Rymdtankar från ett höghus

När jag träffar Christer Fuglesang 24 våningar över marken i den gamla Skatteskrapan på Söder i Stockholm är det tankarna som får fortsätta de resterande tio milen till rymden. Själva kan vi bara beundra utsikten som får oss att känna oss i alla fall lite grann som de rymdmedborgare vi ju alla i grund och botten är.

Att Christer Fuglesang själv vid två tillfällen har fått känna på hur det är att se vår blå planet från rymdens tyngdlöshet har säkert bidragit till att han nu för tredje gången låter Markus och Mariana, om än i sagans form, åter lämna jorden för att ge sig ut på en resa som vida överträffar den han själv fått genomföra.

”Vattenvärlden” är ett äventyr för de vetgiriga och med hjälp av Johan Egerkrans fina teckningar fylls läsarens fantasi med ombonade bilder trots kylan i havets djup och rymdens vakuum.

– Det är inget fel att använda datorer och att se på teve men man ska inte glömma läsandet, där skapar du din egen mentala bild av det som händer. Att läsa är betydligt mer stimulerande för fantasin än att se på teve, säger Christer Fuglesang.

Den här gången är temat biologi och evolutionsläran och som tidigare vill Christer Fuglesang sätta fokus på den vetenskapliga metoden som vägen till kunskap, vilket kan låta lite torrt. Men genom sina moderna sagor, med rymdfärder och nyfikna barn som huvudingredienser, låter han läsaren resa i fantasin medan han smyger in kunskap på vägen.

Huvudpersonerna Markus och Mariana har förmånen att ha en farbror vid namn Albert för vilken det mesta verkar möjligt. Albert är en blandning mellan raketingenjören Wernher von Braun och fysikern Albert Einstein och verkar inte ha några större problem med att spika ihop ett rymdskepp när så behövs.

Och teknik är något som intresserar den gamle KTH-studenten Christer Fuglesang som sedan två och ett halvt år är ansvarig för ESA:s forskningsprogram på rymdstationen ”ISS”, något som han beskriver som ”ett byråkratjobb”. Men han kommer också att leda en kurs om bemannad rymdflygning på KTH och vara programansvarig för hela masterprogrammet med rymdinriktning från den 1 april nästa år:

– Samhället är mer och mer tekniskt inriktat och vi tar allt oftare demokratiska beslut som har med teknik att göra. Då är det viktigt att så många som möjligt förstår grunderna för tekniken, säger han.

Nu menar inte Christer Fuglesang att vi måste känna till hur en mobiltelefon eller ett rymdskepp fungerar under skalet men han anser att vi alla borde veta lite mer om hur vetenskapen fungerar och få en förståelse för detta. På det sättet förstår vi den värld vi lever i bättre. Då är det bra att börja med barnen:

– Barn absorberar ju fakta så mycket lättare än en vuxen. Det kan handla om att tiden är relativ eller om hur en planet ser ut. För barn är allting lika konstigt! Och det gäller att stimulera barn till att bli nyfikna så att de i framtiden kan känna igen sig i det de har lärt sig när de var små.

Att vuxna ägnar sig åt en hel del som är konstigt i Christer Fuglesangs ögon råder det ingen tvekan om. Religion är ett sådant fenomen och Christer Fuglesang nämner att det till och med finns astronauter som är bokstavstroende kristna.

– Varför sätter man en gammal bok som auktoritet nummer ett före allt annat, frågar han retoriskt.

I början av Christer Fuglesangs tredje barnbok ”Vattenvärlden” får vi ett exempel på detta. Där berättar farbror Albert om hur han fått besök av ett par äldre snälla tanter som trodde att jorden var några tusen år gammal, att människan inte utvecklats från andra varelser och som dessutom ville rädda hans själ. Att det rör sig om ett besök av Jehovas vittnen är inte svårt att läsa mellan raderna. Och just religionens påverkan på människor är något som Christer Fuglesang vill att vi tar oss en funderare på.

–  Det är inte så självklart att man accepterar utvecklingsläran så därför låter jag Markus och Mariana åka ned i Marianergraven för att se hur livet ser ut där. Nere på havets botten hittar de också spår efter det allra första livet på jorden.

– Och där möter de några konstiga varelser från en annan planet. De har kommit till jorden eftersom de har förorenat sin egen planet, nu ska de hämta plankton från jorden.

Vi pratar en stund om utomjordiskt liv och hur vår inställning till det har förändrats under de senaste fyrtio åren. Själv minns jag hur andra forskare såg ned på de radioastronomer som på 70-talet sökte efter signaler från andra världar, tecken på att vi inte var ensamma i detta enorma kosmos.

–  I dag är det få som betvivlar att liv finns men frågan är hur vanligt det är med civilisationer, det är det som är den verkligt stora knäckfrågan, säger Christer Fuglesang.

– Om 10–20 år har vi så bra instrument att vi kan dra slutsatsen vilka planeter som kan ha liv. Det är heller inte omöjligt att vi hittar någon enkel livsform på Mars, som har funnits där eller kommit dit.

När jag frågar honom om hur vi skulle påverkas av en sådan upptäckt svarar Christer Fuglesang att det skulle innebära ett stort intresse, inte minst om det upptäcktes på Mars:

– Då skulle vi kunna se om det livets Dna-struktur liknar vår eller om det är annorlunda, om vi kanske har samma rot eller har olika ursprung.

