Baserad på en sann historia

Ska man locka folk att gå på bio eller läsa en bok så ska den grunda sig på en sann historia. Inget är mera kittlande än att veta att det man ser skådespelarna spela upp på vita duken faktiskt också har inträffat i verkligheten.

Nu är det ju si och så med verklighetsanknytningen när det gäller de flesta filmer. För är de för nära verkligheten blir det ofta trista och det där spänningsmomentet som får oss att punga ut med inträdet eller lägga upp kreditkortet för en dvd-hyra vill inte infinna sig.

Därför påstår inte filmmakarna att historien ”är  sann” utan att den ”bygger på” eller ”baseras på” en sann historia. Då blir manöverutrymmet snabbt större. Då räcker det faktiskt att själva händelsen har inträffat, sedan kan regissören i princip göra vad han vill med sin historia.

Det finns också en annan variant som den nu bioaktuella ”The way back” (som Mårten Blomkvist gav en tvåa i DN i fredags) använder sig av. ”Baserad på en memoarbok” heter det där. Filmen beskriver ett antal män som rymt från ett Gulagläger i Sibirien och deras minst sagt strapatsrika vandring över den sibiriska tundran, genom Mongoliet, över Gobiöknen och vidare över Himalaya till Indien.

Låter det häpnadsväckande långt? Det kan bero på att boken (”Flykten från Stalins läger”) som filmen bygger på är en bluff och avslöjades som sådan redan 2006 i ett program i BBC. Sveriges Radios korrespondent Kjell Albin Abrahamson berättade om detta på DN Kultur den 14 december samma år. Den som avslöjade det hela, BBC-reportern Tim Whewell, kunde visa att bokens författare, polacken Slavomir Rawicz, visserligen suttit i ett av Stalins vidriga Gulagläger men att han frigivits 1942 och aldrig behövt fly över huvud taget.

Boken har sålt i mycket stora upplagor och finns i Sverige både som inbunden och i pocket. I pocketupplagan från 2007 har Kjell Albin Abrahamson tillfogat att bokens händelser ”bara i enstaka delar kan vara självupplevda” och skapad med ”friare hand” än författaren påstått.

I vilket fall är boken spännande läsning. Men inte är den baserad på en sann historia. Möjligen på en förfalskad memoarbok. Fast den upplysningen säljer ju inte lika bra.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

När svenskar jagade svenskar

Sverige hade fram till 1997 ett topphemligt militärt flygförband kallat Flygenhet 66. Det avslöjade Svenska Dagbladets försvarsreporter Mikael Holmström i dag, den 24 mars. Förbandets uppgift var att i hemlighet flytta personer inom gränserna och mellan länder i ett hemligt Natoasamarbete.

Flygenhet 66 använde sig av Cessnaflygplan som i ett skarpt läge skulle lågsniffa under radarn och sedan landa på skogsvägar förvandlade till flygfält. Under övningar flög man i mörker och dåligt väder, ibland vägledda till den tilltänkta landningsplatsen av en man med ficklampa.

Skulle den lokala polisen dyka upp så fanns säkerhetspolisen till hands för att rädda situationen.

Mikael Holmström har lyckats spåra den förre chefen för Flygenhet 66 som beskriver en organisation där personalen bara kände dem de absolut måste känna, opererade under täcknamn och fick betalt i kontanter.

Det var inte utan att jag kände igen nyheten – fast från en annan synvinkel! Ett stycke historia som handlar om hur svenskar jagade svenskar längs den värmländska gränsen.

I början av 2000-talet genomförde UFO-Sverige flera stora undersökningar i västra Värmland för att kartlägga en serie mystiska överflygningar över gränsen till Norge i början och mitten av 1970-talet. Överflygningarna gjordes av mindre sportplan som på låg höjd, i mörker och ibland svårt väder syntes passera. Det fanns även rapporter om hur några av dem skulle ha landat på skogsvägar där träd röjts bort för att göra plats för ett mindre plan.

Militär, tull och polis på båda sidor av gränsen inledde i största hemlighet en jakt på dessa plan. Den tidens mest moderna radaranläggningar av modellen PS-70 placerades några mil från gränsen och specialutbildad personal patrullerade i skift de mest utsatta områdena. I Borlänge och Karlstad fanns helikoptrar och snabbgående flygplan placerade för att med kort varsel ta upp jakten.

Operationerna gick under täcknamnen Argus och Dacapo.

Vid åtminstone ett par tillfälle jagades nedsläckta plan på mycket låg höjd. Men den svenska jaktstyrkan lyckades aldrig identifiera dem.

