Mysteriet i Tunguska

En av de olösta gåtor som ständigt återkommer i nyhetsrapporteringen är den så kallade Tunguska-katastrofen. Senast häromdagen skickade nyhetsbyrån AFP ut ett telegram om att en rysk forskare vid namn Jurij Labvin skulle ha funnit bevis för att det som störtade över Sibirien 1908 i själva verket var ett utomjordiskt rymdskepp.

Enligt de artiklar som publicerats på nätet så säger Labvin, professor vid Tunguska Spatial Phenomenon Foundation, att han har hittat kvartskristaller med ovanliga märken på sig i området. Kristallerna skulle ha kommit från en kontrollpanel på det utomjordiska rymdskepp som störtade i ett försök att rädda jorden undan en annalkande meteor. Enligt Labvin.

”Vi har inte den teknik som kan trycka den typen av tecken på kristaller”, sa Labvin till en makedonisk nyhetsbyrå för ett par dagar sedan. ”Vi har också hittat järnsilikat som inte kan tillverkas på någon annan plats än i rymden.”

Inte många tror på Labvins tolkning av fynden. Kanske beroende på att han redan i augusti 2004 gick ut med samma uppgifter men sedan dess inte har visat upp det minsta bevis för att det han säger är sant. Misstänksamheten från andra forskare är också stor eftersom Labvin redan innan han hittade sina ”bevis” gick ut och sa att han skulle bevisa att det var ett rymdskepp som hade störtat i Tunguska, inte en meteor. Självuppfyllande profetior har aldrig imponerat på forskarvärlden.

Oavsett vad man tror om Labvins påståenden så är själva händelsen lika intressant i dag som den var för lite drygt 100 år sedan. Det var strax efter midnatt natten till den 1 juli 1908 som himlen ljusnade över Stockholm och stora delar av Europa. Det som tidigare varit sammetsmörk sommarnatt blev helt oväntat ljusan dag. Skarpa skuggor kastades på marken från en alltmer ljusnande himmel, och nattflanörer kunde läsa den finstilta texten i tidningarna utan problem. I DN från den 2 juli löd rubriken ”Natt blir dag” och en bild av Slottet tagen en halvtimma efter midnatt bekräftade artikelförfattarens beskrivning. Ni kan se hur artikeln såg ut här ovan.

Orsaken till de ljusa nätterna var att stoft hade kastats tiotals mil upp i atmosfären sedan en enorm explosion inträffat över Steniga Tunguska i Sibirien många hundra mil längre österut. Och det ett dygn tidigare.

Tidigt på morgonen den 30 juni 1908 såg ögonvittnen ur det nomadiserande evenkfolket hur ett enormt eldklot kom instörtande från en klarblå himmel. Klockan var 07.17 lokal tid och sekunderna senare var tusentals renar döda och människor många mil från explosionen hade kastats omkull, några med kläderna slitna från kroppen, andra lomhörda av detonationen. Explosionen har senare beräknats till en styrka som om minst 1 000 atombomber av Hiroshimabombens kraft hade sprängts på en gång. Ett område stort som halva Gotland var förstört.

Stötvågen gick två varv runt jordklotet men tolkades först som effekterna av en jordbävning. På Irkutsk-observatoriet 90 mil sydost om explosionsplatsen uppmättes störningar i jordens magnetfält och seismografen gav kraftiga utslag. Under fyra timmar pågick också en magnetisk ”storm” över norra Europa. 80 mil från epicentrum skakade glasen på frukostborden, och barometrar i Storbritannien reagerade på förändringar i lufttrycket.

Hur många människor som dog vid själva explosionsplatsen får vi aldrig veta. Kanske ingen. Men flera skadades. En som drabbades var renskötaren Stepan Onkoul, som hade sitt förrådshus i området. Hettan från explosionen förstörde hans byggnader och smälte såväl tesamovaren som en del silver som fanns i huset. Ett annat ögonvittne, Ivan Potapovitj, blev så rädd att han förlorade talförmågan.

I den lilla staden Vanavara, 60 kilometer söder om explosionscentrum, såg bonden S. B. Semjonov hur en blixt av enorm styrka på ett ögonblick förvandlade himlen till eld innan han slogs omkull när en våg av hetta slog träffade honom. När han vaknade till sans låg han sex meter från den plats där han suttit. ”Skjortan brändes nästan bort ifrån kroppen”, berättade han senare.

En annan bonde
höll på att spänna för en häst vid plogen då han hörde en smäll. ”Jag vände mig genast om och såg ett utsträckt flammande föremål flyga över himlen. Den främre delen var mycket bredare än svansdelen, och färgen var liksom eld i dagsljus /…/ Så snart eldkulan försvunnit hördes skrällar som var skarpare än kanonskott, marken skälvde och fönsterrutorna i stugan krossades.”

När den första expeditionen kom till platsen många år senare kunde forskaren Leonid Kulik se hur tiotusentals träd låg fällda mot marken, mil efter mil.

Teorierna om vad det var som störtade in över Sibirien har varit många genom åren. I dag tror många forskare att jorden krockade med en kometkärna medan andra tror mera på att det kan ha varit en asteroid. I båda fallen blir effekterna enorma när dessa rymdbesökare i mycket hög fart träffar jordens atmosfär och deras rörelseenergi och massa på några sekunder omsätts i en explosion.

Så vad är det då professor Labvin och hans grupp har hittat? Sanningen är att ingen vet eftersom några bevis aldrig har visats upp, trots att de nu har gått fem år sedan ryssarna påstod sig ha hittat dem. I en intervju 2004 sa astronomen Philip Plait, som driver sajten Bad Astronomy, att han väntade med spänning på vad gruppen skulle visa upp:

”Låt oss se vad de har med sig tillbaka. I slutändan handlar det inte om vad de påstår utan vad de kan visa upp av faktiska bevis. Bevisbördan vilar helt klart – och mycket tungt – på dem.”

Fem år senare väntar både Plait och resten av världen på att få ta del av dessa bevis.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

det blev också ett nytt element det kallades 115

martin (Webbsida), 16:11, 15 november 2010. Anmäl

Fredrik: Nej det kan han inte. Av en uppenbar anledning - Jag finner den här artikeln lugnande. En galen forskare som påstås tro att en meteoritkrasch orsakats av ett rymdskepp???? Precis lämpligt material att skriva om för Claes. Tror det är avsikten. Ingen ska tro att det finns något som vi inte riktigt vet om. Tror inte att Clas Svahn skriver det han skriver av en slump. Tror inte heller att han besvarar de frågor han trots allt besvarar av en slump. Ingen vill väl sitta med en het potatis i knät?