Den svenske Nobelpristagaren Svante Arrhenius idé, som 1903 tog upp en äldre teori om att liv kan spridas som maskrosfrön med vinden, fast då som fripassagerare på kometer och annat genom rymdens vakuum, är åter rumsren. Experiment på – utanpå! – den internationella rymdstationen ”ISS” visar att liv överlever det mesta från kosmisk strålning till brist på vatten och syre.

– Liv kan uppkomma på många olika, och mycket extrema, ställen och ser sannolikt annorlunda än vi kan tänka oss. Har det bara börjat så är det självgenererande, men det är början som är svår.

Samtidigt tror inte Christer Fuglesang att ett fynd på Mars skulle förändra vårt sätt att se på världen och människans plats i kosmos. För att förändra det så krävs en kontakt med en annan civilisation, säger han.

– Det skulle bi en chock för många, framför allt om de kommer hit. Det är en sak att tänka sig det hypotetiskt en annan sak att vara med om det. Många religioner skulle få tänka till ordentligt.

Så vad gör vi då om De hör av sig? Stephen Hawking har varnat för att locka hit utomjordingar med signaler och radiospill och pekar på att vår egen historia förskräcker: När det har inträffat kulturkrockar på jorden har den svaga kulturen gått under. Christer Fuglesang är något mera optimistisk:

– I dag försöker vi göra vad vi kan för att svaga kulturer ska kunna bevara sin särart och skydda dem men bara till en viss gräns, vi är inte beredda att kompromissa hur långt som helst med vår egen bekvämlighet.

– Vi får hoppas på att de inte är på väg för att ta över jorden. Det är väl två saker som skulle locka hit dem. Kanske för att lära sig av en annan civilisation eller så håller de på att utöka sin livssfär och här finns en beboelig planet som de kan ta över.

Christer Fuglesang ser också hur människan själv en gång kommer att ge sig till andra stjärnsystem. Först genom hypersnabba obemannade farkoster med hastigheter på upp till en procent av ljushastigheten.

– Sedan kanske det kommer en dag då vi bygger stjärnskepp med en mindre stad som åker dit, något som man får räkna med kommer att ta några generationer. Det blir en envägsresa i ett skepp med kanske 1.000 andra personer. En dag kommer det att hända, kanske 500–1.000 år in i framtiden.

Dit är dock vägen lång. Tills vidare får vi nöja oss med att läsa om sådana resor och när Christer Fuglesang låter sina små hjältar resa genom kosmos är det i en antiprotonraket, som tar dem tio-tolv ljusår på bara två dagar.

I sagans värld föds idéer och tankar som kanske någon läsare i en nära framtid ger sig till att förverkliga.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Fuglesang är ju svensk mästare att ha åkt fort – 7 800 m/s – och varit längst ut i rymden – 400 000 m från Jorden – när han, som han uppger, besökte ISS, Internationella Space Stationen. Men Clas, du glömde fråga honom hur han kom ner på Jorden igen. Hur bromsade Fuglesang den höga farten som han redan hade däruppe och som bara ökar när man faller neråt? Tog han USA:s Space Shuttle ner? Men den var ju rena skämtet! Hade brunnnit upp direkt om man försökt åka ner med den. Clas, jag tror Fuglesang berättade sagor för dig.

Anders Björkman (Webbsida), 07:15, 26 oktober 2012. Anmäl

Trump sår nya tvivel

http://www.youtube.com/watch?v=UaWtbmtVIuo

Vissa rättshaverister är rikare än andra. Och för Donald Trump är fem miljoner dollar knappast något han behöver ligga sömnlös över.

För på onsdagskvällen gav sig den amerikanske mångmiljardären åter in i valkampanjen genom att utmana president Barack Obama: Visa mig din passansökan, visa mig din collegeansökan och övriga papper som har med skolgången att göra. Om du gör det så skänker jag fem miljoner dollar till välgörenhet.

Obama har till den 31 oktober på sig att visa dokumenten.

Varför?

Och varför skulle Obama bry sig?

Trump tillhör de konspirationsteoretiker som länge hävdat att Obama inte är född i USA. När Vita huset den 27 april 2011 publicerade Obamas födelseattest, som visade att han var född på Hawaii i USA, så ifrågasatte Trump äktheten men tog samtidigt åt sig äran för att den hade publicerats. Och även på onsdagen, under sitt Youtube-tal till nationen, fortsatte han med att uttala sina tvivel.

Trump tänker antaligen som Groucho Marx som en gång konstaterade att man inte ska trassla till saker genom att komma dragande med fakta.

Och det verkar vara ett vinnande recept för mannen som verkar ha hakat upp sig på Barack Obama.

I april förra året sa Trump till nyhetsbyrån AP att han hade ”hört” att Obama var en ”fruktansvärt dålig elev”. Och hur skulle en så dålig elev ha kunnat komma in på de fina skolorna på Columbia och Harvard senare i livet? För Trump är det viktigt att utmåla Obama som en lögnare.

Trump har också påstått att ”ingen” som gick på samma skola som Obama hade sett honom där och att ”ingen” visste vem han var. Detta har motbevisats ett antal gånger. Något som inte verkar ha gjort något särskilt intryck på Trump som fortsäter att vara en trogen Marxist (se ovan).

Nu är det knappast dokumenten, eller sanningen, som Trump är intresserad av utan att så ett uns av tvivel hos de amerikanska väljarna och få dem att inte rösta på Barack Obama nu i november. Han vill få Obama att framstå som sluten och hemlighetsfull, som en person som har något att dölja.