Tillsammans med UFO-Sveriges undersökare Andreas Ohlsson, i dag på Armémuseum i Stockholm, intervjuade jag chefen för operationerna, den dåvarande chefen för kriminalpolisen i Karlstad Inge Stålbom. Stålbom berättade hur han hade svårt att förstå att de två operationerna ännu sommaren 2002, då vi träffade honom, fortfarande var hemligstämplade och varför den undersökning han ledde plötsligt lades ned av någon på högre ort.

Den saken kanske är lättare att förstå i dag. Någon högt placerad måste ha insett att pengar som satsade på att låta svensk polis, militär och tull, i samarbete med sina norska motsvarigheter, jag svenska piloter och flygplan, knappast kunde få pågå längre. Risken för upptäckt och risken att någon till slut skulle flyga ihjäl sig blev till slut för stor.

Detta är ett stycke märklig svensk militärhistoria. Hur en gren inom försvaret tillåts agera utan att högt uppsatta befäl inom andra grenar känner till dem. Hur man med någons goda minne kunde tillåta att svenskar jagade svenskar.

Mycket av det som hände kring överflygningarna i Värmland är fortfarande inte känt. Att det var Flygenhet 66 som övade verkar rätt troligt. Att man upptäcktes av observanta värmlänningar och sedan jagades av det svenska försvaret kan knappast ha varit vad man hade hoppats på.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det här är ett bra exempel, på verkligt hemlighetsmakeri. Inte alls som dom där löjliga idéerna, som bygger på felaktiga uppfattningar om, hur saker och ting fungerar. Jag tänker då på det mänskliga psyket, och mänsklig interaktion. Har någon seriös utomstående listat ut, vad syftet med det här var?

Lena Synnerholm (Webbsida), 19:17, 27 mars 2011. Anmäl

Geller är tillbaka

Det finns fyra saker jag minns från 1974. Kanske några fler, men fyra viktiga. Jag gick ut nian, Abba vann Eurovisionsschlagerfestivalen i Brighton, jag startade föreningen UFO-Mariestad och Uri Geller böjde skedar i direktsänd teve. Fyra rätt häftiga saker nu när jag tänker tillbaka.

Nian var rätt skönt att slippa (men kompisarna håller jag fortfarande kontakt med), Abba gillade jag egentligen aldrig (men det var kul att de vann) och UFO-Mariestad är nedlagt sedan många år (fast jag blev ju ordförande i UFO-Sverige istället). Men Uri Geller, den klockstartande och skedböjande israelen med de intensiva ögonen och det korpsvarta håret gjorde ett outplånligt intryck som dröjer sig kvar ännu i dag. Dessutom fick han mig att fundera kring paranormala fenomen och hur vår verklighet egentligen fungerar.

I tisdags (22 mars) fick jag träffa den i dag 64-årige Geller när han var centrum för en pressträff hos Kanal 5 inför underhållningsprogrammet ”Fenomen” som startar på söndag och där tio svenska mentalister gör upp om titeln Bäst i Sverige.

Geller själv är sig ganska lik även om håret är kortare och inte riktigt lika mörkt. Vältränad som få och med en gnistrande energi. De genomträngande ögonen är kanske lite mjukare och framtoningen som mannen med övernaturliga förmågor betydligt mera nedtonad. Programledaren Claes Åkeson presenterar honom till och med som ”mentalist” vilket mera är ett slags trollkonstnär som med psykologiska medel och sina fem kända sinnen försöker få oss att de tro att de också har ett sjätte sinne.

För tro är ju vad det hela handlar om.

Vi är många som frågar om hans förmågor och svaren blir hela tiden svävande. ”Det är viktigt att påpeka att detta är en show, det är inte ett vetenskapligt experiment”, säger Geller. I samma andetag berättar han om hur han som femåring upptäckte hur en sked böjde sig i hans hand. Han säger inte att det var han själv som fick den att böja sig utan låter oss själva dra slutsatsen. När jag frågar om han vill böja en sked eller läsa mina tankar så säger han ”inte nu”.

En bit längre bort står en av de svenska mentalisterna och böjer skedar för brinnande livet. Per Johan Råsmark, som jag har haft nöjet att träffa förut, är både välutbildad och kritisk till bland annat det Uri Geller har ägnat sig åt. Som medlem i Vetenskap och Folkbildning är inte tron på påstådda paranormala fenomen något han vill underblåsa.

– Jag har inga okända förmågor men jag vet hur jag ska få folk att tro att jag har dem, säger han.

