Skrämmande rymdmöte

dodskalleasteroid151031

Den är visserligen inte farlig, men nog har den så kallade halloweenasteroiden gjort sitt bästa för att skrämma oss arma jordbor just i dag.

2015 TB145, som den kallas, är en helt vanlig asteroid, en större rymdsten eller ett mindre berg som vanligen håller till i banor mellan Mars och Jupiter – eller betydligt längre ut i solsystemet. Storleken beräknas vara 600 meter och den rör sig med en hastighet av 126.000 kilometer i timman. En kombination som utan tvekan skulle orsaka stor skada om jorden råkade komma i dess väg – vilket vi alltså inte gör.

Men den stora rymdstenen verkar ha fattat att det faktiskt är halloween och utrustat sig med en dödskallemask av mindre upplyftande karaktär. Ni kan se den på Nasas bild här ovan som består av en serie radarbilder tagna från världens största radioteleskop, Areciboteleskopet, i Puerto Rico.

En svagt lysande skalle med et par mörka hål till ögon och en antydan till näsa stirrar tillbaka mot oss.

Under dagen passerar 2015 TB145 på 486.000 kilometer från jorden. Och den är inte lätt att se. Ljuset från solen som träffar den sugs nästen helt upp av asteroidens mörka yta som Nasa liknar vid nylagd asfalt. Bara sex procent reflekteras vidare mot oss och de teleskop som nu spanar efter den.

Snart är denna rest av en komet på väg bort från jorden igen efter att ha berikat vårt halloweenfirande under några timmar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

okej pratar vi om flygande tefat från skaparen eller pratar vi om ett halloween skämTB145?

u k, 18:29, 31 oktober 2015. Anmäl

Visst har vi varit på månen

aldrinmoon69

Det finns ingen anledning att förvånas över att vi svenskar tror på sådant som inte alltid går att bevisa. När föreningen Vetenskap och Folkbildning nu låtit undersöka detta ligger siffrorna i linje med tidigare resultat.

För mig är det några frågor som är särskilt intressanta.

1 procent svarar ja på påståendet att den första månlandningen 1969 var iscensatt i en studio och i själva verket aldrig har ägt rum. Ytterligare 2 procent lutar åt att det nog är så och 3 procent befinner sig närmare ett tvivel än svaret ”varken eller”.

1 procent svarar att så kallade chemtrails släpps ut över oss för att påverka människor eller väder. 3 procent är beredda att säga så men är inte lika övertygade och ytterligare 8 procent lutar mer åt en konspiration än åt svaret ”varken eller”.

Siffrorna är mestadels små och de som tror på att kondensstrimmorna från vanliga flygplan i själva verket är kemiska utsläpp som ska förändra vårt klimat alternativt förändra oss människor är några få procentenheter. Men de är desto högljuddare och själv får jag mejl från chemtrailstroende i princip varje vecka.

Det siffrorna ändå visar är att ett par procent av alla svenskar över 18 år är beredda att tro på en lång rad konspirationsteorier. Och de visar också att hög utbildning inte alltid är ett skydd mot tron på konspirationsteorier. Inte minst när det gäller månlandningen där 6 procent av de högskoleutbildade står på de tvivlandes sida.

Jag har själv ägnat mycket tid åt att undersöka just månlandningen och haft förmånen att diskutera den med astronauter som Edgar Mitchell (Apollo 14), Charles Duke (Apollo 16) och Bill Anders (Apollo 8) som alla varit på eller färdats runt månen. Alla ordentligt irriterade på dem som ifrågasätter deras livs största utmaning och äventyr.

När jag för en tid sedan frågade den ryske kosmonauten Aleksej Leonov, den första människa som gjorde en rymdpromenad, om det amerikanska månprogrammet så tvivlande han inte en sekund på att det verkligen ägt rum.

