnor på flykt i Jordanien, Libanon och Irak.

– Kvinnor på flykt saknar ofta pengar och våra samarbetspartners ser till att ordna korta yrkesinriktade utbildningar som kan hjälpa dem att försörja sig. Kvinnor får även hjälp att söka vård och de får information om sina rättigheter, säger Karolina Sturén, projektledare för insamlingen vid Kvinna till Kvinna.

Organisationen arbetar även för att hindra att kvinnor tvingas in i äktenskap samt med att motverka barnäktenskap.

Kvinna till Kvinna har sedan 14 år tillbaka drivit ett långsiktigt arbete för att stödja kvinnor i Mellanösterns konfliktområden. Deras totala stöd till samarbetsorganisationer i området var 47,5 miljoner kronor under 2014.

Vill du stödja organisationen? Swisha valfritt belopp till 123 90 18 003, sms:a FLYKT2015 till 72980 eller sätt in en gåva på plusgiro 90 18 00-3. Märk betalningen med Flykt.

Här hittar du en lista på fler organisationer med 90-konton som arbetar med att hjälpa flyktingarna.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Matbrist hotar flyktingarna i Syriens grannländer

Fokus har den senaste tiden riktats mot de människor som flyr från krigshärden i Syrien och försöker ta sig till Europa. Samtidigt blir situationen i flyktinglägren i Syriens grannländer allt mer desperat. Hundratusentals Syrienflyktingar som befinner sig i Jordanien och Libanon har blivit av med sin mathjälp från FN.

– Situationen är desperat. Jag möter flyktingar som talar om att återvända till Syrien, till aktiva krigszoner. ”Vi dör ju ändå här, av svält”, säger de till mig, berättar Dina el-Kassaby, talesperson för FN-organet World Food Programmes (WFP) verksamhet i Jordanien och Libanon.

LibanonBlogg
En syrisk pojke leker utanför familjens tält i flyktinglägret i Libanon. Foto: Bilal Hussein/AP

Orsaken är att FN befinner sig i en akut penningkris, behoven ökar men medlemsländernas bidrag minskar. I förra veckan beslöts att drygt en kvarts miljon – 229.000 – av de cirka 600.000 Syrienflyktingar som finns i Jordanien kommer att bli av med sina månatliga bidrag från FN på 13 dollar (det motsvarar 107 kronor, eller drygt tre kronor om dagen). De övriga cirka 380.000 flyktingarna får behålla sina bidrag tills vidare. Men i november är WFP:s kassakista tom, om inga nya bidrag kommer in, enligt Dina el-Kassaby.

– För att ge de närmare två miljoner syriska flyktingarna i Jordanien och Libanon basal hjälp med mat och vatten skulle vi omedelbart behöva ytterligare 314 miljoner dollar (2,6 miljarder kronor), säger Dina el-Kassaby.

Vill du hjälpa Syrienflyktingarna? Flera hjälporganisationer finns på plats, till exempel:

• UNHCR ger skydd och delar ut nödhjälp som mat, filtar och vatten till dem som flyr. Här kan du ge ett bidrag till UNCHR:s insamling till Syriens offer, här kan du bli månadsgivare och här kan du köpa gåvor för att hjälpa människor på flykt. Du kan också sms:a FLYKTING100 till 72980 för att ge 100 kronor.

Röda korset finns i Syriens grannländer och är verksamma inne i landet genom syriska Röda halvmånen. Sms:a AKUT SYRIEN till 72 900 och skänk 50 kr. Du kan också hjälpa genom att köpa en gåva, till exempel ett matpaket för en familj för 385 kronor eller en filt för 61 kronor, eller bli månadsgivare.

• Rädda barnen har insatser inne i Syrien samt i regionerna omkring som tar emot många av de som flyr, till exempel Jordanien och Libanon. Stöd deras insatser för barn på flykt genom att bli månadsgivare eller sms:a Akut100 till 72911 för att skänka 100 kronor, Akut200 för att skänka 200 och Akut300 för att skänka 300.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Många ställer upp som jourhem – men fler behövs

JourhemBlogg

Många ensamkommande barn söker asyl i Stockholm. I dagens tidning intervjuar vi Camilla Ydeklev, gruppledare på resursteamen vid Socialförvaltningen.

– Det har anmält sig hur många som helst som kan tänka sig att bli jourhem och familjehem. Det är fantastiskt vilket engagemang som finns, säger hon.

Men trots det stora antalet intresserade är behovet av fler frivilliga stort. Camilla Ydeklev råder alla stockholmare som är intresserade att gå på en av stadens informationsträffar för att få veta mer om hur det är att vara familjehem.

– Vårt jobb är att se till att folk vet vad det innebär och att de har realistiska förväntningar på vad de ger sig in på.

Här kan ni hitta mer information om vad det innebär att vara familjehem eller jourhem. Har ni frågor kan ni även mejla familjehem@stockholm.se.

Bor du i en annan stad kan du skriva ”familjehem” följt av namnet på din hemort på Google så hittar du mer information.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

”Människor på vägen sade att Sverige var bra för ungdomar”

Abbas Rezai kom ensam till Sverige som 15-åring för tre år sedan. Han placerades på Lidingö och tillhör den del av de ensamkommande som faktiskt får bo i kommunen han anvisats till. Många placeras någon annanstans i landet.

Abbas Rezai ler utanför Gröna Lund på ett inramat foto som står på en hylla, bredvid pokalen från hans första brottningsmatch. Ett diplom är upptejpat på garderobsdörren. ”Lycka till på Hersby gymnasium!”, har hans två första svenskalärare skrivit, bredvid en tecknad sol som ger en slängkyss.

– Gunilla och Christina var viktiga för mig när jag kom till Sverige. De brydde sig verkligen, säger han.

För tre år sedan kom han till Sverige efter att ensam ha tagit sig till Malmö från ön Lesbos där han separerats från sin familj.

– Vi hamnade i olika båtar mellan Turkiet och Grekland. När jag kom fram visste jag inte var min familj var.

På egen hand tog han sig vidare genom Europa, samma väg som så många människor på flykt tar i dag. Till fots och med tåg, utan pengar tog han sig till Malmö.

– Mitt mål var inte att ta mig till Sverige, men människor på vägen sa att Sverige var bra för ungdomar.

 

LidingoNY
Foto: Lotta Härdelin

Efter en vecka i Sverige blev ­Abbas Rezai placerad på Lidingö och här har han blivit kvar. Han började nyss på fordonsprogrammet.

–  Jag vill gå ut gymnasiet och börja jobba. Senare kanske jag studerar vidare på universitet.

För en månad sedan fyllde han 18 år och flyttade till ett stödboende. Här bor han på egen hand. En stödperson finns till hands för hjälp med läxläsning och annat.

– Jag och min kompis lagar mat tillsammans, kyckling och ris, eller afghansk mat. Fast den smakar ­aldrig som mammas, säger han.

Abbas Rezai trivs bra på Lidingö.

– Människorna här är jättesnälla. När jag kom till Sverige visste jag inte hur människorna var, men personalen har hjälpt mig mycket. Jag hade aldrig sett folk hjälpa mig så mycket innan.

Inte alla ungdomar som anvisas till Lidingö kan räkna med att placeras där. Hittills i år har kommunen tagit emot 35 ensamkommande, 17 har placerats på annat håll.

– Vi har tagit emot fler barn än överenskommet då världsläget är som det är. Vi letar med ljus och lykta efter platser, säger Agneta Bolmgren, verksamhetsområdeschef.

Evelyn Jones

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1