Mot London

I morgon sätter jag mig i bilen för att köra till England. Vilket kan låta som ett mindre problem. Och utan färjan från Göteborg till Frederikshavn så hade det absolut varit det. Väl i Danmark blir det till att fortsätta ner till Esbjerg där ”Stena Jutlandica” ska ta oss vidare till klassiska Harwich och England. Sedan blir det till att köra bil på fel sida igen.

Det här är en resa som jag har gjort ett antal gånger men på lite olika sätt. Sedan färjorna från Göteborg slutade att köra raka vägen till England så har jag också hunnit prova vägen via Stavanger. Vilket inte är att rekommendera. Då hamnar man i Newcastle i norra England och har en bra bit kvar ner till den södra landsdelen. Och vägen från Stockholm till Stavanger överlämnar jag gärna åt dem som finner ett nöje i att köra långa och slingrande bilresor.

Väl i England ska jag hålla föredrag om spökraketerna och om Arkivet för UFO-forsknining på ett hotell i London. Det är brittiska BUFORA, alltså den nationella ufoorganisationen där, som firar sitt femtioårsjubileum med att bjuda in några europeiska ufologer och låter dem prata under två dagar helgen 22–23 september.

Jag ska alltså berätta om det som vi svenskar kan vara mycket stolta över, nämligen Arkivet för UFO-forskning, störst i sitt slag och ständigt växande inte minst tack vare alla de donationer som jag fått med mig från just England och Wales under åren.

Men fokus kommer även att ligga på spökraketerna, dessa märkliga raketliknande fenomen som korsat himlen över Sverige sedan 1946. Det är inte enbart den numera riksbekanta Nammajaureraketen, som ni har kunnat läsa om i den här bloggen, som har fallit ned i en sjö, det finns ett stort antal andra exempel.

Om detta ska jag berätta och visa bilder på. Har även ett exempel från England där en italiensk pilot i början av 90-talet mötte ett missilliknande föremål över Engelska kanalen när han var på väg att ta sitt Alitaliaplan in för landning på Heathrow. När jag pratade med honom berättade han hur nära planet varit att krocka med den okända tingesten som inte bara var klart synlig för honom och andrepiloten utan också på radar för markkontrollen.

Efter en lång utredning kom det brittiska försvaret och de civila luftfartsmyndigheterna fram till att de inte kunde identifiera föremålet. Det var ett ufo.

För mig är spökraketfenomenet ett av de mest handfasta som kan sorteras in under den ibland lite otympliga förkortningen ufo. Att det i dessa fall verkligen rör sig om fysiska objekt tvekar jag inte om. Men vem flyger dem? Vem är det som sitter vid spakarna? Spakar som givetvis kan befinna sig långt bort från själva föremålet.

Den frågan kan hålla en vaken om nätterna.

Det ska bli intressant att se vilka reaktionerna blir på mitt föredrag i London. Här har vi en serie observationer som inte följer de klassiska ufobanorna. Till exempel har det aldrig funnits någon koppling till varelser utan det har alltid enbart fört sig om iakttagelser där ett eller flera föremål flyger förbi, eller kraschar. Men trots likheterna med typiskt jordbundna föremål så har det aldrig gått att hitta ett spår efter dem.

Ultraskeptikern skulle säga att detta beror på att föremålen enbart existerar i folks fanatsier. Men för den som har mött vittnena är situationen inte lika enkel. Därför är det viktigt att alltid prata med förstahandskällorna när det gäller dessa märkliga fenomen. Något som inte alltid visat sig vara så lätt.

Till exempel har jag den senaste veckan ringt åtta samtal till en man vars bror ska ha sett en spökraket susa förbi längs Kalixälven den 6 juli i år. Men brodern själv har vägrat prata med mig. ”Han är för blyg”, säger mannen. ”Han tycker att han har berättat allt för mig och att det räcker”, säger han också.

