Älvornas kraft

Det är lätt att le åt islänningarna som i stor utsträckning fortfarande år 2014 tror att älvor och småfolk lever bland dem. Men kanske handlar det helt enkelt om respekt för gamla tiders tro och traditioner.

Tidigare i år stoppades ett vägbygge till Reykjavikförorten Gardabaer sedan en grupp älvtroende vänt sig till den isländska vägmyndigheten med uppgifter om att älvorna hade en kyrka och ett kapell precis där vägen skulle dras.

Med tanke på att lite drygt hälften av islänningarna säger sig tro att det kan finnas småfolk, huldufolk, som lever sida vid sida med oss vanliga människor, så var detta ingen fråga som bara kunde viftas iväg.

Så vägbygget stoppades för vidare utredning.

Frågan fick sin lösning när en medial dam, som också sa sig kunna kommunicera med älvorna, tog kontakt med dessa och fick besked om att vägen kunde dras bara kapellet flyttades.

BBC:s utsända kunde sedan rapportera att så fick det bli. En inte så lätt uppgift visade det sig. En 70 ton tung sten, som enligt mediet var själva älvkapellet, måste flyttas ur vägen med en speciell kran. Kostnaden ville vägmyndigheten inte gärna berätta för BBC om.

Liknande vägproblem har dykt upp vid en rad tillfällen tidigare. Och ibland har vägar till och med dragits i krokar runt älvornas osynliga visten.

Vad man än tycker om allt detta så finns det givetvis som så ofta två sidor också av detta mynt. För oss ”moderna” människor kan det verka lätt löjligt att tro på något som så uppenbart tillhör en förgången tid.

Samtidigt är det bara att ägna en stund på nätet för att se vilka moderna vidskepelser en del av oss ägnar sig åt. Här finns tusentals som tror på att det finns en civilisation av utomjordingar på planeten Mars, att månlandningen bara var en bluff eller att myndigheterna ger oss vaccin för att göra oss sterila.

Då känns det nästan befriande när en och annan älva kan rubba en 70 ton tung sten. Och att tron rubbar berg, det visste vi ju redan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Inte minst så märks det när människor är arga på varandra, och man både "svär" och "förbannar". Idag har fantasy-litteraturen en hausse, när människor som går på bio, tittar på filmer, spelar tevespel eller dataspel, eller läser böcker, mycket väl kan tro på både det ena och det andra, med hänvisning både till Sir Arthur Conan Doyle, och till den svenska folklivstroforskaren Ella Odstedt, som skrivit en bok om tron på Varulven, människor som blev till vargmänniskor, och genomlevde vissa timmar på dygnet,, "i varghamn".

Victor Rangner (Webbsida), 11:33, 22 juni 2014. Anmäl

Linus på linjen

Jag är djupt fascinerad – om än inte imponerad – av den mänskliga naturen. Ta årets fotbolls-VM som ett exempel.

Fram till VM i Brasilien har domarnas försök att få en frisparkande fotbollsspelare att inte flytta fram bollen någon extra decimeter varit i det närmaste futila. Så snart domaren har vänt ryggen till för att se till så att muren står där den ska så har frisparksläggaren plockat upp bollen, snurrat den ett varv, som för att se till så att den runda sidan kommer uppåt, och sedan lagt ned den – något lite längre fram än vad den borde ligga.

Och 9,15 meter längre bort (vem i hela friden mäter någonsin upp denna exakta sträcka) börjar spelarna i muren omedelbart att planera för att så osynligt som möjligt trippa fram några decimeter mot frisparksläggaren.

Detta har varit legio.

Tills nu.

VM i Brasilien kom inte bara med hetta på planen och samba på läktarna utan också med en liten sprejflaska. Visserligen hade den testats redan på VM för klubblag, men det är nu som vi tevetittare upptäcker den.

En linje ritas framför murens fötter och en annan där bollen ska ligga.

Och vad händer? Ingen vågar ta ett steg. Inte en tå rör sig. Domaren kunde lika gärna ha spikat fast de inblandade. Den sprejade linjen blir en avgrund.

Det som domare i alla år försökt få spelarna att respektera, men aldrig lyckats med, blir plötsligt ett gudsord skrivet i sten när gräset får en lite vit linje.

