”ISS” seglade fram över himlen

Vinkade åt Christer Fuglesang i morse. Men jag såg inte om han vinkade tillbaka.

Tidigt på måndagsmorgonen svensk tid dockade rymdfärjan ”Discovery” med rymdstationen ”ISS”. Själv krånglade jag mig upp klockan 03 och kikade mot skyn från vårt garagetak. Men sikten var skral och en stund senare gav jag mig in till stan för att från ett annat, och betydligt högre, tak i Marieberg kunna spana när rymdstationen ”ISS” seglade fram över himlen under några minuter. Minuterna tidigare hade rymdfärjan ”Discovery” med Christer Fuglesang och hans astronautkollegor dockat med rymdstationen.

Det var en häftig känsla att se den starkt lysande punkten dyka upp ur jordskuggans mörker för att under nästan fem minuter röra sig från väster mot öster. Ni kan se spåret efter ”ISS” på min bild här ovan. Jag stod där tillsammans med amatörastronomen Peter Rosén som medan jag var på väg till honom också hade sett ”ISS” passera 90 minuter tidigare. Det är så lång tid det tar för rymdstationen att göra ett varv runt jorden.

Peter, som ni kan se på bilden här nedan, hade hoppats kunna se när ”Discovery” var på väg att docka med ”ISS” men eftersom dockningen genomfördes före tidtabell så var de två redan sammankopplade när de dök upp över Stockholms horisont klockan 03.04.

Den som vill kan försöka upptäcka ”ISS” i morgon tisdag. Sedan är det nog för sent. Rymdstationens bana är sådana att den kommer allt längre ned mot horisonten för varje dag för att försvinna från vår svenska horisont. Men klockan 03.29 i morgon bitti dyker den upp som en mycket ljusstark stjärna i sydost om inte molnen ställer till det. Tre minuters enare är den borta igen.

Fuglesang själv verkar ha funnit sig snabbt till rätta i rymden. På Rymdkanalen skriver han:

”Andra dagen i rymden och man känner som riktigt hemma. Som en gammal rymdräv :-) Det är härligt roligt att bara glida fram och sakta snurra runt i tyngdlösheten. T.o.m. toalettarbetet har varit enklare, kanske både huvud och mage jobbar bättre den här gången:-)”

Ta chansen att kika på ”ISS”. Även om det kräver en hyfsat tidig väckning. Skulle ni missa rymdstationen kan ni alltid trösta er med Venus som lyser riktigt starkt i öster på morgonkvisten. Eller vänta tills rymdstationen dyker upp igen den 11 september (klockan 20.53). Men då är Christer Fuglesang tillbaka på jorden igen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Helene: Någonting måste väl även en skeptiker få tro på? Annars blir det ju olidligt......

Yngve, 23:30, 10 oktober 2009. Anmäl

Hej Clas! Hur kommer det sig att du tror på liv i rymden? Det finns ju inga bevis för det. <br/>Ska man tro saker? Är det för att forskarna tror på liv i rymden nu, vilket de inte gjorde för några decennier sedan? Finns det många nazister och sådana inom new-age som tror på liv i rymden? <br/>Bra att du bekämpar dom!

Helene, 09:44, 23 september 2009. Anmäl

Vore det inte märkligare om ISS plötsligt bara ramlade ner i stället för att segla på i sin omloppsbana?

Anders, 13:49, 10 september 2009. Anmäl

Det är anmärkningsvärt att Clas tycker att denna text passar i Märklighetsbloggen.

Kenneth, 16:38, 4 september 2009. Anmäl

test, sorry!

test, 23:07, 2 september 2009. Anmäl

Synd att inte NASA anger kompassriktning i gradtal, där färjan kommer upp och ner!

JON, 09:52, 31 augusti 2009. Anmäl

Jag tycker att det hade varit roligt om man skulle gjort något slags event, där man kunde ha samlats några stycken på nåt bra högt ställe, gärna med nån amatörastronom som kan peka så man vet vad man ska kolla på. Att stå ensam mitt i natten och speja och inte veta var man ska kolla är inte så kul, men om man är några stycken och har varm choklad och mackor skulle det kunna vara riktigt mysigt. Särskilt om man skulle skicka informationen till Fuglesang på något sätt, att kl. xx.xx så kommer ett gäng i Stockholm stå och vinka till honom och de andra.

