Rymdsten över Estland sågs från Sverige

estrymdsten160328

En stor sten från rymden krockade med jordatmosfären över Estland på måndagen. Ljuset från den var så starkt att den syntes också från Sverige, mer än 500 kilometer bort. Vilket visas av bilden här ovan som togs av Institutionen för astronomi och fysik vid Uppsala universitet och dess kamera i Borlänge.

Strax efter 21 i går fick jag ett samtal från en man i västra Stockholm. Han hade varit på väg i bil i Jakobsberg när han plötsligt fick syn på något som såg ut som en liten komet i flera färger som med hög fart föll mot horisonten.

Men hur det hela slutade kunde han aldrig se eftersom ljusfenomenets bana skymdes av ett hus.

Eftersom sådana samtal är ganska vanliga så noterade jag bara detaljerna och spelade in en intervju med mannen innan jag fortsatte med skottdramat i Washington D.C. som precis höll på att få sitt avslut. Men i dag på morgonen kom det flera rapporter, bland annat en från ett par i bil på E18 mellan Enköping och Bålsta, ungefär vid bensinmacken i Ekolsund. De hade skickat in sin iakttagelse till UFO-Sveriges inrapporteringssida. Så här berättade kvinnan:

”Både jag och min sambo [såg] ett starkt sken som föll tämligen lågt ner från himlen med en väldig fart och som sedan försvann bakom trädtopparna. Märkligt nog uppfattade vi skenet på olika sätt – jag uppfattade det som ett stort klot som skiftade färg mellan grönt och gult och som föll rakt ned, min sambo uppfattade att det var två ljusskällor i samma storlek som på ett flygplan det vill säga mindre än vad jag såg men att de också skiftade i färg och föll snabbt ned. Hans teori är därför att det kan ha varit en drönare som kraschat.”

Efter att ha pratat med mannen från västra Stockholm och med kvinnan så visade det sig att båda gjort sin observation klockan 20.45.

Och faktum är att ljusfenomenet fotograferades både från Borlänge och från Uppsala där Swedish Allsky Meteor Network, som drivs av Institutionen för astronomi och fysik vid Uppsala universitet, lyckats fånga rymdstenen på bild. Alltså en mycket stor meteor som i det här fallet kallas bolid.

Boliden hade gått in över Estland, nära Pärnu, klockan 20.45 svensk tid i går men därifrån finns det inga rapporter som jag har kunnat se i de estniska tidningarna. Sannolikt på grund av mulet väder. Desto fler kunde observera rymdskådespelet från Finland där en automatisk kamera fångat en mycket ljusstark blid.

Hittills har över 300 rapporter kommit in till de finländska astronomerna via webbplatsen Avaruus.fi.

Fågelvägen Borlänge–Pärnu är över 500 kilometer vilket visar att boliden var många mil upp när den orsakade ljusfenomenet. En syn inte bara för gudarna utan också för oss jordbor med andra ord.

Om någon av den här bloggens läsare såg boliden så skriv gärna en rad i kommentarsfältet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Jag såg den när jag råkade titta ut genom fönstret när jag såg på tv. Såg på vetenskapens värld där de precis pratade om rymden vilket kändes extra häftigt. Det var som ett stort brinnande klot och hann bara se den i knappt en sekund innan den försvann nedför husen. Det var mot sydost och klockan var ca 20.45.

Anonym, 10:35, 30 mars 2016. Anmäl

Dessa bolider kan man väl få i huvudet eftersom de stryker ganska nära marken. Vet ett fall som aldrig rapporterades i media eller noterades av astronomiska sällskap i fråga, trots att det var fullt synligt dagtid över Stockholm (ett rött klot som splittrades upp som sig bör) så mörkertalet är nog stort och idag är ju folk helt fokuserade på sina mobiler, men med den automatiserade registreringen fullt utbyggd ska väl inget fall missas, men räckvidden är kanske begränsad.

