Ebbe Schön ser tillbaka

Den som har sett Ebbe Schön kan frestas att tro att den 82-årige folklivsforskaren är en fryntlig tomte med kritvitt hår och skägg. Och det är inte helt fel.

Men Ebbe Schön har många sidor. Som litteraturvetare och författare till en lång rad böcker, känd tevepersonlighet och en lysande berättartalang är han van att bjuda på en ocean av kunskap, och med ett hjärta som brinner för rättvisa och verklig demokrati och en nyfikenhet på oss människor och hur vi formar den verklighet som ibland förvandlas till njutbara folkminnen och hisnande historier, är han en mångfacetterad personlighet.

Det är lätt att bli nyfiken på honom helt enkelt.

När Ebbe Schön summerar sitt liv i boken ”Fotspår på röd granit” ger han oss några inblickar i sitt liv där vi kan se honom stå stadigt på den bohuslänska klipphällen.  Sin barndoms minnen från det enkla hemmet i Brastads socken har för evigt satt sina spår. Det var här han lärde sig vikten av demokrati och hårt arbete men framför allt hur man berättar en bra historia, och hur man lyssnar till den.

Även om den unge Ebbe knappast kunde se sig som med tiden en av Sveriges mest kända folklorister så leder spåren över klipphällen tveklöst dit. Via en lång militär karriär, där studierna var betydligt viktigare än vapnen, och som mångåriga pressofficer med möjlighet att informera med hjälp av film och radio, tog han i slutet av 70-talet steget in på Nordiska museet och dess fantastiska samlingar med folklore. Här kunde Ebbe Schön lägga örat mot kartotekslådorna och höra historier från tider som flytt.

Och han kunde börja sammanställa dem i böcker som många av oss kunnat njuta av under åren.

När man läser dem och hans memoarer står en sak klar: Länken tillbaka till förfäder och tidigare generationer är lika viktig som navelsträngen. Och Ebbe Schön tycker att vi alla borde ta oss en funderare på vilken historia vår framtid faktiskt vilar på.

För några år sedan intervjuade jag Ebbe Schön för en bok jag då arbetade med och det kan knappast komma som någon överraskning att vi kom att diskutera vår tids tro på utomjordingar och spöken. En tro som kan tyckas märklig med tanke på att vi själva anser oss som ”moderna och upplysta människor”. Men Ebbe Schön var inte förvånad:

”Myten om den moderna människan är en av de starkaste moderna myterna. Bara för att vi har datorer och hemska vapen ska vi inte tro att människan har förändrats. I mångt och mycket är vi en ras av stenåldersmänniskor som går omkring och pratar i mobiltelefoner. Men den dag vi släpper vår fantasivärld är vi troligen förlorade. Fantasin är grunden till allt skapande.”

Detta sagt så är Ebbe Schön en rationell person, en person som kan se vårt behov av fantasier men också en forskare som vill ha svar på sina frågor. I hela sitt liv har han själv ägnat sig åt att informera och berätta och jag har läst en rad av hans böcker med stort nöje. Så även denna även om jag gärna hade sett några sidor extra om de människor han mött som folklorist och om hans arbete på Nordiska museet.

Ebbe Schön lär inte sluta att berätta förrän han en dag lägger ned pennan för gott. Men dit är det förhoppningsvis långt och jag ser redan fram emot hans nästa bok.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Titta han flyger!

Youtube är en fantastisk källa till underhållning, information och desinformation. Särskilt de två sista kategorierna kan vara knepiga att hålla i sär. För en tid sedan såg jag en film där en holländsk man, Jarno Smeets, lyckades med något ingen annan gjort sedan Leonardo da Vinci drömde om det – att som en fågel lyckas flaxa sig upp i skyn med hjälp av ett par väl tilltagna vingar.

Filmen var spektakulär men inte överdriven och visst såg det hela ut att kunna ha hänt på riktigt. Smeets startar från en park och några vänner befinner sig runt omkring för att filma. Långsamt springer han framåt, ivrigt flaxande och efter bara några meter lyckas han faktiskt lyfta! Snart svävar han fram och kort därefter landar Smeets.

Den ”Flygande holländaren” i modern tappning.

Men riktigt så var det ju inte.  Nu har Jarno Smeets berättat att det hela bara var en bluff. Fågelvingarna hade han inspirerats att bygga sedan han hittat teckningar föreställande en flygande cykel som hans farfar gjort. Och Smeets heter egentligen inte Smeets utan Floris Kaayk vars yrke är animationer och film. På sin hemsida skriver Kaayk att filmen var en del i ett större projekt kallat ”Human birdwings” som handlar om människans eviga dröm om att kunna flyga.

