Jorden sjunger

Jorden hummar som om den gick och nynnade på en sång. Varför den gör det är fortfarande ett mysterium. Hummandet, som har liknats vid vibrationerna från en jättelik kyrkklocka, upptäcktes för tio år sedan och förvånar fortfarande vetenskapsmännen. Ljudet går inte att höra med våra öron men seismometrar kan registrera det när det kommer i intervaller om två till fem minuter.

Troligen uppstår det svårhörbara nynnandet genom rörelser i oceanernas enorma vattenmassor i kombination med liknande rörelser i lufthavet. Kanske kan också solen bidra, men frågan är fortfarande öppen. För att göra frågan ännu mer spännande så finns det två olika slags hummanden: ett som rör sig kring jorden som vågor på en vattenyta och en annan som rör sig i höjdled.

Forskare som har studerat fenomenet har jämfört det med att man skulle tänka sig jorden som en pumpa som med jämna mellanrum trycks ihop till en amerikansk fotboll. Fast långt ifrån lika extremt.

Jorden påverkas också av jordbävningar, långt ifrån den plats där själva jordbävningen ägde rum. Ett av de tydligaste exemplen inträffade efter den mycket kraftiga jordbävningen (9,3 på Richterskalan) som orsakade den förödande tsunamin på annandag jul 2004 – då uppstod en märklig effekt på Galapagosöarna, på rakt motsatta sidan av jordklotet. Jorden började pulsera och marken höjde sig med jämna mellanrum ett par centimeter med några sekunders mellanrum.

Att jorden inte är en död stenklump är ett faktum. Liksom att den ger ifrån sig ljud. Men det finns också människor som säger sig höra ett annat slags hummande, ett hummande som kan vara mycket besvärligt att bli av med men som kanske inte har med tinnitus att göra.

I slutet av 1950-talet hörde tiotusentals människor i södra England ett hummande ljud som till slut fick det prosaiska namnet ”The Hum”. Ljudet beskrevs som två mistlurar som försökte överrösta varandra, fast på långt avstånd, medan andra liknade ljudet vid ett par flygplan vars motorer inte var synkroniserade. I flera artiklar i brittisk press berättade Edward Hyams och hans fru i byn Molash (259 invånare) i Kent hur de dag som natt hörde ljudet. Fru Hyams beskrev situationen så här för en reporter på The Evening Standard i augusti 1960:

”Jag har försökt allt för att stänga ute ljudet. Jag har stoppat öronproppar i öronen, virat en yllehalsduk över huvudet, tagit sömntabletter och suttit uppe med boken ’Hur man somnar genom att slappna av’, men inget har hjälpt. Mitt sovrum låter ändå som om jag befann mig inne i en leksakssnurra”

Fru Hyams hade dessutom låtit undersöka öronen men läkaren kunde inte hitta det minsta fel på henne. Däremot visade det sig att hon hade extremt bra hörsel. När hummandet blev känt genom teve och radio fick familjen 400 brev från stora delar av Storbritannien där brevskrivarna klagade på liknande ljud. En möjlig gemensam nämnare var att hummandet hördes högre ju närmare kusten man bodde.

Till slut skrev 5.000 personer på en lista där de protesterade mot ljudet.

Men vad skulle man protestera mot? Den brittiske forskningsministern Lord Hallsham svarade kort och gott att ”oväsendet inte vållades av några av regeringens vetenskapliga apparater”, hur han nu kunde vara så säker på det. Allmänheten spekulerade i att det kunde röra sig om ryska försök att störa den brittiska radiotrafiken, andra menade att det rörde sig hemliga kärnanläggningar under jord. Några skyllde på andra moderna påfund som Hi-Fi-anläggningar för musik.

Under 1970-talet fick hummandet ett lokalt namn, The Bristol Hum, när 800 personer i Bristol plötsligt började klaga över hur de kunde höra det irriterande ljudet. Och sedan har det fortsatt att dyka upp på olika håll. Så sent som den 19 maj i år publicerade BBC en intervju med en kvinna i Leeds som efter att ha hört hummandet i flera år nu allvarligt funderade på att lämna sitt hus. Nu är hummandet inte begränsat till Storbritannien utan har rapporterats allt ifrån Vancouver i Kanada till Auckland på Nya Zeeland.

