Norrsken och lysande stenar


Själv älskar jag vintermörkret och känslan av att vara omsluten av hela kosmos när jag står där bakom villan i Järfälla och spanar mot skyn. En känsla minst lika härlig som den tidiga vårvärmen med allt hopp som den för med sig. Så visst bor jag på rätt plats i världen. Årstidernas växlingar bjuder på en variation som vi ska vara glada över, även om vinterkylan inte alltid uppskattas av oss som reser med Stockholms kollektiva transportmedel.

Och nu är det dags för naturen att bjuda på nya himlaskådespel. Norrskenen blir allt lättare att se. Något ni kan läsa om på Namn och Nytt-sidan i fredagens DN. Det är också därifrån jag har lånat Christer Carlstrands fina bild från Blidösund som ni kan se här ovan.

Nu är det lätt att tro att norrsken är ett typiskt vinterfenomen. Vilket bara delvis är sant. För norrsken förekommer lika ofta på sommaren som på vintern med den skillnaden att det är så mycket svårare att se dess svepande draperier när himlen är sommarljus än när den är vintermörk.

Så när vi nu är på väg in i den mörka årstiden och solen dessutom mot en period med större aktivitet – vilket är motorn till alla norrsken – är det också dags att våga sig ut i sena kvällsmörkret. För ju mer som händer på solens yta desto fler partiklar skickas mot jorden och desto större sannolikhet för norrsken.

Under den senaste veckan har norrsken kunnat ses från stora delar av Sverige norr om Stockholm. Så också från själva den Kungliga huvudstaden. Bäst är det givetvis att bo långt norröver. Ju längre uppåt i landet desto högre upp på himlen syns norrskenen. Stockholmare som vill se dem bör ha en klar horisont åt norr.

Ta chansen! Ut och spana! Ser ni något så plocka fram kameran, ställ in den på några sekunder och luta den mot något fast föremålet. Och knäpp!

Så till en annan lysande rymdnyhet.

Tidigt i onsdags morse, den 28 augusti, lystes himlen över delar av Alabama upp av ett ljus flera gånger starkare än månens då en 45 kilo tung sten från rymden kolliderade med jordens atmosfär. Sex kameror från den amerikanska rymdstyrelsen Nasa fångade boliden (som dessa ljusstarka stenar kallas) när den brann upp i atmosfären.

Enligt en rapport från Nasa inträffade händelsen klockan 02.27 lokal tid då de flesta människor låg och sov. Vilket var synd. Och det har varit svårt att hitta några ögonvittnesskildringar i den lokala pressen.

Nu var rymdstenen alltså ingen jätte, kanske högst fyra decimeter i diameter. Men den höga hastigheten vid kollisionen med jordatmosfären (24 kilometer per sekund) gjorde ändå att energin som utvecklas blir stor och ljuset från boliden väldigt starkt.

Snyggt det också men betydligt svårare att fånga än ett norrsken.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Du skrev: "För ju mer som händer på solens yta desto fler partiklar skickas mot jorden och desto större sannolikhet för norrsken." Detta stämmer inte helt, norrsken har vi hela tiden. Korrekt är istället att skriva: "För ju mer som händer på solens yta, desto fler partiklar skickas mot jorden och desto större sannolikhet för ATT SE norrsken". Googla auroral ovals, norrskensovaler.

JM, 19:37, 5 september 2013. Anmäl

Den gäckande klotblixten

Medan naturen bjuder på halvminutlånga uppvisningar jublar forskarna när de nu lyckats skapa samma fenomen i ett laboratorium och då fått det att synas i en halv sekund. Så klotblixtens gåta är långt ifrån löst.

Klotblixtar är vad jag brukar säga världens vanligaste ovanliga fenomen. Under mina föredrag frågar jag ibland hur många i publiken som har sett en klotblixt. Oftast åker en och annan hand i luften. Och de som har sett den har i mer än hälften av fallen befunnit sig i köket.

