”Inga jobb är bara roliga”

Fråga: Jag är nyutexaminerad från min femåriga universitetsutbildning. Nu jobbar jag inom mitt fält, men har starka tvivel på om det här är rätt bana för mig. Arbetet har delar som jag inte trivs med; arbetsuppgifter som äter upp min tid så jag inte kan koncentrera mig på det jag tycker är roligt och är bra på. Men uppgifterna är en förutsättning för mitt yrke. Jag förstod inte det när jag valde inriktning. Dessutom tyngs jag av allt ansvar. Jag är stressad och orolig, men ibland är jobbet väldigt roligt. Ska jag vara kvar och se om jag vänjer mig? Söka nytt, eller försöka studera vidare?
Jag har dåligt nätverk. Nuvarande jobb har jag bara haft i ett halvår. Jag är 24 år och känner mig redan fast i yrkeslivet (vilket är ganska löjligt, jag vet).

Svar: Som ung vuxen, är det nog vanligt att känna som du gör vid första anställningen. En kombination av rädsla att inte klara jobbet och en oro att sitta fast efter att ha haft stor frihet under skol- och studietiden. Jag minns själv en liknande känsla. Så det handlar nog både om ovanan och osäkerheten inför ett nytt jobb.
Fatta inga snabba beslut. Ge dig själv tid, förslagsvis ett år innan du gör något. Försök att hitta en vuxen yrkesperson som kan bli mentor. Fråga HR. Många företag ger sina nyanställda en mentor. Sök kontakt med före detta studiekamrater, och utbyt erfarenheter. De kan ha liknande känslor. Tyvärr finns det inga jobb som bara är roliga. Självklart finns en gräns på hur fel det kan kännas, men jag tror att allt hänger samman. Stress och ovana. Ge inte upp!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Tycker "mellanchefen" kommer med många bra råd. Något annat du kan göra är att kolla upp vilka arbetsuppgifter i arbetsgruppen som du tycker verkar intressanta och sen föra samtal med din chef/gruppledare vad du behöver göra/lära dig för att framöver kunna få den typen av arbetsuppgifter. Är det så att du verkligen inte ser någon framtid där du är nu så börja genast se dig om efter något annat, innan tristessen helt bryter ned dig.

Maria, 21:49, 2 februari 2015. Anmäl

Fundera på vad du vill och samla erfarenheter som går i den riktningen. Själv förstod jag mycket tidigt att jag ville arbeta med ledarskap. Och tyckte förstås att min första chef var en katastrof. Men jag upptäckte snabbt att det inte föll i god jord att prata om sådana frågor på arbetet, det är helt enkelt få som är intresserade av vad en nyutexaminerad 24-åring anser om organisation och personalvård. Det är lätt att bli avfärdad med "lilla vän allt ser så enkelt ut när man är ung, men vänta bara tills du blir så gammal som jag, så förstår du att det inte är så lätt". Så jag bytte jobb, såg till att göra det jag skulle med bra kvalitet, samlade ledarskapserfarenheter på fritiden och analyserade noga de chefer jag såg och funderade på vad jag hade gjort annorlunda. För tio år sedan blev jag äntligen chef själv. Nu har jag andra chefer under mig. Jag har jättestor nytta av mina första år (och ja, min första chef var verkligen en katastrof! Och nu vet jag också varför.). Alla år av noggrant iakttagande av de som hade det jobb som jag själv ville ha har burit frukt. Jag konstaterar också att många av de som klappade mig på huvudet när jag var ung har fastnat på sina jobb medan jag har gått vidare. Efter 25 års yrkesliv har jag världens roligaste jobb, fantastisk personal, utvecklande uppgifter och en arbetsplats med hög trivsel och gott rykte. Men på mitt första jobb tvivlade jag på att jag någonsin kunde uträtta ett vettigt arbete - jag kanske bara var duktig på att tentera, inte jobba på riktigt, tänkte jag. Prata med en äldre kollega som du har förtroende för och försök klara ut vad du vill. Den äldre kollegan kan också vara referens när du säker dig vidare. Viktigast av allt: gör ett så bra jobb du kan, med en positiv inställning, medan du letar annat.

