Jorden sjunger

Jorden hummar som om den gick och nynnade på en sång. Varför den gör det är fortfarande ett mysterium. Hummandet, som har liknats vid vibrationerna från en jättelik kyrkklocka, upptäcktes för tio år sedan och förvånar fortfarande vetenskapsmännen. Ljudet går inte att höra med våra öron men seismometrar kan registrera det när det kommer i intervaller om två till fem minuter.

Troligen uppstår det svårhörbara nynnandet genom rörelser i oceanernas enorma vattenmassor i kombination med liknande rörelser i lufthavet. Kanske kan också solen bidra, men frågan är fortfarande öppen. För att göra frågan ännu mer spännande så finns det två olika slags hummanden: ett som rör sig kring jorden som vågor på en vattenyta och en annan som rör sig i höjdled.

Forskare som har studerat fenomenet har jämfört det med att man skulle tänka sig jorden som en pumpa som med jämna mellanrum trycks ihop till en amerikansk fotboll. Fast långt ifrån lika extremt.

Jorden påverkas också av jordbävningar, långt ifrån den plats där själva jordbävningen ägde rum. Ett av de tydligaste exemplen inträffade efter den mycket kraftiga jordbävningen (9,3 på Richterskalan) som orsakade den förödande tsunamin på annandag jul 2004 – då uppstod en märklig effekt på Galapagosöarna, på rakt motsatta sidan av jordklotet. Jorden började pulsera och marken höjde sig med jämna mellanrum ett par centimeter med några sekunders mellanrum.

Att jorden inte är en död stenklump är ett faktum. Liksom att den ger ifrån sig ljud. Men det finns också människor som säger sig höra ett annat slags hummande, ett hummande som kan vara mycket besvärligt att bli av med men som kanske inte har med tinnitus att göra.

I slutet av 1950-talet hörde tiotusentals människor i södra England ett hummande ljud som till slut fick det prosaiska namnet ”The Hum”. Ljudet beskrevs som två mistlurar som försökte överrösta varandra, fast på långt avstånd, medan andra liknade ljudet vid ett par flygplan vars motorer inte var synkroniserade. I flera artiklar i brittisk press berättade Edward Hyams och hans fru i byn Molash (259 invånare) i Kent hur de dag som natt hörde ljudet. Fru Hyams beskrev situationen så här för en reporter på The Evening Standard i augusti 1960:

”Jag har försökt allt för att stänga ute ljudet. Jag har stoppat öronproppar i öronen, virat en yllehalsduk över huvudet, tagit sömntabletter och suttit uppe med boken ’Hur man somnar genom att slappna av’, men inget har hjälpt. Mitt sovrum låter ändå som om jag befann mig inne i en leksakssnurra”

Fru Hyams hade dessutom låtit undersöka öronen men läkaren kunde inte hitta det minsta fel på henne. Däremot visade det sig att hon hade extremt bra hörsel. När hummandet blev känt genom teve och radio fick familjen 400 brev från stora delar av Storbritannien där brevskrivarna klagade på liknande ljud. En möjlig gemensam nämnare var att hummandet hördes högre ju närmare kusten man bodde.

Till slut skrev 5.000 personer på en lista där de protesterade mot ljudet.

Men vad skulle man protestera mot? Den brittiske forskningsministern Lord Hallsham svarade kort och gott att ”oväsendet inte vållades av några av regeringens vetenskapliga apparater”, hur han nu kunde vara så säker på det. Allmänheten spekulerade i att det kunde röra sig om ryska försök att störa den brittiska radiotrafiken, andra menade att det rörde sig hemliga kärnanläggningar under jord. Några skyllde på andra moderna påfund som Hi-Fi-anläggningar för musik.

Under 1970-talet fick hummandet ett lokalt namn, The Bristol Hum, när 800 personer i Bristol plötsligt började klaga över hur de kunde höra det irriterande ljudet. Och sedan har det fortsatt att dyka upp på olika håll. Så sent som den 19 maj i år publicerade BBC en intervju med en kvinna i Leeds som efter att ha hört hummandet i flera år nu allvarligt funderade på att lämna sitt hus. Nu är hummandet inte begränsat till Storbritannien utan har rapporterats allt ifrån Vancouver i Kanada till Auckland på Nya Zeeland.

Också i Sverige
finns det de som störs av The Hum. För några år sedan talade jag med Lennart Branthle i Lindsdal utanför Kalmar som hösten 1992 plötsligt fick höra ett brummande ljud när han och hans fru skulle gå och lägga sig.

- Först var det min fru som fick höra det. Det var mycket svagt men irriterande, som ett dovt brummande, berättade han. Trots att jag slog av huvudströmbrytaren så hörde hon det fortfarande och några dagar senare kunde också jag höra det.

Till slut byggde Lennart Branthle ett mätinstrument som kunde registrera brummandet som visade sig ligga kring 76 Hertz. Med hjälp av den och med bara hörseln upptäckte han att brummandet fanns i princip överallt. Via internet fick paret Branthle några år senare kontakt med andra som drabbats. I Taos i Texas hade flera invånare klagat hos de lokala hälsovårdsmyndigheterna över vad de kom att kalla för The Taos Hum.

Det brittiska hummandet har fortsatt och numera finns organisationen Low frequency noise sufferers association som till och med har en hjälplinje som de som lider av The Hum kan ringa. Samtidigt som spekulationerna nu har gått från kärnkraft till vindkraftverk finns det rader av mera exotiska ”förklaringar” som nästan alla pekar ut den brittiska eller amerikanska militären som boven i dramat. Inte minst vanlig är teorin att det rör sig om atomubåtar som via den superhemliga HAARP-anläggningen i Alaska kommunicerar med varandra. Att The Hum också blivit ett avsnitt i Arkiv X kan knappast förvåna någon.

Den förklaring
som hittills har samlat de flesta forskare är att de personer som drabbats har överkänslig hörsel, liksom fru Hyams hör de helt enkelt för bra. David Baguley, som är läkare  vid Addenbrookes sjukhus i Cambridge, säger till BBC att det är den teori som också han tror på.

”Det kan röra sig om ett kylskåp eller en industrifläkt eller kanske någon tung industri i närheten”, säger han.

Även professor Jonathan Hazell, forskningschef vid The royal national institute for the deaf, är inne på samma spår:

”Vår hörsel förstärker ljud som vi uppfattar som livshotande, som till exempel väsandet från en orm eller baby som gallskriker”, säger han.

Mystiska ljud kan alltså få en förklaring, även om förklaringen inte kan övertyga alla och inte alltid känns heltäckande. Ett fall som verkligen gick att förklara inträffade för några år sedan då brittiska underrättelsetjänsten uppfattade ett svårförklarligt högfrekvent ljud på sina avlyssningsapparater. Signalen kom via en signalspaningsstation i Scarborough i nordöstra England och liknade inget som den erfarna avlyssningspersonalen hade hört förut. Teorierna om vad det kunde vara som orakade dem spände över allt från utländska spioner till signaler från utomjordingar.

Det märkliga var att signalen enbart kunde höras på dagen och att den enbart kunde uppfattas av stationen i Scarborough. När tekniker skickades till platsen upptäcktes orsaken till ljudfenomenet: en bagge som kliade sina horn mot några av underrättelsetjänstens master.