Vad är det som händer i den mänskliga hjärnan? Hur blir vi Linus på linjen utan möjlighet att lämna den?

Kanske är det så att vi människor värderar synintrycket starkare än det vi hör. Den som stod utanför rökrutan när jag gick i skolan fick snabbt en rastvaktande lärares örnblick på sig. Den som rör sig intill övergångsställets vita linjering är lovligt byte för cyniska cyklister och bindgalna bilister.

Och en skriftlig tillsägelse är alltid mer konkret än om någon bara säger till en något.

Så vad är då nästa steg? Låt mig gissa. Här är tre idrotter som skulle vinna på lite tydlighet:

Målgården i handboll konstrueras med en lucka som öppnas om spelaren trampar i golvet innan han eller hon släpper bollen. (Vilket skulle innebära att samtliga matcher skulle vara slut inom tio minuter).

Hockeyspelarna tas ifrån sina klubbor för att de inte ska kunna slå på sina motståndare. (Det går givetvis fortfarande att göra mål eftersom en puck får sparkas in om inte foten rör sig i någon sparkrörelse – intressant regel i sig.)

En äggklocka med 30 minuter som längsta tid införs i cricket för att korta matcherna. När den ringer är det dags för te och matchen är slut. (I dag är det väl ungefär tvärtom; matchen pågår i en evighet med avbrott för te för att återupptas efter pausen.)

Visst är idrott spännande!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Kanske dags att titta igen?

Clas Svahn (Webbsida), 22:28, 20 juni 2014. Anmäl

Jag blir lika fascinerad av hur en journalist hjärna fungerar. Det syns ju så mycket tydligare nu än tidigare att de minskar ner avståndet om de kliver över linjen. Så det har inte med någon inbillad respekt för en vit linje att göra.

oscar andersson, 09:50, 17 juni 2014. Anmäl

Fast det är kanske inte så dum att definiera vad som menas med " de flesta"? För mig, som bara kollar på VM OCH EM och VM-kval och enstaka matcher i champion leauge om någon gratis-kanal visar det, ja det var nytt det där med sprejande!! Och jag tror knappast att kategorin " såna som jag", är i minoritet bland 7 miljarder.....

SN, 23:24, 16 juni 2014. Anmäl

Varför inte en lucka under varje journalists stol.Varje gång journalisten skriver en lögn så faller densamma ned till riksdagen.Detta skulle fylla riksdagen med likasinnade och tömma redaktionerna på nolltid.

Olle, 08:27, 16 juni 2014. Anmäl

"Visserligen hade den testats redan på VM för klubblag, men det är nu som vi tevetittare upptäcker den" Fast de flesta känner nog igen den från det braslianska seriesystemet och de matcher som spelas där, och det var nog också där tvtittarna upptäckte den. Flera år av matcher eller VM för klubblag... större sannolikhet att man sett det förstnämnda.

116, 06:56, 16 juni 2014. Anmäl

Ha ha :) så sant! Men jag undrar om det finns någon domare som övervakar mållinjen nu så att misstaget, det osedda målet från förra VM mellan England och ? , inte upprepas på nytt? Det borde vara självklart nu när man börjat med att spreja hit och dit för att markera vart skåp-boll-muren ska stå! Någon som vet mer?

SN, 01:17, 16 juni 2014. Anmäl

Fredag den 13

Fredag den 13 är inte en dag som alla andra. Och dagens fredag den 13 juni har kunnat bjuda på en extra krydda, nämligen fullmåne. Mer olycksbådande än så blir det knappast för den som vågar ge sig ut i mörkret.

Det dröjer faktiskt ända till 2049 innan en ostrund måne går upp över denna otursdag igen.

Men fredag den 13 är inte den olycksdag som man skulle kunna tro. När försäkringsbolaget Trygg-Hansa för ett par år sedan undersökte hur många skadeanmälningar som kom in denna dag visade det sig att antalet anmälningar faktiskt var färre än en vanlig fredag.

Tänkbar orsak: Vi ser oss helt enkelt lite extra mycket för.

Å andra sidan noterade bolaget att det inträffade något fler bilstölder denna dag än andra dagar.

Själv är jag måttligt imponerad av sådana undersökningar. Det finns säkert andra siffror från andra försäkringsbolag och själv har jag aldrig märkt att tillvaron skulle vara särskilt mycket svårare just en sådan här dag än andra.

