De vandrande stenarnas gåta löst

forskarbildsten490

När jag arbetade med min bok ”Stora boken om naturfenomen” för några år sedan kom jag i kontakt med flera amerikanska forskare som liksom jag, och mängder av andra runt om i världen, fascinerats av de vandrande stenarna i Death Valley. Stenar ska ju inte röra på sig, i alla fall inte av sig själva, men det var precis så det verkade vara på denna ödsliga ökenplaya – Racetrack Playa kallad.

De bilder som publicerats i böcker och artiklar visar visserligen inga stenar som rör sig men väl spåren efter dem. För där ligger de, stora och en del upp till 90 kilo tunga, och bakom sig har de lämnat ibland slingrande spår över öknens till synes snustorra yta. På något sätt har denna döda materia fått fötter och gett sig av på kortare och ibland längre turer.

Teorierna har varit många. Vinden kanske den vanligaste.

När jag kom i kontakt med forskaren Ralph Lorenz vid Johns Hopkins University så förde han fram en för mig ny teori. Nämligen att det skulle vara is i kombination med vind som gav stenarna fart och riktning. Lorenz var så övertygad om att det var så det gick till att han monterade upp ett antal kameror runt platsen men trots sju års filmande lyckades han aldrig fånga det ögonblick då stenarna gav sig av.

Men nu har stenarnas hemliga liv avslöjats. I en artikel i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE, som citeras av Los Angeles Times, publiceras bildbevisen. Fotona togs den 21 december 2013 av James Norris som tillsammans med sin kusin Richard försökt komma lösningen på spåren. Och svaret var som Ralph Lorenz hade tänkt sig men aldrig lyckats bevisa.

”Min gud, Jim, nu händer det!”, ska Richard ha ropat och Jim började filma.

Det som utspelade sig framför kusinernas ögon var hur vinden tog tag i den is som bildats i samband med ett regnväder, is som frusit fast i stenarna, och bildade ett segel som kunde föra stenarna framåt över det nu leriga underlaget. När solen värmde på smälte isen och leran torkade. Kvar fanns spåren efter stenarnas framfart men borta var bevisen.

För första gången hade en människa bevittnat stenarnas resa. Hur spåren ser ut kan ni se på forskarnas bild här ovan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Den mest sannolika förklaringen, har alltså blivit bekräftad. Tack så mycket för den!

Lena Synnerholm (Webbsida), 18:17, 29 augusti 2014. Anmäl

Linda och Valentin återvänder

Jag har alltid varit svag för serier som handlar om framtiden. Men mest fascinerande tycker jag att det är att läsa om hur man såg på framtiden förr. Det gör att man som läsare befinner sig lite närmare facit.

Mina med science fiction välfyllda bokhyllor har ett antal löpmeter med 1800-talsutgåvor som inte sällan är fascinerande läsning, men man behöver inte gå långt tillbaka för att hitta rolig läsning. Och här har tecknade serier sin givna plats.

Just nu har det första albumet av den franska science fiction-serien ”Linda och Valentin” kommit ut i en ny svensk språkdräkt signerad Tintin-oraklet Björn Wahlberg. Och på samma sätt som Wahlberg gav Tintin möjlighet att tala till punkt, och ersatte tidigare kortfattade pratbubblor med allt den ivrige reportern egentligen velat säga på originalspråket, så har han nu gett sig till att ge de båda tecknade framtidshjältarna Linda och Valentin en ny översättning.

För er som inte känner till dessa hjältar så ska man veta att de skapades av Pierre Christin, som skrev manus, och Jean-Claude Mézières, som gav dem liv i sina teckningar, och att de gjorde sin debut 1967. Hela 22 album (varav 16 på svenska) skulle det bli innan det tog slut på äventyren 2013.

Seriens båda huvudpersoner har minst sagt olika bakgrund. Valentin arbetar på Rumtidstjänsten i jordens huvudstad Galaxity i den fjärran framtid som visar årtalet 2720 på almanackorna. Linda träffar han i den jordiska medeltiden under sitt första uppdrag som tar honom tillbaka till år 1000 i jakt på den onde Xombul. Tillsammans blir det snabbt ett oskiljaktligt par.

