Forskning är livet för Hawking

Kosmologen Stephen Hawking är en briljant teoretiker och en av världens mest lästa författare. Trots att hans böcker ofta är svåra och inte särskilt lättillgängliga har de slagit an hos bokköpare över hela världen. ”Kosmos – en kort historik” har sålts i mer än tio miljoner exemplar på 40 språk och den gravt handikappade engelsmannen i sin specialrullstol har utan tvekan blivit en person som de flesta känner igen.

Hawking är trots sin forskning ännu inte en kandidat för Nobelpriset eftersom den ”upptäckt” han gjort sig mest känd för, att svarta hål läcker materia och på sikt kokar bort, ännu inte har bevisats genom observationer. Det vore roligt om han fick uppleva den triumfen.

Nu har denne överlevare, som drabbades av nervsjukdomen ALS tidigt i 20-årsåldern och vid 72 års ålder överraskat de flesta läkare med att fortfarande leva och arbeta, skrivit sina memoarer med titeln ”Min historia” (Norstedts), en tunn liten bok på drygt hundra sidor.

Den som tror sig hitta en läsupplevelse får leta på andra bokhyllor men den som läst andra Hawkingsböcker känner igen temat. Mycket diskussioner kring det egna forskningsarbetet där långa stycken blir i det närmaste obegripliga. Däremellan korta glimtar av vanligt liv, så vanligt det nu kan bli för någon som drabbades av denna mycket svåra sjukdom som gradvis drabbar kroppens muskler.

Att kunna skriva en bok som denna är visserligen något av ett mirakel i sig självt. Men det räcker inte. För risken är stor att en läsare nog blir besviken, för det blev jag. Vi får se väldigt lite av människan Stephen Hawking även om han kort berättar om sitt havererade äktenskap och därpå misslyckade förhållande, hur hans förläggare fått honom att jobba om och jobba om ”Kosmos – En kort historik” och hur han fick sin röst ersatt av ett dataprogram.

Skolåren blir mest en uppradning av arbeten och teorier och föräldrarna till ofullständiga figurer utan kött och blod. De strider och kontroverser som Hawking låter oss ana blir just bara korta noteringar.

Nej, det är forskningen som är livet för Stephen Hawking. Det märks. Synd eftersom jag fortfarande är nyfiken på denne märklige man. Kanske ännu mera nu efter att ha läst boken.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

En annan länk, två sidor: http://abcnews.go.com/Technology/Space/stephen-hawking-alien-contact-risky/story?id=10478157

SN, 00:42, 9 april 2014. Anmäl

Kanske är det den här kommentaren du tänker på: http://www.newscientist.com/blogs/shortsharpscience/2010/04/stephen-hawking-says-earth-sho.html

Clas Svahn (Webbsida), 23:45, 8 april 2014. Anmäl

Hej och tack! Jodå, jag läser kommentarerna (lite sent den här gången eftersom jag haft rätt mycket annat att göra) och är tacksam för länkar och tips! Så tack!

Clas Svahn (Webbsida), 23:42, 8 april 2014. Anmäl

@sverker: Nästan. 2010 gjorde han några uttalanden som bland annat varnade för att det kan finnas intergalaktiska conquistadorer där ute, och att vi därför borde iaktta försiktighet i våra försök att etablera kontakt med utomjordsliga intelligenser. Uttalanden som åtminstone får mig att ifrågasätta hans beryktade IQ.

wwblanka (Webbsida), 14:51, 6 april 2014. Anmäl

http://www.theguardian.com/theobserver/2004/apr/04/features.review17 Hej Clas, Hoppas du läser kommentarerna. Här får du lite mer info om SH.