Charlie, 16:27, 13 oktober 2009. Anmäl

Detta handlar väl om ett astronomiskt fenomen det tror nog de flesta. Men kan inte du Clas kommentera de bevis på riktiga märkligheter som Mexikos flygvapen och regering presenterat för USA? Kan du inte kommentera professor Macks fynd i Zimbabve där han intervjuade 62 skolbarn och deras lärare rörande deras observationer? Eller kan du inte kommentera händelsen "The Phoenix LIgts" eller varför inte jätteufot över engelska kanalen som observerades av piloter och passagerare och som syntes på flygtrafikledarnas radar?

Fredrik, 12:44, 20 augusti 2009. Anmäl

Clas gubben! Varför intresserar du dig jämt för de allra mest ointressanta, perifera och dåligt substantierade fallen av märkligheter i stället för det som är verkligt intressant???? <br/>Är det en form av desinformation?

Kalle, 02:14, 16 augusti 2009. Anmäl

asså det hittades väll inte direkt nått epicentrum, för kometen inte slog ner, men man har väll hittat typ mitten..för att man hittade träd som fortfarande stod upp fast va helt kala från grenar och bark vilket visade att explotionen aldrig nådde marken utan skedde uppe i luften och bara smackade på träden uppifrån...därifrån kommer UFO teorin för att man inte fattar varför en meteorit skulle smälla av mitt i luften...men stenar har man väll hittat har jag för mig

krille, 15:31, 23 juni 2009. Anmäl

Det jag undrar om dessa expiditioner som gjort till Tunguska är: Hittades det något epicentrum??

Stryder, 23:43, 22 juni 2009. Anmäl

Bra skrivet som vanligt Clas! Fortsätt med dom bra artiklarna. Jag lär mig bara mer och mer :)

Hetavax, 16:20, 1 juni 2009. Anmäl

Torparn - Ja, det kan ju vid en första anblick tyckas onödigt att kommentera Labvin, men i och med att han är tiillräckligt högljudd och envis för att få ett följe så är det värt att poängtera på vilket sätt han pysslar med icke-vetenskap. <br/>Just för att mana till eftertanke :) <br/>. <br/>Olle - Det har varit ett gäng expeditioner under årens lopp, finns lite mer info på: http://en.wikipedia.org/wiki/Tunguska_event#Histor y

Mabande (Webbsida), 01:07, 31 maj 2009. Anmäl

En fråga: Om nu Tunguskanedslaget var så omfattande som vissa vill påstå, varför skickar man inte bara en expedition till nedslagsplatsen för att undersöka marken? Hittar forskarna rester av någon form av rymdsten så är väl mysteriet löst? Eller? Nedslagsplatsen måste ju vara tämligen lätt att hitta med tanke på den förstörelse som drabbade området.

Olle, 21:15, 30 maj 2009. Anmäl

Det stämmer. I ett avsnitt med just titeln "Tunguska", som sändes den 24 november 1996, ger sig Mulder iväg till just Tunguska i Sibirien för att finna svaret på var en sten från Mars egentligen har kommit. Stenen har smittat en person med en dödlig sjukdom och Mulder är övertygad om att det som störtade i det otillgängliga skogsområdet var något okänt och att någon hittat bevisen.

Clas Svahn, 08:33, 30 maj 2009. Anmäl

Jorden sjunger

Jorden hummar som om den gick och nynnade på en sång. Varför den gör det är fortfarande ett mysterium. Hummandet, som har liknats vid vibrationerna från en jättelik kyrkklocka, upptäcktes för tio år sedan och förvånar fortfarande vetenskapsmännen. Ljudet går inte att höra med våra öron men seismometrar kan registrera det när det kommer i intervaller om två till fem minuter.

Troligen uppstår det svårhörbara nynnandet genom rörelser i oceanernas enorma vattenmassor i kombination med liknande rörelser i lufthavet. Kanske kan också solen bidra, men frågan är fortfarande öppen. För att göra frågan ännu mer spännande så finns det två olika slags hummanden: ett som rör sig kring jorden som vågor på en vattenyta och en annan som rör sig i höjdled.

Forskare som har studerat fenomenet har jämfört det med att man skulle tänka sig jorden som en pumpa som med jämna mellanrum trycks ihop till en amerikansk fotboll. Fast långt ifrån lika extremt.

Jorden påverkas också av jordbävningar, långt ifrån den plats där själva jordbävningen ägde rum. Ett av de tydligaste exemplen inträffade efter den mycket kraftiga jordbävningen (9,3 på Richterskalan) som orsakade den förödande tsunamin på annandag jul 2004 – då uppstod en märklig effekt på Galapagosöarna, på rakt motsatta sidan av jordklotet. Jorden började pulsera och marken höjde sig med jämna mellanrum ett par centimeter med några sekunders mellanrum.

Att jorden inte är en död stenklump är ett faktum. Liksom att den ger ifrån sig ljud. Men det finns också människor som säger sig höra ett annat slags hummande, ett hummande som kan vara mycket besvärligt att bli av med men som kanske inte har med tinnitus att göra.

I slutet av 1950-talet hörde tiotusentals människor i södra England ett hummande ljud som till slut fick det prosaiska namnet ”The Hum”. Ljudet beskrevs som två mistlurar som försökte överrösta varandra, fast på långt avstånd, medan andra liknade ljudet vid ett par flygplan vars motorer inte var synkroniserade. I flera artiklar i brittisk press berättade Edward Hyams och hans fru i byn Molash (259 invånare) i Kent hur de dag som natt hörde ljudet. Fru Hyams beskrev situationen så här för en reporter på The Evening Standard i augusti 1960:

”Jag har försökt allt för att stänga ute ljudet. Jag har stoppat öronproppar i öronen, virat en yllehalsduk över huvudet, tagit sömntabletter och suttit uppe med boken ’Hur man somnar genom att slappna av’, men inget har hjälpt. Mitt sovrum låter ändå som om jag befann mig inne i en leksakssnurra”

Fru Hyams hade dessutom låtit undersöka öronen men läkaren kunde inte hitta det minsta fel på henne. Däremot visade det sig att hon hade extremt bra hörsel. När hummandet blev känt genom teve och radio fick familjen 400 brev från stora delar av Storbritannien där brevskrivarna klagade på liknande ljud. En möjlig gemensam nämnare var att hummandet hördes högre ju närmare kusten man bodde.