Mitchell, som jag tillbringade en hel dag tillsammans med i Schweiz, fick något blixtrande i blicken när konspirationsmänniskornas ifrågasättande kom på tal:

– Tror du verkligen att ryssarna, som vi kämpade mot för att komma först, skulle ha tigit om att vi hade fuskat? Att allt bara var ett påhitt, sa han retoriskt.

Och nej, det hade jag svårt att tro.

Men inte så svårt att tro att jag inte själv ville kolla. Därför har jag grävt i Nasas Apolloarkiv i Houston, pratat med anställda som var med på den tiden och träffat tekniker som fanns på plats i Australien när de första bilderna sändes från månen till jorden.

Och det fanns inga tecken som tydde på att Apollo 11, och dess efterföljare, inte skulle ha landat på månen. Ingen har ens andats om att det skulle vara något vi bör tvivla på.

I dag är det ännu lättare att inte bara tro utan att veta. Bilder tagna av rymdsonder som cirklar kring månen visar spåren efter såväl rymdfarkoster som månbilar och astronauter.

Det finns andra spännande siffror i Vetenskap och Folkbildnings undersökning. Bland annat tror 15 procent av den svenska befolkningen att vi har, just nu, besök av varelser från andra planeter. Tyvärr gör VoF misstaget att göra ufo synonymt med utomjordingar varför frågan och dess svar blir något grumlig. Ufo betyder kort och gott att någon har sett ett oidentifierat flygande föremål som personen i fråga inte begriper vad det kan ha varit.

I vilket fall säger sig 2 procent av de tillfrågade vara helt säkra på att sådana besök verkligen äger rum, 6 procent lutar starkt åt att det är så och ytterligare 7 procent vill hellre svara jakande än det tvivlande ”varken eller”.

Dessa siffror ska jämföras med de 24 procent som i början av 90-talet svarade ja på en liknande fråga i en större undersökning. En jämförelse med 2008 visar att tron på utomjordiska besök minskat från 20 procent till de 15 procent som dagens undersökning ger som resultat.

Även om fler med enbart grundskoleutbildning tror att vi har besök av utomjordingar än dem med universitetsutbildning så är skillnaderna trots allt inte särskilt stora – mindre än 10 procent. Över huvud taget är utbildning något som inte verkar påverka den personliga övertygelsen i diverse frågor särskilt mycket.

Av någon för mig outgrundlig anledning är tron på dessa ET-besök som starkast bland sverigedemokrater och lägst bland socialdemokrater.

För mig är ufofrågan inte en fråga om tro utan en intellektuell utmaning som bör sporra till forskning. Forskning om mänsklig varseblivning, dåligt undersökta naturfenomen och om det faktiskt kan finnas något helt okänt som ännu inte har kunnat identifieras av vetenskapen.

Till sista kan man konstatera att vi lever i en tid där det är inne att ifrågasätta myndigheter, politiker och etablerade institutioner. I detta ifrågasättande finns en god jordmån för ökat tvivel. Det märkliga är att tvivlarna och konspirationsbyggarna väljer att tro på alternativa förklaringar utan att ifrågasätta dem på samma sätt. Vi behöver helt enkelt alla något att tro på eftersom kunskap är lite jobbigare att skaffa sig.

Fotnot: Bilden ovan är tagen av Neil Armstrong och föreställer hans kollega Buzz Aldrin på månen 1969. Foto: Nasa

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

"Global uppvärmning" som inte med en bokstav nämns kommer upp på tapeten bland kommentarerna - Desinformation kallas det för som sprids via kommentarer. En annan tycker - om jag förstår ordvalet rätt - att artikelförfattaren Clas - lever på socialbidrag. Enligt gällande socialförsäkringsbalk lär Clas inte få ett nickel i bidrag eller stöd. Han är alldeles för aktiv som redaktör på DN. Till sist "Om inte Sverige vaknar..." Har läst det nu flera gånger och jag förstår inte "Herpbert Herpbert".

Pål Börje, 02:31, 30 oktober 2015. Anmäl

Så förvånande är det väl inte, SD har trots allt en omvittnad förmåga att tycka sig se främmande hot på bristande evidentiella grunder, "Om inte sverige vaknar och ser igenom sosseelitens lögner snart kommer våra barn tvingas tala Klingon och be till Muad'dib!"