Klotblixtar är trots namnet inte alltid runda utan kan ha utstickande delar. Men nästan alltid sitter dessa på en ensam rundad kropp, som lyser och fräser. Ibland. För med klotblixtar är det så att de knappast går att beskriva på ett enda säkert sätt. De kan ha alla möjliga färger, röra sig snabbt eller långsamt, vara stora som fotbollar eller små som pärlor, hänga samman i band eller röra sig i mindre ordnade grupper.

Ibland tar de sig rakt genom glödlampor eller fönster lämnande ett perfekt runt hål efter sig. Andra kan studsa på en människas bröst eller godtyckligt döda den samma. En dam jag talat med berättar om hur en klotblixt, efter att ha dödat en häst i en lada, susar förbi tre hästtransportvagnar som var och en lyfts en aning när det lilla klotet är som närmast.

En sak har de dock gemensamt. De verkar vara knutna till åska och elektricitet i luften.

Nu kommer en forskargrupp från det amerikanska flygvapnets akademi med en rapport som visar att det går att skapa en klotblixt i ett laboratorium. Men bara för ett mycket kort ögonblick. Alltså långt ifrån vad man kan se i naturen. Och kanske är ordet klotblixt också vilseledande eftersom ”blixt” för tanken till något mycket kortvarigt, konstaterar en av forskarna för BBC.

Professor Mike Lindsay, som lett studien, säger att klotblixten av allt att döma inte går att förklara som ett fenomen utan flera. Och det hans grupp återskapat i laboratoriet är ett slags energirik plasma, en plasmoid, som innehåller såväl vattenånga som koldioxid – plus några ännu ej identifierade ämnen.

Men är det en klotblixt forskarna ha skapat?

– Det är vi inte säkra på men den har många likheter, säger professor Lindsay och konstaterar att det i alla fall inte är något annat känt fenomen.

Nu ska forskarna köpa fler instrument och försöka förlänga livet på den lilla plasmoiden. Och kanske komma ett steg närmare svaret på klotblixtens gåta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

@Torbjörn Larsson Jag säger inte att klotblixtar absolut finns, men har du nån gång försökt fota ett skeende som (oftast) pågår i ett fåtal sekunder med en mobilkamera? Med de telefoner jag har haft tar det nog minst 10-15 sekunder innan jag kunnat ta den första bilden. Lägg till den tid det tar att hämta sig efter chocken/förvåningen att se en klotblixt så är det nog inte _så_ konstigt om det inte finns bilder på just såna iallafall.

Tomas, 10:28, 23 augusti 2013. Anmäl

Varför bry sig om skeptikerna ö.h.t ? Visste du inte att det inte är någon skillnad mellan alla dessa skeptiker och alla våra religiösa fundamentalister? Deras gemensamma nämnare definieras av det som de själva stenhård tror på, alla andra är antingen idioter eller kommer att drabbas av guds vrede en vacker dag.

....., 09:11, 22 augusti 2013. Anmäl

Och vad säger skeptikerna. De har ju förnekat dess existens p.g.a att som det heter "finns inget vetenskapligt stöd för detta".

Peter Jacobsson, 06:01, 22 augusti 2013. Anmäl

Som xkcd påpekar så har vi utan större åthävor nu slutgiltigt fastställt frågor som UFO, sjömonster, spöken och klotblixtar. Eftersom närmare 100 % har mobiler med kameror men det fortfarande inte finns några bilder på dessa påstådda fenomen så finns inte dessa fenomen. [ http://xkcd.com/1235/ ] Och varför det fortfarande talas om dem som att de finns, och kommer så att omtalas i evinnerlig tid, har Randall Munroe också predikterat med "The Flake Equation", jämför med The Drake Equation. Även konservativa gissningar resulterar med vår nuvarande folkmängd i tusental "flakes" i alla frågor. [ http://xkcd.com/718/ ] Hårt men kul, som fantasin om en kulblixt faktiskt.