Det är ingen tvekan om att Uri Gellers främsta förmåga är hans sätt att ta människor. Under intervjun lägger han ofta handen på min axel eller bara lutar sig fram emot mig. Han skrattar ofta och är genuint trevlig. Och han låter mig och de andra journalisterna få sväva i ovisshet om hans ”krafter”.

– Sverige blev mitt internationella genombrott. När Åke Falck visade mig i direktsändning och folk började ringa in från hela landet för att berätta om att klockor som inte gått på årtionden startat eller att nycklar böjt sig under programmet så brakade teves växel ihop, säger han.

Jag har inget problem med att tro honom. Som 16-åring satt jag där i tevesoffan med mamma och pappa och också vi plockade fram både nycklar och gamla klockor. Någon nyckel blev i och för sig aldrig böjd men en klocka startade efter ett tag. Enligt kritikerna berodde det på att vi värmde upp oljan som stelnat i det gamla urverket när vi gjorde som Uri sa, höll den hårt i handen. Kanske var det så enkelt.

Uri själv berättar gärna om hur han blev anklagad för att ha gjort en svenska med barn i samband med programmet 1974. Hennes spiral skulle ha rätat ut sig och sedan var det skyddet som bortblåst. ”Jag har den uträtade spiralen hemma”, säger han som för att understryka att det hela är dagens sanning.

Efter en karriär som spänt över fyrtio år är han nu åter i rampljuset. Visserligen har han blivit miljonär på att arbeta för oljebolag och gruvindustrin, säger han. Då hittade han både olja och guld. Men pengar är inget han bryr sig om. ”Jag skänker mycket till vård av sjuka barn och tänker inte på pengar.” Något som en man som är riktigt rik kan kosta på sig att säga.

För fem och ett halvt år sedan kom den i dag stenrike Geller på det som nu har blivit en teveshow. Sverige är land nummer 16 på listan efter en rad lyckade shower i andra länder. Och på söndag får vi se hur det går. Eller åtminstone början på hur det kan komma att gå. Då startar Kanal 5 sin en serie som säkert kommer att ge valuta för tittandet. Huvudpersonerna är tio svenskar: Claudia de la Creme, Peter Gröning, Peter Varg, Stefan Odelberg, Claes Danell, Alexander Vasiliou, Dan Kirsch, Riku Koponen, Henrik Silver och Per Johan Råsmark. Alla duktiga mentalister som kan få våra ögon att inte tro vad som utspelar sig framför dem. Exakt vad de ska visa vet vi inte. Men efter att ha sett Per Johan Råsmark lura skjortan av ett rum fyllt med kritiska kursdeltagare när UFO-Sverige höll fältundersökarutbildning för ett par år sedan är jag beredd på det mesta.

Men det är ändå Uri Geller som får oss att fundera. För han låter oss ana att han faktiskt kan vara den enda äkta varan i lokalen.

Geller lovar två saker. Att det ska hända saker i våra hem under sändningen och, om han får chansen, ska få tiotusentals svenskar att sluta röka. Inga små löften från en person som lever högt på att många trots allt vill tro att han besitter paranormala förmågor. Själv tvivlar jag starkt på detta.

Men en bra show blir det!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jag kan rekommendera James Randi's bok "The Truth About Uri Geller ", finns på Amazon.com...

PG, 15:54, 24 mars 2011. Anmäl

Mångalenskap

På bussen och tunnelbanan på väg till jobbet i dag läste jag i Nathanial Crouchs märkliga och fantastiska bok ”The surprising miracles of nature and art”. Under pseudonymen R. Burton radar Crouch upp hundratals tecken i skyn och omen på jorden under flera tusen år. Kometer lyser upp himlen, enorma jordbävningar ödelägger städer och solen strålar med ringar och bågar runt sig medan regn av grodor och fåglar fyller marken. Det finns ingen ände på det. Sida upp och sida ned, år efter år, så har tecknen funnits där. Tecknen som förebådar en nära förestående katastrof.

Under flera tusen år har människan försökt tolka naturens tecken. Och lika länge har många tolkat dem som tecken på den yttersta tiden och som händelser som hör samman med varandra. En komet förebådar en konungs död. En jordbävning det yttersta gudomliga straffet.

Crouch skrev sin bok 1762 och man skulle tro att vi lärt oss något sedan dess. Jordbävningar har ödelagt städer så länge som människan har byggt städer. Tsunamier har slagit sönder hus så länge som människan har bosatt sig vid stränder till de stora haven. Solen lyser upp iskristaller och skapar vackra bågar och extra solar lika ofta i dag som vid vilket annat tillfälle som helst i historien.

Man tycker att vi skulle ha lärt oss det. Men har vi? Knappast.