mellanchefen, 12:17, 1 februari 2015. Anmäl

Jag har jobbat sedan 1990 och bytt jobb många gånger. Just efter sex månader på ett nytt jobb kommer alltid en svacka, i alla fall har det varit så för mig. Man är inte längre "ny", kollegor förutsätter att man "kan" det man håller på med, men man är fortfarande så pass ny så att man inte är helt inkörd på de förhållandevis nya arbetsuppgifterna. En annan sak att komma ihåg är att när man är nyutexaminerad tycker man att några månader är lång tid, medan när man jobbat några år, och har fått perspektiv och kan se tillbaka, så är det en kort tid. Tyvärr är det också så att de flesta jobb innehåller tråkiga arbetsmoment som man önskar att man hade mindre av. Om det handlar om ovana att organisera och prioritera sitt dagliga arbete och/eller projektarbete så finns en hel del självhjälpsböcker med råd och tips. det är bara att lyssna med bokhandeln eller på biblioteket för att hitta dem. Ibland kan det hjälpa att. för sig själv, föreställa sig att man är konsult och bara ska jobba t.ex. 6 månader till på den här arbetsplatsen, istället för att se framför sig bilden av att vara kvar just där ända till pensionen och med samma arbetskamrater hela tiden.

Examen 1990, 10:44, 30 januari 2015. Anmäl

Det känn s lite nedvärderande att svara att inga jobb bara är roliga. Det låter inte alls som att det är det frågeställaren syftar på men det är lätt att komma med sådana svar så snart man ser att det gäller en ung person. Jag håller med om att ge det lite tid men känns det så fel så är det inte för att "jobb inte är roligt" utan för att du inte passar på den arbetsplatsen eller med det yrket.

Hanna, 17:00, 28 januari 2015. Anmäl

Beskrivningen låter precis som om jag själv skrivit den för drygt ett år sedan, bortsett från att jag hunnit mycket längre i yrkeslivet. Jag undrar lite över "mitt fält" - är det verkligen så att det är enda typen av arbete för någon med samma utbildning? För egen del fick jag kämpa rätt länge för att komma ur mitt (mångåriga) fack men det gick. Nu har jag en helt annan typ av tjänst, fortfarande mycket väl lämpad för min utbildning (även om den inte är ett absolut krav, jag är ensam om just min utbildning på avdelningen). Jag trivs oerhört mycket bättre och känner engagemang och vilja att utvecklas, något jag saknat de senaste åren. För även om jag håller med om att inget arbete är enbart roligt så kan man inte heller fortsätta att hoppas att det blir bättre hur länge som helst. Vissa arbeten har vissa förutsättningar, känns de helt fel är det kanske dags att se sig om efter något annat. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda en helt ny utbildning.

Anna, 12:04, 28 januari 2015. Anmäl

Ska jag mörka utbrändhet?

Fråga: Jag har under de senaste månaderna varit sjukskriven för utmattningssyndrom. Innan sjukskrivningen arbetade jag cirka 70 timmar per vecka och hade konstant hjärtklappning och magkatarr på grund av enorm stress och press.
Jag vill inte längre arbeta kvar på min arbetsplats. Att komma tillbaka dit efter sjukskrivningen ger mig ångest och jag är rädd att återigen bli sjuk av arbetsbelastningen. Problemet är att om jag söker andra jobb och får komma på intervju så känns det svårt att berätta att jag har varit långtidssjukskriven för ”utbrändhet”.
Hur ska jag berätta om min sjukskrivning, som egentligen är den viktigaste anledningen till att jag vill byta arbete. En ny chef kan vara rädd att anställa mig, ifall jag blir sjukskriven igen.

Svar: Jag har talat med en doktor i stress. Det kan vara svårt att få nytt arbete direkt efter din ”utbrändhet” av de skäl du själv skriver om i ditt mejl. Det bästa är om du går tillbaka till din gamla arbetsplats, även om du känner ångest för det.
De flesta företag har en HR-avdelning. De bör ha erfarenhet på området. Det är viktigt att du får hjälp med stödsamtal och successiv arbetsträning. Du bör tillsammans med din chef och HR lägga upp en plan för hur du ska kunna komma tillbaka. Kanske du börjar med att arbeta 20 procent. Sedan får närvaron långsamt öka.
När du väl är tillbaka och känner att arbetet och du fungerar kan du börja söka nytt arbete externt.
Det är vanligt att känna stress efter en längre tids bortavaro. På nätet finns ett verktyg www.healthwatch.se för stöd och råd till privatpersoner.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Sök nytt jobb genast. Prova gärna att gå tillbaka, men känn efter noga och får du verklig ångest så bör du sluta. Men att mörka sjukdom fungerar sällan. Alla seriösa arbetsgivare tar referenser. Sverige är dessutom ett litet land och mindre branscher kan vara så små att alla känner till varandra mer eller mindre. Jag har själv anställt folk som haft stora problem på tidigare arbetsplatser, men varit ärliga med det. Eftersom jag känner till deras chefer (varav några inte borde vara chefer) så har jag vetat vad som varit fel och sett till att skapa tryggare klimat och tydligare förväntningar. Det har gått utmärkt. Jag har också anställt folk som fått referenser som handlar om knepig frånvaro, dålig effektivitet mm. Då får dessa tillfälliga anställningar, jag säger rakt ut att om de sköter sig så får de stanna, men att jag har ögonen på dem. Detta har också gått bra i flera fall där det varit omständigheter på den gamla arbetsplatsen som gjort att man mått dåligt. Har du tur så råkar du på en arbetsplats där man är öppen, ärlig och månar om sina anställda. Har du otur så kan du mörka dig in på en arbetsplats som inte hade anställt dig om de hade vetat hela sanningen. Men då måste du i början oroa dig för att sanningen skall komma fram. Det kan också vara en arbetsplats som inte är helt sund och därmed inte bra för dig. Du vet bäst själv hur liten eller tajt din bransch är och hur stor ort du bor på. Bedöm själv om ärlighet varar längst eller inte. Lycka till.

