Om sierskor och poliser

Ser att religionspsykologen Sara Duppils gått till mediers och andeskådares försvar när det gäller att få fungera som polisens förlängda arm. I en debattartikel i Gefle Dagblad går hon till angrepp mot en ledare av Tord Bergkvist i samma tidning där denne kritiserar polisen i Värmland för att ha tagit en sierska till hjälp för att hitta en försvunnen person. Detta skrev min kollega på DN.se Ossi Carp en kritisk artikel om den 12 januari.

Bergkvist konstaterade att mycket av den gamla tidens vidskepelse lever kvar i Sverige och det är det nog ingen som kan förneka; det är i alla fall min egen upplevelse. Men han vill inte se att polisen ska ägna sin tid åt att ta hjälp av sierskor i sitt arbete: ”Polisen ska hålla sig borta från andeskådare, sierskor och folk av den sorten.”

Detta håller inte Duppils med om. Polisen ska visst ta hjälp av sådana personer menar hon och i ett privat mejl skriver hon till en annan sierska att hon hoppas att yrkeskåren ska få lite upprättelse genom hennes inlägg. (Jag visste inte att detta var ett yrke, men okej).

Duppils, som alltså är forskare och trots det verkar ha tagit parti för sierskorna, skriver så här om den värmländska polisens sätt att utnyttja sina resurser: ”Jag anser att polisens agerande i detta fall, då de lyssnade till de förtvivlade och desperata anhöriga till den försvunna mannen, ger ett mycket humant och fint intryck som visar på att de respekterar de anhöriga i sin sorg och deras trosuppfattning.”

Låt mig komma med en motsatt synpunkt.

Genom att lyssna på en sierska, som i det här fallet Anna-Lena Vikström, ger man de anhöriga hopp om att ett under ska inträffa. Eftersom ingen räknar med att en sierska faktiskt ska lösa ett försvinnande så blir alla träffar likställda med just ett mirakel. Om sierskan hade en hundraprocentig träffsäkerhet så vore det ju inga problem, då skulle polisen lugnt kunna gå dit varje gång och vid varje brott.

Men detta räknar alltså ingen med. Inte heller polisen som bara anser att ”det kan aldrig skada att försöka”.

Problemet med detta resonemang är ju att polisen inte för någon statistik på hur ofta sierskan träffat rätt.  Man tar bara till detta som ett sista halmstrå. Men för de anhöriga blir det detta snart ett mycket tunt halmstrå. Jag kan inte minnas att jag någonsin har sett ett fall där en sierska här i Sverige har hittat en försvunnen person på ett sätt som har uteslutit slumpen.

Om sierskor överlag vore lösningen på problemet med att lösa brott så skulle varje polisstation anställa en. Det är jag övertygad om. Nu blir de ett sista redskap som ingen kan anklaga för att misslyckas. I fallet med den försvunne mannen i Värmland hittade Anna-Lena Vikström honom inte.

Det som stör mig är att ett medium går ut och påstår sig kunna se saker som ingen annan kan och så gör hon inte det. Det är att invagga människor i falska förhoppningar och att göra lidandet hos dem som sätter sin tilltro till sierskan än värre.

Jag är öppen för att det kan inträffa saker i vår värld som ligger utanför vad vetenskapen i dag säger sig veta. Jag är också öppen för att människan kan ha förmågor som ännu inte är fullt kartlagda och kanske inte ens kända. Men innan vi vet hur det ligger till med den saken och innan dessa möjliga förmågor har blivit användbara så att man vet att de faktiskt fungerar, inte ”ibland” utan oftast, ja då ska polisen inte ägna sig åt att anlita siare.

En sista sak: Om det, som Duppils skriver, är ”humant och fint” att lyssna till de anhörigas önskemål så måste polisen också vara beredd att ta hjälp av vem som helst som anmäler intresse för att ”hjälpa till”. Och tro mig, jag har haft kontakt med många siare och testat dem när det gäller försvunna människor under åren och spåren förskräcker. I värsta fall kan de få polisen att sätta in sina resurser på helt fel platser och därmed försämra möjligheten att rädda en försvunnen person.

