Tre böcker

Jag gillar udda böcker och böcker om udda ämnen. Så här kommer tre som jag läst det senaste halvåret. Någon annan gemensam nämnare än så finns nog inte.

Stephen Laws bok ”Bluff” (Fri tanke) är en välment varning till oss alla att inte tror på allt vi hör och läser. Tyvärr är boken ett sömnpiller och för mig blir det alldeles för mycket Gud och för lite vardagskonkret. Religionerna får sina fiskar varma (och sina bröd kan man tro) men inte hittar jag några argument i boken som skulle tänkas bita på en kristen eller muslim.

När han tar upp ufo, eller snarare flygande tefat, så blir det inte riktig rätt. Här märks det tydligt att Law inte har läst på och att exemplen haltar i korrekthet. Men i sak har han rätt. Vi människor ser gärna det vi förväntas att se och när vi sedan ska beskriva det faller våra ord in i mallar som vi redan har fått av andra.

Boken ger flera exempel på suggestionens makt och hur människor i grupp relativt snabbt kommer att se och säga liknande saker. Att bryta mot gruppens tysta konsensus är något som vi inte gärna utsätter oss för.

Synd att Law inte gett sig tid att gräva fram fler exempel som skulle ha kunnat fånga en läsare och få oss alla att se fram emot nästa kapitel.

En bok som fascinerar är Magnus Widell och Ian Wiséhns ”Sedlar i beredskap – Sveriges pengar i kristider” (Kungliga myntkabinettet) som berättar historier om sådant som skulle kunna ha blivit verklighet. Om sedlar som aldrig sett dagens ljus men som tryckts för att plockas fram om kriget stod för dörren.

På bokens baksida skriver förlaget att ”detta är berättelsen om sedlarna ingen fick se” men det är också berättelsen om sedlarna som ingen fick prata om. För att Sverige lät trycka sedlar för att kunna använda i orostider var inget allmänheten fick veta. Det är ett spännande stycke svensk historia med bilder på fantasieggande pappersprodukter som inte sällan för tanken till något Monopolspel. Och det är lätt att dras med i de närmaste spionartade historierna om deras öden och äventyr.

Stephen Hawkings böcker är alltid storsäljare och jag förvånas ofta över de enorma upplagorna eftersom böckerna knappast är särskilt lättlästa och inte heller så lätta att begripa sig på. I ”Den stora planen” (Norstedts), skriven tillsammans med Leonard Mlodinow, tar sig de båda an Hawkings favorittema, hur universum egentligen fungerar.

Blir man något klokare efter en genomläsning? Visst. Är det lätt att hänga med? Inte alltid. Hawking saknar den för tidigt bortgångne Peter Nilsons skönlitterära förmåga och insikt vilket gör hans böcker mera lärobokslika än litterära upplevelser. Peter Nilson var en mästare på att överföra sin egen entusiasm över den fenomenala verklighet vi alla lever i till oss läsare, Hawking fastnar i fysiken och lämnar läsaren att fascineras över hur konstigt allting och till att beundra de genomtänkta illustrationerna.

Men begriper vi det? Inte lika säkert.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

hmm, mycket intressant Clas, ang. den 1:a boken så får jag intrcket att vi har att göra med en religiös författare och sedan skrev du att han inte ens kunde den där med främmande farkoster men sedan köper du helt hans slutsats!! Hur kommer det sig? Du eller den där författaren kanske går omkring och "förväntar" er att se saker och ting men snälla det finns folk som inte förväntar sig att se ett skit så dra inte en kamm över alla!! Det du skriver kan tolkas som att om jag förväntar mig se en alien och råkar se en klotblix så går jag och drar slutsatesen att jag sett en ängel eller en alien?? Den här boken verkar vara rätt värdelös och snälla hitta på annat om du vill avfärda allt som BS.

Alien, 19:58, 26 september 2013. Anmäl

Sen nyhet om Voyager


Rymdsonden Voyager 1 har ju åter blivit nyhetsstoff runt om i världen sedan Nasa nu slagit fast att sonden som den första av människohand tillverkade föremålet faktiskt har lämnat solsystemet. Eftersom detta har meddelats av olika forskargrupper vid ett antal tidigare tillfällen fanns det goda skäl att ha lite is i magen också denna gång eftersom dessa nyheter regelmässigt dementerats av Nasa efter några timmar eller någon dag.

Den här gången är det alltså på riktigt men lustigt nog visar de mätningar som den amerikanska rymdstyrelsen gjort att Voyager 1 faktiskt lämnade solens rike redan i augusti 2012. Så där kan man tala om sena nyheter.

Svårigheten med att veta var rymdsonden – som sköts upp från jorden för 36 år sedan den 5 september 1977 – egentligen befinner sig består i att den inte bär med sig de mätinstrument som skulle kunna avgöra detta.

Problemet är att vi fram till nu inte har vetat exakt var vårt solsystem slutar. Däremot vet forskarna mycket väl hur det bör se ut där solsystemet har sin ände. Där ska det nämligen finnas ett tjockt område med plasma, elektriskt laddad gas, som inte finns i utkanten av heliosfären, dit solens makt sträcker sig.

Men hur skulle man veta detta när sondens alltså inte hade rätt instrument ombord?

Hjälpen kom från solen själv sedan ett kraftfullt utbrott på solytan slungat ut partiklar i Voyagers riktning. Detta inträffade i mars 2012. Men eftersom sonden då befann sig 19 miljarder kilometer från solen skulle det komma att dröja 13 månader, till april i år, innan chockvågen från solutbrottet nådde fram.

Det som då hände var att plasman runt sonden började vibrera som en sträng på en fiol, skriver Nasa. Och eftersom vibrationens frekvens visade hur tjock plasman runt sonden var kunde Nasaforskarna säga att Voyager faktiskt befann sig i ett område som inte liknade något inom solsystemet.