Till slut skrev 5.000 personer på en lista där de protesterade mot ljudet.

Men vad skulle man protestera mot? Den brittiske forskningsministern Lord Hallsham svarade kort och gott att ”oväsendet inte vållades av några av regeringens vetenskapliga apparater”, hur han nu kunde vara så säker på det. Allmänheten spekulerade i att det kunde röra sig om ryska försök att störa den brittiska radiotrafiken, andra menade att det rörde sig hemliga kärnanläggningar under jord. Några skyllde på andra moderna påfund som Hi-Fi-anläggningar för musik.

Under 1970-talet fick hummandet ett lokalt namn, The Bristol Hum, när 800 personer i Bristol plötsligt började klaga över hur de kunde höra det irriterande ljudet. Och sedan har det fortsatt att dyka upp på olika håll. Så sent som den 19 maj i år publicerade BBC en intervju med en kvinna i Leeds som efter att ha hört hummandet i flera år nu allvarligt funderade på att lämna sitt hus. Nu är hummandet inte begränsat till Storbritannien utan har rapporterats allt ifrån Vancouver i Kanada till Auckland på Nya Zeeland.

Också i Sverige
finns det de som störs av The Hum. För några år sedan talade jag med Lennart Branthle i Lindsdal utanför Kalmar som hösten 1992 plötsligt fick höra ett brummande ljud när han och hans fru skulle gå och lägga sig.

– Först var det min fru som fick höra det. Det var mycket svagt men irriterande, som ett dovt brummande, berättade han. Trots att jag slog av huvudströmbrytaren så hörde hon det fortfarande och några dagar senare kunde också jag höra det.

Till slut byggde Lennart Branthle ett mätinstrument som kunde registrera brummandet som visade sig ligga kring 76 Hertz. Med hjälp av den och med bara hörseln upptäckte han att brummandet fanns i princip överallt. Via internet fick paret Branthle några år senare kontakt med andra som drabbats. I Taos i Texas hade flera invånare klagat hos de lokala hälsovårdsmyndigheterna över vad de kom att kalla för The Taos Hum.

Det brittiska hummandet har fortsatt och numera finns organisationen Low frequency noise sufferers association som till och med har en hjälplinje som de som lider av The Hum kan ringa. Samtidigt som spekulationerna nu har gått från kärnkraft till vindkraftverk finns det rader av mera exotiska ”förklaringar” som nästan alla pekar ut den brittiska eller amerikanska militären som boven i dramat. Inte minst vanlig är teorin att det rör sig om atomubåtar som via den superhemliga HAARP-anläggningen i Alaska kommunicerar med varandra. Att The Hum också blivit ett avsnitt i Arkiv X kan knappast förvåna någon.

Den förklaring
som hittills har samlat de flesta forskare är att de personer som drabbats har överkänslig hörsel, liksom fru Hyams hör de helt enkelt för bra. David Baguley, som är läkare  vid Addenbrookes sjukhus i Cambridge, säger till BBC att det är den teori som också han tror på.

”Det kan röra sig om ett kylskåp eller en industrifläkt eller kanske någon tung industri i närheten”, säger han.

Även professor Jonathan Hazell, forskningschef vid The royal national institute for the deaf, är inne på samma spår:

”Vår hörsel förstärker ljud som vi uppfattar som livshotande, som till exempel väsandet från en orm eller baby som gallskriker”, säger han.

Mystiska ljud kan alltså få en förklaring, även om förklaringen inte kan övertyga alla och inte alltid känns heltäckande. Ett fall som verkligen gick att förklara inträffade för några år sedan då brittiska underrättelsetjänsten uppfattade ett svårförklarligt högfrekvent ljud på sina avlyssningsapparater. Signalen kom via en signalspaningsstation i Scarborough i nordöstra England och liknade inget som den erfarna avlyssningspersonalen hade hört förut. Teorierna om vad det kunde vara som orakade dem spände över allt från utländska spioner till signaler från utomjordingar.

Det märkliga var att signalen enbart kunde höras på dagen och att den enbart kunde uppfattas av stationen i Scarborough. När tekniker skickades till platsen upptäcktes orsaken till ljudfenomenet: en bagge som kliade sina horn mot några av underrättelsetjänstens master.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Björn Ranelid författaren har ett högfrekvent ljud i huvudet. Kanske kan platsa under paranormalt.

Marie, 18:00, 11 oktober 2009. Anmäl

Vad är vetenskap? <br/>Exakt naturvetenskap i modern mening anses ofta ha startat med Galileo Galilei. Han insåg att teorier måste testas med hjälp av observationer och experiment. Det är därför lätt att skilja verkliga forskare från crackpots. Riktiga forskare välkomnar och uppmuntrar ett testande och ifrågasättande av deras forskningsrön, medan konspirationsteoretiker och andra stolpskott gör allt för att man inte ska testa deras hypoteser utan tro på deras ord (eftersom deras ”gudomliga teori” som ”förklarar allt” annars snart skulle rämna i sömmarna.) <br/>Tyvärr finns det även folk inom den vetenskapliga världen som själva misstolkar dess grundidé. Tillhör man inte den rätta vetenskapliga dogmen för dagen har man ofta mycket svårt att göra sig hörd och gällande. Vetenskapen är alltså minst lika känslig för trender och modenycker ... <br/>Läs mer här http://www.funphysics.se/Vetenskap.htm

Johan Hansson (Webbsida), 11:55, 6 oktober 2009. Anmäl

Måste säga att jag var grymt skeptiskt till den här bloggen, med tanke på att ordföranden i UFO-Sverige (minst sagt kufiskt) skulle skriva om "fenomen". Men jag måste då också erkänna att jag finner den riktigt intressant. Det mesta av nyheterna går att lista ut någon vecka i förväg om man läser mycket nyheter i många tidningar, men här tas det upp saker som man ibland funderat över men som inte har ett sensationellt värde stort nog för större rubriker. Det är skönt. Lite som vetenskapstidskrifterna, en blandning av filosofi och naturvetande.

David, 11:03, 24 augusti 2009. Anmäl

Fredrik, det du vill att Clas ska skriva om hör väl närmast hemma inom ramen för forskning om männsikans psykologiska tillkortakommanden och (kanske) förmågor.