Julia, 07:04, 31 augusti 2009. Anmäl

Tror inte Clas Svan vinkade, alltså brydde de sig inte om att titta helt enkelt.

:), 06:54, 31 augusti 2009. Anmäl

Nu syns spåren på månen

Bilderna som skulle övertyga tvivlarna om att vi (människan!) faktiskt har satt sina fötter på månen har börjat ramla in under sommaren. Bilderna kommer från månsonden Lunar Reconnaissance Orbiter, LRO, och många av er kanske redan har sett dem men för mig som levt i kappsäck den senaste månaden var de nya. Så varför inte visa upp en av dem här nedan.

Bilden föreställer landningsplatsen för Apollo 14 där astronauterna Alan Shepard och Edgar Mitchell vandrade omkring under några timmar i februari 1971. De båda genomförde två längre vistelser på månytan där de utförde en serie experiment och samlade in 45 kilo sten från marken. Och så hann Alan Shepard med att slå det första golfslaget på månen. (Bollen åkte ”miles and miles and miles” enligt Shepard – en hyfsad överdrift).

Så vad syns då på bilden från LRO? Jo, två saker. Dels den kvarlämnade underdelen till månlandaren som kom att fungera som startplattform när ”Antares” lyfte som syns som en svart fläck något under mitten på bilden. Men också fotspåren efter de två astronauterna och deras vagn som de drog efter sig under sin vandring syns tydligt.

Bilden nedan föreställer ett område som är cirka 800 meter på höjden. Där kan man se två av astronauternas utflykter, en av dem nedåt i bild och den andra uppåt när de gick de 1.400 meterna mot kratern Cone. Jag har vänt originalbilden 90 grader för att få plats med så stor bild som möjligt.

Kommer någon som tvivlar på att vi har varit på månen att låta övertyga sig om att vi faktiskt har varit där efter att ha sett bilden nedan? Knappast. Photoshop har nog ställt till det alldeles för mycket för att en bild ska övertyga numera.

Min personliga inställning är att människan har landat på månen. Dessutom har jag själv pratat med Edgar Mitchell, en av de två som skapade spåren på bilden här intill, och jag har ingen anledning att betvivla att han verkligen har varit där. Hans ilska mot dem som tvivlar är också nog så äkta, det kan jag garantera.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Jaha, och min "personliga inställning" är att jorden är rund. Det finns ingen anedning att försöka framstå som diplomatisk genetemot idiotiska åsikter. Ett bättre bevis är väl i så fall att man dagligen med laser mäter avståndet till månen genom att låta strålen studsa tillbaka från den reflektor man satt upp på månen, men OK, konspiratoriska hjärnor utan kunskap om hur flaggor rör sig i vaccum, utan kunskap om hur vinkeln på skuggor i vidvinkelfoton blir osv. är nog inte så lätta att övertyga.

Gustaf, 20:47, 1 oktober 2009. Anmäl

Har ingen anledning att tro att dessa bilder är fejkade. Men att de visar det du påstår Clas bygger bara på den information du lämnar. Tittar du på denna bild utan förhandsinformation kan man inte sluta sig till detta. Jämför med andra suddiga bilder.......

Dagsländan, 16:06, 16 september 2009. Anmäl

Bortsett från allting annat. Jag tvivlar inte att människan varit på månen. Men hur kan du garantera att Edgar Mitchell talar sanning utifrån hans ilska? Dessutom påstår ju Mitchell Cooper m fl astronauter att ufo finns och är utomjordiska, vad är det som gör att du vet att dom ljuger då?

Aroma, 14:12, 10 september 2009. Anmäl

I Gunnarskog Värmland kom förstås en timmerlastbil på väg att hämta biomassa norrut mot norska gränsen ,med sina starka strålkastare mot mej, precis när Fuglesang kom upp på himlen och når STS-128 hade hunnit halvvägs och jag trodde att jag inget skulle få se, så syntes dom mycket starkt.