mellanchefen, 12:27, 1 februari 2015. Anmäl

"Det bästa är om du går tillbaka till din gamla arbetsplats, även om du känner ångest för det." Det var bland det dummaste jag hört; om dålig arbetsmiljö är sjukdomsorsaken så lär en återgång knappast göra saken bättre. I värsta fall kan det leda till depression vilket är ett allvarligt tillstånd, kan GA förtydliga hur hon tänker här eg? Resten av svaret är ungefär lika dåligt; Glöm HR, de saknar kompetens och mandat att göra något åt problematiken och är i vilket fall bara en avdelning med uppgift att företräda företaget gentemot arbetstagaren. Har arbetsmiljön tillåtits bli så dålig på ett företag utan att någon chef reagerat sitter rötan sannolikt så djupt att det blir mycket svårt att göra något åt - i synnerhet för en enskild arbetstagare. Det bästa man kan göra är att söka sig så långt ifrån företaget ifråga som möjligt, om någon frågar är det väl bara att säga sanningen; att man efter en sjukskrivning pga dålig arbetsmiljö kom fram till att det var dags att söka sig vidare - en chef/rekryterare som inte har förståelse för det är ändå inte värd att jobba för.

Anonym, 19:58, 25 januari 2015. Anmäl

Hej på dig. För 15 år sedan fanns sida där utbrända fick hjälp av varandra med dagliga små skavanker från förkylningar till städ och viktiga möte. Jag skulle inte komma på benen utan den hjälpen. Jag har fått 50%sjukersättning efter 2 år hemma, så där utan vidare. Hamnade åter i det svarta. Att arbeta över 100% i 10 år, ge allt på bekostnad av familjen och små barn och plötsligt förlora 50% tjänst var hårt slag. Jag gick tillbaka till mitt gamla arbete, trots att chefen ville mig bort. Arbetstränade på olika ställe för att inse att jag är bäst på det jag alltid gjort och dessutom älskar det. Förmåga att lära mig nytt, prestera, finna plats bland främlingar var utöver dåvarande kapacitet. Så jag stannade. Jag fick genom åren ändra åsikter om vänskap, tillit mellan mera. Om du känner dig pressad på gränsen till mobbad kan det kosta dyrt.Om du vill sluta begär skådestånd. Det bästa är att ha råd att starta om. Din arbetsgivare kan inte säga upp dig eftersom det skulle man redan gjort. Ta en jurist på FK och gör racing genom lagstiftning hur du kan rädda dig. Lagen är byggt på tanke att vi har vissa rättigheter när vi blir sjuka. Nyttja det maximalt och alltid med syfte- jag är viktigast.Det bästa är att komma överens med handledare på FK ( av den gamla sorten) och göra en plan. FK har verktyg att pressa arbetsgivare.Du kan kontakta mig på min mail, jag har flera små tips. Under tiden blev jag bra på socialförsäkring också, det finns en duktig jurist på Umeå Universitet som sysslar med dessa frågor.Ta väl hand om dig. p.s. min väg tillbaka innebar att jag skaffade en hund. Dagliga promenader på 2-4 timmar gav klarare uppfattning om ting.

Ewa Ohlsson, 09:49, 25 januari 2015. Anmäl

Jag blir jätteprovocerad av Gunillas svar till personen som är utbränd. Vad då det är det bästa att du går tillbaka till din gamla arbetsplats? NEJ, inte om man mår dåligt och känner ångest av det. Prata med FK och din läkare och se till att få arbetsträna i en annan miljö. Det har jag gjort och skulle aldrig kunnat ens kunna arbetsträna i min gamla arbetsmiljö. Det viktigaste är att du blir frisk och gör det som känns rätt för dig för att bli frisk. Lycka till!