Herpbert Herpbert, 20:23, 29 oktober 2015. Anmäl

"Av någon för mig outgrundlig anledning är tron på dessa ET-besök som starkast bland sverigedemokrater och lägst bland socialdemokrater." Du svarar ju själv på den frågan tidigare: "Tyvärr gör VoF misstaget att göra ufo synonymt med utomjordingar varför frågan och dess svar blir något grumlig." Jag tror inte heller på UFOn, jag vet att vi inte kan veta allt, men pktrycket blev kanske för stort?

Håkan Bergman, 20:15, 29 oktober 2015. Anmäl

@Klarsyn år 2013 publicerades det 10587 artiklar av vetenskapsmän om den globala uppvärmningen, alla föruom TVÅ sa att människa låg bakom Men såklart du som lever på socialbidrag, blev utslängd från skolan vet bättre än folk som har jobbat hela livet med frågan Sedan tycker jag personligen att det är omöjligt att begå mord, människor har dött naturligt under hela männsklighetens historia och därför är det OMÖJLIGT att en människa kan påverka en annans liv JAG KÄNNER folk som har dött naturlig!

Asdf Qwert, 20:02, 29 oktober 2015. Anmäl

Den värsta och kostsammaste vandringssägnen av alla är den om en av mänskligheten åstadkommen global uppvärmning. Och inte hjälper det med utbildning heller när "forskningsanslag" hägrar för de som instämmer i lögnarkören.

Argusöga Klarsyn, 18:44, 29 oktober 2015. Anmäl

Folkminnen och svensk historia

SchonEbbe

Året är 1944 och världskriget rasar runt vårt lands gränser, ett krig som ibland spiller över också på det neutrala Sverige och som blir påtagligt för dem som rör sig längs den bohuslänska kusten. Och det är där som folklivsforskaren och författaren Ebbe Schön har iscensatt sin senaste bok ”Fan i båten” (Båtdokgruppen).

Bondpojken Torkel är Ebbe Schöns berättare – två år äldre än han själv var på den tiden – och den som får återge ett stycke världshistoria sett ur en bohuslänsk pojkes ögon från sin utsiktspunkt ombord på ett fiskefartyg. Men även om kriget får ta stor plats är det människornas historier om stort och smått som driver historien framåt.

Som så många gånger tidigare tar Ebbe Schön chansen att berika vårt vetande genom relevanta utvikningar och berättelser som gör att den röda tråden inte alltid blir så rak men väl så intressant. Vi hamnar ofta i folkminnen, äldre svensk och norsk historia och tron på det övernaturliga som en del av vår verklighet.

En del är hans egna minnen, som när han i slutet av boken berättar om Torkels arbete med höslåtter, ja då är det till hundra procent Ebbe Schön själv som möter oss i boken. Med en bakgrund inom Marinen och med de historier och minnen som han samlat in från vanligt folk men också från dem som var med och stred under andra världskriget så blir hela boken en fast grund av nutidshistoria för oss läsare att stå på.

Allt kunskapsrikt och med lätt hand förmedlat av den alltid medmänsklige och empatiske Ebbe Schön.

Själv kallar Ebbe Schön boken för en syntes av saker som mycket väl kunde ha hänt och som i många fall också gjorde det. Det är tydligt hur den erfarne folklivsforskaren under de senaste åren allt mer kommit att utnyttja sina egna minnen och erfarenheter i sitt berättande. Vilket bara är positivt.

Exemplen blir tydligast i böcker som ”Gårdstomtens långa minne” (2014) och memoarboken ”Fotspår på röd granit” (2012) som båda bjuder på många bohuslänska dofter och bilder och blir viktiga delar i Ebbe Schöns enorma produktion som spänner över drygt 40 år och har resulterat i ett 40-tal titlar.