JON, 09:46, 31 augusti 2009. Anmäl

Hej! Varför inte ta en titt på Christer & Co månda 03.05 lågt i sydost eller bättre 04.36 - 04.38 från sydväst till syd-sydost. Ser du två lysen är det ISS + Discovery! Det var väl intressant! sa Nattugglan

Nattugglan, 13:35, 30 augusti 2009. Anmäl

Välkommen tillbaka från semestern! Få fart på bloggen igen, jag vill ha något intressant att läsa. :)

Hetavax, 08:41, 26 augusti 2009. Anmäl

Det var Apollo 15 som hade med sig en "månbil", som man använde ca 3 dagar på månen. Apollo 14 hade bara en liten kärra med sig som astronauterna drog för hand.

Amonra, 23:18, 24 augusti 2009. Anmäl

Vart är månbilen ? borde inte den synas, och spåren efter den? Apollo 14 ska ha haft en månbil med sig.

Johan, 22:38, 24 augusti 2009. Anmäl

MMM,det er Nasa, der har manipuleret, for det er en Nasavideo. Så man må spørge, fråga, hvorfor Nasa har manipuleret?

Ole Buus, 14:44, 24 augusti 2009. Anmäl

Julia Espinosa: ?

Kalmar, 14:34, 24 augusti 2009. Anmäl

Ubåtar och ”ubåtar”

Vertolhelikoptrarna fyllde luften med sina omisskännliga flappande ljud och ute på fjärden syntes flera av marinens fartyg patrullera. I inloppet till fjärden låg ett nät som skulle hindra angriparna från att komma ut. Fångad i säcken, så var det tänkt.

Ubåtsjakter har sin egen dramaturgi och den i Töre sensommaren 1983 var inget undantag. Här fanns alla ingredienser: trovärdiga vittnen, tystlåtna militärer och nyhetshungrande journalister. Och kanske en ubåt.

Eller kanske inte.

Vi var ett helt kompani med journalister som slogs om de bästa bitarna. Det gällde att varje dag hitta nya vittnen och att försöka få fram nya uppgifter. Den tidning som jag själv arbetade på, Norrbottens-Kuriren, hade flera sidor dagligen om jakten på den främmande ubåten. Lokalkonkurrenten NSD var inte sämre, liksom lokalradion, Nordnytt, Ekot, TT, Aftonbladet, Expressen… Alla hoppades vi på att den här jakten skulle ge beviset som alla hade väntat på sedan U137 gick på grund 1981. Beviset för att ryssarna skickade ubåtar djupt in i svenska farvatten.

Det var ju det budskapet som våra politiker hade skickat till oss och omvärlden.

En dag intervjuade jag tre personer som alla kunde svära på att de sett ett föremål röra sig under vattenytan med ett tydligt V-format vågskvalp på ytan. De kunde se föremålet under mer än en minut och alla var säkra på sin sak. Det var bara ett problem. Vattendjupet på platsen var inte många meter. En ubåt, hur mini den än kunde vara, hade ingen möjlighet att röra sig där.

Vid ett tillfälle satt jag i bilen nere i Luleå då jag fick höra lokalradions reporter med andan i halsen berätta om hur vertolhelikoptrarna hovrade över ett okänt föremål ute på vattnet. Insatsen verkade nära. Vilken minut som helst kunde de börja släppa sjunkbomber. Jag trampade gasen i botten och körde de 50 kilometerna till Töre för att inte missa något. När jag kom fram fanns inte en helikopter i sikte. Allt var lugnt och det visade sig att reportern hade fejkade det hela för att få lite spänning i sändningen.

Militären hittade aldrig någon ubåt i Törefjärden och frågan är om man gjorde det någon annanstans heller under de år som jakterna fortsatte. Det talas om 16.000 iakttagelser, alltså 16.000 personer eller grupper av personer ansåg att det de hade sett motiverade en rapport till försvaret. När jag talar med dem som var med och analyserade allt detta material så stannar siffran över riktiga ubåtar på mellan 5 och 25.