Trinis, 13:09, 24 januari 2015. Anmäl

Mimmi: Det är bara att gratulera att dina arbetsgivare har varit så förstående. Min man är nykter alkoholist och var tidigare deprimerad och valde i början att vara ärlig med detta under sina arbetsintervjuer. När han slutade vara ärlig så gick det mycket bättre för honom att söka jobb...

Alexandra, 20:18, 23 januari 2015. Anmäl

Det här svaret kommer uppenbarligen från nån som aldrig upplevt ångest. Byt jobb, byt miljö, hitta nån att prata med, psykolog eller stress-mottagning. Känn efter vad som funkar. Det bästa du kan göra är att vara så snäll mot dej själv som du bara kan, inte tvinga dej tillbaks till en arbetsplats som ger dej ångest. Återhämtning tar lång tid, låt det ta den tid det tar. sänk krav, ta hand om dej själv.

S, 09:50, 23 januari 2015. Anmäl

Jag tycker att svaret du fick är väldigt märkligt. Det finns ingen annan än du som vet vad som är rätt för just dig. Jag har själv relativt nyligen varit sjukskriven till och från under ett års tid. Jag försökte flera gånger att återgå till min gammla arbetsplats genom arbetsträning och sedan trappa upp från 25%, men det fungerade inte alls. Jag blev snarare sämre och blev helt sjukskriven i flera månader. Jag valde att söka nytt jobb och jobbar idag heltid och mår jättebra. Jag gick från helt sjukskriven till att börja arbeta på ny arbetsplats. Jag tror att det är viktigt att sätta sig ner och fundera över varför man blev sjuk och vad behöver jag för att det inte ska hända igen? Är en ny arbetsplats bästa alternativet för att du ska må bättre så hade jag valt det alternativet. Jag har varit öppen med min sjukskrivning vid anställningsintervju och har bara blivit positivt bemött. Har man varit sjukskriven, gått i terapi för att lära sig hantera/ undvika stress, känner sig själv bättre och har blvivit "frisk" från utmattningssyndrom så är det en väldigt bra erfarenhet framöver. Arbetsgivaren kan se det som en positiv erfarenhet då du nu är mer vaken för signalerna och kan förhindra att hamna i en situation där du blir sjukskriven igen. Dessutom tänker jag att det är viktigt att arbetsgivaren vet att du har varit sjuk tidigare i fall det skulle uppstå problem med stress och sånt på nya arbetsplatsen. Det blir i mina öron lite tokigt att komma efter att ha fått anställning och säga stopp jag kan inte stressa för jag har tidigare varit sjukskriven för det. Var ärlig från början. Jag tror att stigmatiseringen som flera tidigare kommentarer lyfter fram har börjat suddas ut då det idag är så fruktansvärt vanligt med utmattningssyndrom. Man kan berätta om sitt utmattnignssyndrom utan att lämna ut sig själv helt och hållet. Hoppas du hittar rätt väg för dig och att du mår bättre.

social arbetare, 15:03, 22 januari 2015. Anmäl

Det svar du fått går helt emot forskningen kring utbrändhet och den innehåller mycket stark vetenskaplig evidens. Byt jobb! Mörka din tidigare utbrändhet om det behövs (det gör det sannolikt eftersom att det är stigmatiserat). Det är skrämmande att Gunilla Arhén får härja fritt på ett sätt som riskerar att skada människor. Hennes politiskt korrekta svar är en produkt av hennes eget självintresse och förtydligar den verklighet som du måste hantera i arbetslivet

JH, 09:04, 22 januari 2015. Anmäl

Det svar du fått går helt emot forskningen kring utbrändhet och den innehåller mycket stark vetenskaplig evidens. Byt jobb! Mörka din tidigare utbrändhet om det behövs (det gör det sannolikt eftersom att det är stigmatiserat). Det är skrämmande att Gunilla Arhén får härja fritt på ett sätt som riskerar att skada människor. Hennes politiskt korrekta svar är en produkt av hennes eget självintresse och belyser den verklighet som du måste hantera på jobbet