Men det räcker ju inte riktigt. För mig blir det andrahandsinformation. Så jag fortsätter jaga. Men det blir nog efter London.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Japp, jag skrev fel i hastigheten. Som tur var hamnade vi på rätt färja till slut :-)

Clas Svahn (Webbsida), 22:47, 6 oktober 2012. Anmäl

Mycket bra blogg det här! :)

Översätt texter (Webbsida), 14:44, 28 september 2012. Anmäl

Jag följer med intresse jakten på spökraketerna i Jokkmokkstrakten. Denna observation efter Kalixälven gör ju saken mycket skum. Att det pågått under en såpass lång tid. Att det inte bara varit under en begränsad tidsperiod. Folk här uppe har nog sett endel saker genom tiderna. Det finns folk här som tror på småfolk, andeväsen och att man kan ex stämma blod. Vidskepelse eller? Faktum är att såfort de berättar om sina erfarenheter så blir de idiotförklarade. Därför vill man inte prata om detta. Det kan vara grunden till att den mannen inte vill berätta mer om det han sett över Kalixälven tror jag. Lycka till med fortsatt arbete!

Matti i Jokkmokk (Webbsida), 11:56, 21 september 2012. Anmäl

En liten rättelse! Stena Danica seglar inte mellan Esbjerg - Harwich utan mellan Göteborg - Frederikshavn men jag hoppas att du får det trevligt på både henne och färjan som sedan tar dig vidare till England // Tommy Gustafson

Tommy Gustafson, 08:48, 18 september 2012. Anmäl

Trevlig resa!!

Anonym, 07:46, 18 september 2012. Anmäl

Hedin och Hitler

Upptäcktsresanden Sven Hedin (1865–1952) har alltid fascinerat mig och jag har en lång rad av hans böcker i bokhyllan hemma. En gång i tiden var han utan tvekan vårt lands mest berömda invånare och var han kom drog han fulla hus och belönades med utmärkelser. Genom sina årslånga expeditioner till platser som ingen västerlänning tidigare besökt, delar av Himalaya, Kina och Tibet, och till områden som han skulle bli först att kartlägga, fångade han fantasin hos sin tids läsare. Få kunde låta bli att beundra denne orädde och nyfikne äventyrare som lät Sveriges namn ärat flyga över jorden.

Var han än kom möttes han av respekt och ivriga frågor. Att han dessutom hade en sällsynt förmåga att snabbt kunna sätta sina upplevelser, och forskning, på pränt blev hans böcker till bästsäljare med enorma upplagor, inte bara i Sverige.

Den som vill läsa om Sven Hedin kan varmt rekommenderas Axel Odelbergs ”Äventyr på riktigt”. Här målas bilden av en komplicerad människa, en äventyrare och en kompromisslös personlighet vars like är svår att finna i våra dagar.

Men Sven Hedin hade också en mörkare sida och det är den som Odelberg beskriver i sin nya bok om honom: ”Vi som beundrade varandra så mycket”, med undertiteln ”Sven Hedin och Adolf Hitler”. Boken är en noggrann genomgång av Hedins vänskap med Adolf Hitler, hans beundran för Tyskland och hans oförmåga att se vad nazismen egentligen orsakade i form av lidande och övergrepp. Och den visar också hur Tysklands diktator vördnadsfullt beundrade svensken sedan han som ung växt upp med hans böcker.

Att läsa boken bjuder läsaren att sitta som en osynlig fluga på Sven Hedins rockslag och ord för ord följa hans diskussioner med Nazi-Tysklands högsta ledare: Heinrich Himmler, Joseph Goebbels, Hermann Göring, Joachim von Ribbentrop, Martin Borman – Adolf Hitler. Hedin hade en unik tillgång till dem alla och beundrades av dem för sitt försvar av Tyskland och som person. Så snart Hedin hörde av sig så tog Hitler välvilligt emot sin vän.

När propagandaminister Goebbels efter ett möte med Hedin i sin dagbok skriver att ”han står helt och fullt på vår sida” så förstår man varför de tyska ledarna öppnade sina dörrar för den svenske upptäcktsresanden.

Det Sven Hedin fick höra skrev han ned i sin dagbok eller i långa rapporter till den svenska regeringen som utnyttjade hans kontakter rakt in i den nazityska ledningen. Knappast något annat land hade en sådan direktkanal och Hedin var alltid villig att hjälpa och försöka påverka.

Men var Hedin nazist? Den frågan går som en röd tråd genom boken och är kanske inte så lätt att besvara. Tyskvän, absolut. Och en förblindad beundrare av Tysklands ledare Adolf Hitler, utan tvekan. Samtidigt var Hedin till en början chockad över uppgifter om behandlingen av judarna och sedan över det som han kanske började förstå var ett regelrätt folkmord. Men Hedin såg aldrig kopplingen mellan det fruktansvärda som pågick och de naziledare som han så beundrade.