Torbjörn Larsson, OM, 21:41, 21 augusti 2013. Anmäl

Jungfrun återkom till Tensta


När den syriansk-ortodoxa kyrkan i Tensta invigdes i dag satt tusen förväntansfulla församlingsbor i bänkarna. Den kyrka i vilken flera av dem trosvisst uppgav sig ha sett jungfru Maria uppenbara sig för nästan exakt ett år sedan. Då stod jag själv bland åhörarna och såg män och kvinnor rusa fram till det fönster där jungfrun skulle ses.

Efteråt berättade rader av troende om hur de bevittnat jungfrun i och utanför kyrkan och en man kunde till och med beskriva hur han sett enskilda trådar i den gördel jungfrun skulle ha burit runt midjan. Och i dag kom en liten del av denna gördel till den nybyggda kyrkan. Om den nu verkligen har tillhört jungfrun, den historiska nöten är inte lätt att knäcka.

För i dag fick Santa Maria-kyrkan sin välsignelse från biskop Sewerius Hawa, influgen från Bagdad, medan talen och predikningarna avlöste varandra. Ni kan se biskopen tillsammans med ärkebiskopen för Syrianska ortodoxa kyrkan i Sverige, Dioscoros Benjamin Atas, på bilden här ovan.

Och i handen håller biskop Hawa ett litet guldetui som innehåller något betydligt mera konkret än de visioner som många kunde berätta om för ett år sedan, nämligen några trådar som han själv fick i samband med att en gördel grävdes fram i den syriska staden Homs 1953. Biskopen berättade om hur detta fynd hade gått till och att han som ung munk då hade fått en del av gördeln och som han sedan dess bevarat.

Trådar som ska komma från jungfruns eget skärp.

Efter förra höstens rapporter om hur jungfrun visat sig i Tenstakyrkan var det nu en naturlig sak att överlämna denna relik till den nyvälsignade kyrkan. Något som togs emot med stor glädje och med många kyssar från de församlade prästerna.

Om detta verkligen är en del av Jesus moders skärp är inte jag man att säga. En sak verkar stå klar: Tygstycket är cirka två tusen år gammalt och tillverkat i Palestina. På nätet kan man läsa om att dess väg till Homs ska ha gått via aposteln Tomas – i vars grav det hittades – som ska ha fått tag på skärpet i Jerusalem. Ni kan se en bild av en del av skärpet här.

Reliker är svår materia. Jag har själv sett ett antal genom åren, inte minst i Istanbul där till och med Moses fotavtryck finns bevarat. Delar av det kors som Jesus dog på finns i flisor på så många håll i världen att illasinnade kritiker säger att de hade räckt till att bygga hela Noas ark.

För församlingen i Tensta kommer detta tygstycke att vårdas ömt. Här finns inga tvivel. Och på söndagen ska det placeras någonstans i kyrkan, ännu oklart var. Därmed kommer kyrkan att knytas ännu närmare den jungfru som den är uppkallad efter och församlingen har fått ett slags belägg för att de visioner som sågs 2012 var riktiga.

Tron manifesterar sig i form av något konkret.

För en icketroende hjälper knappast visioner eller trådar. Men så är steget mellan tro och vetande ibland så långt att en avgrund verkar skilja dem åt. För fysikalister är det skrattretande. För ickematerialister något som ryms inom världsbilden. För den som ännu inte bestämt sig för hur verkligheten egentligen ska tillåtas se ut ännu en gåta som väntar på att utforskas.

Guldetuiet med trådarna från jungfruns gördel.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Nej Tage F, Jesus är inte en erkänd historisk person. Förutom bibeln är det bara i ett kort stycke i en text av historikern Yousofus som en Jesus, som med god vilja, kan tolkas som den bibliske Jesus. Och vad är en "vulgärateist"? Jag är själv ateist, jag anser att religion är dumheter, en snuttefilt för vuxna. Jag kan respektera att folk har en religiös tro, men håller det för lika tarmsigt som "bronys". Det kanske kvalificerar mig till "vulgärateist"? Vad gäller relikers äkthet så är det aldrig bevisat, eller ens gjort troligt, att de har det ursprung de sägs ha. Bluff och båg, alltihop!