JM, 15:47, 31 mars 2014. Anmäl

är det sant att hawkings sagt detta: om ni träffar utomjordingar prata inte med dem-de är bara ute efter våra råvaror.

sverker, 10:58, 30 mars 2014. Anmäl

Mysteriet MH370


Sökandet efter det försvunna flygplanet från Malaysia Airlines får allt fler bisarra inslag. Sökområdena, just nu stora som hela Europas yta, utvidgas och flyttas. Föremål som inte liknar något annat än en lätt kvadratisk fläck på satellitbilder tolkas som möjliga delar från flight MH370. Under lördagen gick tevekaneln Sky News ut med ett ”Breaking News” att någon siktat en lastpall i trä flytande i havet – med blotta ögat!

Lastpallar tillhör havets vanligaste ”invånare”. Hur många som flyter omkring där ute är omöjligt att säga men med tanke på att närmare 700 containrar spolas över bord från fartyg varje år, och dessa innehåller ett antal pallar, så kan det knappast förvåna att en lastpall eller två dyker upp också längs den rutt som MH370 kan tänkas ha tagit.

Ja, ni läste rätt. Nästan 700 containrar ramlar av fartyg varje år till följd av olyckor eller hårt väder. Organisationen World Shipping Council anger antalet som tappas till 350 och antalet som förloras i samband med fartygsolyckor till 325.

Dessa containrar flyter ibland omkring på ytan och utgör fara för andra fartyg. Andra sjunker med sitt innehåll medan ett okänt antal öppnas och släpper ut allt från badankor till hockeyhandskar.

Världshaven är också nedskräpade med plast som fångats i de stora system av strömmar som likt motorvägar drar fram över haven. En sådan ström kallas Indian Ocean garbage patch som för med sig miljontals små plastpartiklar, restprodukter från vårt civiliserade samhälle, så små att de inte kan misstas för något de från ett kraschat flygplan.

Men havsströmmarna låter också betydligt större föremål bjudas på resor runt stora delar av vårt klot. Att skilja vad som är en del från ett flygplan och vad som bara är vanligt skräp är nästan omöjligt utan att först ha tagit sig till platsen.

Mystiken kring flight MH370 har också skapat sin egen mytologi på nätet och just nu sprids en ”annons” som påstås vara från Malaysia Airlines och från tiden före olyckan. Ni kan se den här ovan. Men annonsen är givetvis ett slags photoshoppad galghumor som numera dyker upp i samband med större händelser.

Mysteriet med MH370 är när detta skrivs ännu inte löst. Och ni som läste min artikel på DN.se i går vet att alla flygplan som försvinner inte alltid hittas.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Hello Clas, du har fullstendigt rett i dina artiklar och man kan som alltid summera och jemfora vilda teorier med faktiska data ner man har resultatet i hand. Med det aktualla MH370 kan man formoda att tex EEI (Electrical/ Electronic/Instrumentation/ problem orsakat forsvinnandet. Med total eliminerat elsystem genom tex local fire er piloten hjelplos . Utan kontakt och formaaga att beherska planet , blir ferden avhenglig endast hur lenge mototerna fungerar. Cabin trycket kan inte heller kontrolleras och trycket faller intill medvetsloshet intreder. Full STOP ! Ingen lett uppgift att finna planet ! MVH Rolf . (Engineering Professional / Regulatory Compliance Associate).

Rolf Severin Olsson, 02:43, 23 mars 2014. Anmäl

Om det nu visar sig att de här senaste satellitbilderna visar delar av planet, hur ska man i alla fall tolka ruttändringen? Är man ens säker på att planet har ändrat kurs? Jag förstår ingenting måste jag erkänna. Om planet har kapats kan man fråga sig vad det gjorde där? Det här har blivit för komplicerat.....

SN, 21:06, 22 mars 2014. Anmäl

"Annonsen" hade varit lite mer trovärdig om det faktiskt hade varit en Boeing 777 på bilden och inte, som nu, en Airbus 380...

Mats Eriksson, 20:50, 22 mars 2014. Anmäl

Bermudatriangeln

När ett flygplan försvinner går mångas tankar till Bermudatriangeln. I måndags diskuterades fenomenet till och med när seriösa Sky News hade sin tidningsgenomgång i slutet av kvällen. Vad kunde ha hänt Malaysian Airlines flight MH370 som fortfarande fyra dagar efter det att det försvunnit från radarskärmarna ännu inte gått att hitta?

