Rökring fick bilister att titta upp

feliciabild490

Klockan 15.30 i dag (26/12) blev Lugnås väster om Mariestad plötsligt något mer än ett lunchstopp för hungriga bilister. Europavägen mellan Stockholm och Göteborg bromsas in för att bilisterna ska kunna passera E3 Baren i lugn och ro eller rent av bromsa in för att äta där. Något som jag själv gör då och då.

Men i dag hände det något helt annat när trafikanterna susade förbi.

– Jag var på väg mot Uddevalla med min pappa och mamma när vi fick se en rökring som steg upp över trädtopparna. Jag tog några bilder på den med min mobil, berättar Felicia Sjöholm.

Och det var många som såg rökringen. Också våra kollegor Aftonbladet och Expressen fick in bilder från förvånade bilister. Och den verkar ha dykt upp på Europavägen i höjd med Nimbusfabriken där det tillverkas båtar.

– Jag hörde en smäll eller ett skott vid 15.30-tiden, säger Carina som bor någon kilometer från båtfabriken.

Och just det tyder på att någon tänt på något brännbart i en bensintunna eller något liknande. Ett pang och sedan stiger rökmolnet mot skyn.

Det är knappast första gången som rökringar dyker upp på det här sättet. Jag har själv skrivit om flera sådana genom åren och svaret brukar vara en av två saker:

1. Ett utsläpp från en industriskorsten. Till exempel när ett kraftvärmeverk startas.

2. Någon har stoppat brännbart material i ett bensinfat och tänt på.

Och den här gången var svaret nummer 2. För klockan 20 ringde Nebil Gul på E3 Baren och berättade att han visste vad det var som hade hänt:

– Jag har pratat med några personer som var med när en man som bor nära Nimbusfabriken tände på en del brännbar vätska och gasol som han hade i ett rör. Och det var ur röret som den stora rökringen sedan steg upp, berättar han.

Nebil Gul tror att mannen, som är känd som kreativ ”uppfinnare” lokalt och inte sällan ses cykla omkring på sin tvåvåningscykel på E20, till bilisterna förvåning även det, tränar för något större:

– Vi får se till nyår, säger han.

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg en scen ur SVT:s serie ”Allt för Sverige” där två av deltagarna ägnade sig åt att ”sänka skepp” i form av att spränga små konstgjorda ubåtar. Det var i avsnitt 4 som ni kan se på SVT Play. Spola fram till 54.13 så ser ni hur en sådan här ring bildas.

Inget konstigt. Bara en bra smäll, en del rök och så snurrar svampmolnets hatt ihop en prydlig ring av svarta sotpartiklar som efter en stund kan tvista ihop sig till ett evighetstecken.

Vackert!

Och eftersom det inte är första gången jag skriver om sådana här fenomen så kan den som orkar klicka här och läsa lite till.

En annan bild tagen av Felicia Sjöholm.

ringen490rokfelicia

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Röken spred sina ringar som ringar på vattnet. Kan det kallas för "en rökare" i skyn?

Pål Börje, 05:00, 27 december 2015. Anmäl

Kstrimmeväder för en dag

kstrimmortopp1512
Äntligen klarnade det upp också över Stockholm efter några dystra och blåsiga dagar med stormar och hårda vindar. Och som ett brev på posten blev det kstrimmeväder. Bilden ovan är visserligen tagen i Halmstad den 26 november (av Mia Marie Sjöblom) men bilden längst ned i bloggen tog jag på väg till jobbet i dag. Som ni kan se är ett flygplan på väg att passera bakom DN-skrapan.

Kondensstrimmor efter flygplan har funnit sedan 1920-talet men av någon outgrundlig anledning har dessa naturliga fenomen sedan ett antal år förvanskats till illasinnade utsläpp gjorda för att förändra vårt klimat eller förändra oss människor – chemtrails.

Enligt konspirationsivrarna går det att se skillnad mellan vanliga kstrimmor och chemtrails. Ofta påstås chemtrails ligga kvar längre på himlen till exempel.