Axel Odelberg citerar ur brev, dagböcker och rapporter vilket gör att den som läser blir en del av ett stycke levande historia från en tid som allt fler enbart känner till genom historieböcker och tevedokumentärer. Det är utan tvekan ett stycke unik andra världskrigshistoria som läsaren får ta del av.

Det som gör boken särskilt intressant är Hedin själv. En man som kämpade för att rädda judar från nazisternas illdåd samtidigt som han själv förbehållslöst hyllade Hitler och kallade honom för en av världshistoriens största män.

Hedin var rädd för kommunismen och såg den som en betydligt större fara än nazismen som han ansåg rättfärdigades av den i hans ögon orättvisa och djupt förolämpande Versaillefreden efter första världskriget och han såg det som helt naturligt att Hitler nu ville återupprätta det stortyska riket. Faran kom från USA och Storbritannien ansåg Hedin som snart kom att förlora de flesta av sina vänner i dessa länder.

Trots att han blev allt ensammare i sitt försvar av Hitler och nazismen tvekade Hedin aldrig att stå upp för det han trodde på. Hans självsäkerhet och fasta övertygelse om att han själv visste bäst gjorde att han knappast var mottaglig för andras argument.

I ännu en dagboksanteckning från Joseph Goebbels noterar propagandaministern att Hedin var en man att lita på för nazisterna: ”Sven Hedin är en tapper politisk kämpe. Man kan bara beundra hans civilkurage.”

Som de flesta människor var också Sven Hedin en mångfacetterad personlighet. Och jag är glad att Axel Odelberg så nyfiket försöker berätta hans historia. Att det krävs två böcker till detta visar också på komplexiteten och de många djup som denna monumentala personlighet en gång var.

För många har Hedins fläckade politiska åsikter gjort att de också förkastat hans vetenskapliga gärning. Men det vore fel. Sven Hedin var inte bara en skicklig forskare utan också en popularisator som genom sina skildringar fick flera generationer unga pojkar och flickor att förstå att det fanns en värld och en högkultur långt utanför Sverige och vårt eget lands historia.

Läs om honom. Det är spännande och lärorikt på flera sätt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Vill tipsa om tåg till London, som omväxling. Deutsche Bahns nattåg är suveräna och sedan går det snabbt med Thalyståget Köln-Bryssel och tunneltåget sista biten. Tågtider i Europa söker man lätt på Deutsche Bahns fina hemsida, biljetterna köpes av SJ.

Anonym, 12:20, 4 oktober 2012. Anmäl

På tal om pengar så stod nog Zarah Leander som Goebbels mest strålande propagandastjärna i en klass för sig. Sven Hedins inkomster pga tredje riket får däremot snarare anses vara beskedliga. Och går säkert inte alls att jämföra med de profiter som stora delar av det svenska näringslivet kunde glädja sig åt tack vare affärer med ovan nämnda riket.

Joactin, 15:30, 12 september 2012. Anmäl

Mycket intressant och upplysande recension. Den insprerar till vidareläsning...

Victor A, 15:26, 12 september 2012. Anmäl

Kära "raka rör". Hitler och Stalin hade nog klarat sig alldeles utmärkt i allt det hemska de gjorde utan Sven Hedin. Jag tror att du tillmäter honom alldeles för stor makt. Varför inte läsa boken istället för att misstänkliggöra mig? Då kanske du se att Hedins pengar från den tyska bokutgivningen gick till att avlöna dem som hjälpte honom med hans forskning. Den lägenhet han redan bodde i före kriget bodde han kvar också efter det samma.

Clas Svahn, 18:06, 10 september 2012. Anmäl

Ja vad hade Hitler och hans anhang varit utan Sven Hedin. Hur lönsamt var det för Hedin reda pengar att vara sk pålitlig för blodsregimen? För vilka pengar köpte han sin magnifika hyresfastighet på Norr Mälarstrand 66 i Stockholm? Tänkvärt eftersom det andra Hitlerblomstret, Zarah Leander, köpte sig en hel herrgård för arvodena från Goebbels. Svan måste nog tydligare redovisa innebörden av den sk komplicerade Hedin om Odelberg inte gör det.

raka rör, 09:02, 10 september 2012. Anmäl

Ska absolut läsa den boken! Ytterst intressant att läsa om den verkliga människan, som inte är svart eller vit, eller beskriven som en typisk amerikansk B-film, vrålond eller supergod. Vi har våra felsteg. I alla fall sett i efterhand. Det är så lätt att döma med facit i hand. Tack för bra boktips!