Med hjälp av en fiffig uppfinning kan Rumtidstjänstens medarbetare resa i tid och rum men får hela tiden passa sig för att inte ställa till med något som kan påverka den framtid de rest ifrån. Detta tar paret till bland annat New York 1986 då hela världens framtid står på spel.

I den första samlingsvolymen som nu finns att inköpa har Cobolt Förlag samlat de tre albumen ”De onda drömmarna”, ”Det stigande vattnets stad” och ”De tusen planeternas rike” och när man läser det rakt igenom så märks en tydlig utveckling av de båda upphovsmännens förmåga att skapa bra äventyr. Det blir helt enkelt bättre med tiden.

Tidsresenärerna har alltså fullt upp med att rädda jorden från diverse större och mindre problem. Mest större. Och det är lätt att se hur både George Lucas och Luc Besson, som ska ha påverkats av serien, hittat uppslag till sina egna världar hos de båda fransmännen.

Jean-Claude Mézières kommer att dyka upp på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i slutet av september där han utlovas berätta mer om allt detta. Och det är inte utan att jag hoppas kunna få hans signatur! Och samlingsalbum nummer två ska komma i september.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tack för tipset! :)

ww_blanka (Webbsida), 11:50, 21 augusti 2014. Anmäl

Nya linjer upptäckta i Nazca

Nazcalinjerna söder om Perus huvudstad Lima är ett av världens mest kända fornminnen och jag hade själv nöjet att flyga över dem förra sommaren. Kilometer efter kilometer av raka linjer och ibland fantastiska mönster där figurer föreställande kolibrier, en kondor, en spindel, en apa, människor och många andra 70–80 meter långa avbildningar bredde ut sig under flygplanet. En av dem, ”Valen”, syns här ovan.

Mönstren kan bara ses från luften och ingen vet säkert varför de har gjorts.

Hela området sträcker sig över 450 kvadratkilometer i den snustorra öknen och sammanlagt finns här omkring 700 så kallade geoglyfer.

Och nu har ytterligare några upptäckts i närheten av staden Ica tack vare en sandstorm.

De tidigare helt okända figurerna hade täckts av ökensanden men frilades plötsligt då vinden i förra veckan svepte fram över Nazcaslätten. Det som dök upp var en orm, en fågel, något som kan vara ett lamadjur och ett sicksackmönster.

Upptäckten gjordes av en forskare som flög över området och ska nu undersökas på marken i ett försök att fastställa deras ålder.

Ormen hittades inte långt ifrån en av kolibrier som avbildats på marken, skriver den peruanska tidningen El Comercio.

Linjerna och figurerna har skapats genom att det folk som bodde på platsen från år 0 och några hundra år framåt skrapade bort ett decimeterdjupt lager av den sten som täcker öknen. Och eftersom det bara regnar några minuter varje år så har figurerna sparats in i vår tid.

Nazcafolket levde på platsen i flera hundra år. Och det är tydligt hur osentimentala man varit då en del av de vackra figurerna senare skadats genom att nya linjer dragits rakt över dem, som på bilden ovan.

Hur Nazcafolket bar sig åt för att göra sina kilometerlånga linjer raka som ett snöre är det ingen som säkert vet. Schweizaren Erich von Däniken förde för mer än 40 år sedan fram idén att det skulle röra sig om ett försök att locka till sig gudarna genom att rita landningsbanor där deras rymdskepp kunde landa. Utomjordiska besökare som en gång besökt platsen enligt von Däniken.

Några bevis för dessa spekulativa idéer finns inte men de har utan tvekan bidragit till att locka tiotusentals turister till platsen varje år.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Blev väldigt glad av att höra att nya Nazca-linjer framträtt. Hoppas verkligen kunna göra en överflygning över området en dag!

ww_blanka (Webbsida), 16:03, 11 augusti 2014. Anmäl

larwain, Letade ivrigt för att läsa om hokuspokuset i artikeln men fann bara att CS enbart förmedlat en nyhet! Får man inte ens rapportera om något utan att bli anklagad nu för tiden? Vad är problemet egentligen??

SN, 06:14, 11 augusti 2014. Anmäl

@Iarwain: Svahn har inget intresse för vetenskap utom rena artiklar (då han är föredömligt snabb och korrekt). Det är omöjligt att dra slutsatser om individer från statistik, men det finns till exempel mycket pengar i foliehattars lurendrejeri, något som media alltid utnyttjat.