Då Nasas vetenskapsmän undersökte andra liknande utbrott och hur dessa påverkat sonden kom man fram till att Voyager 1 alltså tagit sig ut i den interstellära rymden för drygt ett år sedan. Och därifrån tar det en stund för en radiosignal att nå fram till sonden – 17 timmar närmare bestämt.

Nu är inte Voyager 1 ensam om att befinna sig i utkanten av solsystemet (men först att passera dess gräns). Också Voyager 2 (uppskjuten den 20 augusti 1977) är på väg mot dessa trakter liksom Pioneer 10. Men trots att Pioneer 10 sköts upp drygt fem år före Voyagersonderna den 2 mars 1972 (följd av med Pioneer 11 den 6 april 1973) så passerade Voyager dem i avstånd den 17 februari 1998.

Låt oss nu hoppas att nyheten inte behöver dementeras ytterligare en gång.

PS: Med sig har Voyager 1 bland annat en hälsning på svenska. Lyssna här! Staden som nämns är Ithaca där Cornelluniversitet ligger.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Nej, inte lär NASA dementera sin bekräftelse. Missuppfattningen att NASA har bekräftat och sedan dragit in är ganska spridd, men den förvirringen bör undvikas. Det fanns mer intressant i forskningen. Man kunde extrapolera tillbaka en ökad plasmatäthet till augusti 2012, just efter instrumenten visat att solvinden minskat och kosmiska strålningen ökat. Troligen har man släppt på det tidigare kravet att magnetfältet skulle omorienteras, eftersom en liten omorientering setts och någon forskning visat att det kan stämma. Och till sist var plasmatätheten nu den som mätts för interstellära rymden oberoende av Voyager. En nitpick: Voyager 1&2 har en plasmasond. Men 1:ans är trasig: "With the exception of the Voyager 1 PLS instrument, all of the above are working well". [ http://voyager.jpl.nasa.gov/spacecraft/index.html ]

Torbjörn Larsson, OM, 11:27, 17 september 2013. Anmäl

Tomten lever och har hälsan

Myten om tomten lever och har hälsan. Och att tomten verkligen finns kan varje barn som mött en rödklädd man, av samma längd som sin pappa, med märkligt tovigt skägg och illa passande luva, intyga.

Författaren Arne Norlin har skrivit den definitiva biografin över jultomten där vi som undrat över den rödbrusige mannens rötter nu får veta det mesta om kristendomens helgon Sankt Nikolaus, född i det som i dag är Turkiet omkring år 280, som av många anses vara ursprunget till amerikanska Santa Claus och vår egen jultomte.

Norlin pekar på att Sankt Nikolaus gav gåvor och sågs som barnens vän. Något som fördes vidare på 1100-talet av nunnor från olika kloster som på Nikolausafton den 5 december gav mat, kläder och godsaker till mindre bemedlade barn i helgonets namn.

Andra namn som getts till tomten är Kriss Kringle vars namn står att spåra till Christkind som betyder Jesusbarnet på tyska. I Holland heter denne vänlige man som stoppar ned gåvor i skorstenen Sinterklaas, vilket givetvis är en variant av Sankt Nikolaus, och med sig på sina presentfärder runt landet har, inte nissar, utan svarta män kallade Zwarte Piets, alltså Svarte Petter. Sinterklaas själv bär full biskopsutstyrsel.

Så tomtens rötter är djupt kristna. Något att betänka när vi i dag ser jultomtens presentfrosseri som en motsats till den kristna högtiden med julotta och frid och fred.

Den svenske tomten har dubbla identiteter. Den ena har Jenny Nyström att tacka för sin existens då hon satte sin bild av den rödklädde mannen på pränt 1881. Men långt innan dess fanns den mera mytiske gårdstomten som kanske funnits i vår folklore sedan 00-talet, skriver Norlin.

Gårdstomten och jultomten har egentligen inte mycket gemensamt. Julversionen är fryntlig och godhjärtad medan gårdstomten var (är?) en vresig figur som man fick passa sig mycket noga för att reta upp. Då kunde det gå riktigt illa för gården och dess invånare.

Numera lever gårdstomten en undanskymd tillvaro men jag har faktiskt träffat en del människor som säger sig ha mött grå, för det är de, tomtar med spetsiga mössor också i modern tid. Men kanske håller denna del av vår folklore på att försvinna för att helt ersättas av den trevlige mannen på julafton. Det var nämligen ganska många år sedan som jag senast träffade ett ögonvittne.

Arne Norlins mycket läsvärda och välundersökta bok om tomten heter ”Myten om tomten” och kom ut på Arx förlag i slutet av förra året. Kan ju vara bra att läsa på lite nu när vi åter närmar oss jul :-)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Du måste ha skrivit fel, när du skrev “00-talet”. Jag antar att du menar ett århundrade. Vilket menar du i så fall?

Lena Synnerholm (Webbsida), 15:35, 5 september 2013. Anmäl

Än den svenske julbocken då?

Odo, 12:18, 5 september 2013. Anmäl

För många år sedan hade jag ett sommarjobb som tvingade mig att åka tunnelbanan kl. 5 på morgnarna. Då vimlade det av små grå rödbrusiga tomtar med toppluvor och en plastpåse i näven. Så nog finns tomten...

Anonym, 08:36, 5 september 2013. Anmäl

Den nordiska jultomten skall ju också ha rötter i Odens föklädnad som en gammal man i grå kläder och hatt som besökte gårdar mitt i vintern för att byta sagor mot ett mål mat och en säng.

Anonym, 18:44, 4 september 2013. Anmäl