Finns det områden på jorden där hela flygplan oförklarligt, och spårlöst, kan försvinna i intet?

Bermudatriangeln är ett tänkt triangelformat område i havet mellan Florida, Bermuda och Puerto Rico. Området nämndes första gången 1964 men blev ett känt begrepp när författaren Charles Berlitz skrev en bok tio år senare, då med titeln ”The Bermuda triangle”, som skulle komma att översättas till svenska 1976 under titeln ”Dödens triangel”.

Det Berlitz försökte bevisa var att ett stort antal flygplan och fartyg hade försvunnit i detta triangelformade område. Kanske fanns det en ufobas under ytan. Kanske var det en försvunnen civilisation vars nu sjunkna byggnader fortfarande utövade en kraft som fick flyg och båtar att sugas ned. Utan ett spår.

Bermudatriangelns mest berömda försvinnande är utan tvekan den eskader på fem Grumman Avenger-bombare som den 5 december 1945 gav sig ut på en kortare rutinflygning från Fort Lauderdale i Florida. Alltså långt innan triangeln fått sitt namn.

Flygningen gick ut över Floridas kust och vidare mot havet. Men planen kom aldrig tillbaka. Händelsen har kommit att bli känd under namnet “Flight 19” och man fann aldrig ett spår av vare sig plan eller de 14 besättningsmän som var med. Klockan 19.30 samma kväll startade ett sjöflygplan, av typen Martin Mariner, från Bomana River för att söka efter ”Flight 19″. Inte heller det planet återvände.

I öppningsscenerna till Steven Spielbergs film “Närkontakt av tredje graden” från 1977 har man spunnit vidare på “Flight 19:s” försvinnande och i filmen återfinns planen, med tillhörande piloter, i en öken i norra Mexiko. Ett sätt att förvandla fiktion till fakta och ett publikfriande knep där alla snabbt förstår innebörden: det är utomjordiska krafter som härjar i Bermudatriangeln.

Sensationen var därför stor när en amerikansk dykarfirma i februari 1991 meddelade att man hade hittat de försvunna bombplanen och till och med bärgat ett av dem. Men snart visade det sig att så inte var fallet. De fem Avengerbombarna var bara några av de upp mot 100 plan av samma typ som hade sin grav i området. I dag tyder allt på att ledaren för övningen tappade kontrollen över var de befann sig och till slut fått slut på bränsle. Alla övriga följde efter och mötte samma öde.

Men hur är det egentligen? Finns Bermudatriangeln i verkligheten? Kan flygplan försvinna i tomma intet på vissa platser på jorden?

I Berlitz bok återfinns en lista över de många fartyg han anser har försvunnit under mystiska omständigheter i triangeln. Han skriver: ”Brittiska flottans ‘Atalanta’, försvann i januari 1880 med 290 man ombord. De flesta i besättningen var sjökadetter under utbildning. Brittiska flottenheter sökte länge efter spår av fartyget och dess besättning, men trots att man finkammade området fann man inga spår. Liknande efterforskningar skulle upprepas många gånger i framtiden när fartyg och flygplan försvunnit i området, men oftast helt utan resultat. Sökandet efter ”Atalanta” fortsatte ända till början av maj, men det visade sig helt resultatlöst.”

Genom denna till synes korrekta och neutrala redovisning av ”Atalantas” öde ger Berlitz intrycket av att fartygets försvinnande inte kunde förklaras på något naturligt sätt. Men författaren A.A. Hoehling, som gått till källorna, har andra uppgifter. ”Atalanta” var ett gammalt skepp som beskrevs som topptungt och lätt kom i rullning. Rullningen kunde bli upp till 32 grader. En man ur besättningen, som drabbats av gula febern och avbrutit resan, kunde höra kaptenen säga ”Om hon rullar en enda grad till då förliser hon”.