Trump, som nästan bestämde sig för att ställa upp i årets presidentvalskampanj och ett tag satsade på att bli vicepresident under Michele Bachmann (som sedan lämnade fältet), har säkert många horn i sidan till Barack Obama. Inte minst efter Obamas tuffa tackling under sitt tal inför Vita huset-korrespondenternas middag i april förra året. Obama hade precis låtit publicera sin födelseattest från Hawaii och passade på att håna Trump för dennes envetna ifrågasättande av att den över huvud taget fanns.

När nu födelseattesten kommit fram i ljuset tyckte Obama att Trump kanske kunde fokusera på tyngre frågor som om månlandningen verkligen ägt rum eller vad som egentligen hände rapparna Biggie och Tupac.

Tevekamerorna avslöjade att Trump inte var särskilt road över det skämtet.

Nu slår Trump alltså tillbaka med ett underligt Youtube-utspel som han hajpat under nästan en vecka. Ett ”stort avslöjande” skulle komma. Nu gjorde det alltså inte det och Christian Science Monitor kallade det hela för ”patetiskt”. Det är bara att hålla med.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Som så ofta tidigare kommer det flera insinuanta kommentarer om Obamas bakgrund. Trots att han visat sin födelseattest så ifrågasätts den och det hävdas att den är falsk. Jag undrar om det finns något sätt att övertyga de personer som inte ens tror på de officiella dokumenten. Antagligen inte. När det gäller ryktena om att Obama har sekretessbelagt sina skolbetyg kan ni bilda er egen uppfattning genom att läsa mer här: http://factcheck.org/2012/07/obamas-sealed-records/

Checkyourfacts, 08:09, 26 oktober 2012. Anmäl

Varför försöker media alltid skydda insyn i Obamas bakgrund?? Var finns hans vänner och bekanta från ungdomen?? Allt vi vet om hans tidigare liv är hans relation till en tokig präst och 2 dömda Amerikanska terrorister. Var det inte Lenin som kallade sina supportrar "the usefull idiots"? Man bara undrar!

Amerikan, 05:04, 26 oktober 2012. Anmäl

Tror inte att du har riktigt rätt presentreklam. De som skulle tvivla är med all säkerhet teaparty folk och det skulle aldrig någonsin rösta på Obama ändå. I USA så verkar media mest hantera detta som pinsamt och republikanerna vill ta avstånd från Trumps utspel, det blir mest skadligt för de själva. Det blir på något sätt som man kopplar republikaner med tokstollar och konspirationsknäppisar.

Kalle, 01:14, 26 oktober 2012. Anmäl

Det spelar egentligen ingen roll hur det egentligen ligger till. Trump har ju uppenbarligen lyckats med att svärta ner Obama för folk tvivlar. Det är en anti-kampanj värd vartenda öre med tanke på hur stor uppmärksamhet den får. Var Obama är född och har studerat är kanske viktigt om det nu skulle vara så att han har ljugit om det, men hur många skelett i garderoben har inte amerikanska presidenter? Tror inte att han är den första...

Presentreklam (Webbsida), 18:56, 25 oktober 2012. Anmäl

Jag är inte ens säker på att han har några dokument: Han kan ju bara säga så hör för att vinna över de osäkra väljarna till republikanerna.

Anonym, 18:39, 25 oktober 2012. Anmäl

SvD journalisten skall inte låta så präktig och allvetandes. Passar sig inte när man inte har hela bilden klar för sig, som det så tydligt verkar när man läst klart hans artikel. Det är ingalunda ställt utom rimligt tvivel att Obama, skulle vara född på amerikansk mark. Och att sekretessbelägga och hålla på med falska födelseattester, som man med dagens teknik lätt kan genomskåda är ganska uppenbart förljuget. Men i dagens USA, där folket tappat all makt till en maktfullkomlig bank & företagselit, där man sparkar smuts över grundlagen så gott som dagligen. Varför kan man inte också ha en sittande president som förmodligen inte har rätt att sitta där. Det blir högintressant att se om det blir riksrätt för Barack Obama. Steget dit är inte långt. Men det sker självklart inte bara pga. tvivlare.

simon, 13:52, 25 oktober 2012. Anmäl

@sTiyl, President Obama har visat upp både sin korta och långa födelseattesten. Men såklart detta vill du inte veta av.

Har redan, 12:06, 25 oktober 2012. Anmäl

The Donald spelar schack. Han har redan köpt loss collegedokumenten. Han vill bara ge Bummer en chans berätta själv innan det görs åt honom och demokratiunderlaget.

promnightdumpsterbaby, 11:20, 25 oktober 2012. Anmäl

@sTiyl: var får du det ifrån, att alla tidigare presidenter skulle ha redovisat sina college- och passansökningar...?

Antester, 10:05, 25 oktober 2012. Anmäl

Han gillar inte honom , för att efter att Obama blir President , kommer han betala mycket mer skatt än 5 miljoner dollar :-D . Jag måste säga tyvärr till honom , för att Obama säkert kommer att bli the next president of the united state :-D :-D

Bahram, 04:13, 25 oktober 2012. Anmäl

Katastrofalt kort minne

I måndags dömde en italiensk domstol sju seismologer till sex års fängelse för att de inte hade förutsagt den omfattande och dödliga jordbävningen som raserade delar av staden L’Aquila i april 2009. 309 människor dog och domstolen dömde forskarna för dråp. De dömdes dessutom till att betala nästan 80 miljoner kronor i skadestånd.

