Att spara i lådorna

För en vecka sedan kom jag tillbaka från en tiodagars resa till England och Wales, en traditionell tripp som jag gör en gång om året sedan rätt länge nu. Det rör sig inte om någon semesterresa utan om en ren arbetsresa men utan att jag jobbar.

Verkar det underligt?

Det är i så fall bara förnamnet.

Resan har ett enda mål – att samla in så mycket dokument, böcker, tidskrifter, bilder, bandinspelningar, brev, modeller och annat (som jag just nu inte kommer på) till Arkivet för UFO-forskning i Norrköping. Världens största arkiv när det gäller ufo och andra oförklarade fenomen.

Jag och några kollegor i ufobranschen genomför ett slags modernt vikingatåg men med ett något mera högtstående kulturellt mål. Vi är ute efter att rädda den globala ufohistorien för eftervärlden. Och att sedan tillgängliggöra allt för den som vill forska.

Kanske inte lika nobelt som att rädda valar eller pandor men i vår nisch av verkligheten väl värt mödan.

Engelsmännen själva ser nog på oss som ett slags vikingar i modern förklädnad. En gång fick vi höra att ryktet om oss sa att ”nu kommer svenskarna, de tar allt utom våra kvinnor”. Gott så. Det hade nog varit värre om det hade varit tvärtom tror jag.

Under årets lilla 4.000-kilometerstripp genom London och den brittiska landsbygden, utförd i min vänsterstyrda Toyota, träffade jag och min kollega Håkan ett tiotal ufologer runt om i England och Wales. Två om dagen var minimum. Kvar i London lämnade vi två andra UFO-Sverige-medlemmar, Anders och Carl-Anton. Dessa genomförde en herorisk insats och fick knappt se dagsljus under de första tre dagarna eftersom de var satta att tömma en fuktig och dammig källare inte långt från OS-arenorna på böcker, tidningsklipp och tidskrifter.

Synd för dem eftersom det var minst 25 grader varmt i sju dagar och klarblå himmel och jag hoppas att ingen av dem drar på sig ufodammlunga efter timmarna i denna unkna miljö där en mumifierad råtta blev ett av många spännande fynd.

Nå, allt gick i alla fall bra och på bilden ovan kan ni se hur vi fyra och källarens ägare, Bob Rickard (grundare av den underbara tidskriften Fortean Times förutan vilken jag inte kan leva), står bakom det som vi kom att döpa till The Great Fortean Wall. 313 lådor packade med allehanda fantastiska mysterier och (inte så sällan) deras lösningar.

Fort är namnet på en brittisk samlare av det okända, Charles Fort, som i början av 1900-talet skrev en rad böcker om märkligheter som han grävde fram ur framför allt vetenskapliga tidskrifter. Han kom sedan att ge namn åt ett helt fält av knepigheter, där bland annat ufo, sjöodjur, spontan mänskliog självförbränning, spöken och parapsykologiska fenomen ingår – forteana.

Det är dessa ämnen som nu befolkar AFU:s lokaler i Norrköping och som gör arkivet till en fantstisk samling av nutida folklore. Spännande, det kan jag garantera.

I dag fick jag en rapport om att alla lådorna nu nått AFU och att de står säkert placerade i en av våra tio lokaler som alla ligger på en och samma gata. På måndag åker jag och Carl-Anton ner för att hjälpa till med att sortera och sedan kommer det mödosamma arbetet med katalogisering och ordnande att börja.

Men AFU är berett och den frivilliga personalen är sedan något år förstärkt med en trupp Fas 3-arbetare. Skanning är ett viktigt momenent liksom digitalisering av band och bilder.

Störst i världen har AFU alltså gått och blivit och det är vi mycket stolta över. På det sättet kan vi hjälpa ännu fler forskare, elever och andra som behöver fakta om dessa knepiga fenomen att få svar. Eller också får de ännu en gåta att bita i!

Varför är det då viktigt att samla in allt detta? Vad kan det vara för nytta med att ha 15.000 böcker och dubbelt så många tidskrifter, rapporter, klipp och gud vet vad om saker som många över huvud taget inte tror existerar?

Och hur i hela friden kan vuxna människor slösa bort sin tid på något så befängt?

Svaret är enkelt. Vi sparar för att det är en viktig del av vår kultur och för att tron på utomjordingar är lika mycket dagens folklore som tron på tomtar tillhör gårdagens. Sedan är vi som jobbar med detta fantastiska material också övertygade om att det bland alla dessa rapporter och berättelser finns äkta och ännu ej utforskade fenomen som vetenskapen hittills inte tagit sig tid med.

För oss är allt detta en viktig del av den värld vi lever i.

Charles Fort kallade dem ”fördömda fakta”. För oss är de en intellektuell utmaning.

I vilket fall är de värda att vårda för framtiden.

Vill ni veta mer så finns det att läsa på AFU:s hemsida.