”Fan i båten” är ett trevligt lässällskap där kunskapen, och Bengt Arne Runnerströms illustrationer, slinker med lite på köpet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Halloweenasteroid dök upp ur mörkret

Rymden är full av överraskningar och kring halloween får vi människor åter en påminnelse om hur utsatt vi lever under vårt tunna täcke av luft på den lilla blå planet som snurrar runt på plats nummer tre kring vår sol.

Trots allt finns det ingen anledning till oro eftersom överraskningen i fråga passerar 500.000 kilometer från oss.

Vad som däremot borde få oss alla att känna en lätt krypning längs ryggraden är att dess historia så här långt är mycket kort.

2015 TB145, som den kallas, är en helt vanlig asteroid, en större rymdsten eller ett mindre berg som vanligen håller till i banor mellan Mars och Jupiter eller betydligt längre ut i solsystemet. Men fram till den 10 oktober var det ingen människa som hade den minsta aning om att den över huvud taget fanns.

Några av dessa asteroider är stora nog för att orsaka enorma katastrofer om de skulle slå ned.

2015 TB145 är någonstans mellan 280 och 620 meter stor och rör sig med en hastighet av 126.000 kilometer i timman. En kombination som utan tvekan skulle orsaka stor skada om jorden råkade komma i dess väg – vilket vi alltså inte gör.

Asteroiden fastnade på en bild tagen av ett specialteleskop på Hawaii som enbart jagar dessa mörka hot mot jorden. Och de är många. Teleskopet, Pan-Starrs, består av fyra kameror med sensorer som var och en kan fånga 1,4 miljarder pixlar vilket gör att det kan se sådant som annars vore mycket svårt att upptäcka.

Nu kommer 2015 TB145 att passera en bra bit bortom månens bana och trots sin relativt väl tilltagna storlek så blir den alldeles för ljussvag för att kunna ses från jorden. Om man inte har ett riktigt bra teleskop till hands.

Nu är det inte särskilt ofta som så här stora rymdföremål kommer nära jorden. I juli 2006 passerade 2004 XP14 på ett avstånd av 1,1 gånger avståndet till månen (TB145 håller sig på 1,3) vilket var hyfsat nära men värre blir det i augusti 2027 då 1999 kommer att fara förbi strax innanför månens bana, alltså närmare än 384.000 kilometer.

Och vi ska inte glömma den stora rymdstenen som slog ned utanför den ryska staden Tjeljabinsk den 15 februari 2013. Den gången skadades fler än 7.000 hus i sex städer och omkring 1.200 människor ådrog sig skador, framför allt från glassplitter när fönsterrutor spräcktes av tryckvågen.

Tjeljabinskmeteoriten vägde 13.000 ton men var bara omkring 20 meter stor. Ett par hundra gånger mindre än halloweenasteroiden 2015 TB145.

En fotnot i sammanhanget är att Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén, Anna Haag och Charlotte Kalla alla har en bit av tjeljabinskmeteoriten hemma. De guldmedaljer de fick efter att ha vunnit stafetten över fem kilometer vid OS i Sotji 2014 innehöll var och en en liten flisa från den.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Vapenfixerad ”utomjording” ännu en gåta

När Jeffrey Alan Lash plötsligt föll död ner på en parkeringsplats i Los Angeles visste hans flickvän exakt vad hon skulle göra. Hon slog in honom i filtar packade med is och satte honom i en bil och körde sedan själv därifrån.

När polisen väl hittade liket upptäckte de att Lash hade gömt undan 1.200 vapen, värderade till cirka 40 miljoner kronor, och 230.000 dollar i sedlar i olika förråd runt om i Los Angeles-området.

Senare hittades också flera bepansrade Toyota suvar – Jeffrey Alan Lash var beredd på det värsta.

Historien om den mystiske 60-åringen är omgiven av frågetecken. När han dog den 3 juli i år flydde hans flickvän tillsammans med parets personliga assistent sedan de lämnat Lash i bilen. Fyra dagar senare hittades hennes bil av en sheriff i Oregon. Men bara någon dag senare var hon borta igen.