I dag valde chefen för Italiens katastrofmyndighet, fysikern Luciano Maiami att avgå som protest mot domslutet.

Jag förstår honom. Det är orimligt att seismologer ska ställas till ansvar för något sådant. Jordbävningar går trots allt inte att förutsäga även om alla, inklusive de boende i L’Aquila med omnejd, visste att deras stad förr eller senare skulle komma att drabbas.

Det är så när man lever i ett område med en lång historia av jordbävningar: 1315, 1349, 1452, 1461, 1501, 1646, 1703, 1706, 1786, 1958.  Tre av dem katastrofala. Tusentals människor har dött och många kommer att dö i framtida jordskalv. När dessa katastrofer inträffar har forskarna ännu ingen möjlighet att förutsäga och framför allt inte vilka som kommer att skörda mängder av människors liv.

I bakspegeln är det mycket enklare. Då kan man fråga sig varför en av de nu dömda, Bernardo De Bernardini, innan det stora skalvet slog till uppmanade invånarna att ta det lugnt och dricka ett glas vin istället för att sätta sig i säkerhet.

Men man kan lika gärna fråga sig varför myndigheterna i USA tillåter städer som San Francisco att växa i ett område där alla går och väntar på Det stora skalvet.

Med facit och flera hundra döda är det lätt att kritisera Bernardini och kanske borde han ha valt att ligga lite lågt. För även om han just då inte trodde att ett stort skalv var i antågande så kunde han heller inte vara säker på att det faktiskt inte skulle ske. Men säg den politiker som skulle våga se till så att platser där jordbävningar regelbundet återkommer töms på sina invånare och förvandlas till spökstäder.

Vår jord är en geologiskt sett orolig planet. Varje dygn inträffar mellan 20 och 40 jordbävningar. Senast i dag skakade en med styrkan 6,0 på richterskalan Nya Kaledonien i Stilla havet. Och det är där, i Stilla havets kustområden och längs det som kallas Eldringen, som flertalet av jordbävningarna äger rum. Europa är trots allt ganska förskonat.

Även om jordbävningarna inte har blivit fler eller våldsammare är det lätt att tro att så är fallet. I takt med att befolkningen på jorden ökar och att många av de folkrikaste staterna växer just runt Stilla havets och Indiska oceanens kuster så drabbas allt fler människor när jorden skakar.

Det är här många vill bo.

I länder som Indonesien är husen i byarna heller inte jordbävningssäkra och i Japan, där många nya hus faktiskt är det, bor ännu miljoner människor längs stränderna utsatta för den tsunami som kan komma vilken dag som helst och återupprepa katastrofen från i mars 2011.

Så ingen vet. Vilket alltså inte betyder att vi inte kan skydda oss. Säkrare bostäder och byggstopp på de mest utsatta platserna skulle vara ett sätt. Men så kommer det inte att bli. Vi människor glömmer snabbt och har en tendens att tänka att det värsta aldrig händer mig.

För vem tänker på tsunamin i december 2004 när solen lockar på vita thailändska stränder. Då dog 230.000 människor. Men det var ju länge sedan. Och vårt minne är ibland katastrofalt kort.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jag vet inte om Bernardini varit dum nog att försöka sätta en riskpolicy, men det man annars får veta är att han mycket riktigt sagt "låg risk, men skalv kan inte uteslutas". Vilket är läget i en vetenskap där enskilda skalv fortfarande inte kan predikteras men statistiken beskrivas. Alla andra är överens om att utslaget är horribelt och pekar tillbaka till den medeltid där vetenskapen fick verka på nåder. Förhoppningsvis ger överklagande en rättegång långt från den lokala domstolen, eller som här dum-stolen.

Torbjörn Larsson, OM, 08:53, 24 oktober 2012. Anmäl

Sensmoralen: bli aldrig seismolog. Fantastiskt hur Italienska domstolar tänker. Se hur italienska seismologer antingen flyttar till civiliserade länder eller byter till yrken som inte straffas för saker de inte är skyldiga till.

TROLOLO, 07:39, 24 oktober 2012. Anmäl

Ulf och Noah får möta Fuglesang

Det var många som ville vara med och tävla om de två dubbelplatserna på fredag då den svenske astronauten Christer Fuglesang håller seminarium i Stockholm. Och efter ivrigt läsande har DN.se utsett två vinnare som var och en får ta med sig en vän till föredraget.

Ulf Esbro funderar så här kring vad han skulle vilja säga till en utomjording om han fick möjlighet att möta en sådan. Vi förutsätter givetvis att de båda kan kommunicera med varandra:

”Hejsan (i ord och i vänlig gest; gärna med traditionell japansk form med två sammanförda händer; inte en hand som sträcks fram – vilken gest kan missförstås)!

Jag skulle berätta att jag är en människa av kött, blod, vatten, äggviteämnen och kolhydrater, och heter Ulf. Sedan skulle jag kort beskriva mina levnadsförhållanden och be utomjordingen att berätta om sig själv och sin bakgrund och var han kommer ifrån.

Jag skulle också be besökaren att ställa frågor till mig och då förmedla en bild av världens människor i första hand. Jag vill visa vilka frågor som vi är väl utvecklade inom samt berätta om vilka övergripande livsfrågor som ”snärjer” mänskligheten – och höra min motparts reflektioner kring det.