Amonra, 15:16, 20 augusti 2009. Anmäl

Cilla. Det som Clas börjar skriva om hör väl närmast hemma inom ramen för geologisk forskning. Sedan finns det ett område som handlar om hur vårt hörselsinne fungerar och inte fungerar, tinnitus etc i samspelet med vår tekniska kultur. Men varför Clas blandar ihop detta med högfrekventa förmodligen elektromagnetiska signaler på underrättelsetjänstens avlyssningsapparatur verkar milt sagt lite förvirrat.

Fredrik, 12:37, 20 augusti 2009. Anmäl

Jag förstår inte "Kalle", detta är ju en väldigt intressant och spännande gåta väl värd att komma med i denna blogg. Det är ju inte du som bestämmer vad som är märkligt eller inte. <br/>Vi andra som också läser dessa bloggar måste ju också få tycka och förundras.

Cilla, 12:13, 18 augusti 2009. Anmäl

Ytterligare en av Clas desinformerande texter. Att det finns fenomen som inte är till fullo förklarade är väl knappast någon nyhet eller något som riktigt hör hemma inom ramen för denna blogg. Snälla Clas, ta upp saker som är intressanta. Söla inte ner cyberrymden med detta kvalificerade skitsnack!. Det finns riktiga och viktiga gåtor. Gissar att du vill leda blickarna bort från dessa. Tack!

Kalle, 02:20, 16 augusti 2009. Anmäl

Själv trodde jag att jag hörde "The Hum" för ett år sedan. Men det visade sig att det enerverande ljudet kom från ett elektronikföretag i huset och de testkörde sina prylar på nätterna. De nekade naturligtvis, men när kommunen kom dem på spåren blev det tvärtyst. Så jag tror på en naturlig förklaring. Men vissa människor kan p.g.a hörselskador bli mer känsliga för dessa typer av lågfrekventa ljud och därmed lättare höra dem.

Fjodor, 15:07, 2 augusti 2009. Anmäl

Här är en dokumentär om några som lider av "The Hum" : http://www.dailymotion.com/video/x8u6xe_mystery-hu m_shortfilms <br/>Det ges några ljud-exempel så man får veta hur dom uppfattar det. <br/>Efter ett besök i en gruva så hävdar en av dom att ljudet upplevs mycket starkare och påtagligare under jord. <br/>PS:För övrigt, Skeptiods- Brian Dunnings avfärdande av fenomenet är inte direkt några nyheter, sånt gör han på löpande band, reflexmässigt.

Stryder, 00:33, 23 juni 2009. Anmäl

Jag tycker det är tämligen uppenbart att jordklotet är ett levande väsen. Det förstod redan tidigare civilisationer, men vi har "glömt bort" det. Du får vi hela tiden indikationer på att så är fallet. Detta ställer klimatfrågan i en annan dager. Det måste ju då vara jordklotet som bestämmer över oss och inte tvärtom. Det är precis samma förhållande som att vi bestämmer över vår kropp och inte tvärtom, men att vi ibland äter saker som vi inte mår bra av.

Expo, 12:16, 19 juni 2009. Anmäl

Ufo på Youtube

 

 

Youtube har blivit alla ufointresserades älsklingssajt, inte minst för att det snabbt dyker upp nya klipp med märkliga föremål. Det senaste, som också har väckt en del intresse på svenska nyhetssajter, är en film från Knowle i Bristol från den 11 maj i år. Ni kan se det här ovan.

Enligt den som har lagt ut filmen ska föremålet ha svävat förbi på himlen en gång innan han fick upp kameran och filmade. Filmen togs av videospelsproducenten Andy Hadlington vilket fick många att ropa bluff. Om någon skulle kunna fejka en sådan film så borde det vara en person som gör videospel resonerade man.

Men så var det nu inte. Några dagar senare kunde 45-åriga Nicola Saunders berätta hur hon också blivit vittne till händelsen. Men att hon nog visste vad det var som hade flugit fram genom luften. För tidningen Bristol Evening Post berättade hon hur hennes grannar några veckor tidigare hade monterat ett nytt takfönster på sitt hus. För att skydda familjen Saunders garage från nedfallande föremål placerade snickarna en stor, ihopvikt wellpappakartong på taket.

Men så, för en vecka sedan, hörde Nicola Saunders en smäll och fick se hur starka vindar fick den stora kartongen att flyga iväg genom luften för att landa i ett träd. En stund senare flög kartongen vidare och landade längre bort i trädgården.

Så allt tyder nu på att Andy Hadlington fångat den flygande kartongen även om det givetvis fortfarande finns de som tvivlar.

För det är inte så lätt att vare sig bevisa eller motbevisa mycket av det som flyger omkring på Youtube. Filmklipp läggs ut utan vare sig namn på den som har filmat eller någon kritisk analys av det som syns.

Min erfarenhet av filmer och bilder är att de aldrig går att uttala sig om utan att man har talat med fotografen. Det är ofta där som nyckeln till det man ser finns. Inte minst de som har fuskat och bara vill lura en nyhetstörstande skara nätkonsumenter går att avslöja när man väl får tillfälle att prata med dem.

Problemet är att många inte vill vänta på en undersökning. Istället är det roligare och enklare att bara titta och komma med sin egen slutsats. Men tro mig, det är inte ett fungerande koncept.

Vi människor har lätt för att dra snabba slutsatser och bilda oss minst lika snabba uppfattningar om saker och ting. Visst finns det undantag och visst finns det situationer där vi tänker efter och väger fakta för eller emot. Men när det gäller ufo så är det så lätt att vara”för” eller ”emot” att man ibland glömmer att ställa de enkla frågorna. Som till exempel: Vad vet vi egentligen om filmen på Youtube? Finns det någon möjlighet att undersöka den eller att tala med fotografen? Finns det någon skriftlig dokumentation att läsa?

Om inget av dessa frågetecken verkar gå att räta ut så är det bäst att ta det man ser som en stunds harmlös underhållning. Inte som ett bevis för besökare från andra planeter.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Flygande grillar och kartonger, kaffekannor, reflexer i trafikskyltar, ufoballonger mm. Det är vanliga och lugnande saker. Det finns mycket ufodata som inte är särskilt lugnande, men det tror jag inte Claes vill ägna sig åt. Jag finner den här artikeln lugnande. Tror det är avsikten. Ingen ska tro att det finns något som vi inte riktigt vet om. Tror inte att Clas Svahn skriver det han skriver av en slump. Tror inte heller att han besvarar de frågor han trots allt besvarar av en slump. Min åsikt.