Det lustiga med detta argument är ju att eftersom ingen från marken har kunnat mäta eller se någon skillnad mellan vanliga kstrimmor och chemtrails och eftersom ingen vet om chemtrails faktiskt finns så går det givetvis heller inte att se någon skillnad mellan dem genom att titta på dem.

Det blir som att studera människor i en rulltrappa och slå fast att de som håller ena handen på räcket är vegetarianer medan de som står där utan att hålla sig i är köttätare. Men att sedan aldrig fråga personer hur det i själva verket ligger till. Då blir det tro istället för vetande.

Trots att det inte finns några som helst fakta som styrker idén om att hela jorden är utsatt för en ofantlig konspiration där ”makthavarna” lyckats föra ombord kemikalier på tiotusentals flygplan som sedan 100 år håller på att bespruta oss så är det många som ändå väljer att tro på detta.

I en undersökning gjord av Vetenskap och Folkbildning, och som jag skrev om i bloggen för en tid sedan, svarade 13 procent av de tillfrågade svenskarna att de trodde att chemtrails är en faktisk verklighet och att de används för att manipulera människor eller väder. En lätt dyster siffra som ytterligare förstärktes när Ungdomsbarometern (kommenterad på DN Debatt 7 december) visar att 64 respektive 62 procent av unga och vuxna har uppfattningen att viktiga världshändelser inträffar utan att allmänheten informeras.

Nu ställer kstrimmorna till med en del annat också. Under den senaste månaden har jag hjälpt flera fundersamma redaktörer på olika tidningar med att reda ut vad det är läsarna har sett på himlen. För när kstrimmorna, som på Mia Marie Sjöbloms bild ovan, ser ut at brinna så tror många att det rör sig om 1/ Meteorer eller kometer 2/ Störtande flygplan.

Nu är det inget av dem. Istället är det solen som står nära horisonten och med sina röda strålar belyser kondensstrimmorna efter flygplanen.

Märkligt nog har jag vid rätt många tillfällen också mötts av argumentet: Men du ser ju att flygplanet är på väg att störta! Det är på väg rakt ned mot marken! (Alltså är det logiskt att det brinner).

Mitt svar på detta är jorden är rund och att flygplan, för att kunna flyga från punkt A till punkt B, måste följa naturlagarna och då också jordytans krökning.

Det vita som syns, och som vi lite slarvigt kallar kondensstrimmor, bildas dels vid utstickande delar (som vingspetsar) på ett flygplan, om det befinner sig på hög höjd. Men de bildas också som ett resultat av det varma utblåset från motorerna som när det möter den kalla luften kondenserar till små vattendroppar och, om temperaturen är den rätta, kan bilda små ispartiklar som lyser vitt.

Detta är dessa vita strimmor som kan ligga kvar i sekunder eller timmar på himlen. Inget konstigt med det.

Nu krävs det vissa höjder för att kstrimmor ska kunna bildas. Vanligen brukar man säga över 8.000 meter; de flesta passagerarplan flyger på 10.000 och lite till. Där är temperaturen lägre än minus 36,5 grader Celsius vilket är perfekt. Men strimmorna kan också bildas på lägre höjder beroende på lufttemperaturen och fuktigheten i luften.

Vi är nu på väg in i en tid där solen står lågt på himlen vilket skapar skarpa och tydliga kstrimmor men också den eldröda varianten som vi ser här ovan. Vackert och ofarligt och inget som har det minsta med någon stor världskonspiration att göra.

kstrimadn1512

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Ja visst är det en vacker bild jag fångade på himlen :-) Som många andra undrade jag vad det var eftersom jag aldrig sett det så tydligt som denna gången. Tur det finns de som kan och vet fakta :-)

Mia Sjöblom, 12:50, 8 december 2015. Anmäl

Konspirationsteoretiker blir aldrig övertygade av något så trivialt som fakta.

Per Danielsson, 23:37, 7 december 2015. Anmäl

Fast det är ju klart, om det nu var så att det fanns en konspiration så skulle det inte vara särskilt märkligt att en journalist på Sveriges största morgontidning skulle göra sig lustig över tanken...!