Huvudsyftet med frågorna är att 1. Avdramatisera mötet för båda parter, 2. Skapa förtroende för varandra och inspiration över respektives bakgrund, kunskap och utmaningar, 3. Skapa förutsättningar för en ”plattform” att gemensamt kunna utveckla våra liv oavsett var vi har vår fysiska hemvist.

Sedan vill ge en bild av betydelsen av att vara ”färgblind” under mötet, nämligen att se till ”våra respektive varelsers själar” hellre än till utseende och social eller kulturell härstamning.”

Så vi säger grattis till Ulf som alltså är en av vinnarna.

Vinnare nummer två heter Noah Hyden och är 7 år. Han skriver så här inför sitt möte med en utomjording:

”Jag skulle säga: Hej! Hos oss på jorden finns det bilar, hus, träd och mycket annat. Varför är du så konstig? Kanske för att du är en utomjording. Vad heter din planet?

Jag vill åka ut i rymden. Jag vill upptäcka nya planeter som ligger utanför Vintergatan. Rymden – jag tror att det är konstigt att vara i rymden. För om jag står typ 12 meter högt upp, eller mer, så blir jag höjdrädd. Jag skulle vara jättehöjdrädd men jag skulle våga åka ändå.

Utomjordingarna kan nog byta sin kropp, så att huvudet åker ned till benen. De gör så om man tar på dem. Benen och huvudet och armarna byter plats hela tiden när man tar på dem. De gör så för att vi ska tro att de är läskiga och bli rädda och flyga tillbaka till vår planet igen.”

Låter som ett spännande möte! Så grattis också till Noah som får en biljett han också.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Positivt att DN engagerar sig i intresse för rymden, bland unga människor. Det är ju i rymden som mänsklighetens framtid finns, med dess oändliga resurser. Ex-vis har vi mängder av mineralrika asteroider i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Rymden är en "framtidsbransch" där oändliga möjligheter finns att skapa välfärd. Skall vi i Sverige bibehålla vår tätposition som en framstående industrination, och ett demkratiskt välfärdssamhälle, så är långsiktiga utbildnings- och forskning-initiativ på rymden svaret. Lär mer och bli inspirerad av bl.a den utmärkta dokumnetären "Mars Underground" http://documentarystorm.com/the-mars-underground/

Dennis Nilsson, 00:49, 18 oktober 2012. Anmäl

[...] Ulf och Noah får möte Fuglesang [...]

Vinn ett möte med Christer Fuglesang - DN.se (Webbsida), 21:58, 16 oktober 2012. Anmäl

Vinn ett möte med Christer Fuglesang

Christer Fuglesang vet hur jorden ser ut från rymden och han vet också hur det är att komma tillbaka och inom sig bära med en del av den känslan. För jorden, den lilla blå spelkulan som snabbt snurrar runt en stjärna av spektralklass G2 i utkanten av en spiralgalax som vi döpt till Vintergatan är inte bara vårt hem utan så här långt den enda värld som vi kan vara helt säkra på också har någon form av liv på sin yta.

I slutet av veckan kommer Christer Fuglesang till Stockholm och DN.se lottar nu ut fyra platser (två till varje vinnare) till en föreläsning som han kommer att hålla på fredag. Ni som vill vara med och tävla ska ta er en funderare över följande två frågor och gärna hitta ett bra svar på dem:

Vad skulle du vilja säga till en utomjording om du mötte en sådan? Eller vad skulle du vilja berätta om den planet som vi själva lever på?

Mejla sedan in dem till mig på länken här nedan.

Varje vinnare får alltså ta med sig en person för att lyssna på när Christer Fuglesang den 19 oktober berättar om sina rymdresor och varför han engagerar sig för att barn ska lära sig vetenskap.

Efter två rymdfärder och två barnböcker fortsätter nämligen Christer Fuglesang att ta med unga ut i rymden i sagans form och en ny bok är precis på väg ut (– inte i rymden!). Den här gången besöker hans små hjältar Markus och Mariana och deras farbror Albert en vattenvärld.

Syftet med boken är att få vuxna och barn att reflektera kring den värld vi lever i och hur vi lär känna den genom vetenskap. För den lilla blå kulan är långt ifrån färdigupptäckt! Och ute i den stora rymden finns minst lika många frågor som väntar på att någon framtida forskare ska besvara dem. Inte minst frågan om det finns andra som liknar oss.

För visst tror de flesta i dag att det finns liv på andra håll i kosmos. Antalet planeter verkar helt enkelt för stort för att vi ska kunna blunda för den möjligheten. Och vi börjar allt mer vänja oss vid tanken på att det kan komma en dag då hela världen håller andan, precis som en av mina journalistiska förebilder Eugen Semitjov en gång skrev. Genom böcker och filmer ”vet” vi sedan länge att det finns liv på andra planeter. Men hur är det i verkligheten? Har vi sällskap av andra varelser och hur kan dessa i så fall tänkas se ut och tänka?