Charley, 16:30, 13 oktober 2009. Anmäl

Jeg tycker, at skeptikerne har det svært, for der er så mange beviser på, at ufoer findes. Skal <br/>vi også bruge ordet ifoer. Der er <br/>indikationer, der tyder på, at U.S.A. nu er i stand til at fremstille ufoer. ( ifoer). <br/>. <br/>Her er der nogle militærpersoner, der står frem som tydelige vidner om ufoer! <br/>http://www.igap.dk/vidner.htm <br/>Mvh. fra Danmark

Mikael Nymann, 13:07, 1 september 2009. Anmäl

Den 2. okt. 95 så jeg omkring middagstid en ufo blot ca. 2oo meter oppe. Den bevægede sig langsomt øst-vest langs med Danmarks største flod, Gudenåen. Jeg så den i ca. 15 sek. og der var ingen lyd. Den var sølvfarvet og omkring 12-15 meter i diameter. - Det var en stærk oplevelse, og jeg sov inte den følgende nat.

Erling Roest, 11:06, 1 september 2009. Anmäl

Kan inte du Clas som är så duktig, kommentera den där Turkiska ufofilmen som fått så mycket uppmärksamhet?

Liljan, 15:06, 9 juli 2009. Anmäl

Vad är detta? <br/>http://www.disclosureproject.org/

Liljan, 23:49, 6 juli 2009. Anmäl

Det är duktigt av Clas och DN att få ufodebatten att handla om kartonger och flygande grillar. Det är det som detta världsomspännande fenomen handlar om. Venus, kartonger, och annan bråte.... eller finns det intressantare saker att diskutera?

Urban, 11:26, 6 juli 2009. Anmäl

Jag har själv sett ett ufo, fast det var inte ett ufo så länge. Min äldste son kom in en kväll och sa att han hade sett ett ufo på natthimmeln. Jag gick med honom ut och tittade. Mycket riktigt var det två cirelformade ljusringar högt uppe på himmeln som flög i en konstig cirkelrörelse i en omöjlig hastighet. Efter en liten stund kom jag på att det var ljusen från Nackamasterna som lyste upp molnen underifrån. Inte en så spännande förklaring, men det visar hur lätt man blir lurad av fenomen som man inte känner igen.

Jörgen B, 16:00, 26 maj 2009. Anmäl

Mabande:Enligt artikeln (http://www.thisisbristol.co.uk/news/answer-Bristo l-UFO/article-995090-detail/article.html) <br/> - nämner "Nicola Saunders" en torsdag eller fredag, filmen togs en söndag?

anna, 14:33, 22 maj 2009. Anmäl

Då tycker jag du tar kontakt med en vetenskapsman och utför testerna då. <br/>Skeptiker kräver inte bevis för sina bortförklaringar.

Testaren, 12:55, 22 maj 2009. Anmäl

Mabande: Haha! Ja, det vet jag faktiskt inte. <br/>Men jag minns att en av mina vänner inte var alltför pigg på att prata om det. En annan talade jag med för ett par veckor sedan, och han berättade att dom stannade med sina cyklar och stod och tittade på "det" när det flög ljudlöst över dom, roterandes.

Epi, 10:58, 22 maj 2009. Anmäl

Arkivet för ovanliga fenomen

Från att ha varit tämligen okänt kom Arkivet för UFO-forskning i Norrköping i nyheternas fokus under några dagar i veckan som gick. Arkivet, som förkortar sig AFU, är störst i världen i sitt slag och innehåller tiotusentals rapporter om kända och okända fenomen från en rad länder. På bilden ovan ser ni Håkan Blomqvist från AFU när han möter pressen.

Själv har jag engagerat mig i AFU:s verksamhet sedan början av 1980-talet. Då hade arkivet redan funnits i tio år efter att ha uppstått i form av en bokhylla med ufolitteratur i en lägenhet i Södertälje. I dag har det vuxit till en 250 kvadratmeter stor anläggning i fyra olika lokaler längs en och samma gata i Norrköping.

Här finns 11.000
böcker, över 30.000 tidskrifter, tusentals bilder och filmer, brev mellan ufologer (ufointresserade), tusentals bandinspelningar, tiotusentals tidningsartiklar från Sverige, England och USA och mycket, mycket annat med koppling till ufofenomenet. I dag är arkivet känt över stora delar av världen men hittills alltså tämligen okänt i Sverige. Det finns inga skyltar på dörrarna och tills i helgen har dessa hållits stängda för en bredare allmänhet.

Men i söndags (den 10 maj) var det alltså slut på det då alla som ville under några timmar kunde botanisera bland hyllorna. Och även fortsättningsvis går det givetvis bra för privatpersoner att höra av sig om man är ute efter någon speciell information. Så har det alltid varit.

Varför sparar vi
då på allt detta och till vilken nytta? Svaret är enkelt. Utan ett arkiv är det omöjligt att forska i detta omstridda ämne. Och samtidigt som arkivet ger en bild över nutidens folklore så finns här också hårda fakta om något som kanske ännu återstår att upptäcka – svaret på ufogåtan. För religionsforskare och folklivsforskare är arkivet en guldgruva. För andra typer av forskare återstår det ännu att upptäcka.

Det är lätt att känna sig lätt bedövad av den mängd information som trängs i hyllorna på AFU när man sitter där. Den som vill forska i materialet blir lätt sittande med en helt annan rapport eller bok i handen än den han eller hon först hade tänkt sig att titta i.

Ryggraden i arkivet är de 18.000 svenska rapporterna som står prydligt placerade i blå pärmar. Här finns också flera tusen norska och danska rapporter, prydligt ifyllda av förvånade observatörer. Hur många av dessa som innehåller verkligt intressanta händelser är en fråga som vi knappt kan svara på själva men siffran torde ligga någonstans mellan 600 och 1.000 rapporter.

Allt detta drivs av ideella krafter utan bidrag från stat, kommun eller landsting. Däremot har Norrköpings kommun och Arbetsförmedlingen/Försäkringskassan använt sig av AFU för att slussa ut personer i arbetslivet. På det sättet har många rapporter kunnat registreras och databaser över tidningsartiklar och tidskrifter kunnat läggas upp. Och inte minst så har en lång rad personer fått en meningsfull sysselsättning under en tid.

Man skulle kunna säga att AFU är ett utslag av den svenska folkbildartraditionen och föreningsengagemanget.