Det sista hennes oroliga mamma hörde från henne var genom ett brev daterat den 15 juli där dottern skrev att hon nu befann sig ”bland likasinnade”.

När så polisen hittade Jeffrey Alan Lashs närmast mumifierade kropp började ryktena gå. 60-åringen var en utomjordisk hybrid eller möjligen en superhemlig agent. Till några vänner hade han sagt att han arbetade med ”svarta operationer” för att skydda jorden mot utomjordingar.

Ovanlig var han i vilket fall. En kypare på den restaurang där Jeffrey Alan Lash brukade äta berättade för en tidning att mannen brukade beställa in rått kött som han sedan åt. Dagen före sin död hade han ätit en rå buffalostek.

Ryktena om att Jeffrey Alan Lash kom från en annan planet kom från parets personliga assistents mamma. Hon hade hört av sin dotter att båda var utomjordingar. Jeffrey Alan Lash en reptilvarelse och hans fästmö en utomjording från en vattenplanet.

Oavsett vad man tror om Lash och hans fästmö så kan man undra hur en enskild person kan samla på sig 1.200 vapen, många av dem automatvapen, utan att det väcker myndigheternas misstankar. Svaret är enkelt visar det sig. När en reporter från tidskriften Playboy frågar en agent vid ATF i Kalifornien får han till svar att det inte finns några vapenregister:

– Det är inte tillåtet i lag, säger hon.

Nu hade Lash inte bara en massa kontanter, vapen och några bepansrade Toyotabilar i sitt hem och sina förråd. Av någon anledning hade han också 50.000 dvd-filmer och 60.000 cd-skivor. Och mängder av bråte som fyllde flera rum.

Men tydligast var att han hade en förmåga att lura sina kvinnor. Många av dem gav honom pengar. Och för pengarna köpte ha vapen.

Lash är fortfarande en gåta. Obduktionen visade aldrig vad han dött av. Men någon utomjording var han nog aldrig.

Läs mer om fallet:

Playboy 6 oktober

KTLA 23 juli

The Guardian 23 juli

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bildskatt från rymden

apollo11landat

Äntligen går det att klicka sig fram genom ett stycke rymdhistoria vars påverkan på oss jordmänniskor knappast kan övervärderas. För nu finns samtliga bilder tagna under Apolloprojektet till månen tillgängliga på nätet. Och det tack vare en privatperson som sedan 1999 har ägnat tusentals timmar åt att bygga upp vad han kommit att kalla The Project Apollo Archive. Tack vare Kipp Teague kan vi se alla de dåliga, halvskarpa, felexponerade – och ofattbart underbara foton som astronauterna fångade med sina svenska Hasselbladskameror.

Kipp Teague har samlat fler än 8.400 bilder i ett högupplöst format och publicerat dem på bildtjänsten Flickr men har också ett arkiv på Apolloarchive.com där det också finns bilder från Apollo 1 och framåt. Bilderna kommer från de sex färder som landsatte tolv astronauter på månen mellan åren 1969 och 1972 men också från den misslyckade färden med Apollo 13 som var nära att sluta i en katastrof.

Och här finns rader av historiska foton, knivskarpa tack vare Hasselbladskamerans stora bildformat och bristen på luft på månytan. Men också alla de bilder där astronauterna lyckats missa halva målet för sina fotoförsök eller helt enkelt ställt in exponeringsmätaren fel. Men det är de perfekta bilderna som nådde historieböckerna.

Det fanns en rad problem med att ta bilder på månen. Inte minst då astronauterna måste bära klumpiga handskar och dessutom ha sina kameror fast monterade på bröstet för att hela tiden ha händerna fria till annat arbete. Att en hel del bilder då inte blir så bra kunde jag själv konstatera när jag sommaren 2000 ägnade en dag åt att gå igenom flera tusen bilder från Apolloprojektet på Lunar and Planetary Institute i Houston.