Erik Billing, 19:48, 7 december 2015. Anmäl

Hårda klappar under granen

cobolt151205

Själv har jag alltid varit en stor vän av hårda paket. Mjuka hotar med strumpor och annat onödigt medan de hårda förhoppningsvis innehåller böcker. När jag varit ung bestod 80 procent av mina klappar av böcker – faktaböcker, inte skönlitteratur.

I en tid där pappersprodukter för en utsatt tillvaro är det dags att slå ett slag för boken i dess ursprungliga form. Att läsa på papper ger en särskild känsla som inte går att få med en aldrig så behändig och effektiv läsplatta.

Så här följer några tips inför julen. Jag kommer säkert på fler – så håll utkik i bloggen.

Vid tidens ände
Håkan Håkansson
Makadam 2014

Det här är sannolikt en av bästa böcker jag läste 2014. Historien om Johan Bure (Johannes Bureus) som levde i skarven mellan 1500- och 1600-talet är historia när den är som mest engagerande. Håkansson är docent i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och han lyckas inte bara fånga läsaren med sina detaljer om den tiden utan gör det på ett närmast skönlitterärt sätt fyllt av fakta som man bara njuter att få ta del av.

Här finns ju allt som jag älskar att få veta mera om. Varför folk är som de är. Varför man trodde på häxor och hur det kom sig att domedagen var allerstädes närvarande. Och krigen som tillsammans med sjukdomar och allmänt elände för den stora delen av befolkningen som gav döden ett tydligt ansikte.

Även om Bure är den röda tråden så är denna drygt 550-sidiga volym så mycket mer – även om Bure kanske får lite väl mycket plats i slutet.  Man vill helt enkelt inte lägga ifrån sig den trots att den är otymplig och inte alls passar för tunnelbaneläsande. Man tar med den ändå. Det som fångade mig mest var hur nära man kom den tidens människor, deras armod, oro och kamp för dagen. Gud var något helt annat än en diffus figur som man bara tänkte på till helgen. Han var en makt att räkna med, liksom den onde var det.

Håkan Håkansson skriver också om hur föränderligt vårt vetande faktiskt är. Enligt Håkansson är det inte bara omfattningen av människans kunskaper som förändras genom historien ”utan också våra föreställningar om vad det innebär att veta”.

Har du någon historieintresserad i släkten som ännu saknar en bra julklapp så är detta ett utmärkt val. Och egentligen räcker det att vara litterärt intresserad för Håkansson skriver med ett språk som jag bara älskar. Läs den!

Stjärnhimlen. Bortom gatlyktor och neonljus
Marie Rådbo
Fri Tanke Förlag

Astronomen och folkbildaren Marie Rådbo har skrivit en rad böcker om rymden, inte minst sådana som riktar sig till unga. I sin nya bok vänder hon sig till en bred publik och kopplar ett lika brett grepp på universum, från jorden och utåt.

Boken är i grunden ett ganska vanligt standardverk där allt som brukar tas med i ett sådant också finner sin plats. Men Rådbo har ett handlag med texterna som skapar läsglädje och närhet mellan henne och oss som läser. Den som läser denna astronomibok som sin första i ämnet riskerar att smittas och att sedan få dras med stjärnorna hela livet.

Men man kan smittas även av mindre lockande litteratur. Min första astronomibok var N V E Nordenmarks ”Världsrymdens under” från 1910! En dubbel tegelsten med ett språk som var minst sagt gammaldammigt. Trots det blev jag fullständigt fast.

Astronomisk kalender 2016
Per Ahlin
Norstedts

Denna klassiker (som kommit ut sedan 1993) för oss som gärna vänder blicken mot himlen har under åren fått en allt hårdare konkurrens genom diverse webbtjänster och dataprogram. Men, själv vill jag inte vara utan denna pärla som tydligt och pedagogiskt ger varje vecka sitt uppslag där allt viktigt som utspelar sig på himlen redovisas.

Här visar astronomen Per Ahlin solens och månens rörelser över himlen, vilka planeter som syns och var, eventuella förmörkelser och meteorsvärmar.