Det är lätt att skämta bort ämnet och att se gröna gubbar i flygande tefat flimra förbi när tanken vandrar iväg åt de mest extrema tolkningarna av vad som kan ligga bakom de oidentifierade flygande föremålen. Men oavsett vad man tror eller vilken infallsvinkel man har i den här frågan så är det alltid bra att ha fakta på fötterna när man ska diskutera ämnet. Så fakta var vad vi en gång bestämde oss för att samla in.

När jag själv bestämde mig för att engagera mig i AFU så var det just viljan att bevara ett stycke historia åt framtiden som drev mig. Kanske också det faktum att jag själv hatar att kasta saker (fråga min stackars fru). Jag åker gärna land och rike runt bara för att rädda en ufosamling från att hamna på tippen. Trots det händer det att vi kommer för sent.

För några år sedan avled en av Norges mest kända ufologer. Eftersom han bodde ensam och inte hade några släktingar så kom kommunen till hans lägenhet och började rensa. Trots att en av de kommunanställda förvånades över den stora mängde ovanliga böcker som trängdes i hyllorna, och för ett ögonblick funderade på att ringa till UFO-Norge och be dem komma, så orkade han inte föra den tanken till slut. Istället kördes alla böcker, rapporter och bilder på tippen. Sådant kändes inte bra när vi ett par dagar senare fick klart för oss vad som hänt.
 
Men mycket har vi räddat, både från England och USA, Danmark och Norge och flera andra länder. Vart annat år tar jag och någon kollega bilen till Storbritannien och fyller den till brädden med ufomaterial som vi fått folk att skänka. Senast i dag kom tre paket från England med gamla ufoklipp och mer är att vänta.

Så även om det inte finns några riktiga ufon arkiverade bland hyllorna (men flera fina modeller!) så finns där i alla fall mycket att fundera över. Om inte annat så för framtida forskare som undrar vad i hela friden vi egentligen trodde på för konstigheter under några årtionden kring år 2000.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (109)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 109

Ja Anna, det är mycket spännande med de eventuella nya materialet. Men det fakta som vi har fått hittills om denna händelse räcker inte för att dra några som helst slutsatser av. Det är nog inte Mack själv som hävdar att han har gjort "djupintervjuer" och därifrån dragit några slutsatser utan det är vi tolkare av det han skriver. Som fakta ligger så gjorde han inte en vetenskaplig undersökning utan mera en "hearing" om händelsen. Eftersom händelsen är omskriven och man hänvisar till en undersökning av just psykiatriprofessorn John E Mack så får observationen hittills en gloria av sanning som den i rimlighetens namn ej bör ha. Jag hoppas dock att nya fakta kommer fram och händelsen blir mer handfast i sin uttolkning.

Amonra, 12:19, 9 november 2009. Anmäl

Amonra! - det är ganska uppenbart åt vilket håll du vill dra det hela åt. "Dr John E Mack", som var professor i psykiatri vid Harvarduniversitetet kan nog av många andra räknas som en "riktig" forskare. Sen som jag skrev så vänta lite med att dra förhastade slutsatser. Dr John E Mack interjuvade även lärare och föräldrar till barnen och bad att de skulle lyssna på sina barn och inte anklaga dom för att ljuga, vilket är kontraproduktivt ur ett barnpsykologiskt perspektiv. Dokumentären ska tydligen innehålla tidigare opublicerat meterial från Macks intervjuer om jag förstår det hela rätt. Mycket spännande!

anna, 10:27, 9 november 2009. Anmäl

Hej Anna <br/>Det är ju jättebra att man gör en dokumentär av händelsen i Ruwa. Min inställning till den är ju den att den är mycket intressant och kan innehålla fakta som är svårt att bortse ifrån. Det som jag kritiserar är ju de summariska utredningar som har gjorts, varför har ingen "riktig" forskare tagit sig an fallet och idag gör en utredning bland dem som var med om händelsen.

Amonra, 22:59, 8 november 2009. Anmäl

Amonra - Hold Your Horses! <br/>Vad jag förstår så ska producenten - Randall Nickerson göra en dokumentär "Encounter in Ruwa: The Ariel School Sighting " som kanske släpps det här året? (om han får råd att slutföra den) Händelsen/erna är mer komplexa än du försöker framställa det som. <br/>"Encounter in Ruwa: The Ariel School Sighting is the story of Dr. Mack’s research and the journey a young film maker took up 14 years later—retracing Dr. Mack’s footsteps and research and ultimately uncovering evidence of a much more widespread incident. " <br/>Boston.com: http://tinyurl.com/y8h9jcz

anna, 18:13, 8 november 2009. Anmäl

Olle <br/>Det s. k. "Zimbabvefallet" är mycket intressant. Det var ufologen Cynthia Hind som först kom till skolan, dagen efter händelsen. Där gjorde hon de första intervjuerna med eleverna om vad de sett. Synd nog så hann? hon bara med ca 14 st av de 62 eleverna. <br/>Dr. John Mack, tillsammans och Dominique Callimanopulos besökte platsen och tillbringade två dagar med att göra djupintervjuer med 12 av barnen och deras föräldrar. Några av de äldre eleverna att de ansåg sig ha kommunicerat med en ca. en meter hög varelse som kom ut ur ett av de tre föremålen. <br/>Jag är dock lite kritisk till att man inte intervjuade alla inblandade, Macks s.k. djupintervjuer är lite löjeväckande 12 st på 2 dagar. En djupintervju bör ju vara under en längre tid och omfatta t.ex. kompisar till observatören, grannar, föräldrar, lärare etc.

Amonra, 11:07, 8 november 2009. Anmäl

Vill också tipsa om fallet "Alaska's 1986 UFO sighting " - ett både visuellt och radarobservation bekräftat fall av ett luftburet objekt “två gånger större än ett fraktflygplan“ av besättningen på Japan Airlines 747 fraktplan över Alaska den 17:e november, 1986. <br/>"The UFOs in this case were tracked on both ground and airborne radar, witnessed by experienced airline pilots, and confirmed by a FAA Division Chief."

anna, 11:21, 7 november 2009. Anmäl

Nu tar vi nästa. Hur är det med Zimbabvefallet där 62 skolbarn upplevde saker som påverkade dem djupt. Fallet som undersöktes bland annat av J E Mack. Kan du kolla upp det Amonra?