Allt tal om att bilderna skulle vara skapade i en studie, något som vissa konspirationsivrare hävdade på den tiden, föll platt när man såg kopiorna som förvarades i mappar. För nog borde Nasa ha lyckats bättre med sina bilder om man kunde ta dem under studioförhållanden.

Kipp Teague har gett alla rymdälskare en riktigt fin present genom att göra bildskatten tillgänglig.

Den som vill läsa och se mer om Apolloprojektet och Nasas bilder kan också klicka in sig på Nasas webbplats.

apollo17jorden

Apollo 17:s bild från månen mot jorden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 8

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Otroligt fint livsprojekt att få ordning på dessa bilder. Akta dig för att börja brottas med konspirationsgökarna bara. Alla bevis är för dom motbevis. I det här fallet blir väl motbeviset att "det är klart de tog en massa dåliga kort för att göra det mer trovärdigt" eller liknand. Kan avsluta med att reka en konspirationspod där debunkning är grejem. Gjord av skeptikerpoddens grundare och går att hitta på khpodden.se

Gordon Granberg, 09:49, 5 oktober 2015. Anmäl

100 000 har sett den omdiskuterade filmen

Diskussionerna kring det okända flygande föremål som filmades över Puerto Rico den 25 april 2013 har gått höga sedan DN publicerade hela filmen i förra veckan. Filmen har visats fler än 100.000 gånger på DN.se sedan dess och min mejllåda har fyllts av olika teorier.

Att några gissar på en ovanlig form av drönare är inte förvånande och det finns även de som menar att det kan röra sig om ett föremål som inte hör hemma på jorden. Men den vanligaste teorin är att det skulle röra sig om en eller ett par fåglar som fångats av det amerikanska övervakningsplanets infraröda kamera. Och det är ingen tvekan om att allt fler tecken tyder på att det också kan vara det som är svaret.

En som försöker leda den teorin i bevis är Chriss Pagani som driver en sajt som undersöker spöken, andar och andra påstått övernaturliga fenomen. Hon menar att det måste röra sig om ett litet föremål eftersom flygplanets radar aldrig lyckades låsa på själva föremålet.

Och där kan hon ha rätt. 42 sekunder in i filmen syns en fyrkant dyka upp under några sekunder innan den åter försvinner. Fyrkanten är ett tecken på att besättningen här försöker låsa kameran på föremålet – men misslyckas då den snabbt slocknar.

Detta menar Pagani ställer till stora problem när det gäller de värden som visas på filmbilderna. När låsningen misslyckas så mäter istället kameran avstånd och hastighet gentemot marken, inte mot det okända föremålet. På det sättet blir hastighetsbedömningen minst sagt problematisk.

Nu har gruppen, Scientific Coalition of Ufology (SCU), aldrig påstått att man använt sig av de värden som syns i bilden utan istället använt sig av flygplanets hastighet och de föremål som syns på marken för att beräkna en ungefärlig hastighet på det okända föremålet.

Att försöka identifiera föremålet genom att titta på filmen går inte. Bilden har helt enkelt inte tillräckligt bra upplösning för att det ska vara meningsfullt. Allt man ser är hur föremålet tumlar och byter form mest hela tiden.

SCU som fick filmklippet från en läcka inom den amerikanska inrikes säkerhetstjänsten (Homeland Security) har lagt fram, och avfärdat, teorin att föremålet kan vara en drönare men man har även diskuterat frågan om det kan vara en fågel. Gruppen menar dock att det finns en sekvens i filmen som talar emot detta. Alldeles i slutet av den kan man nämligen se hur föremålet går ned mot vattenytan och då blir nästan (men inte helt) omöjligt att se.

Detta tolkar gruppen som att föremålet färdas under vattenytan.

Jag är själv mycket tveksam till att föremålet verkligen skulle befinna sig under vattenytan. Istället tror jag att det är IR-signalen som försvagas. Anledningen kan vara att en vinge kommer i vägen för den varmare kroppen eller att vinkeln till föremålet (fågeln?) ändras så att den värmealstrande ytan minskar.