För så länge som vi inte har krav på ”körkort” för spåmän och sierskor i Sverige så kan vem som helst ljuga om sina framgångar och överdrivna sina förmågor. Och detta utan att någon av oss kan kontrollera dem.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Det konstiga är att vi i vårt moderna och högteknologiska samhälle ändå förlitar oss mer på "intuition" än på vetenskapliga undersökningar. Man kan finna samma underliga forskning på "nätdroger" och "partydroger". Men många av dagens illegala droger har uppfunnits och tillverkats av läkemedelsfabrikanter. Det borde vara förbjudet att sälja läkemedel som inte fungerar. Och sälja sådana verksamma substanser som verkligen ger effekt. Varför tar jag upp detta nu, i det här sammanhanget? Det finns flera rättegångar som hänger i luften. De som fällde Thomas Quick och som såg till att han kom i säkert förvar. Att han skulle kunna ha mördat, blev plötsligt viktigare, än om han verkligen hade gjort det. Palmemordet har utretts flera gånger. Men i brist på säkrare bevis, så blev det ändå Christer Petterson som utsågs till mördare. Obducenten och Allmänläkaren blev friade från mordet på Catrine da Costa. Lydia Cacho beskriver i sin bok "Jag låter mig inte skrämmas" hur ett nätverk av pedofiler i Mexico kommer undan från rättvisan flera gånger, medan vittnena blir de som anklagas av pedofilernas advokater. De ateistiska Humanisterna har som käpphäst att "Gud finns bara i våra hjärnor". Men den argumentationen påminner om PKK-spåret, som Hans Holmér och Ebbe Carlsson ville följa. Som om de frågade: "- Om PKK skulle ha mördat Olof Palme, hur skulle de då gått tillväga"?

Victor Rangner (Webbsida), 10:23, 30 januari 2012. Anmäl

Det är mycket man kan förundras över när det handlar om det vetenskapliga synsättet. Den ateistiska gruppen Humanisterna vill gärna anklaga religiösa människor för att "Gud finns bara i våra hjärnor". Men reagerar inte alls på att många svenskar spelar bort pengar på produkter från Svenska Spel. Om man vill tala om "bedrägeri, så bör man inom Svenska Spel ta upp alla de som förlorar sina pengar, istället för att lägga tonvikten på de få som vinner. Likaså gäller för läkemedel, mediciner och kosttillskott. Att läkemedel har biverkningar, talar man alls inte lika mycket om, som när droger säljs av nätbutiker och postorderföretag. Det gäller också när läkare och annan vårdpersonal betonar att vissa livsmedel är farliga för vår hälsa, samtidigt som de "farliga" produkterna säljs i livsmedelsaffärena. När "vidskepligheten" kritiseras av vetenskapsmän, glömmar de gärna bort att kontrollera även av Läkemedelsverket och Socialstyrelsen godkända behandlingsmetoder och läkemedel. I samband med utredningen av Thomas Quick var bevisen ringa, men han fälldes ändå för sådana mord som det var osäkert om han skulle ha begått. Man kan också nämna Allmänläkaren och Obducenten i Styckmordsrättegången av mordet på Catrine da Costa. Kanske det är så att vi har svårt för att låta en utredning gå sin gilla gång och få den tid den behöver. Än att hasta på, finna kortsiktiga lösningar och följa uppfattningen "ingen rök utan eld".

Victor Rangner (Webbsida), 10:09, 30 januari 2012. Anmäl

Jag måste faktiskt hålla med - både om det o-kolka i att anlita siare/sierskor, och att det samtidigt nog finns krafter vi inte känner till. Sådana krafter har jag själv upplevt, men därifrån till att förstå hur de fungerar och kunna ta dem i bruk är det ett långt steg. Ungefär som när våra förfäder såg blixtarna i ett åskväder - därifrån till glödlampan tog det några år.

torparn, 22:36, 29 januari 2012. Anmäl

Raka vägen genom kosmos

Nu ska man inte ta för allvarligt på saker och ting. Och universum är stort nog för oss alla att ha åsikter om. Så när Thomas Di Leva är vänlig nog att skriva en blogg där han berättar hur en rak linje ser ut så läser jag den givetvis med spänning.

För de flesta av oss är en rak linje något som man behöver en linjal för att dra. Själv skulle jag aldrig klara det utan detta eminenta hjälpmedel. Jo, kanske om avståndet mellan början och slutet på den är mycket kort. En centimeter eller så. Men Di Levas linje sträcker sig genom större delen av vårt solsystem – och bortom – vilket ställer till det. ”To infinity, and beyond!”