När jag läser Mathias Mossbergs bok ”I mörka vatten” (Leopard) så hävdar den tidigare ambassadören att de ubåtar som verkligen var ubåtar inte kom från Sovjet utan från väst. Visserligen är boken oroväckande fri från källhänvisningar och bristen på namn sticker i ögonen men man kommer inte ifrån att Mossberg sätter fingret på en öm punkt: Politikernas förhållande till fakta verkar inte ha haft mycket med källkritik att göra. Frågorna kring ubåtskränkningarna är många och svaren i mångt och mycket hemligstämplade.

Mossberg menar att svenska folket förts bakom ljuset i alla år. Inte minst av den nuvarande utrikesministern Carl Bildt som under 80-talet byggde sin politiska karriär på att ryska ubåtar kränkte svenska vatten. Bildt vill ogärna tala om det som hänt och kollegor till mig som har försökt få svar har mötts av tystnad.

Mitt i allt detta måste man fråga sig hur denna enorma hysteri kunde uppstå. Det är inte utan att jag ser stora likheter med ufofenomenet. När det gäller ufo talar man om en rest på mellan 5 och 10 procent internationellt, alltså det som återstår sedan misstolkningarna rensats bort. När det gäller ubåtarna hamnar vi på tiondelar av procent. Och vi vet inte ens om dessa stackars tiondelar var verkliga ubåtar de heller eller om de bara är just ”bra observationer” av något som av allt att döma var ett fysiskt fenomen.

Under några
år såg svenska folket ubåtar i varje vågskvalp. I dag är det ingen som rapporterar dem längre. Hur kommer det sig?

När jag dyker ned i gamla 1800-talstidningar, som jag har för vana att göra, så är det lätt att hitta liknande hysterier. För mer än 100 år sedan såg folk i delar av USA flygande ormar fara fram över himlen. Rapporterna duggade tätt under några dagar men avtog sedan. Varför? Några flygande ormar var det nog inte (om nu inte aztekernas befjädrade gud Quetzalcoatl eller mayafolkets Kukulcan hade återvänt som hastigast) även om de som såg dem var nog så övertygade när det väl hände.

Oavsett vad man tror om 80-talets ubåtar så kommer man inte ifrån att nästan alla observationer var av något annat än av verkliga undervattensfarkoster.

För några dagar sedan avhemligade det brittiska försvarsdepartementet ytterligare fyra tusen sidor ufodokument och det totala antalet uppgår nu till över 10.000. Intresset var enormt och under de första 24 timmarna loggade 240.000 personer runt om i världen in på det brittiska nationalarkivets hemsida för att tanka ned materialet. Sedan de första dokumenten släpptes i maj 2008 har två miljoner nedladdningar gjorts från sajten, konstaterar mannen bakom frisläppandet, ufologen och professorn David Clarke.

Också här finns rader av rapporter där människor är helt säkra på att det de har sett var en fysisk farkost. Men vad? Svaren i de brittiska dokumenten är kanske inte så självklara som de ufointresserade, inklusive mig själv, skulle önska. För varje enskilt fall återstår det ytterligare arbete innan frågetecknen kan rätas ut. För ett okänt – ett ufo – är trots allt inget svar utan bara början på en fortsatt väg mot identifiering. Samma sak gäller för ubåtarna.

När det gäller ufon och ubåtar rör vi oss i samma grumliga vatten. Oftast har vi bara människors vittnesmål att gå på och i de fall som det finns radarbilder eller sonardetektionerna är det människor som ska tolka dem. Och en människa ser ofta helt andra saker än en annan. Ingen av oss är objektiv eller neutral, vi bär alla med oss våra förutfattade meningar och en viss enögdhet som påverkar våra bedömningar. Ibland självvald för att nå politiska resultat.

Detta sagt så måste vi givetvis fortsätta att undersöka dessa intressanta rapporter. För både ubåtsfrågan och ufofenomenet har med all säkerhet saker att lära oss. Inte minst om oss själva. Kanske också om ett fysiskt fenomen.

PS: För er som undrar varför bloggen varit oroväckande avsomnad under en längre tid så kan jag bara skylla på en lång och trevlig semester som bland annat tillbringades i Australien. Utan dator. Kan rekommenderas.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Jämförelsen med ufo haltar. Läs inledningen på t ex COMETArapporten, där finns uppgifterna från militären själv, piloten är vittne, här handlar det inte om skuggor och vågskvalp utan saker som lyser så intensivt att cockpit lyses upp, andra piloter ser händelsen på avstånd och radarobservatören på marken kan verifiera. Jämförelsen med ubåtsjakten är tämligen långsökt för den som är lite påläst.