Skriv några rader och få chansen att träffa och ställa frågor till Christer Fuglesang. Skicka in era förslag till: Clas Svahn Märka mejlet ”Rymden”. [Tävlingen är nu avslutad]

Seminariet börjar klockan 08 den 19 oktober och slutar 09.30. Platsen är Söder i Stockholm. Mer information till vinnarna senare. Ni har till på tisdag kväll på er att skicka in era svar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Mest troligt är att USA eller Ryssarna får första mötet, och då låter det troligtvis såhär: Vi kommer i fred! Har ni naturresurser? Är det mycket? Är de bevakade? Jaså ni brukar dem redan själva? Då har ni tre minuter på er, sedan skjuter vi er i bästa Mai Lai stil, civila ska dö först!

E.T., 22:02, 17 oktober 2012. Anmäl

[...] Vinn ett möte med Christer Fuglesang [...]

Ulf och Noah får möte Fuglesang - DN.se (Webbsida), 21:57, 16 oktober 2012. Anmäl

Eftersom en resa Stockholm till helgen känns lika avlägset som en månresa lämnar jag svaren här: A/ Har du legitimation? B/ Glöm inte trängselavgifterna!

Congal, 13:32, 16 oktober 2012. Anmäl

A: Hur gammal är er kultur? B: Har ni varit här förr?

Anonym (Webbsida), 21:36, 15 oktober 2012. Anmäl

Bra att Fuglesang ställer upp och berättar om när han var i rymden. Själv har jag alltid undrat hur man kommer tillbaka ner pà Jorden igen där uppifràn. Rymden är ju högt uppe och trillar man däràfràn slàr man ju sig när man kontaktar jorden. Det är ju värre än att trilla fràn ett körbärsträd. Eller?

Anders Björkman (Webbsida), 20:29, 15 oktober 2012. Anmäl

Om konsten att landa för tidigt

Rubriken skulle också ha kunnat heta ”Om konsten att randa för tidigt”. För randa är vad vi journalister kallar det när vi skriver.

Så här var det.

Klockan 20.05 i dag klev en modig österrikare – 43-årige Felix Baumgartner – rakt ut i tomma intet 39 kilometer över jordytan och kunde tio minuter senare landa säkert på Moder Jord, då som ny rekordhållare med det högsta fallskärmshopp som någon människa genomfört bakom sig.

Inte illa.

Illa var det att jag själv kommenterade det som hände via BBC:s fördröjda sändning där bilderna alltså inte skickades i realtid utan med viss eftersläpning till oss som tittade. Hur lång eftersläpningen var hade varken jag eller någon annan en aning om men vi antog att den gjordes för att sändningen skulle kunna klippas av om något skulle gå riktigt fel.

Någon gång vid 19.40-tiden tittar jag på tevebilderna och men ser samtidigt en röd flash i telegramflödet i ögonvrån.

Det var Reuters som skickat ut ett telegram där det stod att Felix Baumgartner satt nytt rekord för flygning med ballong och jag missförstår detta i hastigheten och tror att Baumgartner verkligen hoppat och dessutom landat säkert. Så jag skriver snabbt om texten och förkunnar att han lyckats i sitt uppsåt och dessutom klarat sig helskinnad. Antar att den försenade BBC-sändningen var just (ordentligt) försenad och att jag som ende person på marken hade missat det som hänt.

Det tar några minuter innan jag inser mitt misstag. Några läsare skickar arga mejl för att jag tagit spänningen ifrån dem och andra tror att jag sitter inne med förhandsinformation och ingår i ett slags konspiration och att hoppet egentligen aldrig ägde rum.

Ändrar givetvis så snabbt jag kan igen och återgår till direktrapporten. Men skadan är givetvis redan skedd och diskussionen om vad som egentligen hänt och att jag klantat till det tar sig ut på Twitter och antagligen vidare till andra hörn av nätet. Med all rätt.

Men för er som undrar. Hoppet ägde verkligen rum, jag satt inte inne med några hemliga upplysningar och jag menade faktiskt inget illa.

Det blev bara så där riktigt fel som det kan bli ibland. Sorry.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Anders Björkman måste ha skrivit sitt inlägg, innan han såg videon. I den framgår det ganska tydligt, att själva uthoppet filmades med en kamera, som satt fast på själva kapseln. Fast jag tvivlar fortfarande på, att han någonsin låter sej övertygas. Han låter som en sådan person.

Lena Synnerholm (Webbsida), 19:59, 28 oktober 2012. Anmäl

När Felix Baumgartner hoppade ut, kan det mycket väl ha filmats, med en kamera som fälts ut från kapseln. Det var så man gjorde, när Neil Armstrongs första steg på Månen filmades. Någon som kan bekräfta?

Lena Synnerholm (Webbsida), 19:06, 19 oktober 2012. Anmäl

Till Anders Björkman: Du har inte en miljon euro, va? :-)

Lena Synnerholm (Webbsida), 12:32, 16 oktober 2012. Anmäl

om allt är en konspiration hur kommer det då sig att vanliga människor med sina pocketkameror har lyckats skicka upp ballonger och ta bilder från gränsen av rymden? http://www.geekosystem.com/space-footage-shot-from-homemade-weather-balloon/ Jag tyckte det var fantastisk att det nu satsas mycket på att alla ska kunna se när såna här häftiga tillställningar äga rum.

Anonym, 12:29, 15 oktober 2012. Anmäl

Men Clas, fattar du inte att en helium ballong med 1000+ kg last + Felix inte kan flyga pà 39 000 m höjd eftersom det är nästan vakuum där? Det behövs tung luft som helium kan flyga i! Eller att en annan ballong kan filma den andra ballongen. Bàda verkar ju rotera okontrollerat. Sà det är fusk alltsammans. Visa gärna att jag har fel och vinn € 1 000 000:- pà min sajt.