Kanske inte så mycket lättare heller för den delen.

Men fredag 13 är en spännande dag som givit namn åt filmer och minst en roman, ”Friday the 13th”, som gav siffran och dagen ett dåligt rykte.

Varför just fredagar med detta ojämna nummer skulle vara särskilt utsatta för elände är inte så lätt att veta. Att det var 13 vid bordet när Jesus förråddes är ett spår. Att Jesus korsfästes på långfredagen ett annat. Att Tempelherreorden nästan utplånades just en sådan dag år 1307 ett tredje. Att man ofta hängde folk på fredagar under medeltiden ett fjärde.

Att fredagar är sista arbetsdagen i veckan och alla längtar efter att den äntligen ska ta slut kanske en modernare variant.

Det mesta här i livet har ju två sidor. När jag skriver detta så pågår VM-matchen i fotboll mellan Spanien och Nederländerna (eller Holland som vi lite slarvigt säger). Allt tyder på att de spanska tidningarna kommer att kunna jämra sig över hur denna otursdag drabbade landslaget med all kraft. Medan de nederländska kan notera det rakt motsatta.

Tur och otur är slumpens skördar. Att det råkar hända olyckor och elände också på fredagen den 13 är helt i sin ordning.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Änglar mitt ibland oss?

När docent Gunnar Hillerdal i mitten av 1970-talet ställde frågan fick han som svar att 1.200 svenskar ansåg sig ha sett eller hört Jesus. Vilket kan verka lite överraskande. Inte minst eftersom ingen egentligen vet hur Jesus såg ut. Någon närmare beskrivning av honom finns inte i Bibeln.

När nu Inger Waern från Mariestad (ja, jag känner henne), skriver om människors möten med änglar så visar det sig att en rad svenskar säger sig ha sett också dessa bibliska varelser. Men få beskriver dem som de vykortsvackra väsen som är den allmänna bilden.

Glorior, vita klädnader och vingar finns i Inger Waerns tidigare böcker i ämnet (trots att några vingar inte beskrivs i Bibeln) men den här gången får vi möta änglar intill förväxling lika människor som oväntat dyker upp och hjälper en person i nöd. För att inte sällan försvinna i tomma intet när personen vänder sig om för att se var hjälparen tagit vägen.

Själv kan jag inte undgå att tänka tanken att några av dessa änglasnälla män och kvinnor kanske är helt vanliga människor som utfört ovanliga oegennyttiga insatser för en okänd medmänniska. Men visst finns det berättelser som får en att undra.

Den nya boken, ”Änglar som gäster” (Semnos förlag), bygger på människors berättelser om möten eller budskap som påverkat deras liv. Händelser som de väljer att tolka som ingripanden från gud, antingen direkt eller via änglar.

För Inger Waern och dem som skrivit till eller talat med henne, är änglar något fysiskt och påtagligt. Och det är inte konstigt att människor väljer att berätta vad de själva varit med om. Med en egen gudstro blir Inger Waern en god lyssnare och sympatisk uttolkare men kanske inte alltid en bra ifrågasättare för oss som vill veta lite mer.

Visst reser hennes fjärde änglabok många frågor som en icke-troende kanske inte hittar svaren på lika enkelt som Inger Waern själv. Varför upplever människor att en högre makt griper in i deras liv också när det gäller bagatellartade händelser som att få en fläktrem lagad eller för att få hjälp med ett påkört rådjur?

Men det finns guldkorn i de berättelser som handlar om livsavgörande händelser där människors liv förändrats och kanske räddats. För här tar sig tron rent fysiska uttryck som när en man berättar hur en hans bil tvingats ut i dikesrenen och hur detta räddat livet på honom trots att han först försökt att svänga tillbaka upp på vägen.

Inger Waern har samlat ett åttiotal upplevelser, de flesta korta och utan att vi får känna personerna bakom dem. Istället är det själva berättelsen som står i fokus. Där kan jag sakna en fördjupning kring den person och den miljö som han eller hon lever i. Ingen människa är ju en ö utan vi påverkas alla av det som finns omkring oss. Nu blir det lite skissartat.