Anders T, 07:55, 21 augusti 2013. Anmäl

"Inte för mycket och inte för lite kristendom. Precis min nivå. Det borde alla rätta sig efter." -Tage Fridolfsson

Richard N, 23:40, 17 augusti 2013. Anmäl

Det heter "Jesu moders", inte "Jesus moders". Att använda "Jesus" som genitivform är barnspråk.

A, 22:32, 17 augusti 2013. Anmäl

Jag kallar mig kristen troende , men den här typen av cirkus är för mig fullständigt främmande. Jag känner mig så mycket mer hemma i ett strikt kalvinistisk kyrkorum med ett enkelt kors som enda utsmyckning. Lika litet förstår jag mig på Torbjörn Larssons harang här nedan som tydligen helt har missat att Jesus är en historisk person som inte ifrågasätts utom av vulgärateister.

Tage Fridolfsson, 22:11, 17 augusti 2013. Anmäl

Jag kallar mig kristen troende , men den här typen av cirkus är för mig anstötlig. Jag känner mig så mycket mer hemma i en strikt kalvinistisk med ett enkelt kors som enda utsmyckning. Lika litet förstår jag mig på Torbjörn Larssons harang här nedan som tydligen helt har missat att Jesus är en historisk person som inte ifrågasätts utom av vulgärateister.

Tage Fridolfsson, 22:08, 17 augusti 2013. Anmäl

"Om den nu verkligen har tillhört jungfrun, den historiska nöten är inte lätt att knäcka." Tvärtom, det är oerhört lätt att se att det inte finns några historiska bevis för kristianistiska påståenden. Deras religiösa texter har inga historiska fakta utom några länder och städer rätt. Man kan tycka att de skulle få några kungar rätt, men då har de blandat ihop generationerna och visar att de inte haft några ögonvittnen alls. De skiljer sig inte på något sätt från andra religioner, som också har ohistoriska påhittade "grundare" som "Buddha", "Konfucius", "Abraham", "Muhammed", osv. Det är först med spridningen av tryckerikonsten som religionsgrundarna plötsligt är faktiska personer. Och då uteslutande välkända lurendrejare, tänka sig. Dessa har till slut träffat rätt i det enklast kända lurendrejeriet av alla - Smith, Blavatsky, Steiner, Hubbard, Moon, Asahara et cetera, et cetera. Tilläggas ska väl att arkeologer och historieforskare arbetar med andra metoder än att försöka datera "reliker". Men man har alltid spärrats av från att forska på världsreligionerna, då de inte tål kritik. Nu senast efter år 2000 då en engelsk historieforskare (kan inte påminna mig namnet just nu) som försökte dra igång ett brett projekt för att undersöka den kristianistiska påstådda religionsgrundaren. Han fick ge upp då projektet delades av för många viljor och, antar jag, inte fick de bidrag som behövdes.

Torbjörn Larsson, OM, 20:07, 17 augusti 2013. Anmäl

Area 51 existerar


I torsdags erkände den amerikanska underrättelseorganisationen CIA för första gången det alla redan känt till i åratal. Det mytomspunna Area 51 existerar. Detta område i Nevadaöknen som filmmakare och konspirationsälskare sedan länge befolkat med nedskjutna flygande tefat och tillfångatagna utomjordingar.

Nu rör det sig inte om någon pressrelese eller någon annan form av öppet erkännande från CIA utan om några rader i ett tidigare hemligstämplat dokument rörande det amerikanska spionplanet U2 som regelbundet flög över bland annat Sovjet för att filma hemliga anläggningar. Här testades också CIA-planet Oxcart (också känt under sin flygvapenbeteckning SR-71) i hastigheter som vida översteg dem som var officiella världsrekord när det begav sig.