För att nå största möjliga uppmärksamhet lade han ut filmen på Youtube, Facebook, Twitter och på sin egen blogg.

Nu är det inte möjligt för en människa att flyga bara genom att vifta med armarna, inte ens om armarna förlängs med fågelvingeliknande attribut. Men det finns faktiskt några muskeldrivna flygplan och även dem kan man hitta på Youtube. Det första lyfte 1977 då Paul MacCready lyckades hålla sig i luften sju minuter i sitt ”Gossamer Condor” och redan två år senare kunde Bryan Allen korsa Engelska kanalen på två timmar och 49 minuter i en vidareutveckling av planet, ”Gossamer Albatross”. Det gick inte fort, bara 30 kilometer i timmen, och ingen av piloterna flaxade med armarna utan trampade sig fram. Själva planet vägde knappt 32 kilo.

Så visst kan människor flyga, men det är nog säkrare att lita till benen än till armarna i så fall.

Att lita till sina egna ögon är alltså inte alltid lika säkert.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Snälla gör inte DN till ett nytt Aftonbladet där youtube blir någon sorts källa till "nyheter". Detta är extra pinsamt när det där klippet börja cirkulera på internet för flera månader sen. Detta är INTE nyheter.

Johan, 18:01, 16 juni 2012. Anmäl

Grattis till att vara näst, näst, näst först med det näst senaste. Det här debunkades för länge sen som totalt fejk, och enbart för att försöka behålla nåt slags heder går upphovsmännen nu ut och hävdar att det var ett "konstprojekt". Väldigt krystat. Men grattis till att du hittade en sak som de flesta andra människor såg för två år sen. Du har verkligen koll på läget!

Max, 17:56, 16 juni 2012. Anmäl

Det går i de flesta fall bra att lita på sina egna ögon. Däremot ska man va försiktigare med att lite på saker man ser på datorskärmar eller TV apparater.

Xenolith (Webbsida), 16:05, 16 juni 2012. Anmäl

Mysteriet på Östersjöns botten

Den mystiska formationen 87 meter under Östersjöns vattenyta fortsätter att förbrylla. Och trots att dykare nu varit nere vid en rad tillfällen får en nyfiken omvärld inte veta något som verka kunna skingra mystiken.

Själv får jag ofta frågor om vad jag tror om det som syns på sonarbilden ovan, en bild som väckt ett enormt uppseende över nästan hela världen sedan den togs den 11 juni förra året. Spekulationerna om att det skulle vara ett störtat ufo är tveklöst de mest vanliga. Och med ufo menar de flesta ett kraschat rymdskepp från något avlägset stjärnsystem.

Men jag har svårt att se en koppling till ufofenomenet. Bara för att något är runt och inte identifierat betyder det inte att det måste vara ett flygande tefat. Istället verkar själva formen tilltala oss. Runt betyder konstruerat, något som naturen själv inte har tagit fram.

Men inget kunde vara mera felaktigt. Ni som har läst mina böcker om naturfenomen vet att naturen älskar att skapa runda formationer. Det kan röra sig om snurrande iscirklar i våra älvar, cirkelformade linsmoln på himlen, runda halofenomen runt solen eller runda formationer i öknen i Namibia.

Runt är ett effektivt och vanligt sätt för naturen att arbeta.

Dykarna som har varit nere och tittat är förbryllade. De har inte sett något som liknar detta tidigare. ”Under mina 20 år som dykare, och med 6.000 dykningar bakom mig, har jag aldrig sett något som liknar detta”, säger en av dem, Stefan Hogeborn.

Ocean X Teams sajt skriver man i dag att objektet liknar en 3–4 meter hög svamp med ojämna kanter och en öppning upptill. Ovanpå den 55 meter stora formationen har man också fotograferat små formationer av stenar, liggande i cirklar och med något som liknade sot på ytan.

”De ser nästan ut som små eldstäder”, skriver man på hemsidan.

En av dykarna, expeditionsledaren Peter Lindberg, säger att ”objektet” INTE består av sten. Han skriver också i ett pressmeddelande på sajten att ”vetenskapsmän” just nu undersöker prover som tagits från objektet. En av dykarna säger i en intervju att det rör sig om geologer.

Så nu är det bara att vänta på vad forskarna kommer fram till.