Olle, 07:05, 6 november 2009. Anmäl

Imponerande utredning av det fall som ni diskuterat nedan. Det finns ingen som helst tvekan om att det är oljeplattformar som har registrerats på flygplanets FLIR-utrustning. <br/>Jag måste här vika för det överväldiga material som den mexikanska organistaionen för fram. Häftigt.

Greger, 12:10, 3 november 2009. Anmäl

Äntligen gick det att få in inlägget. Faran är väl kanske att det nu kommer en 4-5 inlägg som är likadana.Ber om ursäkt för detta i så fall.

Amonra, 22:31, 1 november 2009. Anmäl

Hej igen &. <br/>Här är en annan sida väl värd att kika på. <br/>Adressen: http://www.alcione.org/FAM/REFERENCE_DATA_es.html. Den är tyvärr på spanska men man kan låta Google översätta den automatiskt till svenska. Lite konstigt blir det men man förstår ganska väl vad som menas. Det finns, såg jag nu, möjlighet till att få den på engelska, direkt på sidan.

Amonra, 22:29, 1 november 2009. Anmäl

Älvorna och Sir Arthur

Problemet med internet är att det kryllar av information som vi inte kan lita på eller inte kan bedöma trovärdigheten av. Det anser åtminstone dess kritiker.

Men samma sak kan sägas om böcker, tidningar eller teve. Så problemet är snarare ett annat: Vi väljer helt enkelt det vi tycker passar oss och nöjer oss sedan med det.

Vi människor har lätt att falla för frestelsen att ta till oss sådant som vi redan tror på eller har förutfattade meningar om. Vi har också lätt för att avfärda saker som vi redan på förhand har bestämt oss för att de inte borde finnas. Vi är helt enkelt otroligt konservativa.

Av någon anledning har vi alltid trott oss leva i det mest upplysta av samhällen, kunnat tillgodogöra oss den vassaste forskningen och levt i den högst stående kulturella tid som någonsin varit. Ett slags mänsklig hybris som gör att vi inte sällan drar slutsatser som går långt utöver vad vi egentligen kan bevisa. I denna den bästa av världar finner vi givetvis också de bästa och mest kunniga människorna.

Men det är inte alltid som man kan lita på dessa auktoriteter.
Låt oss titta på några klassiska misstag som tål att tänka på:

”Hästarna är här för att stanna, bilen är bara en fluga”, fick T-fordens uppfinnare Henry Fords advokat Horace Rackham höra 1903.

1902 konstaterade den kanadensiske astronomen Simon Newcomb ”att flyga med hjälp av maskiner som är tyngre än luft är opraktiskt och utan betydelse, om inte rent av helt omöjligt”. Året efter lyfte bröderna Orville och Wilbur Wright från Kitty Hawk och bevisade en gång för alla motsatsen.

1897 uttalade Lord Kelvin, en av sin tids största vetenskapsmän, att ”radion har ingen framtid”. Två år tidigare hade också han gett sig in i flygplansdebatten med de numera klassiska orden: ”Tyngre än luft-flygmaskiner är omöjliga”.

Det finns all anledning att ta den förra året bortgången forskaren och science fiction-författaren Arthur C Clarke på orden när han säger: ”När en framstående men äldre vetenskapsman påstår att något är möjligt, har han med största sannolikhet rätt. När han påstår att något är omöjligt, har han troligtvis fel.”

Att ifrågasätta auktoriteter är sunt och kan leda till ny kunskap så länge kritiken också är välunderbyggd och bygger på kunskap. Men det finns givetvis också de som inte tror på något alls. Jag kan inte undanhålla er en minst sagt intressant ”organisation” som inte bara motsätter sig att människor försöker flyga utan dessutom påstår att vi aldrig gjort det. ”Man will never fly”, som den kallar sig, konstaterar på sin sajt att ”vi inte tror på flygmaskiner” och följer därmed en stolt tradition av misstro mot auktoriteter där Platta jorden-sällskapet och de som tror att jorden i själva verket är ihålig också känner sig hemma.

Just auktoriteter har många gånger haft svårt att hålla isär fakta och fantasi. Det exempel som jag nu tänker berätta om handlar om en av förra seklets mest namnkunniga författare, Sherlock Holmes upphovsman, engelsmannen Sir Arthur Conan Doyle.

Sommaren 1920 fick Conan Doyle höra talas om att två flickor i Yorkshire skulle ha fotograferat något märkligt. De två kusinerna Elsie Wright, 13 år, och Frances Griffiths, 10 år, hade lekt på ett grönområde, Cottingley Glen, bakom familjens Wrights hus några år tidigare då de plötsligt hade fått se älvor i gräset. Dessa visade sig helt orädda för flickorna och Elsie rusade med andan i halsen in i huset och bad att få låna sin pappa Arthurs kamera.

Pappan visade hur hon skulle använda den och efter en del förhållningsorder om att vara rädd om kameran sprang Elsie tillbaka till kusinen. Tillsammans tog de båda en serie bilder av varandra tillsammans med småfolket. På en av dem sitter Elsie på gräset medan en ståtlig tomte med vingar är på väg fram mot hennes knä. På en annan bild verkar en älva flyga alldeles framför ansiktet på henne och på en tredje syns en hel grupp älvor dansa framför Frances.

Men bilderna imponerade inte på Arthur Wright som stoppade undan dem i en låda. För hans fru Polly däremot var bilderna desto intressantare. Hon var nämligen troende teosof, en trosinriktning som kom att utgöra grunden för dagens new age, och inom den rymdes både tomtar, troll och älvor.

När Sir Arthur kom till Cottingley 1920 befann sig en uppsättning av bilderna hos teosofen Edward L. Gardner som mer än gärna visade dem för den store författaren. Som blev imponerad. Efter att ha återvänt till London gick Arthur Conan Doyle ut i tidningarna och berättade om den fantastiska upptäckten. För honom var bilderna utan tvekan äkta och att två unga flickor skulle ha ljugit var inget som han ens kunde tänka sig.

En som fick nöjet att träffa Sir Arthur Conan Doyle var svenskan Elsa Pehrson som senare i en artikel (Quo Vadis?, december 1929) berättade om hur hon diskuterat älvorna med den store författaren under hans besök i Stockholm. Elsa Pehrson, som jag tyvärr inte vet något mera om, fick då veta att Sir Arthur kunde tänka sig att älvorna på flickornas bilder kunde leva i en annan ”vibration” och därmed vara osynliga för våra ögon. Att de trots det syntes på bilderna och även för flickorna nämnde han inget om.