De dokument som nu sett dagens ljus begärdes ut redan 2002 av George Washington University’s National Security Archive som då fick en kraftigt redigerad kopia. Men efter en ny förfrågan 2005, och som nu efter åtta år lämnats ut, så hade de svarta överstrykningarna plockats bort och Area 51 för första gången publicerats i ett officiellt dokument. Ni kan se kartan som tidigare varit hemlig här ovan.

Området har bland annat använts för just tränings- och testflygningar med de senaste amerikanska spionplanen. Något som bland annat dokumenterades av journalisten Annie Jacobsen i sin mycket läsvärda bok om Area 51 som kom för att par år sedan. Och så sent som 2009 möttes tidigare anställda vid Area 51 för en återförening, den första i sitt slag. En av dem, James Noce, berättade då för tidningen Seattle Times att han under sin tid på Area 51 aldrig hört talas om några utomjordingar eller något som hörde samman med ufo.

Varför CIA bestämt sig för att lätta på mystiken just nu är oklart. Men kanske blir det nu inte lika spännande att spekulera över vad som egentligen finns där. Kanske tyckte de att det var dags att ge de piloter som utförde testerna det erkännande de förtjänar. Fram tills nu har deras namn varit en nationell hemlighet. Nu träder de fram i ljuset.

Men den som vill fortsätta bygga konspirationsteorier behöver inte ge upp. Dokumenten som nu sett dagens ljus rör bara testerna av spionflygplanen. Inget annat. Och att det finns fler dokument att stryka hemligstämpeln på, det tvivlar ingen på.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Här har jag postat lite bilder från mitt besök vid Area 51: http://jagvillvarafarlig.blogspot.se/2011/10/mitt-besok-vid-area-51.html

UddaBoktips (Webbsida), 09:44, 19 augusti 2013. Anmäl

Har ett svagt minne av att Stig Wennerström besökte basen under sin "storhetstid" som spion. Tror han beskrev delar av den i sin självbigrafi som är från vadå, typ 70talet? :-D

Tomten, 22:25, 17 augusti 2013. Anmäl

[...] intressant svd svd dn dn [...]

Brage Norin och kolpannorna i Kina – Brage Laboratory! | Helena Palena (Webbsida), 12:14, 17 augusti 2013. Anmäl

[...] Helig plats. Ren plats. Trygg plats. [...]

Temenos | *Institutet för* *Astral Estetik* (Webbsida), 00:00, 17 augusti 2013. Anmäl

kolla wikipedia, hahaha.. priceless!

Olle, 23:48, 16 augusti 2013. Anmäl

Area 51 är bara en plats på kartan, klart det existerar. Det har aldrig varit något snack om något annat. Kolla wikipedia.

Anonym, 23:33, 16 augusti 2013. Anmäl

[...] DN   usatoday.com Tweet !function(d,s,id){var [...]

Det mytomspunna Area 51 existerar | Jonnyscave.se (Webbsida), 23:24, 16 augusti 2013. Anmäl

Som vanligt hjälper alla byfånar till att fylla ut kommentarsfältet!

Anders, 23:18, 16 augusti 2013. Anmäl

För den som förstår engelska så kanske den här intervjun kan sprida lite ljus över de frågor som behandlas i artikeln. Intervjun är från 2013 och presenterades för en handfull fd. kongressledamöter i samband med "Citizen Hearing On Disclosure" den 29 april till den 3 maj, 2013. http://www.youtube.com/watch?v=GX0FaindPPo

John Silfverson, 21:41, 16 augusti 2013. Anmäl

UFO? Det är bara vanliga demoner som driver med folk som vanligt. Folk har alltid blivit bedragna av djävulen under alla tider.