John Johnstone, 00:20, 30 mars 2016. Anmäl

Vi var på väg i bil från Enköping till Stockholm då vår dotter började prata om att hon såg flera stjärnfall - oklart dock om hon verkligen såg sådana eller ej. Men då vi höjde våra blickar en aning mot himlen så vi ett ganska kraftigt grönt sken, som ett stjärnfall och vi skojade om att det nog var en stor meteorit. Det var verkligen annorlunda eftersom det var ett kraftigt grönt ljus. Kul att läsa om hur det verkligen låg till.

Kristian Lundquist, 21:28, 29 mars 2016. Anmäl

Ljuset från staden stänger vår himmel

starheaven160317

Att stå under en gnistrande klar stjärnhimmel är fortfarande en av de finaste naturupplevelser jag kan tänka mig. Och jag är glad att jag fortfarande kan se Vintergatan från min bakgård i Järfälla. Bilden ovan visar månen, Jupiter och Venus och en del stjärnor på en bild jag tog i februari 2012.

Men den som i dag bor i de centrala delarna av en större stad har för länge sedan tappat kontakten med stjärnhimlen. Och bara det kan vara skäl nog att släcka några lampor i kväll (19 mars) när ”Earth Hour” sveper över jorden.

Och det är inte sällan som jag får samtal från människor som plötsligt tror sig se något konstigt när de någon gång lyfter blicken mot skyn. För ett par dagar sedan ringde en ung man till mig efter att ha suttit uppe halva natten för att följa ”en armada av rymdskepp” som färdades över Stockholmshimlen.

Utan helt säkert veta vad det var han såg så har jag svårt att tänka mig att en rymdskeppsflotta skulle kunna uppehålla sig över Stockholm en hel natt utan att någon annan ringde polisen eller till någon av tidningarna. Mest sannolikt var det stjärnor som den unge mannen helt enkelt inte kände igen.

I en artikel i det senaste numret av tidskriften Populär Astronomi visar artikelförfattaren Johannes Puschnig hur ljusföroreningar inte bara stänger oss ut från stjärnhimlen utan också får negativa följder direkt för vår hälsa. Den som utsätts för blått ljus nattetid riskerar att få sömnen rubbad men också att drabbas av sjukdomar.

När Puschnig mätte hur natthimlen såg ut över Stockholm under ett år visade det sig att himmelsobjekt som månen, som normalt sett står för det mesta ljuset när den är uppe och inte skyms av moln, inte betyder något alls om man bor i Stockholm.

I storstaden är det istället så att himlen blir ljusare ju mer moln det är. Orsak: Alla lampor och andra ljuskällor lyser upp molnen.

Och allra dystrast är kanske att en stockholmare ser väldigt få stjärnor jämfört med en person boende på en plats utan störande gatljus. Enligt Puschnig kan en person i Stockholm bara se mellan en tiondel och en femtedel så många stjärnor som en person som bor på en plats utan ljusföroreningar.

Extra tydligt blir det när Puschnig låter oss spana mot vår närmaste granngalax, Andromedagalaxen. Den syns inte alls från Stockholm. Så den som bor i centrala staden kan möjligen se så långt bort som till den mest avlägsna synliga stjärnan vilket innebär 1.000 ljusår bort. Vilket kan verka långt. Men med tanke på att Andromedagalaxen ligger 2,5 miljoner ljusår bort så är det lätt att inse vilken begränsning ljusridån på vår himmel är.

Och inte heller Vintergatan syns från staden.

Vår kunskap om stjärnhimlen är inte alltid den bästa. För några år sedan frågade en taxiförare mig hur det kom sig att satelliterna inte kolliderade med stjärnorna? De såg ju ut att kryssa fram mellan dem under sin färd över himlavalvet.

Att satelliter befinner sig på mellan 2.000 och 36.000 kilometers höjd medan stjärnorna är ljusår ifrån oss var inget chauffören hade tänkt på.