Just nu sprids via nätet rykten och skrämselpropaganda om att månen skulle kunna orsaka katastrofer när den står som närmast jorden den 19 mars. Kommer det att bli så? Absolut inte. Men det hjälper inte. De som vill tro fortsätter att göra det och de som inte har någon egen möjlighet att kontrollera fakta blir rädda.

Jag har ofta orsak att fundera över varför så många är beredda att tro på de mest långsökta påståenden bara för att de har råkat läsa en sajt eller ett inlägg på nätet. Under de senaste veckorna har jag fått flera mejl från oroliga ungdomar som frågat om vad som kommer att hända när månen kommer så nära jorden. Svaret är – absolut inget ovanligt. Det kommer till och med att vara svårt att med blotta ögat avgöra att månen faktiskt är närmare den här gången än vid förra fullmånen den 18 februari.

Att månen var ungefär lika nära 1992, och har varit det otaliga gånger under historien – utan att ställa till med något på jorden – det spelar ingen roll. Människor glömmer och det kommer nya som tror att detta är något nytt. Glömskan är alarmisternas främsta vapen.

Att vi råkar leva i en tid som vi anser vara tekniskt överlägsen alla andra tider är ingen garanti för att våra själar har hängt med tekniken. Istället oroar vi oss för samma saker i dag som för hundra eller tusen år sedan. Och även om vi inte längre tror på tomtar och troll så tror många att utomjordingar vandrar bland oss och att spöken hemsöker våra hus. Vi sätter vårt hopp till att lotter ska förändra våra liv och spottar fortfarande när en svart katt råkar springa över gatan.

Och över allt lyser en blek måne. Och månen kan verkligen ta fram det mest galna hos oss fortfarande.

PS: Det kan tyckas märkligt att undergångsprofeterna missade att en rymdsten, en asteroid,  stor som ett hus rusade förbi mellan jorden och månen så sent som i går, den 16 mars. Asteroiden 2011 EB74 hade med sina 14 meters storlek visserligen aldrig överlevt inträdet i jordatmosfären men det brukar inte bekymra alarmisterna på nätet. Nu passerade den 327.000 kilometer från oss.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Vill rikta mitt varma tack till denna underbara blogg. Så sakligt, folkbildande och tryggt. Tack, Claes!

Tobias, 23:07, 1 april 2011. Anmäl

Det är inget som säger att droppen efter att bägaren runnit över är orsaken. Månen kan ha bidragit till att vi? har fått en jordbävning i Japan även om det inte skedde på dess allra närmaste dag. Så bloggen ovan är inte så värst konstruktiv, mer ett tyckande.

BK, 14:09, 20 mars 2011. Anmäl

Hej igen 04:04! Jag glömde att Vi är lika beroende av dragningskraften som cenrifugalkraften vad gäller Månen så stilla flyter Donaufloden genom bördiga landskap på väg mot havet. Natten har tusen ögon och Argus ser allt? Så försiktighet råder. Kärleken är störst!! God Morgon igen 04:13

Tommy Unnebäck, 04:12, 19 mars 2011. Anmäl

Tack Clas! Jag tror det är många som vill ha "En egen måne" likt Ted med låten. Utan månen skulle Vi fara iväg utan centr.kraft mot oändligheten.Det borde vara förbjudet att besöka Månen när vi är så beroende av den. I natten sitter Baskevilles hund och ylar i skuggan för nu är det fullmåne. Dr Jäkel & Mr Hyde har mycket att göra i nattens sena timma. God Morgon 03:44!!

Tommy Unnebäck, 03:43, 19 mars 2011. Anmäl

Äntligen någon som bloggar och kommer med riktiga fakta utan massa skrämselpropaganda! Tummen upp

Carro, 20:42, 18 mars 2011. Anmäl

"Att månen var ungefär lika nära 1992, och har varit det otaliga gånger under historien " är ju helt rätt. Månen är lika nära en gång varje månad. Perigeum kallas det. Att månen råkar vara full gör inte att den kommer närmare denna gång ...