Anton, 21:10, 16 augusti 2013. Anmäl

Dags att lyfta blicken igen

Den 12 augusti närmar sig och därmed en av årets himlahändelser. För mig är den 12 augusti något av en högtidsstund och jag är glad att jag är ledig söndag och måndag så att det finns möjlighet att vrida nacken i lätt vinkel och spana mot stjärnbilden Persues och dess omgivningar.

Det är nämligen därifrån som årets säkraste skådespel för oss med sena vanor och intresse för rymden äger rum. Meteorsvärmen perseiderna står åter för dörren.

För att ta lite fakta först. Perseiderna har fått sitt namn efter den stjärnbild (se ovan) som de små rymdstenarna och gruskornen ser ut att skjutas ut ifrån. Ljuset från dem skapas i det ögonblick som de kosmiska resenärerna kolliderar med jordatmosfären och med en hastighet av 60 kilometer per sekund går sitt öde till mötes. De flesta brinner upp men några få kan också nå marken, eller havet vilket är troligast.

Årets skådespel kan bjuda på så många som 100 meteorer (”stjärnfall”) i timmen så det lönar sig att lämna stadens ljus och skaffa sig en ren horisont och en än renare himmel. Stadens ljus är en trist motståndare att kämpa mot så den som kan bör ta sig till mörkare nejder. Dessutom har månen den goda smaken att hålla sig undan.

Meteorregnet ser alltså ut att komma från Perseus i nordost, en långsmal stjärnbild som klättrar från horisonten upp mot zenit. Men själva stjärnfallen kan ses över hela himlen. Drar man en linje bakåt från deras färdväg så pekar den alltid mot grekiske hjälten.

Själv har jag spanat in åtskilliga perseidsvärmar genom åren och som alltid när det gäller astronomiska fenomen är jag beredd på motgångar och misslyckanden. Ett molntäcke kan snabbt sätta stopp för det hela. Men själv tänker jag gå ut vid 23-snåret på söndagskvällen och ge himlen några timmar för att sedan upprepa det hela nästa dag då det ska vara som störst chans att se många meteorer. Måndag kväll framåt midnatt är alltså en bra idé att vandra ut i natten.

Skälet till att vi kan se dessa vackra stjärnfall samma dag år efter år är att jorden då passerar igenom ett område i rymden där kometen Swift-Tuttle en gång i tiden tappade en massa grus efter sig. Ungefär som när en grusbil kör längs gatorna på vintern. Och eftersom kometgrusets och jordens banor korsar varandra en gång varje år så bjuds vi jordbor på detta skådespel. Helt gratis.

Ut och titta och skriv gärna till mig om ni ser något spännande. Och: Om det blir moln så är det inte mitt fel.

PS: Ser ni en liten vacker samling stjärnor nära horisonten i nordost, under Perseus, när ni är ute och spanar så är det stjärnhopen Plejaderna som syns där. Vacker den också.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Tack för ditt blogginlägg, Clas. Jag såg meteorsvärmen igår på stranden utanför Halmstad kring midnatt. Det var ett fantastiskt skådespel. Jag såg två stjärnfall med "svans" och över tjugo blå blixtliknande "explosioner" på himlen. Jag glömde dock att önska mig något, jag får väl göra det nästa år.

robin, 10:43, 13 augusti 2013. Anmäl

Det finns förmodligen hundratusentals luftforskare, spridda över hela världen. Om ”kemstrimmorna” verkligen fanns, skulle dom ha märkt det. Människor KAN INTE kontrolleras helt, och KAN INTE hålla 100% tyst. Det senare är helt enkelt en fråga, om mänsklig felbarhet.

Lena Synnerholm (Webbsida), 16:47, 12 augusti 2013. Anmäl

Att lyfta blicken mot himlen, kan vara bra av andra skäl. Man kan till exempel bekanta sej mer, med himlakropparnas rörelser. Många människor som lever idag, tycks tyvärr ha en överförenklad bild av dom.