För er som redan tappat tråden så handlar detta om en blogg jag skrev härom dagen och som Di Leva svarade på i dag. Jag hade nämligen läst i min lokaltidning att Di Leva ska ställa upp i årets upplaga av Melodifestivalen, vilket är alldeles utmärkt (den behöver färgstarka personligheter). Och att skälet till att han ställer upp är att ”planeterna står på rad 2012″.

Ett tecken så gott som något kan man tycka men eftersom planeterna nu inte gör det så hoppades jag att det skulle gå bra för Di Leva ändå.

I sin blogg förklarar Thomas Di Leva att han med sitt uttalande inte menade någon fysisk uppradning av Mars, jorden och de andra rundlarna som snurrar runt det gullysande gasklot som vi kallar solen. Istället nöjer han sig med att Jupiter och Saturnus radar upp sig vid något tillfälle. Gott så. Att få två föremål att ställa sig på rad måste vara universums enklaste uppgift. Prova själv. Lägg ett suddgummi på bordet och ett annat lite längre bort. Ta linjalen och dra en linje. Uppdraget slutfört: QED.

Han påpekar också att Venus passerar solskivan den 6 juni (visserligen vid en okristlig tid men väl värt att kika på!) och att Mars och Saturnus ”radar upp sig med Spicas två stjärnor”. (För er som undrar så ligger Spica i Jungfruns stjärnbild 262 ljusår härifrån, glöm linjalen).

Nå, Thomas Di Leva är vad jag förstår en vänlig själ som tolkar det som händer runt honom i ett vidare perspektiv än det vi träskallar till journalister och amatörastronomer gör. Och sist i sin blogg får vi också veta att det nog egentligen inte är så himla noga om planeterna står på rad eller inte. Svaret heter ”Evigheten”. Med den i åtanke är allt möjligt och inga påståenden huggna i sten:

”Utifrån den så händer inte livets händelser linjärt och kronologiskt. I evigheten händer allt samtidigt och för alltid. Vilket gör att planeterna både står på rad och inte, i varje nu, för evigt i evigheten.”

Linjaler göre sig icke besvär.

Så när Thomas Di Leva äntrar scenen i Melodifestivalen så står planeterna visserligen inte på rad men de skulle kunna göra det, någonstans i universum, någon gång i framtiden eller i det förflutna. Det är egentligen inte så noga.

Och om Di Leva inte skulle vinna Melodifestivalen här i Sverige så kanske han gör det på någon annan plats i kosmos nu eller någon gång i framtiden. Eller kanske har han redan gjort det.

Kosmiska kramar, Thomas! Jag kommer att hålla på dig när Zeta Reticulis final drar igång någon gång år 2357!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Sonefors, det var ju verkligen synd att DN inte anställt dig som prövningsnämnd, så att bara texter du finner värdefulla släpps igenom. Vi andra som uppskattar lite andra saker ska givetvis dra något gammalt över sig.

Margel, 14:02, 16 januari 2012. Anmäl

Varför ta ställning när både Clas och Thomas har ett givande och roligt utbyte av tankar? Jag hoppas att du Clas tar bort hemska påhopp riktade både mot dig och Thomas här bland kommentarerna. Tack för era roliga och smarta tankar Clas och Thomas!

Sofie, 15:06, 9 januari 2012. Anmäl

Thomas Sonefors, har du verkligen ingenting annat för dig än att försvara Di Leva? Även artister ska kritiseras, oavsett hur bra de än är. Det finns ingen Messias. Vi kan bara ta ansvar för vårt eget handlande.

Thomas Zerbeus, 10:41, 9 januari 2012. Anmäl

Clas Svahn: Har du verkligen inget annat för dig än att skriva sånt nonsens. Får du betalt för det? Thomas Di Leva gör det mesta i sitt liv ur ett konstnärligt perspektiv, det är hans jobb och han tar det oerhört seriöst. Så seriöst att han t.o.m. är villig att vara med i Melodifestivalen för att lyfta fram planeternas rörelser och hur det påverkar honom konstnärligt. Den typen av ställningstaganden har fått honom att skriva många "hits" som får oss andra att dra på smilbanden, sjunga med och kanske dansa en smula. Detta är oerhört värdefullt. Hans konstnärsskap står så milsvitt över vad du åstadkommer här med din text som förutom en avslutande kram innehåller en hel del förakt. Tänk efter nästa gång du skriver, var åtminstone i närheten av så seriös som man som artist och underhållare måste vara, och gör efterforskningar, ta reda på fakta, du vet... det där grundläggande, så att du inte gör fullständigt bort dig! Då kanske du kommer i närheten av det som gör Thomas Di Leva stor som artist, du kanske gör något mer än det som vem som helst kan göra.... släppa en...