Torbjörn Larsson, 22:50, 9 augusti 2014. Anmäl

Däniken var en foliehatt, inget av konsekvens utom kanske för turism. Vilket är ironiskt, för den troligen mest välunderbyggda teorin på grundval av kulturgeografin är att slätten användes som ett reklam- och orienteringsmärke på vägen till kustens kommersiella centra.

Torbjörn Larsson, 22:44, 9 augusti 2014. Anmäl

Hade det inte varit bättre att påtala vetenskaplig rön angående dessa linjer än hokus-pokus-teorier. Man har visat hur de skulle ha kunnat tillverkas genom att göra nya utan moderna tekniska hjälpmedel. Man har även teorier om att de varit använda som vägvisare.

Iarwain, 10:49, 9 augusti 2014. Anmäl

Min spontana reaktion är att dom antagligen har trott att det finns folk på månen. Kanske de sett något på månen, t.ex. ett vulkanutbrott eller ett asteroidnedslag eller helt enkelt bara trott att det finns folk där, och ville ha kontakt med dem. Och avståndet kunde de ju inte mäta, utan trodde att om massor av människor nattetid gick med facklor i de där spåren, så skulle de se kondoren eller någon annan figur som fackeltåget bildade.

Stefan Brydolf, 10:15, 9 augusti 2014. Anmäl

Om man pratar med befolkningen där nere inser man ganska snabbt att dom ser "figurer, formationer" överallt i naturen! Dom har helt enkelt förtydligat dessa för dem viktiga figurer.... Det verkar som att människorna hade väldigt mycket tid förr i tiden..antingen hackade man i sten eller sopade marken, men vaddå...Internet och Facebook fanns ju inte då... ;o)

pappa, 07:18, 9 augusti 2014. Anmäl

Jag vill minnas att jag såg ett program för ett par år sedan då man avfärdade att mönstren bara kan ses från luften? Marken var enligt programmet övervägande platt så det behövdes endast en liten kulle på att par meter för att se figurerna, och skulle därmed kunna ha funktioner och betydelse utan utomjordingar eller att folket uppfunnit varmluftsballonger 1700 år före fransmännen... Dock kan jag tänka mig att de kommer till sin rätt fullt ut från luften. Mvh, Niclas

Niclas, 00:34, 9 augusti 2014. Anmäl

Något år 0 finns inte i vår tideräkning. Den börjar med år 1. År 1 börjar (i teorin) med Kristi födelse. Året före är första året före vår tideräkning, dvs. 1 f.Kr./fvt.

A, 00:30, 9 augusti 2014. Anmäl

Det måste ha varit en fruktansvärt svår förlossning om Kristi födelse varade i ett helt år.

Björn Persson, 23:49, 8 augusti 2014. Anmäl

Närkontakt med smutsig snöboll

När ”Rosetta”-sonden i dag körde ikapp kometen Churyumov-Gerasimenko (upptäckt 1969 av två ukrainska astronomer) hade den varit på väg i tio år. Sonden, med fyra instrument med svenskintresse ombord, parkerade sig vid 10.30-tiden rakt framför kometen och tillsammans rör de sig nu in mot solen med en hastighet på mer än 55.000 kilometer i timmen

Den 11 november ska, om allt går bra, sonden skicka iväg en liten landare som ska ta mark på den smutsiga snöbollen. Något liknande har aldrig tidigare genomförts av oss människor.

För även om kometen ser ut som en klippa (3 gånger 5 kilometer stor ungefär med en lätt dragning åt en anka till formen) så består den av en hel del is. När jag talade med den svenske forskaren Anders Eriksson, som ansvarar för ett av experimenten ombord, så liknar han den vid en kommunal snöhög i mars då merparten av snön smält bort och det mesta man ser är grus från diverse sandningar.

Men under den mörka ytan finns det alltså vatten i form av snö. Vatten som delvis frigörs när kometen närmar sig solen och vinden från vår närmast stjärna ”blåser” liv i en massa partiklar på kometen. Och det är då som den får den svans som vi med lite tur kan se från jorden.