Lena Synnerholm (Webbsida), 16:44, 12 augusti 2013. Anmäl

Med foliehatt på är det nog svårt att se stjärnor. Det blir bara aluminium. Videon som länkas till av hatten nedan visar vanliga kondensslingor. Det händer att kemikalier sprutas i unika sammanhang men det kostar massor av pengar (!) och görs naturligtvis inte hursomhelst. En variant som ibland syns på videos hos konspiratörerna är bränsledumpning, något stora plan ofta tvingas göra före landning. Inget konstigt det heller... Men vill man tro så ser man troll och tomtar där det bara är stubbar och stenar. Det är dåligt väder nu så en får hoppas på turen för Perseiderna.

Ohman, 15:35, 10 augusti 2013. Anmäl

Som svar till "ada": Håll gärna konspirationsteorierna på kommentarsidan till Loose Change eller Zeitgeist-filmernas youtube-konto... Astronomi är en seriös forskningsgren som inte behöver dräneras på trovärdighet av forskningsförfalskare.

Adam Micha, 10:27, 10 augusti 2013. Anmäl

Nytt larm om rymdstenar

Den rymdsten som lyste upp morgonhimlen, krossade rutor och skadade fler än 1.000 människor i den ryska staden Tjeljabinsk den 15 februari i år kan ha varit en del av en större klippa. Det menar två spanska forskare vid Madrids universitet.

Tjeljabinskmeteoren, eller snarare boliden som dessa större rymdstenar kallas när de lyser upp himlen på detta sätt, skakade inte bara invånarna i Tjeljabinsk utan också en hel värld som plötsligt blev medveten om det forskarna redan visste – att en katastrof från rymden är något vi inte kan räkna bort.

Och de två forskarnas rapport visar att Tjeljabinskboliden sannolikt var en del av en större asteroid som bröts sönder för mellan 20.000 och 40.000 år sedan.

Asteroider är stenblock, ibland stora som bergskedjor, som rör sig i banor mellan Mars och Jupiter. Men då och då kommer dessa ur kurs vilket forskarna vid Universidad Complutense de Madrid tror sig ha hittat tecken på. Enligt rapporten så kan det röra sig om tjugo liknande rymdstenar som rör sig i liknande banor och som då och då passerar nära jorden och vår måne men också i Venus och Mars närhet.

Och Tjeljabinskstenen tillhör de mindre av de tjugo.

Så ska vi frukta ännu en smäll från någon av de övriga i stenfamiljen? Tittar man på rysk teves engelskspråkiga sändningar så verkar jordens snara undergång stå för dörren men riktigt så illa är det trots allt inte. Forskarna själva konstaterar att de 20 presumtiva jordkrockarna som fortfarande finns där ute har sådana banor att deras framtida öden är svåra att förutsäga.

I vilket fall visar forskarrapporten att vi jordbor inte har full kontroll på våra grannar i rymden. Det finns många berg av sten och järn som seglar fram i banor runt solen och vars närhet till jorden kan ge ett oväntat besök någon gång i framtiden.

Så sent som den 24 juni presenterade Nasas Jet Propulsion Laboratory siffror som visade att fler än 10.000 asteroider och kometer har banor som gör att de kan passera nära jorden. Den största av den är 41 kilometer stor och tio procent av de 10.000 är stora nog för att kunna orsaka en global katastrof om de skulle kollidera med oss.

Men, och det är den goda nyheten, ingen av dessa 1.000 har banor som siktar rakt mot jorden. Bara nära.

Det finns dock en sak att fundera över: Flera dussin av dessa dinosauriedödare återstår ännu att upptäcka menar Nasa. Så riktigt säkra kan vi trots allt inte känna oss.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Och läste man DN:s kultursidor under vintern och våren så verkar jordens snara undergång stå för dörren på grund av koldioxidutsläppen. Apokalyps - vi älskar dig!

Johnger, 23:28, 7 augusti 2013. Anmäl