Anna-Lena Norberg, 23:51, 9 september 2012. Anmäl

Bottenlöst men inte hopplöst

För någon timma sedan, strax efter 13 i dag lördag,  mötte jag dykarna mitt ute på Nammajaure på den plats där Bo och Liz hade sett föremålet sjunka. Min första fråga var givetvis vad de hade sett där nere under de 15 minuter de hade sökt på platsen. Och svaret blev lera. Flera meter djupt med lera som de inte kunde känna botten på.

Roine Norström och Simon Kenttä hade båda stuckit ned sina armar och de hade bara sjunkit rakt igenom leran. På bilden ovan kan ni ser hur Simon bedömde möjligheten att hitta något på botten efter att ha känt efter. Bilden togs av hans kollega Roine på tre meter djup. Djupare än så var det inte.

– Det som landade här och sjönk måste ha fortsatt ned i lera med en gång, sa Roine till mig.

Så mysteriet med spökraketen i Nammajaure är fortfarande inte löst. Vi måste tillbaka igen. Och det ska vi!

Nu måste vi skaffa en helt annan utrustning, en magnetometer, som kan känna av metall långt ned i dyn. När vi ska göra det beror på vilka resurser vi får ihop och när det är möjligt för oss själva att komma loss.

Mysteriet är alltså inte löst utan lever.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

[...] DN’s framstående ufo-jägare Claes Svahn kanske kan förklara de här bilderna som Google har samlat ihop i New Mexico respektive Texas. Observera närheten till McDonald’s. [...]

Ærø with a view over the world » Google Maps UFO-observationer (Webbsida), 17:03, 30 september 2012. Anmäl

"Som att skicka iväg nån till en glaciär och vända tillbaka för att man glömt skidorna." Hahaha. Ja nej inte riktigt så kanske. Mer som att vända tillbaka för att man glömt stegjärnen men annars rätt.

Robin, 13:29, 5 september 2012. Anmäl

Synd att det inte blev något den här gången. Ser fram emot fortsättningen.

Nigel Perkins, 08:49, 3 september 2012. Anmäl

[...] Diver’s note: “Damn! We’re totally screwed.” (Via Clas Svahn’s blog) [...]

Mission to find the Swedish ghost rockets has begun | ufoeyes (Webbsida), 16:07, 2 september 2012. Anmäl

hm undrar hur de ska undersöka botten, om det är flera meter lera. Är det som att leta i en höstack. Fungerar sonarutrustning för att skanna av under dessa skikt ?

Lars, 11:59, 2 september 2012. Anmäl

Vad är det som motsäger att det inte rör sig observationer efter en helt vanlig norrlandsfylla på hembränt och hallonsaft, "asso dä va nå stort som fräschte och lyschte opp hela schön å så ba försvann e rakt ner i schön mä e brak å sen ble re helt tyst vettu....

Anonym, 09:15, 2 september 2012. Anmäl

Vad är det motsäger att observatörerna tagit in helt vanlig norrlandsfylla på hembränt och hallonsaft och tyckte sig se något...stort...som fräste och...lyschte opp hela schön innan dä ba försvann vettu...

Anonym, 09:09, 2 september 2012. Anmäl

Det var ju synd! nu blir det väldigt svårt att lösa gåtan överhuvudtaget. Ett rostigt UFO i lerbotten, dags för en blues med Muddy Waters så länge ;)

Simon Templar, 00:08, 2 september 2012. Anmäl

När man letar efter något så kan man alltid säga att "den finns där" så länge man inte har hittat föremålet. Det gäller bara att leta lite noggrannare.

Hasse, 18:21, 1 september 2012. Anmäl

Fan det är helt kört. Ja det hade den förmodat välbetalda dykare sluppit skriva om någon hade bemödat sig med att först kolla av botten i sjön. Och framför allt så hade vi läsare sluppit börja följa en fullständigt menlös expedition. Snudd på årets icke-nyhet, expeditionen fann lera på botten och nu ska vi hem och hämta rätt utrustning. Man tar sig för pannan. Som att skicka iväg nån till en glaciär och vända tillbaka för att man glömt skidorna.

Anonym, 17:24, 1 september 2012. Anmäl