JR, 20:35, 18 mars 2011. Anmäl

Ännu en riktigt fascinerande fråga är varför så många människor provoceras av att vissa väljer att ha andra åsikter än deras egna? Utan att skada någon annan då förstås. Därmed inget sagt om min egen åsikt kring "mångalenskapen" :)

Mia, 13:07, 18 mars 2011. Anmäl

Dessutom rör sig ju månen ständigt bort från oss. Det innebär att den var mycket större för ca 50 miljoner år sedan än vad den är idag. Mer episka solförmörkelser alltså... Finns inte mycket som tyder på att den annars orsakade särskilt stora problem ens då. Finns en festlig artikel med fakta om månen på den numera insomnade essäsajten: http://www.damninteresting.com/life-without-the-moon

Mattias Irving (Webbsida), 11:14, 18 mars 2011. Anmäl

Ända sedan kyrkan etablerades för 1000 år sedan har man sagt att den yttersta domen är kommen. Frikyrkan älskar att ropa ut nu är stunden kommen nu ska gud döda oss alla. Ofta kopplas katastrofer ihop med synd. Det är syndens pris. Fortfarande för många är människan skapelsens krona. Dags kanske att revidera sina åsikter och fantasier :)

Joakim (Webbsida), 08:24, 18 mars 2011. Anmäl

konspirationsteorier är ju ett favoritämne hos många, så varför inte katastrofer och annat hysteriskt typ religon? att blunda för vetenskaplig fakta och resonera logiskt verkar inte ligga för människan, man kan undra varför

Annika (Webbsida), 08:11, 18 mars 2011. Anmäl

Sannolika katastrofer


Så har det hänt igen, det som inte kunde hända. Och för oss som växte upp med Tage Danielssons berömda monolog från 1979 så känns det märkligt att vi människor inte för länge sedan insett att också det osannolika inträffar då och då.

För även om det inte blir så ofta så räcker det med en gång för att orsaka katastrof. En jordbävning och en tsunami och kärnkraftverket Fukushima 1 var utslaget.

Tage Danielsson skrev sin monolog efter händelsen på Three Mile Island i Pennsylvania den 28 mars 1979 då USA stod inför ett utsläpp av radioaktiv gas över ett tätbefolkat område. Den gången var det den mänskliga faktorn i kombination med flera konstruktionsfel som var nära att orsaka en riktigt stor katastrof.

Men härdsmältan uteblev och någon explosion inträffade aldrig. Istället blev det en film, ”Kinasyndromet” (se korrigering nedan), och under några år var vi alla rädda för kärnkraft. Sedan glömde vi och så small det i Tjernobyl 1986. Och så glömde vi igen.

I Japan föll också alla säkerhetssystem igenom då elförsörjningen slogs ut av jordbävningen och bränsletankarna till de reservgeneratorer som skulle driva kylsystemet sveptes iväg av tsunamin. Detta kunde givetvis inte hända. I så fall hade ingen byggt tankarna utan skydd. Men att också osannolika händelser inträffar är något som vi måste vänja oss vid.

Fredagens jordbävning var stark men trots allt bara den femte i styrka sedan 1952. När det gäller antalet liv som gått till spilla ser Sendaiskalvet inte ens ut att hamna på topp 20 över historiens värsta jordbävningar. Snarare runt plats 50.

Detta sagt så ska vi också vara medvetna om att allt fler människor bor längs kusterna i Stilla havs-området, inom den så kallade eldringen, och därmed riskerar nästa stora jordbävning att kräva ännu flera liv. För den kommer. Jordens kontinentalplattor fortsätter att röra på sig och vår planet tar ingen hänsyn till att vi människor befolkar dess yta.

Vem hade kunnat tro att det kunde bli en jordbävning och en tsunami i Japan? Ganska många. Kanske borde någon av dem ha lyssnat på Tage Danielsson.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Three mile island borde ju funka som en makalös reklamposter för hur säker kärnkraften ändå är (kolkraft sprider enorma mängder radioaktivt material hela tiden). Läs på fakta de som tvivlar innan ni uttalar er!!!! Halva härden smälte, men reaktorinneslutningen höll måttet med påföljande relativt sett små radioaktiva läckor. Kolla hur mycket nedfall omgivningen fick i relation till de vanliga variationerna i bakgrundsstrålning, i princip insignifikanta. Kinasyndromet som fenomen är f.ö. trams, även om smältan tar sig igenom inneslutningen så stannar den snart nedanför. Om man inte tror på Harry Potter förstås.

Mattias, 01:38, 18 mars 2011. Anmäl

Rätt, Håkan. Kinasyndromet hade premiär mindre än två veckor före olyckan. Man ska inte lita på sitt minne utan alltid kolla fakta!

Clas Svahn, 12:25, 15 mars 2011. Anmäl

Kinasyndromet fick publikpremiär den 16 mars, 1979. Med andra ord så kom filmen strax kom före olyckan och är inte en film om olyckan som Clas skriver. Dock så är handlingen i filmen spöklikt nära vad som sedan faktiskt hände.

Håkan, 08:57, 15 mars 2011. Anmäl

Fast här var det knappast styrkan på jordbävningen som var avgörande. Både kärnkraftverken och de bortsköljda städerna hade naturligtvis klarat skalvet tämligen väl - däremot inte tsunamin. Så om man ska jämföra mot andra katastrofer så är det snarare mot andra tsunamis denna bör ställas.

