Tack och adjö!

Kära läsare! Det är dags att ta farväl. Efter ett halvår av ”Kom i form-bloggen” och ”Maraton på 50 dagar-bloggen” ska jag nu lämna Dagens Nyheter och springa vidare mot nya utmaningar. Det har varit otroligt kul att vara med om detta! Och jag vill passa på att tacka och bocka för allt stöd jag fått i den här bloggens kommentarsrutor. Hatten av! Jag kunde inte gjort det utan er!

Jag har lagt om matvanorna, gått ner 8 kg, lärt mig träna rätt och klarat Stockholm – freaking – Maraton på under fyra timmar. Och det känns bra!

Annons:

Nästa utmaning blir att skriva en bok om allt detta. Märkligt, men sant. Bonnier Fakta ringde mig ett par veckor efter första blogginlägget och erbjöd ett bokkontrakt. Tydligen är det ”nytt” och ”hett” med en lönnfet man som tar tag i diet och träning. Det säger en del om oss män förmodar jag. Boken kommer ut först i januari. Men jag måste vara klar redan den 1 augusti, så det är bråda dagar.

Omslaget är inte klart ännu. Men här är en av provskisserna. Vad tycks? (Bilden är inte av mig.)

Ett av flera utkast till bokens omslag.

Avslutar med att länka till några minnesvärda ögonblick från detta projekt: första mötet med DN Söndags redaktion, de tidiga passen med min fantastiska personliga tränare Jari Ketola, den sjuka ”fighten” med Paolo Roberto som ligger ute på You Tube, artikeln om mig om min tjocke far, första löpturen med Malin Ewerlöf, målgången på under 4 timmar vid Stockholm Marathon och efterspelet med SvD:s Maratonbloggare Petra Månström som slog mig med 2 minuter. SvD:s webb-tv intervjuade inte bara henne utan även mig efter loppet.

Ni som inte tyckte det räckte med fem månader av DN-bloggande kan följa min nya blogg ”Bli en ny man-bloggen” här. Jag vill betona att den inte har någon koppling till Dagens Nyheter.

I mål på under 4 timmar!!!!!!!!!

Jag kan inte fatta att det gick så bra! Sprang maraton på under fyra timmar – 3:59:33 från start till mål.

Bild tagen innan loppet. Min iPhone (med kamera) dog efter 3 mil…

Har ju haft en hel del smärta i vänster ben så jag viste inte ens om jag skulle klara att fulfölja idag. Men det lyckades! Inte minst tack var det ett superstarkt preparat som heter Percutane som jag smetade in i hela vänsterbenet, från knäet och nedåt.

Tack till Nya Zeeländarna bakom den livsfarliga, men effektiva salvan ”Percutane Sports Action”.

Det bränner så mycket att det är ordentligt skadligt om man för det i ögonen. Jag köpte salvan från en kille på Runners’ Store som inledde med att avråda mig från att springa idag (när han hört om mina smärtor och min korta träningsperiod). ”Du har överansträngt dig – man måste träna längre inför en mara,” sa han. Det var ett spänt ögonblick om man så säger.

Hur som helst. Jag öppnade i en relativt lugn takt idag. Första milen sprang jag på 57 minuter. Delvis, var jag rädd att slita upp min onda hälsena, skada min vad eller få nya smärtor i smalbenet. Delvis var det så jäkla trångt. Började i ett startfält längst bak och fick promenera i 5 minuter efter startskottet för att komma till startlinjen (först då börjar tiden räknas).

Hänger i startgrupp E. Vilken jäkla folkfest Stockholm Maraton är ändå!

Oavsett anledning var min sega start även min smala lycka. Den gjorde att jag lyckades hålla ett jämnt tempo under hela loppet. Lekte mycket med publiken också för att hålla upp det goda humöret. Mycket high fives med alla barnen som stod och tittade. Hade mycket energi kvar på slutet och kunde spurta in på stadion som på ett 200 meters lopp.

I efterhand önskar jag att jag tagit ut mig lite mer. SvD:s superduktiga bloggare Petra Månström slog mig nämligen med vad som visar sig vara 2 minuter och 7 sekunder. (Hon måste startat långt framför mig för jag kom in 5 minuter efter henne.)