Anders Björkman (Webbsida), 09:37, 15 oktober 2012. Anmäl

Shit happens. :)

Anonym, 02:00, 15 oktober 2012. Anmäl

Bra att du skrev som det var och inte drog någon vals.

Anonym, 22:09, 14 oktober 2012. Anmäl

En ren nostalgikick

När blir man gammal nog för att bli nostalgisk? Vid vilken ålder börjar vi människor blicka bakåt och minnas det som varit i ett rosa skimmer? Jag vet inte om jag har något svar på den frågan och det är säkert ganska individuellt. Till och med mina pojkar, 18 och 20, talar ibland om sin barndom med något fuktigt i blicken.

Själv är jag gammal nog att kunna vara nostalgisk utan att behöva förklara varför. Jag växte upp med rymdåldern, astronauter, kosmonauter och hundar som alla skrev sin historia så att den samtidigt blev vår. Man formas av den tid man lever i och sedan är det inte alltid så mycket att göra åt det. Man blev som man blev för att det var som det var.

När jag bläddrar i tegelstenen ”Tusen klassiker från hela världen som format Sverige från 1956 till i dag” (Norstedts) så är det stört omöjligt att inte hela tiden stanna till och läsa om något som man själv kan relatera till. Bröderna Björn och Ulf Nordström, Lars Nylin och Marie Oskarsson har öppnat de kollektiva minnesluckorna och gjort dåtid till något levande och angeläget.

Jag slår upp sidan 437 helt på måfå och hittar omslaget till Keith Jarretts ”The Köln concert”, en skiva som jag än i dag har stående hemma i samlingen. När jag ser den och läser den korta texten minns jag omedelbart hur spännande det var att lägga vinylen till rätta och lyssna på något som kom att fånga mig och mina annars rocklyssnande kamrater genom hela dubbelplattan.

På sidan 224 samsas ”År 2001 – ett rymdäventyr” med ”Rosemarys baby”, båda från 1968 och båda filmer som satt sina avtryck. ”2001” blev en ikon som jag läste och såg och sedan dess har burit med mig, inte minst sekvensen där rymdskeppet dockar med det snurrande rymdhjulet till tonerna av en wienervals signerad Johann Strauss; för att inte tala om filmens tema, Richard Strauss ”Also sprach Zarathustra” som ingen som sett ”2001” kan glömma. Hade ordet ståpäls funnits då så skulle det ha varit det som låg närmast till hands att använda.

”Rosemarys baby” minns jag av andra skäl eftersom filmen tog eld under visningen på Saga i Mariestad och vi som satt där fick vänta en god stund innan rullen åter kunde dras igång.

De fyra författarna har alltså samla böcker, filmer, teveprogram och skivor som spänner över mer än 50 år vilket borde ge de flesta läsare något att minnas. Ufomässigt är det magert med ”Arkiv X”, ”Min vän från Mars”, ”Twin Peaks” och ”Foo fighters” som enda kopplingar, men gott så. Minnesmässigt är det desto rikare med Frank Zappa, James Bond, ”Dallas”, Clint Eastwood, Monty Python, Mupparna, ”Garp och hans värld”, ”Alien”, ja, det går att hålla på hur länge som helst.

Det vi läsare får uppleva är hur andra saker än de vanliga nyheterna om krig och elände eller politikernas svammel i teverutan, hur musik, film och berörande böcker satt kanske ändå större avtryck. Kanske format oss än mer än de stora historiska skeendena.

Man kan bara ana det jättearbete som författarna måste ha lagt ned på att samla in allt material, skanna eller fotografera omslag, skriva texter och dubbelkolla fakta. För att inte tala om att göra ett urval som ska starta rätt synapser hos läsarna och ge så många som möjligt inte bara något att minnas utan också något att vilja minnas mera kring.

För det är ju så det fungerar med nostalgitrippar. En bild, ett ord en ton, sedan flödar minnena och ögonblick som man trodde var förlorade visar sig finnas tillgängliga i den slutförvaring som vi kallar hjärnan. Trådar förlängs till ett helt nystan där ens eget liv plötsligt visar sig indraget i en större kontext som många av oss delar. Ögonblick som gjorde oss till dem vi blev.

PS: Har ni egna synpunkter på boken så finns det givetvis en Facebooksida om den!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Marie Rådbo letar liv i rymden

Jag gillar Marie Rådbo. Hon är forskaren som bryr sig om att berätta vad hon håller på med också för oss vanliga dödliga. Inte minst brinner hon för de unga. I en rad böcker har Marie, vid Göteborgs universitet, flyttat kosmos kalla ytterkanter in i stugvärmen och som astronom har hon alltid insett att hon inte bara forskar för sitt eget höga nöje utan också för det samhälle och dess invånare som satsar pengarna.

Marie Rådbos senaste bok heter ”Finns det liv i rymden?” (Opal) och tar oss ut på en informationsrik resa i kosmos. För någonstans där ute kan det mycket väl finnas liv som även om det inte nödvändigtvis måste likna oss kanske har uppnått intelligens och även det blickar mot en stjärnbeströdd himmel medan frågorna om vad som finns där ute surrar i vad som skulle vara motsvarigheten till våra hjärnor.

Kanske tittar vi tillbaka utan att veta att våra blickar möts.