Också i Sverige
finns det de som störs av The Hum. För några år sedan talade jag med Lennart Branthle i Lindsdal utanför Kalmar som hösten 1992 plötsligt fick höra ett brummande ljud när han och hans fru skulle gå och lägga sig.

– Först var det min fru som fick höra det. Det var mycket svagt men irriterande, som ett dovt brummande, berättade han. Trots att jag slog av huvudströmbrytaren så hörde hon det fortfarande och några dagar senare kunde också jag höra det.

Till slut byggde Lennart Branthle ett mätinstrument som kunde registrera brummandet som visade sig ligga kring 76 Hertz. Med hjälp av den och med bara hörseln upptäckte han att brummandet fanns i princip överallt. Via internet fick paret Branthle några år senare kontakt med andra som drabbats. I Taos i Texas hade flera invånare klagat hos de lokala hälsovårdsmyndigheterna över vad de kom att kalla för The Taos Hum.

Det brittiska hummandet har fortsatt och numera finns organisationen Low frequency noise sufferers association som till och med har en hjälplinje som de som lider av The Hum kan ringa. Samtidigt som spekulationerna nu har gått från kärnkraft till vindkraftverk finns det rader av mera exotiska ”förklaringar” som nästan alla pekar ut den brittiska eller amerikanska militären som boven i dramat. Inte minst vanlig är teorin att det rör sig om atomubåtar som via den superhemliga HAARP-anläggningen i Alaska kommunicerar med varandra. Att The Hum också blivit ett avsnitt i Arkiv X kan knappast förvåna någon.

Den förklaring
som hittills har samlat de flesta forskare är att de personer som drabbats har överkänslig hörsel, liksom fru Hyams hör de helt enkelt för bra. David Baguley, som är läkare  vid Addenbrookes sjukhus i Cambridge, säger till BBC att det är den teori som också han tror på.

”Det kan röra sig om ett kylskåp eller en industrifläkt eller kanske någon tung industri i närheten”, säger han.

Även professor Jonathan Hazell, forskningschef vid The royal national institute for the deaf, är inne på samma spår:

”Vår hörsel förstärker ljud som vi uppfattar som livshotande, som till exempel väsandet från en orm eller baby som gallskriker”, säger han.

Mystiska ljud kan alltså få en förklaring, även om förklaringen inte kan övertyga alla och inte alltid känns heltäckande. Ett fall som verkligen gick att förklara inträffade för några år sedan då brittiska underrättelsetjänsten uppfattade ett svårförklarligt högfrekvent ljud på sina avlyssningsapparater. Signalen kom via en signalspaningsstation i Scarborough i nordöstra England och liknade inget som den erfarna avlyssningspersonalen hade hört förut. Teorierna om vad det kunde vara som orakade dem spände över allt från utländska spioner till signaler från utomjordingar.

Det märkliga var att signalen enbart kunde höras på dagen och att den enbart kunde uppfattas av stationen i Scarborough. När tekniker skickades till platsen upptäcktes orsaken till ljudfenomenet: en bagge som kliade sina horn mot några av underrättelsetjänstens master.

Annons:

Dela med dina vänner

  • 1
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Björn Ranelid författaren har ett högfrekvent ljud i huvudet. Kanske kan platsa under paranormalt.

Marie, 18:00, 11 oktober 2009. Anmäl

Vad är vetenskap? <br/>Exakt naturvetenskap i modern mening anses ofta ha startat med Galileo Galilei. Han insåg att teorier måste testas med hjälp av observationer och experiment. Det är därför lätt att skilja verkliga forskare från crackpots. Riktiga forskare välkomnar och uppmuntrar ett testande och ifrågasättande av deras forskningsrön, medan konspirationsteoretiker och andra stolpskott gör allt för att man inte ska testa deras hypoteser utan tro på deras ord (eftersom deras ”gudomliga teori” som ”förklarar allt” annars snart skulle rämna i sömmarna.) <br/>Tyvärr finns det även folk inom den vetenskapliga världen som själva misstolkar dess grundidé. Tillhör man inte den rätta vetenskapliga dogmen för dagen har man ofta mycket svårt att göra sig hörd och gällande. Vetenskapen är alltså minst lika känslig för trender och modenycker ... <br/>Läs mer här http://www.funphysics.se/Vetenskap.htm