Vad Berlitz heller inte berättar är att februari, mars och början av april månad 1880 var stormiga och att många skepp förliste under samma period som ”Atalanta”. I mitten av juni siktade barken ”Exile” vrakgods i området som man kopplade samman med ”Atalantas” förlisning. Dessutom hittades två flaskpost med nödrop från ”Atalanta”.

Allt detta tiger Berlitz om. Och ”Atalanta” är bara ett exempel. Andra författare, som Lawrence David Kusche, har visat att Berlitz kort och gott plockade in fartyg som förlist på andra håll i världen och placerade dem i Bermudatriangeln. För att bättra på statistiken. Dessutom teg Berlitz konsekvent om när vädret var dåligt i samband med ett försvinnande.

Området inom Bermudatriangeln tillhörde också ett av världens mest trafikerade och det är inte konstigt att många olyckor också inträffade där. När man i dag frågar någon om när ett plan eller ett fartyg senast försvann spårlöst där är det ingen som ens kan dra sig något sådant till minnes.

Det är helt klart att myten om Bermudatriangeln har mycket liten grund i verkligheten. Men för Charles Berlitz blev den en guldgruva. Hans bok har sålt i över 10 miljoner exemplar och 1975–1976 blev den USA:s mest sålda bok.

Berlitz själv följde upp succén med ”Without a Trace” 1977 och ”The Dragons Triangle” 1989. Och pengarna fortsatte att rulla in.

Så kan det gå när man inte låter sig besväras av fakta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

@berthon... Bara nämn vad du är intresserad av att få veta så ska jag försöka hjälpa dig.

Kenneth Thorberg, 10:50, 13 mars 2014. Anmäl

@Clas Svahn. En rättelse angånde Close Encounters. Det är inte i början av filmen piloterna återfinns.

Mathias Larsson, 09:18, 13 mars 2014. Anmäl

Såväl Berlitz som Kusches böcker har inte bara brister, men de är häftigt daterade. Jag rekommenderar Clas Svahn att läsa Gian Quasars bok Into the Bermuda Triangle som är den senaste och överlägset mest utförliga undersökningen som gjorts om Triangeln i fråga. De första hundra sidorna må vara torra då de i princip sammanfattar statistik på alla båtar och flygplan som (spårlöst) försvunnit i området de senaste 100 åren, men bemödar man sig med fakta...

wwblanka (Webbsida), 16:30, 12 mars 2014. Anmäl

@Kenneth Thorberg, 06:01. Än du själv då? Har du några fakta att komma med? Exempel?

berthon, 13:38, 12 mars 2014. Anmäl

"Så kan det gå när man inte låter sig besväras av fakta" En egenskap han delar med alltför många s.k. journalister.

Kenneth Thorberg, 06:01, 12 mars 2014. Anmäl

Uppfinnaren som försvann

Gamla tidningsartiklar kan var fascinerande att läsa och i en del av dem önskar man bara att det skulle gå att få veta mer om vad som egentligen hände och hur det sedan gick.

Sedan några år är jag med i en grupp på nätet som dammsuger olika källor efter information om märkliga händelser, alltså inte enbart uforapporter utan också annat som känns som lite utöver det vanliga.

Det kan handla om naturfenomen som ovanliga blixtnedslag, ljus under vattnet eller kycklingar som faller från himlen. (Just kycklingen läste jag om bara för någon dag sedan.) Men det kan även handla om saker kopplade till märkliga personer som i den lite längre notis som jag fick mejlad till mig tidigare i dag, tagen ur en tidning som en gång i tiden gavs ut i Lansing, Minnesota, i USA. Datumet för artikeln var den 16 oktober 1879 och jag återger den här i översättning. Rubriken löd: Ett uppfinningsrikt genis tragiska slut.

”En respektabel äldre man tog sitt liv genom att kasta sig framför Northern Express i England för någon dag sedan. I hans kvarlåtenskap hittades en väldigt ovanlig modell av en flygande maskin, som av en expert som lagt ned många nattliga timmar på luftens mysterier, beskrevs som varande den mest lovande teorin hittills när det gäller luftsegling.