Läs också min intervju med dykaren Stefan Hogeborg.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Jag skulle gissa att formationen, är av vulkaniskt ursprung. Den skulle då vara resterna av magma, som trängt upp, men aldrig brutit ytan. Långt efter att magmakammaren stelnat helt, har omgivande bergarter eroderats bort. Dom här tre kullarna i Kanada, har bildats på det sättet: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Monteregian_Hills_from_space.jpg

Lena Synnerholm (Webbsida), 16:22, 9 juli 2012. Anmäl

Bara en gissning – att man hittat ett slags fossiler av något som påminner om stromatoliter eller koraller. Stora kolonier av bakterier som bygger sig ett yttre skelett ungefär som just stromatoliter gjorde en gång och koraller fortfarande gör. Förklaringen till det svampliknande utseendet skulle kunna vara att kolonin växte som ett paraply med en så stor exponering som möjligt mot vattnen ovanför. Antagligen för att kunna ta emot ett stilla regn av döda mikroorganismer. Förklaringen till de elektromagnetiska störningarna skulle kunna vara att bakterierna i den stora kolonin använt sig av metallföreningar med magnetiska egenskaper.

Klaus S, 09:38, 4 juli 2012. Anmäl

[...] Självklart är detta något för Clas Svahns DN-blogg, så läs gärna mer om vad det handlar om där: http://blogg.dn.se/markligheter/2012/06/15/mysteriet-pa-ostersjons-botten/. [...]

Alla dessa mysterier! | Urdabrunnen (Webbsida), 08:53, 28 juni 2012. Anmäl

En skeppslast kol. Per Hagman

Anonym, 23:49, 18 juni 2012. Anmäl

[...] Uppdaterat: Clas Svahn bloggar om objektet på DN.se Mysteriet på Östersjöns botten [...]

Mystiken runt cirkeln på Östersjöns botten. | Michael Jansson (Webbsida), 09:35, 16 juni 2012. Anmäl

ja. det ser ut som någonting från alien eller the abyss för en lekman är det helt omöjligt att tolka den bilden på ett adekvat sätt. det enda vi har att förhålla oss till är filmer från ridley scott och dylika. kanske har de baserat filmerna på i vissa avseenden vederhäftigt material. men när man ser en bild av den här typen måste man nog inse att man som lekman inte har någon som helst aning.

Abraham, 02:17, 16 juni 2012. Anmäl

Intressant även att de visats finnas en inre kammare. Knepigt dykdjup, undrar vad de använder för blandning på gaserna.

Rickard, 00:19, 16 juni 2012. Anmäl

Det känns som om dom försöker att fixa mer sponsorpengar till sina dykningar, intresset måste hållas uppe.

Haase, 21:01, 15 juni 2012. Anmäl

Det ser väl alla är det är Årtusende Falken.

Anders, 18:01, 15 juni 2012. Anmäl

Att spara i lådorna

För en vecka sedan kom jag tillbaka från en tiodagars resa till England och Wales, en traditionell tripp som jag gör en gång om året sedan rätt länge nu. Det rör sig inte om någon semesterresa utan om en ren arbetsresa men utan att jag jobbar.

Verkar det underligt?

Det är i så fall bara förnamnet.

Resan har ett enda mål – att samla in så mycket dokument, böcker, tidskrifter, bilder, bandinspelningar, brev, modeller och annat (som jag just nu inte kommer på) till Arkivet för UFO-forskning i Norrköping. Världens största arkiv när det gäller ufo och andra oförklarade fenomen.

Jag och några kollegor i ufobranschen genomför ett slags modernt vikingatåg men med ett något mera högtstående kulturellt mål. Vi är ute efter att rädda den globala ufohistorien för eftervärlden. Och att sedan tillgängliggöra allt för den som vill forska.

Kanske inte lika nobelt som att rädda valar eller pandor men i vår nisch av verkligheten väl värt mödan.

Engelsmännen själva ser nog på oss som ett slags vikingar i modern förklädnad. En gång fick vi höra att ryktet om oss sa att ”nu kommer svenskarna, de tar allt utom våra kvinnor”. Gott så. Det hade nog varit värre om det hade varit tvärtom tror jag.

Under årets lilla 4.000-kilometerstripp genom London och den brittiska landsbygden, utförd i min vänsterstyrda Toyota, träffade jag och min kollega Håkan ett tiotal ufologer runt om i England och Wales. Två om dagen var minimum. Kvar i London lämnade vi två andra UFO-Sverige-medlemmar, Anders och Carl-Anton. Dessa genomförde en herorisk insats och fick knappt se dagsljus under de första tre dagarna eftersom de var satta att tömma en fuktig och dammig källare inte långt från OS-arenorna på böcker, tidningsklipp och tidskrifter.

Synd för dem eftersom det var minst 25 grader varmt i sju dagar och klarblå himmel och jag hoppas att ingen av dem drar på sig ufodammlunga efter timmarna i denna unkna miljö där en mumifierad råtta blev ett av många spännande fynd.