JH, 09:03, 22 januari 2015. Anmäl

Bäste frågeställare! Tyvärr fick du ett politiskt korrekt svar av någon som tjänar pengar på det. Hon vågar eller förstår nog inte annat. Det kan funka. De flesta vill förmodligen väl, men det finns dessvärre många fina policy som döljer en hel del annat bakom sin fasad. Försök värna dig själv med hjälp av de vänner som orkar och intresserar sig. Ta inte för mycket skit. Läs på om härskartekniker så du känner igen dem. Var korrekt, konstaterande och trevlig tillbaka när du möter dem. Fullt möjligt. Dröm lite. Sök annat. Ta ett litet steg i taget. Ta en paus från elände när du går på intervju. Ta det lugnt. Byt jobb. Var cool. Det finns många saker att berätta om varför man vill byta jobb, innan man drar fram det mest personliga. Var inte rädd. Ha respekt och var försiktig. Det finns hopp! Lycka till och bästa hälsning. JJ

NN, 02:16, 22 januari 2015. Anmäl

Hur får jag in en fot?

Fråga: Jag är en 28 årig tjej som precis är klar med min kandidatexamen i ekonomi som jag läst i Sydney, Australien. Jag är hemma i Sverige och söker jobb, både i Sverige och utomlands. Men hur går man egentligen tillväga som nyutexaminerad i Sverige? Jag har varit på ett antal intervjuer men inte fått napp.
När jag söker jobb utomlands säger de flesta rekryterare att de bara är intresserade av personer som redan har erfarenhet i branschen. Jag har läst Finans och vill bli finansiell rådgivare. Hur går jag vidare?

Svar: Jag har hört mig för med branschföreträdare, och de säger att finansbranschen inte längre är lika het och attraktiv. Andelen tjänster på området är mindre i dag än tidigare. Det betyder att det är fler sökande till färre jobb.
Har du några kontakter inom finans? I så fall kan du dels be dem om råd, dels fråga ifall du kan praktisera hos dem. Det kunde vara ett sätt att få in en fot.
En annan möjlighet är söka jobb inom bank eller finans, men inom administration som back-office eller liknande. Det kan också vara en väg in i branschen. På plats gäller det att du visa resultat. Du lär också känna företaget och de lär känna dig.
Jag förstår att du har frågat dem du har träffat när du söker jobb, varför du inte har fått tjänsten. Om de bara svarar ”brist på erfarenhet” kan du fråga om de tycker att du har rätt utbildning. Be dem också om råd hur du kan gå vidare. Det finns få kvinnor bland finansanalytiker och handlare. Det kan tala till din fördel.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Hejsan. De flesta seriösa aktörer som sysslar med finansiell rådivning har trainee/assistent positioner som tillsätts rätt ofta. Målet med de tjänsterna är att du ska kunna lära dig rollen och så småningom själv kunna ta över. Jag skulle rekommendera dig att vända dig till den typen av tjänst. Även tipset du fick i svaret; att börja på en back-office avdelning är en god idé. Som du själv säger så önskar de flesta arbetsgivare att man har erfarenhet, så då är det bara att kavla upp armarna och se till att skaffa sig det. Efter 1-2 år på en backoffice-avdelning har du helt andra förutsättningar än du har nu. Lycka till!

Kristin, 09:06, 2 februari 2015. Anmäl

Kära frågeställare, i det svar du fått ovan saknar jag en mycket stor och väsentlig i del: internet och sociala medier. Möjligheterna att göra research inom de branscher du är intresserad av är oändliga. Framför allt bör du använda dig av LinkedIn. Se till att din profil är komplett. De företag som är intressanta för dig som nyexad finansstudent har garanterat LinkedInsidor med massor av information. Studera inte bara deras karriärsidor utan också enskilda medarbetares profiler. Vad har de för utbildning, intressen, finns där någon inom ditt nätverk som du kan bli introducerad till? Ta kontakt och ställ frågor - företagen har ofta som strategi att vara interaktiva via sina sociala media och du har betydligt större chans att få svar den vägen än via vanliga email. Gå med i relevanta LinkedIngrupper, delta i diskussioner så att du syns. Tänk till på hela din profil, inte bara utbildningen. Vilka är dina styrkor? Du har garanterat en massa erfarenhet från annat du gjort i ditt liv: föreningar, sport, ideellt engagemang...Lyft fram dessa och peka på dina personliga egenskaper och dina motivation för att jobba i just finansbranschen. Din analytiska förmåga, din internationella erfarenhet, förmåga att jobba i team osv - jag är övertygad om att du har massor om du tänker till. Lycka till, Cecilia Frietsch, Head of Career Services, Handelshögskolan i Stockholm

Cecilia Frietsch (Webbsida), 07:34, 19 januari 2015. Anmäl