När det gäller förmörkelser så finns det tyvärr inget för oss svenskar att se fram emot. Allt av värde utspelar sig på andra delar av jordklotet.

Hur är det med Macbeth, Blot-Sven och Gandalf?
Dick Harrison
Norstedts

Historikern Dick Harrison har en folkbildarådra som jag älskar. Och jag skulle önska att fler forskare hade hans förmåga att nå fram till läsarna. Sedan ett antal år bloggar han flitigt på Svenska Dagbladets webbplats, givetvis med ett historiskt tema som grund. I denna hans andra samling av sådana blogginlägg får vi ta del av hans tankar kring en rad historiska händelser, platser och personer. Den röda tråden är att ge oss alla lite mera kunskap, men helt klart också att roa våra hjärnor – som avsnittet om världens dummaste refuseringar.

Eftersom kapitlen är korta och väldigt många är det svårt med representativa exempel men här går att hitta guldkorn när det gäller ordförståelse (som ordet vandalisms rötter), frågan om man verkligen brände folk på bål i Sverige under medeltiden, en fundering kring om Shakespeares Macbeth var en historisk person och faktiskt har funnits, om Mozart dog ung och bortglömd och så små bitar som man inte ens visste att man ville veta något om som kapitlet om Sankta Magnhild av Fulltofta.

Bra läsning rakt igenom.

Return to Magonia
Chris Aubeck och Martin Shough
Anomalist Books

Detta är en ufobok som inte liknar någon annan eftersom den dels tar upp mycket gamla observationer av märkliga ting i skyn och dels mer handlar om hur dessa händelser kan undersökas och bekräftas (eller vederläggas) än att föra fram bevis för någon särskild teori. Nej, Aubeck och Shough ger sig till att undersöka och utreda rapporter om diverse olika flygande fenomen med hjälp av dagens teknik: databaser, digitala tidningsarkiv, meteorologiska uppgifter och allt annat som tänkas kan för att se om det som en gång stod att läsa i nu gulnade tidningar och böcker faktiskt också har ägt rum på riktigt.

Utmaningen är stor och författarna gör sitt bästa. På köpet får vi läsare också en del mycket intressanta beskrivningar av fenomen som ännu i dag trotsar en förklaring. Lärorikt, ofta intressant men inte alltid särskilt lätt läsning för den som inte redan är djupt insatt i ämnet.

Illustrerade Klassiker 1
Fantastiska resor
Cobolt

För oss som växte upp under 1960-talet och fortfarande tyckte att det var roligt att läsa serier in på 70-talet så är Illustrerade Klassiker en tidning som man aldrig glömmer. Tidningen var ett slags illustrerad version av Det Bästa med förkortade versioner av klassiska böcker som Robert Louis Stevensons ”Dr. Jekyll och Mr. Hyde”, Jack Londons ”Skriet från vildmarken” och Daniel Defoes ”Robinson Crusoe” – och många, många fler. Till slut blev det 228 stycken seriehäften som gavs ut mellan åren 1956 till och med 1976.

När nu serien ges ett nytt liv i form av inbundna samlingsvolymer med gemensamma teman så får man ta det goda med det onda. För teckningarnas kvalitet är ofta rätt bedrövlig och den inskanning som Cobolt gjort i denna den första volmen är inte den bästa med taggiga kanter som gör det hela snäppet än eländigare.

Trots det är det ett nöje att de fyra historierna i denna den första volymen i en planerad serie. Temat är ”Fantastiska resor” och bjuder på två av H. G. Wells, ”Världarnas krig” och ”Tidsmaskinen”, och två av science fiction-mästaren Jules Verne, ”Jorden runt på 80 dagar” och ”Resan till jordens medelpunkt”.

Riktigt kul läsning faktiskt och efteråt känner man sig lockad att läsa originalen igen. Dessutom finns här lite bra bakgrundstexter om de Illustrerade klassikernas historia och om diverse annat kopplat till de fyra berättelserna.

Bilden ovan föreställer Peter Sparring på Cobolt när jag träffade honom på årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3