Hur som helst var min gamla SvD-kollega Jennifer Dysell på plats och gjorde webb-tv-intervjuer med oss båda. Se intervjun med Petra här och den med mig här. DN.se lät bli att nämna att jag ”förlorat” mot SvD:s Petra i sin artikel som går att läsa här.

Vad gäller denna ”duell” mellan SvD och DN har jag följande att säga: Petra har Maratonbloggat sedan december. Jag har tränat i 50 dagar. Det har känts lite jobbigt för mig att vissa velat göra en ”duell” av detta.

Ska jag vara ärlig är jag sjukt nöjd med att våra tider var så pass nära ändå!

Återigen, grattis Petra. Du sprang ett jättebra lopp. Det gjorde vi båda två!

Imorgon smäller det!

Guuuud. Imorgon är det dags! Klockan 14 drar Stockholm Maraton igång och det ser ut att bli en varm dag. Linne och solkräm med andra ord! Och jag ska försöka att inte överanstränga mig.

Blir den här looken imorgon.

Är jag rädd? Lite. Har haft ont i benen sedan jag sprang 35 km för två veckor sedan. Och den senaste veckan har jag varit inne och fått benmassage vid tre tillfällen. Har fortfarande ont i vänster vad och smalben. Men det känns ändå mycket bättre. Tack Anna Söder, massör på Oasen i DN-huset!

Talade med Malin Ewerlöf i telefon igår och fick några goda råd. I grunden handlade det om att försöka ha ett relativt jämnt tempo de första tre milen. Och försöka njuta av hela evenemanget i största allmänhet. Tänker att jag borde sikta på tre mil på 2 tim 50 min. Kanske 55 minuter på första och andra milen samt 60 minuter på den sista. Hur de sista 12 km sedan går är i Guds händer liksom.

Jag vet inte om det är en försvarsmekanism. Men jag har inte tänkt så mycket på Maraton den senaste veckan. Kanske en bra taktik. Man ska ju inte träna. Och man lär få upp entusiasmen när man väl står där på startlinjen.

Mmmm. Kolhydratspulver. 

Det enda som påminner mig om maran är att jag börjat äta ”Vitargo Carboloader” de senaste dagarna. Det känns lite ironiskt. Det som började som ett bantningsprojekt med en kolhydratsfattig diet har slutat med att jag pressar i mig kolhydrater i pulverform. Det är inte ens gott!

Onda ben eller ej. Varken min naprapat eller min massör har hittat några alvarliga ”fel” på mig. Trots den korta startsträckan på 50 dagar har jag tränat tillräckligt känner jag. Jag borde klara att komma runt imorgon.

Loppet bevakas av TV4 och på Marathon.se. Ni som har 35 kronor som bara bränner i fickan kan följamig via sms. Skicka SM mellanslag och mitt startnummer 7644 till 72700. Messet ska se ut såhär: ”SM 7644″

Wish me luck!

Rädd för att snubbla på målsnöret

Har nästan glömt att jag ska springa maraton på lördag. Så lite tränar jag just nu. Sista veckan ska man visserligen ta det lugnt. Min coach Lisa Blommé råder mig att ”jogga lätt i 30 minuter” två gånger denna vecka och stretcha. Det låter ju bra. Samtidigt är jag oroad. Sprang ju 3,5 mil söndagen den 23:e maj. Och sedan dess har jag haft ont i allt för många delar av benen. Jag har knappt sprungit alls.

Har fått benmassage på DN:s företagsgym Oasen. Och i fredags träffade jag Motimates naprapat Peder Sönnergard. Inga betydande risker för skador blev hans diagnos. Benen är lika långa. Axlarna är lite stela, men det är ingen fara. 

Motimates naprapat Peder hittar inga uppenbara skador.

Men när jag i lördags sprang 12 km runt Riddarfjärden och Södermalm var det inte mycket som stämde. Hade ont i smalbenen, hälsenorna, vänster vad, höger höft och höger knä och höger stortå. Fick håll efter 5 km och var tvungen att sakta ner ordentligt i flera minuter. Sprang de 12 km på tiden 1:07, vilket är hopplöst segt. Vad händer med min kropp? Finns det en risk att jag inte fixar detta?

Skämdump från min senaste 12 km runda.