Drygt sextio av berättelserna har Inger Waern fått i första hand medan sex är andrahandsåtergivningar och fyra, som dessutom är ganska omskakande, kommer från en och samma person vilket får mig att reagera med viss skepsis.

För mig är boken trots dessa invändningar intressant och ger en bild av en verklighet som många kanske trodde tillhörde en förgången tid. De flesta vi får möta har en stark tro och flera berättar om hur de fått sina böner besvarade. I ett fall bad den vuxne ett barn att be till Gud för att regnet skulle sluta så att han kunde måla klart sitt hus. Om den historien är sann är det inte utan att man undrar hur Gud hinner med allt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Nej, det är det givetvis inte. Men för en gud som har mycket att stå i måste den ändå räknas till de mindre utmaningarna. Det var så jag menade.

Clas Svahn (Webbsida), 22:33, 13 juni 2014. Anmäl

Trevlig läsning som vanligt men, snälla du, kalla inte ett påkört rådjur för en bagatellartad händelse.

Kurran, 10:31, 6 juni 2014. Anmäl

Ja vad ska man tycka, djävlar kan finnas mitt ibland oss. Dåså.

Svenska Sture, 02:25, 6 juni 2014. Anmäl

Tack själv, trevligt med engagerade läsare. Nu vet jag inte riktigt om man räknar dessa serafer och keruber till änglarnas skara. Läs gärna lite om dem här http://www.norstedts.se/pa-gang/Norstedtsbloggen/Dates/2012/8/Serafer-och-keruber/

Clas Svahn (Webbsida), 23:38, 5 juni 2014. Anmäl

Hej Clas! Tack för många intressanta och läsvärda artiklar. I det här fallet har du dock fel när du skriver att inga vingar beskrivs i Bibeln. I Jesaja 6:1-3 beskrivs det att seraferna ar sex vingar, och i Hesekiels tionde kapitel omnämns det ett antal gånger att keruberna har fyra vingar. /Bernt

Bernt, 20:47, 5 juni 2014. Anmäl

Störtande plan eller meteor?

Så var det dags igen. Ännu ett spår efter det försvunna malaysiska passagerarplanet MH370. Den här gången en brittisk seglare som verkar ha befunnit sig under den bana som planet antas ha tagit.

Men frågan är vad Katherine Tee, som satt vakt den där natten ombord på familjens segelbåt, egentligen såg.

Det enda som en utomstående har att gå på är det Katherine Tee själv har skrivit på ett forum för seglare, Cruisers forum. Men läser man den blir man inte så mycket klokare.

Vi får inte veta vilket klockslag observationen gjordes och vi får heller inte veta exakt vad hon såg eller hur länge hon såg det. För en person som utrett uforapporter i 40 år är detta minst sagt frustrerande och utan dessa uppgifter går det inte att säga något säkert alls.

Tee skriver att det hon såg liknade ett ”utdraget plan som lyste orange och med ett spår av svart rök efter sig”. Men också att hon tolkade det hela som en meteor. Till tidningen Phuket Gazette säger hon att hon såg ”konturerna av ett plan” och att detta verkade längre än ett normalt flygplans.

Det som går att utläsa av hennes text på forumet visar att det precis lika gärna kan ha varit av en rymdsten på väg att brinna upp i atmosfären. Den teckning man skulle önska att hon gjort lyser med sin frånvaro.

Hon skriver också att hon uppfattade att det hon såg befann sig på halva den höjd som de flygplan hon sett passera samma natt flög på, vilket skulle innebär omkring 5.500 meter. Men att bedöma höjden till ett föremål i mörker är omöjligt och allt Katherine Tees uppgifter säger är att det ljusfenomen hon såg genom sin storlek verkade närmare än annat hon sett.

Sedan kan jag inte låta bli att undra varför hon inte berättar var det flygande ljuset (”störtande planet”) tog vägen? Om det var MH370 borde brinnande delar av det ha fallit i havet, eller om det var långt borta, försvunnit bortom horisonten. Men inte heller det för vi veta.

Nej, det var nog inget brinnande flygplan hon såg där från segelbåten.