Thomas Sonefors, 10:20, 9 januari 2012. Anmäl

Om man har jorden som utgångspunkt så blir det tre planeter = de står på rad.

Mimo, 23:00, 8 januari 2012. Anmäl

En vänlig själv precis som alla andra hustrumisshandlare och egocentriska narcissister som måste stå i rampljuset för att få bekräftelse men slår fruarna om de inte passar upp med böndippa i tid.

Trött, 22:54, 8 januari 2012. Anmäl

Ufoplan och osynlig sten

Januari är en rymdmånad. Klar sikt och mörka himlar. Och den som håller ögonen öppna kan få se både det ena och det andra. Enligt TT, som översatt Finska nyhetsbyrån, har delar av den fantastiska bolid som syntes över Finland den 3 januari fallit ned i trakten av Jämsä cirka 20 mil norr om Helsingfors. Det stora eldklotet måste ha varit en spektakulär historia eftersom den finska astronomiföreningen Ursa säger att ett par hundra observationer kommit in till dem.

Men nu påstår TT att samma Ursa har hittat delar av rymdstenen och att detta ska stå på Ursas hemsida. Men hur jag än letar där så hittar jag inga sådana uppgifter utan bara en om att föreningen räknat fram en datormodell som visar att om det fallit delar till marken så kan de mycket väl ha gjort det i Jämsätrakten. Ingenting hittat ännu med andra ord.

En annan ickenyhet i rymdbranschen hittar vi på Aftonbladet.se i dag där en man i Bonäset utanför Örnsköldsvik filmat två okända föremål den 6 januari, alltså i går. UFO-Sverige fick in rapporten samma dag och jag tittade då på filmen som visade åtminstone ett flygplan som lämnade en kondensstrimma efter sig när det flög mot vad som förefaller vara sydväst. På sin väg över himlen passerar planet en gammal kondensstrimma efter ett annat plan som verkar ha passerat tidigare.

Att flygplan lämnar kondensstrimmor efter sig är vanligt och särskilt lätt att se nu på vintern då planen dessutom flyger i närheten av den horisont där solen går ned och därmed får kondensen upplyst. Jag tror att UFO-Sverige får in ett trettiotal sådana rapporter varje år, de flesta under december och januari. Flera gånger genom åren har jag hjälpt just Aftonbladet att identifiera dessa himmelska kritstreck. På ufo.se hittar ni bilder och filmer av sådana strimmor.

Men mystiken tätnar när Aftonbladet ringer upp Luftfartsverkets presschef Carl Selling och då får veta att det inte finns några rapporter om att det skulle ha befunnit sig ”något ovanligt” i luftrummet just då. Det låter ju både vederhäftigt och skumt.

Men som man frågar får man svar. När jag talar med Carl Selling så bekräftar han att frågan från Aftonbladet var just om det funnits något ”ovanligt” i luften just då. Och det gjorde det ju inte. Däremot fanns det ju med all säkerhet ett par flygplan. Men eftersom ingen frågade efter dessa så fick man inget veta.

Att det ena föremålet är ett flygplan på väg mot sydväst är fullständigt klart. Det mindre, stillastående ljuset är svårare att säga om det är resterna efter en gammal k-strimma som lämnats av ett annat flygplan eller något annat. Det går helt enkelt inte att se på filmen.