Förståsigpåare, 08:49, 15 mars 2011. Anmäl

Vilka härliga floskler i kommentarerna nedan; "Istället för katastrof blir det nu en affärsmöjlighet" och "säkerheten blir ännu högre". Är det inte precis sådana ord vi har hört i kärnkraftsfrågan i trettio år nu? Börja jobba med att göra guld av sand istället, det är mycket lättare än att få kärnkraftverk säkra. Och vilken fantastisk affärsmöjlighet dessutom!

Lägg ner, 22:03, 14 mars 2011. Anmäl

Här kommer ett förslag. Gör som kineserna. Bygg kärnkraftverk med passiva kylsystem. Dvs kylsystem som inte är beroende av el. De drivs av den naturliga cirkulation av vattnet som energin hos stavarna orsakar. Varmt vatten stiger uppåt. Istället för katastrof blir det nu en affärsmöjlighet.

Albert, 20:48, 14 mars 2011. Anmäl

De kunde tro det, verket är byggt för att tåla en jordbävning på 8,9. Nu kommer uppgraderingar göras på alla verk och säkerheten blir ännu högre jämfört med exempelvis kol- och vattenkraftsverk som lett till offantligt många fler dödsfall och miljöförstörelse. Men jo tack, kom med lite förslag så ska säkert de där dumma "forskarna" kika på det.

Richard, 20:41, 14 mars 2011. Anmäl

Ny massdöd av fisk

Ett nytt fall av massdöd av djur har inträffat, den här gången i King Harbor i Redondo Beach, Los Angeles. På bilder som i dag publiceras i en blogg på Los Angeles Times hemsida syns döda fiskar (sardiner) så långt ögat når. Hela vattenytan är fylld av fisk.

Enligt representanter för staden rör det sig antagligen om miljoner fiskar men ingen har räknat dem. Ett antal har i alla fall plockats upp för analys. Enligt de första preliminära undersökningarna så tyder inget på att fisken har dött av gift eller utsläpp utan att det kan röra sig om syrebrist till följd av algblomning i hamnbassängen.

”Det verkar som om de helt enkelt råkade simma in i en del av hamnbassängen som hade för låg syrehalt”, sa Andrew Hughan, en talesman för California Departement of Fish and Game till nyhetsbyrån Reuters.

Sedan en liknande massdöd av fisk inträffade på samma plats 2005 har myndigheterna satt in särskilda mätinstrument i hamnbassängen och dessa hoppas man nu ska kunna ge en indikation på vad det var som hände i dag.

Forskare från University of Southern California i Los Angeles säger att man nu också kommer att skicka ner undervattensrobotar för att se om de kan hitta något svar på fiskdöden.

Tidigare i vinter har två miljoner fiskar hittats döda i Chesapeake bay, 150 ton i Vietnam och 40.000 krabbor i Storbritannien. För att ta några få exempel. Men det är enligt biologerna något som händer varje år. Enligt federala myndigheter i USA till och med flera gånger i veckan runt om i USA, men det är inget som vi normalt bryr oss särskilt mycket om.

I början av januari i år sa en expert på sjukdomar hos vilda djur, LeAnn White vid USGS National Wildlife Health, att man dittills under de senaste åtta månaderna hade registrerat 95 fall av massdöd bara i Nordamerika. En helt normal siffra.

Så massdöd bland djur är något som hör naturen till. Men eftersom det upprör oss människor och ger många bra klick på sajter runt om i världen så lär vi då och då fortsätta att uppmärksamma dem.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Finns det data på frekvensen av denna typ av massdödar över tid - säg det senaste halvseklet?

Intresserad, 11:03, 9 mars 2011. Anmäl

Upprörd debatt om livets ursprung

Gårdagens artikel om Nasaforskaren Richard B. Hoovers påstående att han upptäckt fossila bakterier i en viss sorts meteoriter har väckt debatt och kritik. Det blev kort sagt ett himla liv om möjligt liv. I det ständigt växande kommentarsfältet irriterar sig en del på att vi över huvud taget skriver om Hoovers forskning. De påstår att DN.se låtit sig duperas och att Hoovers forskning är fejk.

Så är det givetvis inte. Vi valde att redovisa en forskares resultat med alla de aber och med den försiktighet som krävs. Jag skrev att Hoover ”hävdar” och att han ”säger sig”, inte att det rör sig om någon Nobelpriskandidat.