Dagsländan, 16:11, 16 september 2009. Anmäl

Ubåtar är verkligen konstiga båtar. Men varför sorteras den här texten in under "Konstigheter" och inte "Ufo" när det verkar handla mer om hur svårtolkade alla radarekon som ufo lämnar efter sig är?

Aroma, 14:08, 10 september 2009. Anmäl

Tiden det begav sig var jag djupröd socialist, och i vår grupp rådde det inget som helst tvivel om att det, OM det var ubåtar, var Amerikanska U-båtar som invaderat kusterna. <br/>Är numera ytterst svagt rosafärgad socialist, men tror fortfarande det.

Roger, 18:06, 29 augusti 2009. Anmäl

Ja Ole Buus, det är ganska vanligt med visioner och auditioner. Det är bara att läsa lite psykologi och om vår hjärna så finner du att det kan vara som teppa skriver.

Amonra, 22:40, 24 augusti 2009. Anmäl

Hej, Hans-Owe! <br/>Jag svarar gärna - du behöver inte be på dina bara knän :-) <br/>Man måste skilja på den så kallade Roswellkraschen och den film av en påstådd obduktion av varelser som skulle ha befunnit sig ombord på det störtade rymdskeppet. Filmen är sedan flera år inte bara bevisad som en bluff utan personer som var med under inspelningen har också trätt fram och erkänt att det hela bara var fejkat. Den kan vi lägga helt åt sidan. Historien om Roswell är lite mera komplicerad och det finns ingen möjlighet att svara kort. Jag får helt enkelt återkomma.

Clas Svahn, 13:53, 24 augusti 2009. Anmäl

Dessutom gør jeg opmærksom på, teppa, at du generaliserer, så jeg kan inte yde dine ord respekt. Skaber din hjerne saker, du inte ser? -----> ? <br/> mvh. Ole Buus

Ole Buus, 13:13, 24 augusti 2009. Anmäl

En sak som jag fått reda på på senare år är dessutom att vittnen är ganska otillförlitliga. Dvs hjärnan skapar saker man inte sett etc. Det är tydligen ett stort problem när det gäller mordutredningar etc.

teppa, 12:56, 24 augusti 2009. Anmäl

¤ <br/>Ufoer findes! - De er bekræftet af astronauter, militær, piloter, politi. <br/>Aliens findes! - Beviset er her i form af et link til en Nasa video. Værsågod, vi skriver 1969. Se den lille alien sammen med Armstrong. Buzz Aldrin var endnu ikke kommet ud på månen. <br/>http://www.youtube.com/watch?v=HCt1BwWE2gA&NR=1 <br/>Militære vidner, plus Werner von Braun, findes her: <br/>www.igap.dk/vidner.htm <br/> mvh. Ole Buus

Ole Buus, 12:26, 24 augusti 2009. Anmäl

Hej Claes - och välkommen tillbaka... <br/>Jag har frågat tidigare, och nu gör jag det igen, apropå UFO:n: Vad har du för uppfattning om Roswell-händelsen? <br/>Håll med om att den markant skiljer sig från de flesta andra. Dels genom mer "trovärdiga" vittnesberättelser, men främst pga omfattande "bildbevis" (även rörliga sådana). För ett antal år sedan visades t o m en dokumentär i ärendet på SVT, och idag cirkulerar ett flertal filmsnuttar på t ex Youtube. <br/>Jag tror egentligen inte alls på UFO:n, vilket klart framgår om man studerar min blogg, men Roswell-händelsen är mycket förbryllande. Jag ber dig nu på mina "bara knän": Vad tror du?

Hans-Owe Dorfh (Webbsida), 10:34, 24 augusti 2009. Anmäl

Ubåtsjakterna har dött ut därför att vi har monterat ner vår flotta så att den inte klarar av att utreda anmälningarna längre. Detta har fått intresset att sjunka hos allmänheten...

Niklas, 19:21, 23 augusti 2009. Anmäl