Att vi nu allt mer håller på att förlora vår kontakt med kosmos är inte bra. Livet blir helt enkelt lite tristare och plattare. Vi behöver alla en påminnelse om att vi lever på ett litet klot i en oändlig rymd där miljarder och åter miljarder stjärnor lyser.

Några av dem kanske med andra tänkande varelser på planeter omkring sig.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Något som kan vara obehagligt är att inte se något ljus alls. Det kan hända utomhus i avlägsna trakter nattetid. Det är nog därför koltrasten som egentligen är en skogs och flyttfågel bosatt sig i staden och blivit stannfågel och t.o.m nattaktiv. Nu till Mörk Materia: Mörk materia är sjäva gravitationen som på samma vis som magneter (syd och nord) inte kan ses, på andra sätt än indirekt.

bertil persson, 00:58, 20 mars 2016. Anmäl

Jag tror att en politiker i Tjeckien för förbjöd gatljus som spred ljus som störde sikten mot stjärnorna.

Thorbjörn Tjomsland, 19:17, 19 mars 2016. Anmäl

Jag bor granne med Södertäljevägen. Det enda jag ser när jag tittar upp från mitt sovrumsfönster på natten är ett gult sken från strålkastarna, mycket tråkigt

Josella Playton, 18:06, 19 mars 2016. Anmäl

Nya överraskningar på Ceres

ceresfalse490

Gåtan med dvärgplaneten Ceres ljusa fläckar har plötsligt blivit ännu knepigare. Astronomer på jorden har nu upptäckt hur de lysande områdena ljusnar ytterligare när solen lyser på den. Något som antyder att det strömmar moln av gas från de vita områden när de träffas av solens energi.

Det var i början av förra året som rymdsonden ”Dawn” på sin väg mot Ceres skickade tillbaka bilder till jorden som fick forskarna här att höja sina ögonbryn. Istället för en yta ödslig som vår månes lystes den på några få platser upp av starkt skinande områden.

Diskussionen blev, och är, het kring vad de vita punkterna består av men numera anser de flesta forskare att det som lyser är stora ansamlingar av salt som reflekterar solens ljus.

Nu har jordbaserade teleskop placerade på La Silla i Chile visat att de vita områdena varierar i ljusstyrka från dag till dag och dessutom under varje dag. Fokus har varit de två vita områdena i kratern Occator.

Enligt forskarteamet får solljuset salthögarna att avge någon form av gas som sedan stiger uppåt och förstärker reflexerna från solljuset.

”Resultatet var verkligen överraskande”, säger en av författarna bakom studien, Antonino Lanza.

Överraskningen ligger i att den till synes stendöda småplaneten verkar ha ett rikt inre liv som gör sig påmint på ytan. Andra liknande himlakroppar är mera lika vår egen måne där aktiviteten inte är särskilt stor.

En bild som publicerats av Nasa (se ovan) visar en del av området kring Occatorkratern. Färgerna som syns är inte äkta utan ska visa skillnader i vad som finns på ytan. De blå, och vita områdena, är ljusare än den övriga ytan och tros allmänt bestå av ett lager med salter.

Rymdsonden ”Dawn” fortsätter att cirkla kring Ceres och sannolikt kommer nya spännande uppgifter om de vira fläckarna under året.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Nu gäller det att börja glömma

Det är viktigt med varumärken. Alltså ett företagsnamn som direkt förknippas med en vara. Ett par ord som direkt skapar en bild.

Som Coca Cola som får oss att tänka på en brusande mörk dryck som, när den serveras iskall, släcker törsten och inte på en jolmig varm, sockerstinn vätska som i bästa fall kan användas till att putsa mynt i.

När jag var lite mindre hände det att jag slank in på hamburgerrestaurangen Clock på Kungsgatan i Stockholm. Och varje gång ångrade jag mig när första tuggan gav mig en vision av Konsums Blåvita mixat med en pocketutgåva av regeringsformen.