När föremålet åter blir synligt ser det ut att dela sig i två i det närmaste identiska objekt som flyger sida vid sida innan de helt försvinner.

Också detta finns det anledning att vara tveksam till. Istället ser det ut som om det ena är en spegelbild av det andra.

När man tolkar den sekvensen ska man ha i åtanke att det inte första gången som föremålet ser ut att delas i två under de tre minuter som det syns i bild. 25, 30 och 35 sekunder in i filmen syns denna effekt och den upprepas sedan vid flera tillfällen. Bakom det främre mörka föremålet dyker det upp ännu ett, som ett slags spökbild.

Förklaringen till denna dubblering kan vara att det rör sig om två föremål men det skulle också kunna röra sig om en effekt som uppstår i kameran.

Pagani menar att det okända föremålet, som hon anser vara en pelikan, landar på vattnet och att två andra fåglar lyfter och då följs av kameraoperatören i tron att det är samma objekt. Detta är inte lika lätt att köpa. Landningen, om det är en sådan, pågår under en lång sträcka och det går inte att se att fågeln stannar. Istället fortsätter den med god fart under cirka 15 sekunder som en vitare version – alltså kallare än tidigare.

För mig går det inte att se att den skulle landa.

En fråga som också behöver ett svar innan vi kan lägga filmen från Puerto Rico till handlingarna är vad det var för rosafärgat föremålet som dök upp ute till havs i början av observationen. Det var ju detta som fångade besättningens och flygledartornets intresse. När ljuset slocknade valde besättningen att slå på sin infraröda kamera och börja filma.

Här måste vi ta hänsyn till två saker. Dels att observationen gjordes i mörker där det var omöjligt att bedöma avståndet till ljuskällan. Dels att SCU-undersökarna egentligen inte vet säkert hur den första delen av observationen gick till eftersom ingen ur besättningen har intervjuats. All information har kommit genom en annan person med insyn i händelsen.

Detta är inte optimalt när det gäller observationer av fenomen som dessa. Att inte ha möjlighet att tala med originalvittnena riskerar att ge felaktig information.

Vi vet därför inte hur lång tid som gick mellan det att besättningen såg ljuset slockna till dess att IR-kameran slogs på.

Så finns det då något som kan förklara det rosafärgade ljuset? Kanske.

Jupiter befann sig i västnordväst, lågt över horisonten, och är en möjlig felkälla till ljuset. Att det försvann kan förklaras med att det var blandad molnighet över Puerto Rico denna natt och att det hade räckt med ett moln för dölja ljuset från Jupiter.

Märkligt nog diskuteras inte möjliga felkällor i SCU:s omfattande rapport.

Filmer av okända fenomen i luften brukar få sin förklaring och även om mycket pekar på att det rör sig om en eller två fåglar som fångats av IR-kameran så återstår att någon försöker filma fåglar i planflykt med en liknande utrustning. Först då kan vi känna oss riktigt säkra.

Men än så länge lutar allt åt att det rör sig om en eller flera fåglar som fångats av besättningen.

puertodubbel001

Här syns hur föremålet delar sig i två medan det fortfarande befinner sig över land.

puertodubbel003

Och här syns hur föremålet dear sig i två efter det kommit ut över vattnet.

puertokvadrat002

Den vita kvadraten är ett försök att låsa kamerans radar på föremålet – vilket inte lyckas.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

väldigt intressant, roligt att det tas upp även i svensk media som annars inte rapporterar så mycket om just UFO och USO (unidentified submerged objects). LIte skoj att detta verkar vara lite av båda. Trovärdiga expert vittnen som sett det mesta som normalt flyger i deras luftrum. När de senare studerat radar data från tidpunkten så har de funnit fler objekt som inte kan identifieras eller förklaras. Uppföljning uppskattas, har några nya teorier framlagts ?

Johan Eriksson, 04:25, 6 oktober 2015. Anmäl