”Det är svårt för oss att fatta vad det framtida resultatet kommer att bli, om vi verkligen lyckas bevisa att det på vår planet existerar en befolkning, som är lika talrik som vår egen ras. Som lever sitt liv på sitt eget vis och som är skild från oss endast genom en olikhet i vibration,” spekulerade Conan Doyle för Elsa Pehrson.

Som så ofta i sådana här sammanhang använde sig Conan Doyle av till synes vetenskapliga argument när han försvarade sina idéer. Han påpekade att vetenskapen nog i framtiden skulle kunna uppfinna ett slags glasögon ”med förmåga att transformera vibrationerna, så att vi alla bli i stånd att se”.

Men att förutspå en uppfinning som ska kunna se något som man inte ens vet om det finns är egentligen bara ett sätt att vilseleda läsaren.

Sir Arthur använde hela sin auktoritet till att marknadsföra och att gå i god för de unga flickornas bilder. Han skulle till och med komma att skriva en bok om dem, ”The Coming of the Fairies”, 1922. Älvor var något som han själv trodde på liksom en hel del annat, inte minst möjligheten att komma i kontakt med döda. Conan Doyle hade besökt sin första föreläsning om spiritism 1880 och sedan kommit att bli starkt troende på att det fanns makter utanför den fysiska världen.

Istället för att själv utnyttja den kritiska blick som han utrustade sin hjälte Sherlock Holmes med lät Sir Arthur sig själv styras av sin egen övertygelse – sin tro istället för vetande. Det är lätt att tro att den som frambringat en sådan genial detektiv som Holmes också själv måste ha besuttit en del av dennes skarpa intellekt.

1978 upptäcktes att älvorna på fotografierna var identiska med teckningar som fanns i en bok från 1915, ”Princess Mary’s gift book”. När Elsie och Frances, som då var äldre damer, konfronterades med uppgiften några år senare erkände de att de hade förfalskat sina bilder genom att helt enkelt klippa ut teckningarna och posera med dem i trädgården. Märkligt nog fortsatte Frances att hävda att även om bilderna var bluff så hade de faktiskt sett älvor i trädgården och att den bild som visade en trädgårdstomte faktiskt var äkta.

Men då var
Sir Arthur död sedan länge.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Hej, Clas! På tal om älvor, kolla in denna länk: http://www.forteantimes.com/features/articles/3016 /straight_from_the_horses_mane.html <br/>På tal om älvor - kan det vara älvor som varit framme och gjort flätor i hästarnas man? Andra gissar på utomjordingar. Åter andra på Bigfoot. Kanske något för dig att blogga om?

Bengt Bengtsson, 21:01, 7 mars 2010. Anmäl

Om detta stämmer borde det inte sorteras in under rubriken paranormalt. Det minsta man kan begära av den typen av fenomen är väl att de framstår som helt oförklarliga utifrån vår traditionella verklighetsuppfattning? Har jag rätt?

Aroma, 14:20, 10 september 2009. Anmäl

Här kommer resten av texten. <br/>Ines Uusman så tänkte jag bidra med ett till. Det var chefen för det tyska patentverket som någon gång i slutet av artonhundratalet uttalade att verket lika gärna kunde läggas ner då allting som gick att uppfinna redan hade uppfunnits. <br/>Apropå "älvfotona" så måste jag säga att det var ett bra gjord "bildkomposition" av de båda unga systrarna.

Kaj, 18:45, 22 juni 2009. Anmäl

Tacl för en intressant artikel och blogg. Eftersom sign "Rolf redan tagit upp det klassiska citatet om Internet av

Kaj, 18:38, 22 juni 2009. Anmäl

Jag tror och hoppas att du skojar, Urban - men de som har svårt att hålla isär fakta och världsbild torde lätt missa detta. <br/>Fakta: VoF är politiskt och religiöst neutralt; konsensus (som inte behöver delas av alla) är att klimatförändringarna är ett faktiskt hot; konspirationsteorier är ett typiskt exempel på vanföreställningar som undersöks och motarbetas; och såväl kvinnor som feminister är medlemmar. <br/>Om det finns någon faktabaserad skepsis mot detta så skulle jag gärna ta del av det. Hellre än att kapa Svahns blogg kan vi ta det på forumet: <br/>www.vof.se/forum/

Hexmaster (Webbsida), 09:01, 11 maj 2009. Anmäl

Tack Heisenberg, <br/>jag har kollat lite mer nu och det verkar som om skeptikerrörelsen består av en känslomässigt förkrympt grupp vars politiska sympatier ligger långt höger ut. <br/>Några av de värsta dårarna som härjar på newsmill är med i Vetenskap och Folkbildning - de är t ex rabiata i frågan om klimatförändringarna; dvs, de förnekar dem, och kallar alla som inte gör det för "alarmister"... <br/>De avskyr även feminismen, och allt som luktar vänsterpolitik. <br/>;-)

Urban, 00:34, 11 maj 2009. Anmäl

Hej Clas! <br/>Jag går sista året på gymnasiet och håller på att skriva ett fördjupningsarbete om Plymouthbröderna. Jag läste din bok "Sekter & hemliga sällskap" och fick ut jättemycket av den men jag har ytterligare några frågor och undrar därför om du har nån e-post jag kan kontakta dig på? Vore otroligt tacksam för svar! /Malcolm

Malcolm, 19:47, 10 maj 2009. Anmäl

Jo, så är det att många avfärdar skeptikerrörelsen som världsåskådningsdriven. Ingen försvarar rörelsen utanför den.

Heisenberg, 18:06, 10 maj 2009. Anmäl

Många älskar att avfärda skeptikerrörelsen som ideologiskt driven, men de kan lustigt nog aldrig definiera vilken slags ideologi det skulle röra sig om. Surt sa räven! Det finns en stor bredd av åsikter i rörelsen. Den gemensamma nämnaren är respekt för fakta och sund vetenskaplig metododik.

John, 14:49, 10 maj 2009. Anmäl

Vetenskaplig skepsis och skeptikerrörelsens skepsis har utkristalliserats till två skilda saker. Skeptikerrörelsens skepsis är en en världsåskådningsbaserad skepsis och inte en faktabaserad skepsis och passar därför inte inom vetenskapen. Därför är den i egen rörelse, som kan florera fritt skilt från vetenskapen. Att man sedan vill associera sig till vetenskapen är ett sätt att legitimera sig.

Heisenberg, 12:47, 10 maj 2009. Anmäl