Genom att publicera artikeln ville jag ge möjligheten för DN.se-läsarna att fundera kring dessa frågor. Och det har de sannerligen gjort!

Hoover själv har letat efter så kallade extremofiler under många år. Alltså liv som kan överleva på extremt ogästvänliga platser som i vulkaner eller på Antarktis. Nu har han studerat ett antal rymdstenar och inne i dem upptäckt vad han tolkar som förstenade bakterier som färdats till jorden från rymden. Den upptäckten håller inte alla med om.

Det kan vara på sin plats att vara försiktig när det handlar om liv i rymden. När USA:s president Bill Clinton i augusti 1996 gick ut och berättade att forskare funnit spår av bakterier i en meteorit funnen på Antarktis (ALH84001) så fick både han och forskarna snabbt äta upp det. Kritiken blev stenhård. 2009 undersöktes meteoriten igen, med ny teknik, och befanns då fortfarande vara en potentiell kandidat för att visa spår av utomjordiskt liv.

Men säkra kunde man inte vara.

Det är inte konstigt att Hoover får på nöten. Och det är heller inte mer än rätt. Att publicera sig i tidskrifter på nätet som inte kontrolleras ordentligt är vågat. En av de mest respekterade forskarna inom astrobiologin, Seth Shostak vid SETI-institutet (ett institut som folk skulle ha skrattat åt för 30 år sedan) säger till Fox News att det finns skäl att avvakta när sådana påståenden som Hoovers publiceras.

Jag kan bara hålla med. Detta påstående har ännu inte bekräftats av andra forskare, något som tydligt framgick av den artikel jag skrev i söndags. Kanske kommer det heller aldrig att kunna göras.

Andra är mera positiva. Som professor Chandra Wickramasinghe, chef för Astrobiology Center of Cardiff University. Wickramasinghe själv är en starkt förespråkare för panspermiehypotesen, alltså att inte bara livet utan också en del sjukdomar kan transporteras genom rymden på meteoriter och kometer. Wickramasinghe säger att Hoovers bevis visar att ”livet kan ha ett genetiskt förflutet som leder mer än 10 miljarder år tillbaka i tiden”.

En annan positiv röst är astrofysikern Patrick Gordon vid Villanova University som säger att Hoover ”presenterar solida bevis” för att det finns fossila mikrober i meteoriterna men att det är ”tveksamt” om dessa kommer från rymden eller från jorden.

Mera kritisk är en av Nasas främsta forskare, Paul Hertz, som skriver att Nasa inte ger sitt stöd till Hoovers påståenden. Hertz skriver bland annat att den artikel som nu publiceras av Hoover skickades in redan 2007 till International Journal of Astrobiology där ”förhandsgranskningen inte avslutades för artikeln”.

Men Nasaforskaren Hoovers påståenden har fått en del forskare att fullständigt gå i taket. Som biologiprofessorn P. Z. Myers som använder en stor del av sin blogg till att ta heder och ära av Fox News, Journal of Cosmology och författaren till rapporten men undviker att nämna astrobiologen Richard B. Hoover vid namn.

Meyers främsta invändning som också har med själva forskningsresultatet att göra är att ”de utomjordiska ’bakterierna’ ser alla ut som slumpmässiga snirklar och knölar på ett fält av snirklar och knölar och tydligen tyckte författaren att en speciell snirkel liknade ett foto av en insekt. Det är inte vetenskap”, skriver Myers.

Och det finns andra invändningar. Journal of Cosmology är inte någon respekterad tidskrift. De forskningsrapporter som publiceras på dess hemsida är inte kontrollerade av andra forskare i förväg, vilket är det brukliga innan något går i tryck. Och innan det kan anses vara på väg mot det första steget av acceptens.

Nu ser Journal of Cosmology ut att vara på väg ner i avloppet. I ett pressmeddelande från den 14 februari i år skriver en representant för sajten (tidskriften) att man stänger butiken i maj efter knappt två år.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Problemet med DNs publicering rör inte problem med panspermier utan specifikt detta rör sig om dålig forskning i en låtsasjournal. Det låter på blogginlägget som om Svahn försöker försvara publiceringen i DN med att vissa forskare är positiva till panspermiehypotesen. Gordon och Wickramasinghe uttrycker sig slarvigt eller cherry-pickar. Givetvis finns det inget i detta som pekar på/mot att livet skulle vara 10 miljarder år.

R, 12:50, 8 mars 2011. Anmäl

NASA har offentligt gått ut med att artikeln skickades in redan 2007 till en astrobiologitidskrift men aldrig godkändes av expertgranskarna. Kanske var detta en sista chansning av Hoover för att få sitt arbete tryckt?