Men jag skulle nog säga att också denna kommer från ett flygplan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Vita strimmor efter ett plan kommer i regel från ett charterplan på väg hem från Egypten. Såna där brukar inte få landningstillstånd på Arlanda.

leif g, 16:40, 7 januari 2012. Anmäl

Den som går åt höger är Aeroflot SU315 (Moskva - JFK), den går år söder är SAS SK1045 (KRN-ARN). Allt enligt historiken på Fligtradar24.com

Tony, 16:34, 7 januari 2012. Anmäl

Di Leva och planeterna

Ser att Thomas Di Leva ställer upp i Melodifestivalen och att han tagit hjälp av planeterna för att fatta det beslutet. I en intervju i Mitt i Järfälla, min lokaltidning, säger Di Leva att ”planeterna står på rad och det är helt rätt år att vara med”.

Ett intressant påstående. Om det vore sant.

Vårt solsystem består sedan några år av åtta planeter då Pluto fick lämna skaran 2006 efter det att den befunnits inte hålla måttet. Dessa åtta cirklar kring solen och då och då kommer Merkurius, Venus, jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus att hamna på samma sida om solen, som i mars 1982.

Eftersom jag själv minns uppståndelsen i samband med det som då kom att kallas ”Jupitereffekten” så minns jag också att det fanns de som tog chansen at förkunna jordens snara undergång. Tanken var att den samlade gravitationen från alla planeterna skulle slita sönder jorden.

Nu räcker inte planeternas samlade massor till för att ställa till med något sådant. Solens gravitation är oändligt mycket kraftigare och vad som än händer ute i solsystemet så hamnar det i skuggan av vår närmaste stjärnas gravitationskraft.

Och vi överlevde ju faktiskt 1982 utan problem.

I maj 2000 stod jorden, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus på en relativt rak linje. Det är ju sex av de åtta planeterna vilket knappast kan kallas ”alla”. Senast det hände var 1962 och nästa gång blir 2675. Och ska vi vara ärliga så var raden ganska så krokig och det var 26 grader mellan Venus och Mars. Som en dåligt samlad hagelsvärm.

Men hur är det då. Står planeterna på rad just nu? Det enkla svaret är nej. Och den som tvivlar kan ju gå ut och titta. På kvällen syns Jupiter i väster, Mars är på väg in i Lejonet på andra sidan i öster, Merkurius och Venus syns på morgonen med Neptunus och Uranus på båda sidor om sig.

Att planeterna verkligen skulle hamna på rad kommer aldrig att inträffa enligt professor Donald Luttermoser vid East Tennessee State University som räknat på problemet.

Om planeterna verkligen skulle lägga sig på rad vore det en enkel sak att konstatera detta eftersom de i så fall skulle samlas på en enda plats på himlen.

Däremot händer det alltså då och då att samtliga planeter samlas på samma sida av solen. Ungefär en gång var tvåhundrade år. En på intet sätt särskilt dramatisk händelse men kul för oss amatörastronomer eftersom det plötsligt blir möjligt att se planeterna vackert spridda över himlen på en och samma gång.

Vi får väl önska Thomas Di Leva lycka till i Melodifestivalen trots att planeterna inte verkar vara på hans sida.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

vad Dileva menar är nog att Jorden-Solen pga precessionen pekar rakt mot det galaktiska centret just vid vintersolståndet, ungefär mellan 1998-2017, detta är kan möjligen vara "mitten av mitten" . Lite förvånad över att Svahn inte är bättre påläst, detta borde väl alla Astronomiskt orienterade känna till, speciellt om man sktriver i ett "myndigt tonläge". Sen står det ju var och fritt att tolka den symboliska innebörden av fenomenet vid Vintersolståndet..

Anonym, 01:36, 16 januari 2012. Anmäl

[...] Di Leva och planeterna [...]

Raka linjen genom kosmos - DN.se (Webbsida), 19:32, 8 januari 2012. Anmäl

Thomas Di Leva svarar Clas Svahn i sin blogg! :-) http://www.dileva.org/blogg

Sofie, 01:19, 8 januari 2012. Anmäl

Agreed Planetvågor. Rät linje, i förhållande till vem? Jag behåller min aluminiumhatt på!

Anonym, 21:09, 7 januari 2012. Anmäl

Må så vara att planeterna inte står på rät rad men något lurigt torde ändå vara på gång. Jag tittade nyss rakt ut i rymden och hela grejen förefaller aningen mysko.

planetvågor, 23:42, 6 januari 2012. Anmäl

Måste bara fråga om det var meningen att inkludera tre stycken "sedan" i meningen "Vårt solsystem..."?

Truls Trulsson, 23:31, 6 januari 2012. Anmäl