Där fanns också en modell av ett lokomotiv som drevs med elektricitet tillsammans med omfattande anteckningar för att kunna bygga det i full skala. Ett försök att lösa problemet med en evighetsmaskin, mera intrikat än Arkimedes skruv, men lika lönlös, fanns beskriven.

Listan på olika mekaniska försök, som är för omfattande för att kunna beskrivas, innefattade en förbättrad säkerhetslampa, ett luftgevär som skulle överträffa tidigare luftgevär och en underbart smart apparat som kunde förvandlas till en säng, en stol, ett bord eller en låda och lika väl fungerande i alla dess former.”

Mer får vi inte veta.

Vem var denne man? Och vad hände med hans fantastiska maskiner som enligt notisen togs om hand av hans hyresvärdinna efter hans död? För visst blir man nyfiken och skulle vilja se modeller och tåg. Men, allt är sannolikt sedan länge förpassat till någon soptipp.

Framför allt undrar jag över den modell av en flygande maskin som man hittade. Här verkar det handla om något annat än de luftskepp som drevs enligt lättare än luft-principen eftersom man talar om en maskin. Först 1903 kunde bröderna Wright få den första tyngre än luft-farkosten driven av en motor att flyga – om än ganska lågt.

Sveriges första eldrivna lok – Starkotter, döpt efter en tolv meter lång jätte ur den medelpadska sägentraditionen – ska ha tagits i drift år 1900, 21 år efter vår okände uppfinnare gick ur tiden.

Evighetsmaskinen väntar vi fortfarande på. Och lär så få göra.

Vår käre uppfinnare får vi inte veta särskilt mycket om. Inget av vikt i alla fall. Kanske stod det mer i de brittiska tidningarna från den tiden. Här får vi inte ens ett namn.

Världen är full av människoöden som tänds och slocknar utan att lämna något avtryck i historien. De flesta av oss får vara nöjda om vi får ett bra liv längs vägens gång och blir ihågkomna av våra barn när det är dags att avsluta besöket här.

Andra blir superkända och hamnar i historieböckerna medan några, som den gode uppfinnaren, blir en notis och sedan inte mer.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

@berthon Mycket bra fråga! Ber om ursäkt att frustrationen blev så stor att även min egen bristfälliga intellekt uppdagades.

S.N, 23:02, 13 mars 2014. Anmäl

@S.N, 02:17,. "Det vore kanske en ren befrielse om allt kunde nollställas i vår värld och naturen kunde generera någon annan typ.... " Befrielse för vem? Jag skulle inte känna mig särskilt befriad av att "nollställas" (utplånas)

berthon, 13:45, 12 mars 2014. Anmäl

Och så finns det en hel del människoöde vilka är så obeskrivligt tragiska som dessutom ständigt påminner oss om hur allvarligt och skrämmande är situationen i vår tid. Nils Horners tragiska bortgång, alla de pågående krigen som skördar människoliv etc visar med all tydlighet att teknologiska framsteg inte nödvändigtvis går hand i hand med den intellektuella mognaden hos människor. Detta är kanske ingen nyhet för många men det är ändå så vansinnig svårt att fatta, spec. med tanke på att hur pass mycket enklare våra liv blivit de senaste 100 åren jämfört med förr. Frågan är nu hur länge vi kan fortsätta med en sådan obalans i människors intellekt i världen? Det vore kanske en ren befrielse om allt kunde nollställas i vår värld och naturen kunde generera någon annan typ av intelligent på denna planet som kunde uppskatta livet och självaste existensen av vår ofattbara verklighet (hela alltet) på ett mer förnuftigt sätt? Så som det är idag finns det alltför många som inte ser skogen för alla träd, och självfallet kan vi inte ha det så hur länge som helst......

S.N, 02:17, 12 mars 2014. Anmäl