– Att studera kometer är som att vara arkeolog och titta tillbaka i solsystemets historia, säger Anders Eriksson.

Kometer lever ett utsatt liv vilket också syns på deras ytor. Churyumov-Gerasimenko, eller 67P (avbildad av Rosetta ovan) som den också kallas (enklare på alla vis), har trots sina drygt fyra och en halv miljarder år på nacken klarat sig ganska bra. Så bra att den alltså ska gå att landa på och förhoppningsvis då avslöja en del av sina hemligheter.

”Rosetta” ska följa med kometen då den rundar solen och under tiden kommer instrument både på sonden och på landaren att mäta det som händer.

En sak tror sig forskarna veta. Kometer har betytt mycket för vår planet och möjligheten till liv. För det vatten som finns i dem har regelbundet ramlat ned på jorden. Inte minst i början av solsystemets bildande då jorden sannolikt bombarderades av vattenbärande kometer.

När kometen närmar sig solen börjar den avge allt mer vatten då dess yta träffas av solens strålning. Just nu försvinner två glas vatten i sekunden från den men detta kommer att öka betydligt ju närmar 67P kommer solen.

Hur mycket av det vatten som vi denna sommar kan svalka oss i som fallit ned på jorden med kometernas hjälp vet ingen. Men det kan vara värt att skicka dem en vänlig tanke nu när solen gör sitt bästa för att höja temperaturen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Det är naturligtvis tråkigt när nya upptäckter kastar omkull vedertagna teorier. Även om den vetenskapliga metoden ovillkorligen inbegriper ett och annat tillbaka-till-ritbordet-tillfälle så är det förståeligt att många, i synnerhet de som investerat en stor del av sitt liv i en teori, föredrar efterkonstruktioner framför "nederlag". 67P är inte en "smutsig snöboll", det är bara att konstatera. Det återstår förvisso att se om kometen i fråga har en inre kärna av snö/is, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det också visade sig vara komplett fel.

ww_blanka (Webbsida), 11:41, 21 augusti 2014. Anmäl

Har haft den trevliga erfarenheten att arbeta under Anders på IRF Uppsala med ett teknikprojekt. De är bra människor och bland annat Anders står ut som extraordinär kommunikatör. ("Kommunal snöhög", det ska jag sno. =D) Lusplock: "Kometer har betytt mycket för vår planet och möjligheten till liv." Som kommentarerna speglar så är det en gammal teori i en fortfarande öppen fråga. (Intresse för astrobiologi här.) Med moderna modeller som överensstämmer med planetsystemuppbyggnad så räcker det vatten som en och annan planetesimal tar med sig utanför islinjen. (Den gräns i protoplanetära grusskivan där vatten kan kvarstå trots den nyvardande solens strålning.) Naturligtvis bidrar kometer, frågan är hur mycket. Jordens väte- och syreisotoper stämmer mer och mer med kometers varefter man får materialprov. Rosetta kommer säkert att ge ett stort bidrag här. Re artikeln om ringwoodit, det spännnade med det var en bekräftelse på att den gamla men otestade uppskattningen "en volym vatten i manteln för varje volym vatten på ytan" grovt stämmer.

Torbjörn Larsson, 10:56, 7 augusti 2014. Anmäl

Ett fantastiskt arbete av ESA vetenskapsmän och ingenjörer och alla andra som på något sätt bidraget till bedriften ! Tänk om vi kunde mobilisera den politiska vilja för att använda mer av våra resurser till projekter av denna typ och mindre till att komma på nya, fiffigare sätt att döda varandra !... Henri

Anonym (Webbsida), 09:46, 7 augusti 2014. Anmäl

Vattnet på jorden har nog kommit hit på flera sätt. Men att kometerna bidragit med en del tror de flesta forskare. Hur mycket, det är frågan.

Clas Svahn (Webbsida), 20:26, 6 augusti 2014. Anmäl

Ja det här var nog en riktig stor bedrift folken i ESA lyckats prestera! Hoppas landningen går väl. Angående vattnet i vår planet kanske det finns andra förklaringar som en del bevis pekar på: "Massive 'ocean' discovered towards Earth's core" newscientist.com/article/dn25723#.U-JS72PzkTt

SN, 18:11, 6 augusti 2014. Anmäl