MH370 försvann den 8 mars i år och ännu finns det inga spår efter planet eller dess 239 ombordvarande.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Hej! Det är inte lätt att svara på varför man drömmer om saker som verkar stämma med en verklig händelse men i min bok ”Osannolikt” som kom förra året tog jag upp frågan. Utan att veta om det faktiskt finns sanndrömmar, alltså drömmar som på pricken stämmer in på en viss händelse, så kan man konstatera att det dröms många miljarder drömmar varje natt och att det händer lika många händelser i världen varje dygn. Några måste helt enkelt bli träffar. Det du beskriver är ju kanske inte riktigt en typsik ”träff” utan mer en koppling till något som det finns vissa, lite lösa, kopplingar till. Svårt för en utomstående att bedöma givetvis. /CS

Clas Svahn (Webbsida), 00:57, 6 juni 2014. Anmäl

Ok nu ger jag upp och berättar igen min dröm som jag skrev om tidigare i di.se den 13:e mars kl. 14:26 under signaturen "123"med det tillägget att då jag skrev om det första gången hade jag inte brytt mig att kolla tidsskillnaden mellan Sverige och Malaysia som verkar vara 6 timmar så "natten innan" som jag skrev i di.se stämmer inte snarare drömmen drömdes natten innan jag såg nyheten på tidningar vilken var söndagen den 9:e mars. Planet försvann som bekant 01:20 på malaysisk tid den 8:e mars. Hur som helst kvällen den 8:e mars var jag på en fest, kom hem vid 2-tiden på natten mellan lördag och söndag, somnar troligtvis vid 4-tiden på morgonen och vaknar runt 9- tiden på söndag förmiddag den 9:e mars med en märklig dröm. Orsaken att jag valde skriva om drömmen över huvud taget då var att jag läste att motorerna varit igång en timme efter försvinnandet och tanken slog mig att planet kanske inte störtat. Drömmen som skrevs av mig i di.se 13:e mars i år under rubriken: "Spökplan kan ha flugits till hemlig ort": " Natten innan planet försvann drömde jag följande: Det framgick inte från drömmen varifrån i världen jag flög, men allt hade gått bra och jag kände mig ovanligt trygg under takeoff, nästa sekvens i drömmen visade att jag befann mig i ett ovanligt brett flygplan, kanske 30-40 meter i bredden och det fanns gott om platser inutti, det ovanliga var att av någon anledning, behövde jag visa mitt pass väl uppe i luften på nytt, så jag började lämna min plats längst bak i planet och gick mot en stor reception i främre delen av planet, när jag var framme fick jag stå vid disken utan att någon fanns där som ville se mitt pass men jag stod där i alla fall, sedan vänder jag om medan jag stod där och ser att flera personer, kanske 3 eller 4 personer är på väg fram mot mig eller receptionen, det ovanliga var att dessa personer som hade (lätt) mörk hudfärg, hade ovanliga/onaturliga blåa ögon, nästan som om det sken ett blått ljus från deras ögon, de sade inget till mig men nu kände jag att det är ingen ide att vänta längre så jag gick tillbaks till min plats länst bak i planet och satte mig, och började tänka i drömmen att vad bra att jag sitter på den absolut bakre delen av planet och tyckte att det var så konstigt att sådan plats fanns över huvud taget. Vi mellanlandade (troligtvis) i England och landningen kändes också ovanligt tryggt, jag tog sedan nästa plan, men där slutade självaste flygningen i drömmen, men eftersom nästa sekvens visade att jag var i USA hos en släkting, så det måste ha varit min slutdestination. Jag hade absolut inte berättat om min dröm om jag inte hörde idag om motorerna som varit igång 4 timmar efter försvinandet! Snitt 1.7 (12 röster)" Det märkliga i min dröm som jag inte kan förklara : 1)det starka blåa ljuset som sken ut från människorna som kom mot mig i planet. 2)Att planet var så brett och tomt på passagerare bortsett från de som kom mot mig fastän innan dess i drömmen där jag satt längst längst bak kunde jag se andra passagerare medan jag gick mot främre delen av planet. 3)Varför drömde jag just den drömmen av alla möjliga just efter det som hänt? Jag brukar sanndrömma ibland och vet inte vilken slutsats jag ska dra om just denna med tanke på det som hänt men en sak är säker för mig och det är det faktum att vi vet väldigt lite om hur hjärnan egentligen fungerar.

...., 18:48, 5 juni 2014. Anmäl