Vi får lära oss att vi alla är byggda av stjärnstoft och hur planeterna en gång kommit till. Vi får också följa med på en upptäcktsfärd genom tiden där vår egen planet och dess liv ger fingervisningar om hur det också kan ha gått till på andra planeter. För en sak är klar: Livet kan se ut på otaliga sätt, sätt som vi kanske inte ens kan föreställa oss.

En sak är viktig. Även om jorden är den enda planet där vi med säkerhet vet att det finns liv så är det långt ifrån lika säkert att livet måste följa de vägar som vi människor har gjort.

Marie Rådbo berättar om livet och möjligheterna till det från flera infallsvinklar. Hon spanar mot Mars, den planet som är fokus för så många sonder och landare och som kanske håller nyckeln till frågan om liv faktiskt har uppstått någon annanstans än här. Hon ställer sig samma fråga om Jupiters måne Europa och berättar om jakten på nya planeter som pågår för fullt och som ger våra jordiska forskare ständigt nya kandidater att undersöka.

Det är lustigt hur alla forskare i dag är beredda att diskutera liv i rymden på ett sätt som var omöjligt när jag började intressera mig för astronomi i början av 70-talet.  Då var det inte många som vågade riskera sin karriär med att diskutera ett ämne som ansågs fullständigt dödfött och som med lätt hjärta överläts till några ”galna” radioastronomer. I dag är det få som skulle våga säga att jorden är unik eller att vi människor måste vara de enda intelligenta varelserna i kosmos.

Det är ett nöje att läsa Marie Rådbos nya bok, även om jag antagligen inte tillhör rätt målgrupp. För trots att ungdomar ofta är hennes fokus kan vi vuxna med intresse läsa dem och lära oss något nytt.

Marie Rådbo vågar till och med diskutera ufofrågan i slutet av boken. Det gillar jag ju.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Vad bra att hon vågade diskutera ufofrågan,men betyder det att denna frågan blir mera rumsrent nu när en astronom tar tag i det? Måste vi ens ha ett godkännande från vetenskapen för att inte bara diskutera utan även "förklara" hela detta tämligen simpla fenomen, åtminstone den del som enbart handlar om "förekomsten" av alla de observationer som vi kunnat dokumentera senaste 50-60 åren? Har Marie Rådbo gått hela vägen och även förklarat det uppenbara att det måste finnas civilisationer som ligger miljontals år före oss i utvecklingen och därmed kunnat skicka iväg för länge sedan någon slags "farkost" här och där i kosmos i syfte att undersöka/upptäcka andra civilisationer i vår gränslösa multiverse? Ser man det på det sättet så har man löst nästan hela ufofrågan!Hon kanske undrar varför de inte tar kontakt med oss? Även här är svaren mycket enkla och logiska som alla kan gissa själva. Som ett ledtråd till det svaret kan man ställa frågan, varför ska en sådan avancerad civilisation etablera kontakt med oss? För de enda egentliga kandidater som kan tänkas intresserade av kontakt med oss är just sådana civilisationer som befinner sig i samma nivå i utvecklingen som vi, men alla dessa (inkl. vi) har inte det nödvändiga teknologin för kommunikation, inte än iaf. Å andra sidan tycker inte jag att en officiell kontakt är allt här i världen, under tiden tills detta sker bör några tillräcklig modiga utav oss titta lite närmare på detaljerna kring alla de inofficiella kontakter som helt vanliga dödliga och hederliga människor bevittnat i alla dessa år :)

SN, 04:58, 11 oktober 2012. Anmäl

Vad bra att hon vågade diskutera ufofrågan,men betyder det att denna frågan blir mera rumsrent nu när en astronom tar tag i det? Måste vi ens ha ett godkännande från vetenskapen för att inte bara diskutera utan även "förklara" hela detta tämligen simpla fenomen, åtminstone den del som enbart handlar om "förekomsten" av alla de observationer som vi kunnat dokumentera senaste 50-60 åren? Har Marie Rådbo gått hela vägen och även förklarat det uppenbara att det måste finnas civilisationer som ligger miljontals år före oss i utvecklingen och därmed kunnat skicka iväg för länge sedan någon slags "farkost" här och där i kosmos i syfte att undersöka/upptäcka andra civilisationer i vår gränslösa multiverse? Ser man det på det sättet så har man löst nästan hela ufofrågan!Hon kanske undrar varför de inte tar kontakt med oss? Även här är svaren mycket enkla och logiska som alla kan gissa själva. Som ett ledtråd till det svaret kan man ställa frågan, varför ska en sådan avancerad civilisation etablera kontakt med oss? För de enda egentliga kandidater som kan tänkas intresserade av kontakt med oss är just sådana civilisationer som befinner sig i samma nivå i utvecklingen som vi, men alla dessa (inkl. vi) har inte den nödvändiga teknologin för kommunikation, inte än iaf. Å andra sidan tycker inte jag att en officiell kontakt är allt här i världen, under tiden tills detta sker bör några tillräcklig modiga utav oss titta lite närmare på detaljerna kring alla de inofficiella kontakter som helt vanliga dödliga och hederliga människor bevittnat i alla dessa år och som en bonus kanske lär oss något nytt? :)

SN, 04:55, 11 oktober 2012. Anmäl

Tja, om det finns intelligent liv i universum så inte hittar man det på jorden!

sten wester, 23:28, 6 oktober 2012. Anmäl