Nu läser jag på diverse konkurrerande webbplatser att Clock ska återuppstå, som en fågel Fenix ur hamburgergrillen. Detta genom en krogkung i Linköping som köpt varumärket och lovar att ge det ett nytt liv. Till Corren säger Magnus Nystrand att han alltid älskat ”fina hamburgare” och att det är därför han putsar upp en klocka som stannat på fem i tolv för 26 år sedan.

Det är inte utan att jag undrar hur man plötsligt kan se ett varumärke över en avdöd hamburgare av sämsta märke som en tillgång när man vill satsa på något som ska bli gott och fint. Men våra minnen är korta så det går säkert bra.

Dagens andra företagsnyhet är inte mycket sämre. Här levererar Telia Sonera ett pressmeddelande där man låter förstå att företaget nu är på väg att byta namn – till Telia Company. Statliga Televerket blev Telia 1993 och Telia Sonera 2002 när man slog ihop sin påse med finländska Soneras.

Nu är det dags att putsa fasaden och möta framtiden med ett nytt och klatschigt namn. Gott så. Men det är ändå verkställande direktören Johan Dennelinds förklaring till namnbytet som ger lite extra glädje och öppnar för så många spännande frågor.

”Det nya namnet Telia Company är en viktig bevispunkt på vår resa där vi skapar den nya generationens telecomföretag.”

Bevispunkt? Googla på det om ni kan.

Så vad menar den gode Dennelind? Vad är det som ska bevisas och när? Så vitt förstår så står nu Telia (Sonera) på perrongen och ska kliva på tåget mot framtiden. Intill står en väska med gamla kablar och värdelösa aktier. När nu tåget kommer, och det gör det på stämman den 12 april, kliver Telia (Sonera)-resenären ombord och lämnar väskan bakom sig och ger sig av mot okänt mål.

Kanske är bevispunkten den gamla väskan som alla nu helst vill glömma.

I vilket fall har Dennelind infört ett nytt ord i vårt svenska språkbruk.

Kanske passerar tåget Linköping på vägen och möjligen flimrar en nyöppnad Clock-restaurang förbi utanför fönstret. Det nya möter det gamla som också ska bli nytt.

Så allting går igen. Klockor som har stannat får en Uri Geller-start och ett telekomföretag – som med regeringens hjälp blåste fler än 900.000 svenskar på sina surt förvärvade aktieinsatser – tar tåget förbi bevispunkten till framtidens land på gummimadrasser som Usedom Wollin skulle ha sagt.

Och bara vi lyckas glömma allt det gamla så blir allting så bra, så bra.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Trevligt att någon mer än jag minns Usedom Wollin och hans elförstärkta valrörelse.

Anonym, 11:11, 17 mars 2016. Anmäl

Ja var Clock och Mcdonalds låg i Stockholm är minst sagt krita (före krita perioden). Men jag tror Macen var slog Clock med sina hamburgare.

John Krauklis, 01:13, 17 mars 2016. Anmäl

Japp mitt liv började med att jag fick en Big Mac tror jag från Clock på Kungsgatan av min far.. Ha Ha...

John Krauklis, 22:38, 16 mars 2016. Anmäl

Jaså, ska Clock återuppstå? Ja, själv är jag tyvärr gammal nog att minnas föregångaren Floyds. När Floyd Patterson slutade boxas någon gång på 1970-talet slog han mynt av sitt kändisskap i Sverige genom att starta en hamburgerkedja. I min hemstad blev den först på plan, men köptes snart upp av Clock. Hur man upplevde burgarna minns jag inte, men det var på Floyds jag för första och sista gången i mitt liv kom i kontakt med en milkshake. Jordgubb, tror jag. Hemsk. Men ett kul minne.

Kap Kennedy, 15:23, 8 mars 2016. Anmäl