Johan Hansson (Webbsida), 11:55, 6 oktober 2009. Anmäl

Måste säga att jag var grymt skeptiskt till den här bloggen, med tanke på att ordföranden i UFO-Sverige (minst sagt kufiskt) skulle skriva om "fenomen". Men jag måste då också erkänna att jag finner den riktigt intressant. Det mesta av nyheterna går att lista ut någon vecka i förväg om man läser mycket nyheter i många tidningar, men här tas det upp saker som man ibland funderat över men som inte har ett sensationellt värde stort nog för större rubriker. Det är skönt. Lite som vetenskapstidskrifterna, en blandning av filosofi och naturvetande.

David, 11:03, 24 augusti 2009. Anmäl

Fredrik, det du vill att Clas ska skriva om hör väl närmast hemma inom ramen för forskning om männsikans psykologiska tillkortakommanden och (kanske) förmågor.

Amonra, 15:16, 20 augusti 2009. Anmäl

Cilla. Det som Clas börjar skriva om hör väl närmast hemma inom ramen för geologisk forskning. Sedan finns det ett område som handlar om hur vårt hörselsinne fungerar och inte fungerar, tinnitus etc i samspelet med vår tekniska kultur. Men varför Clas blandar ihop detta med högfrekventa förmodligen elektromagnetiska signaler på underrättelsetjänstens avlyssningsapparatur verkar milt sagt lite förvirrat.

Fredrik, 12:37, 20 augusti 2009. Anmäl

Jag förstår inte "Kalle", detta är ju en väldigt intressant och spännande gåta väl värd att komma med i denna blogg. Det är ju inte du som bestämmer vad som är märkligt eller inte. <br/>Vi andra som också läser dessa bloggar måste ju också få tycka och förundras.

Cilla, 12:13, 18 augusti 2009. Anmäl

Ytterligare en av Clas desinformerande texter. Att det finns fenomen som inte är till fullo förklarade är väl knappast någon nyhet eller något som riktigt hör hemma inom ramen för denna blogg. Snälla Clas, ta upp saker som är intressanta. Söla inte ner cyberrymden med detta kvalificerade skitsnack!. Det finns riktiga och viktiga gåtor. Gissar att du vill leda blickarna bort från dessa. Tack!

Kalle, 02:20, 16 augusti 2009. Anmäl

Själv trodde jag att jag hörde "The Hum" för ett år sedan. Men det visade sig att det enerverande ljudet kom från ett elektronikföretag i huset och de testkörde sina prylar på nätterna. De nekade naturligtvis, men när kommunen kom dem på spåren blev det tvärtyst. Så jag tror på en naturlig förklaring. Men vissa människor kan p.g.a hörselskador bli mer känsliga för dessa typer av lågfrekventa ljud och därmed lättare höra dem.

Fjodor, 15:07, 2 augusti 2009. Anmäl

Här är en dokumentär om några som lider av "The Hum" : http://www.dailymotion.com/video/x8u6xe_mystery-hu m_shortfilms <br/>Det ges några ljud-exempel så man får veta hur dom uppfattar det. <br/>Efter ett besök i en gruva så hävdar en av dom att ljudet upplevs mycket starkare och påtagligare under jord. <br/>PS:För övrigt, Skeptiods- Brian Dunnings avfärdande av fenomenet är inte direkt några nyheter, sånt gör han på löpande band, reflexmässigt.

Stryder, 00:33, 23 juni 2009. Anmäl

Jag tycker det är tämligen uppenbart att jordklotet är ett levande väsen. Det förstod redan tidigare civilisationer, men vi har "glömt bort" det. Du får vi hela tiden indikationer på att så är fallet. Detta ställer klimatfrågan i en annan dager. Det måste ju då vara jordklotet som bestämmer över oss och inte tvärtom. Det är precis samma förhållande som att vi bestämmer över vår kropp och inte tvärtom, men att vi ibland äter saker som vi inte mår bra av.

Expo, 12:16, 19 juni 2009. Anmäl