Facebookanvändare (Webbsida), 22:22, 7 mars 2011. Anmäl

[...] Svahn, UFO-granskare och skribent på DN bloggar om meteoritfynden och försvarar DN:s publicering av [...]

Extraordinära påståenden – liv i meteoriter? « och annorstädes (Webbsida), 22:13, 7 mars 2011. Anmäl

Intressant UFO-blogg. :-D [Ja ja, jag vet, så säger väl alla, men det var kul i alla fall.] Man ska inte glömma att Wickramasinghe verkar vara den som startat JOC, driver hårt "liv från kometer", och att JOCs pressmeddelande skyller på en Nasakonspiration (!) Senaste snasket är att Hoover presenterar sig på webbsidor först som PhD, sedan BA, och sist Mr, och ingen har hittat hans CV än. Allt detta har inget med papperet att göra, som är dålig vetenskap. (Letar efter observationer som stämmer med hypotesen istället för de som kan lägga den på historiens sophög. Om man inte kan veta vad som är fel kan man inte veta vad som är rätt!)

Torbjörn Larsson, OM, 22:09, 7 mars 2011. Anmäl

Jag tycker väl spontant att man skall hålla sig till vetenskapliga rön som publicerats i peer-review tidskrifter. Jag har tack-och-lov aldrig sett några artiklar från tex. Discovery Institute (Kreationisternas högborg) refereras i DN. Jag tror inte, och tycker inte att folk i allmänhet, behöver veta distinktionen och kvalitetsskillnaden mellan Nature, Cell, Science och "Journal of Cosmology". Om en NASA-forskare finner utomjordiskt liv, så tror jag att den institutionen inger så mycket respekt att de kritiska fakulteterna släpper.

Robert Lindberg, 21:36, 7 mars 2011. Anmäl

Fall från skyn

Det händer att saker som inte borde ramla från himlen gör det. Meteoriter och isblock är sådant som kraschar ned på hus och annat löst med jämna mellanrum, och det är helt i sin ordning. Meteoriter kommer farande genom rymden och kolliderar ibland med jorden. Isblock kan lossna från flygplan och snabbt ta sig ned mot marken.  Men ibland kommer också oidentifierade föremål rasande genom luften.

Som i dag strax efter klockan 10 på förmiddagen när bolaget TNT Post fick ett oväntat besök i sin anläggning i Ede i Nederländerna.

Så vad var det så som hände?

Enligt tidningen De Telegraaf fick polisen i Ede klockan 10.15 i dag den 4 mars ett telefonsamtal från en ansvarig på TNT Post om att ett föremål kraschat rakt igenom taket på byggnaden. Ingen människa hade kommit till skada. När föremålet plockades upp visade det sig vara en metallklump med en vikt på omkring tre kilo och med storleken fem gånger sju centimeter.

Polisen säger till tidningen att man ännu inte vet vad det är för föremål men att det kan ha kommit från något som flög förbi.

Eftersom TNT Post ligger på Kryptongatan kan vi inte utesluta en viss superhjälte på väg förbi och som kanske  rent av tappade något.

Nederländerna har drabbats av mystiska metallklumpar som kommit farande genom tak tidigare. Den 22 juli 1999 slog ett metalliskt föremål hål i ståltaket på ett järnsmältverk i Weert. Experter uteslöt att det kunde röra sig om en meteorit och snart uteslöts också att det skulle vara en del från ett flygplan. Vad det var som föll genom taket är fortfarande föremål för diskussion men professor Marco Langbroek vid Instituut voor Geo- & Bioarcheologie i Amsterdam skriver i ett mejl till mig att analysen av metallklumpen i Weert slutligen visade att den bestod av samma typ av material som det som tillverkades i smältverket:

”Vi tror att det kan ha rört sig om ett skämt utfört av någon av arbetarna i fabriken, ett skämt som gick överstyr. Det skulle också kunna ha rört sig om en olycka på fabriken.”

Det kan vara knepigt att hålla koll på vad som kommer ramlande från skyn.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Min morfar byggde i sin ungdom (borde vart sent 30 tal, ev tidigt 40 tal) en raket av ett kopparrör som vid uppskjutning inte flög uppåt, som planerat, utan tog av från Stockholm i östlig riktning. Han säger att man kunde läsa om nedslaget ett par städer bort. Jag kommer inte ihåg vart den slog ner i skrivande stund, men jag tror att det var Örebro. Vart vill jag komma med detta? Jo, det finns otroligt många anledningar för saker som inte borde flyga genom luften att göra just detta.

Joakim Andersson (Webbsida), 13:47, 6 mars 2011. Anmäl