Nå, allt gick i alla fall bra och på bilden ovan kan ni se hur vi fyra och källarens ägare, Bob Rickard (grundare av den underbara tidskriften Fortean Times förutan vilken jag inte kan leva), står bakom det som vi kom att döpa till The Great Fortean Wall. 313 lådor packade med allehanda fantastiska mysterier och (inte så sällan) deras lösningar.

Fort är namnet på en brittisk samlare av det okända, Charles Fort, som i början av 1900-talet skrev en rad böcker om märkligheter som han grävde fram ur framför allt vetenskapliga tidskrifter. Han kom sedan att ge namn åt ett helt fält av knepigheter, där bland annat ufo, sjöodjur, spontan mänskliog självförbränning, spöken och parapsykologiska fenomen ingår – forteana.

Det är dessa ämnen som nu befolkar AFU:s lokaler i Norrköping och som gör arkivet till en fantstisk samling av nutida folklore. Spännande, det kan jag garantera.

I dag fick jag en rapport om att alla lådorna nu nått AFU och att de står säkert placerade i en av våra tio lokaler som alla ligger på en och samma gata. På måndag åker jag och Carl-Anton ner för att hjälpa till med att sortera och sedan kommer det mödosamma arbetet med katalogisering och ordnande att börja.

Men AFU är berett och den frivilliga personalen är sedan något år förstärkt med en trupp Fas 3-arbetare. Skanning är ett viktigt momenent liksom digitalisering av band och bilder.

Störst i världen har AFU alltså gått och blivit och det är vi mycket stolta över. På det sättet kan vi hjälpa ännu fler forskare, elever och andra som behöver fakta om dessa knepiga fenomen att få svar. Eller också får de ännu en gåta att bita i!

Varför är det då viktigt att samla in allt detta? Vad kan det vara för nytta med att ha 15.000 böcker och dubbelt så många tidskrifter, rapporter, klipp och gud vet vad om saker som många över huvud taget inte tror existerar?

Och hur i hela friden kan vuxna människor slösa bort sin tid på något så befängt?

Svaret är enkelt. Vi sparar för att det är en viktig del av vår kultur och för att tron på utomjordingar är lika mycket dagens folklore som tron på tomtar tillhör gårdagens. Sedan är vi som jobbar med detta fantastiska material också övertygade om att det bland alla dessa rapporter och berättelser finns äkta och ännu ej utforskade fenomen som vetenskapen hittills inte tagit sig tid med.

För oss är allt detta en viktig del av den värld vi lever i.

Charles Fort kallade dem ”fördömda fakta”. För oss är de en intellektuell utmaning.

I vilket fall är de värda att vårda för framtiden.

Vill ni veta mer så finns det att läsa på AFU:s hemsida.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Helt logiskt , det är ju UFOn som kommit på FAS3! ;)

Klas, 12:11, 16 juni 2012. Anmäl

satan spelar en viktig roll i frimurarnas litteratur se vad dom ger ut på eget förlag

anonym (Webbsida), 09:25, 14 juni 2012. Anmäl

Oavsett vad man tror eller inte tror på är detta en kulturgärning av stora mått.

Positivt skeptisk, 07:16, 9 juni 2012. Anmäl

Konsten att se Venus passera

Den 6 juni är det nationaldag och Venuspasage vilket minnesgoda läsare av den här bloggen redan känner till. För säkerhets skull bifogar jag min bild från senast det begav sig för åtta år sedan.

Ska vi blicka framåt så är den stora frågan, som alltid när det gäller astronomiska fenomen, om moder jords atmosfär tänker vara på sitt mest genomskinliga humör eller om det blir problem med moln och därmed omöjligt att se skådespelet.

Enligt SMHI i Norrköping blir det bäst chanser runt Vänern och Vättern samt i södra Mälardalen och längs Västerbottenskusten. Övriga Venusspanare får beväpna sig med tålamod och vänta in luckorna i molnen som nog dyker upp.

Det positiva är att Venus syns vandra över solskivan under flera timmar. I norra Norrland dyker planetskivan upp redan 00.05 men syns då ännu inte för oss som bor längre söder ut. Solen är då fortfarande under horisonten här nere. Bor man i Stockholm och har en fri horisont åt soluppgången går Venus att se från 03.30 och framåt för att till slut försvinna ut längs solskivans östra kant 06.54.

Som vanligt när det gäller solen så ska man absolut inte titta på den utan att skydda ögonen med specialglas. Svetsglas går bra, solglasögon räcker inte. Å andra sidan lär man ändå ha svårt att se den lilla prick som Venus utgör om man inte har något instrument att förstora det hela med. Till exempel kan man använda en kikare till att projicera ljuset från solen på ett vitt pappersark. Gör man detta syns Venus lilla mörka rundel alldeles utmärkt.

Men återigen. Titta absolut inte in i kikaren! Inte ens för en kort sekund. Det kan ge ögonskador för livet. Lämna absolut inte kikaren liggande så att någon kan råka rikta den mot solen.

Så om du använder en kikare, ställ då in skärpan på något föremål mycket långt bort innan du riktar den mot solen. Täck för det ena glaset så att bilden inte blir dubbel. Med hjälp av pappersarket kan du sedan se både solskivan och den mörka siluetten av Venus.

Ett bra alternativ är att besöka Stockholms observatorium, om man råkar bo i huvudstaden. Där slår man upp dörrarna 04.30 med föredrag och projektion från ett av teleskopen. Men också ett teleskop är beroende av vädret så skulle det bli riktigt illa får den som vill se Venuspassagen klicka in sig på Nasas hemsida där den går att följa från olika observatorier på jorden men också från den internationella rymdstationen ”ISS” – där sikten alltid är bra ut mot rymden – eller på en sajt som normalt håller koll på när nymånen syns inför Ramadan och inför varje ny månad i den muslimska kalendern.

Själv tänker jag ta en kort natt och försöka se passagen från min trädgård i Skälby. Det vore ju kul att få se den en andra gång vilket inte är alla förunnat. Senast jag såg den var för åtta år sedan och med tanke på att nästa möjlighet blir 2117 är det inte läge att vänta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

[...] Konsten att se Venus passera [...]

Suggest (Webbsida), 21:25, 6 juni 2012. Anmäl

[...] Det positiva är att Venus syns vandra över solskivan under flera timmar. I norra Norrland dyker planetskivan upp redan 00.05 men syns då ännu inte för oss som bor längre söder ut. Solen är då fortfarande under horisonten här nere. Bor man i Stockholm och har en fri horisont åt soluppgången går Venus att se från 03.30 och framåt för att till slut försvinna ut längs solskivans östra kant 06.54.  via Konsten att se Venus passera – DN.se. [...]

Min bild av Venuspassagen « miniblogg (Webbsida), 05:58, 6 juni 2012. Anmäl

Du får varna bäst du vill Clas men med en cd-skiva med tillräckligt bra aluminiumlager är det inga problem (och om det är en billig skiva med tunt lager så går det bra att använda två eller fler) att observera solen direkt. Experter och "specialglas"-tillverkare säger självklart, må det vara för att inte riskera att någon klantar till det eller för att sälja, att det är osäkert men själv har jag inte lagt en krona på specialutrustning för att beskåda solförmörkelser sedan tidigt 2000-tal. Största riktiga anledningen till att cd-r-skivor inte rekommenderas är alltså att det är så stor variation på aluminiumlagren mellan olika märken att ingen vill rekommendera något som någon kan klanta till (och skada ögonen). Jag drar till med en varning också; gör som ni vill men använd hjärnan först...

Max, 02:41, 6 juni 2012. Anmäl

Jag vill absolut varna för att använda cd-skivor. Det är inget säkert sätt. Svetsglas är bra och projicerade bilder. Glöm allt annat om ni inte har specialglasögonen kvar från senaste solförmörkelsen. Och det är det nog inte många som har. Har till och med svårt att hitta mina!

Clas Svahn, 01:02, 6 juni 2012. Anmäl

Om man inte har "specialglas" att titta genom när man vill titta mot solen så går det jättebra att hålla upp en lagom genomskinlig CD-R skiva (tom eller bränd spelar ingen större roll) och titta genom (börja med tre-två stycken och arbeta dig nedåt om du inte litar på mig). Främst ett tips vid solförmörkelser av olika grad men jag blir nästan arg när det här enkla och billiga sättet att beskåda solen inte tipsas om i media vid sådana här fenomen. Specialglas och att titta på projicerade solskivor, bah...

Max, 00:50, 6 juni 2012. Anmäl

@Adam - vilka andra planeter? Det är bara Venus och Merkurius vi kan se framför solskivan. Så - "annan planet" skall det vara. Och Merkurius kutar ju framför solen lite då och då. Men ... den är ju så liten!

Anonym, 20:45, 5 juni 2012. Anmäl

"[O]ch med tanke på att nästa möjlighet blir 2117 är det inte läge att vänta.". Haha, det tyckte jag var roligt :) Å andra sidan kommer man säkert kunna skåda andra planeter.

Adam, 19:55, 5 juni 2012. Anmäl