Gåtan Kölmjärv – 70 år i dag

Bartoll1946

Den 19 juli är ett viktigt datum när det gäller ufofenomenet. Och för mig personligen. Det var då, för 70 år sedan i dag, som den kanske mest gåtfulla händelsen under den så kallade spökraketvågen 1946 ägde rum.

Inom fyra timmar rapporterade skrämda ögonvittnen hur fyra okända föremål störtade i vattnet framför dem. Och det på fyra olika platser i Sverige: Vassarajärvi utanför Gällivare, Kattisträsket och Kölmjärv i östra Norrbotten samt Marmen utanför Söderhamn.

Jag har intervjuat ögonvittnen på samtliga platser men den krasch som jag ägnat mest uppmärksamhet är den i Kölmjärv väster om Överkalix.

Fredagen den 19 juli 1946 var en av många varma dagar den här sommaren. Vid sjön Kölmjärvs strand arbetade Knut Lindbäck och hans hembiträde Beda Persson med höslåtter. Klockan var 11.45 och solen stekte varm över deras ryggar när ett brummande ljud hördes från skyn.

– Eftersom jag trodde att det var ett flygplan så tittade jag upp, berättade Knut när jag intervjuade honom nästan 40 år senare. Men istället fick jag se ett raketliknande föremål kommande störtande rakt ned mot sjön.

Tillsammans med Beda såg han den två meter långa, askgrå projektilen störta i vattnet en dryg kilometer bort, nära den sydvästra stranden. En hög vattenpelare slog upp när föremålet trängde ned genom ytan och snart följdes den av ytterligare en kaskad som om något detonerat direkt efter nedslaget.

De båda hade kunnat följa föremålets bana mot en klarblå himmel.

– Det var utan tvekan ett fast föremål, berättade Knut som gick bort 1985. Föremålet var omkring två meter långt och hade en trubbig nos medan aktern var spetsig. Jag tyckte mig också kunna se ett par små vingliknande utskott sticka ut på sidorna, men är inte riktigt säker. Allt hände så snabbt.

Nedslaget var allt annat än ljudlöst. På andra sidan sjön, lite längre norr ut och närmare själva nedslagsplatsen, befann sig 14-åriga Frideborg Tagebo:

– Vi höll på med storstädning av huset den där dagen och mamma som tvättade kläder stod nere vid stranden. Då fick vi höra ett dånande ljud som från ett raketplan. Mamma skrek åt mig att stänga fönstren eftersom hon trodde att det var en orkan. Vår hund blev alldeles tokig och sprang iväg. Allt var fruktansvärt.

– Sedan small det till som efter ett bombnedslag och jag såg en stor vattenkaskad slå upp. Efteråt blev det alldeles tyst och vi kunde se en massa löst sjögräs och näckrosor som flöt omkring på vattnet. Ljudet var fruktansvärt. Jag har aldrig hört något liknande vare sig förr eller senare, berättar hon.

Knut Lindbäck hoppade genast upp på sin cykel och gav sig av mot stranden. Efter några minuter var han framme vid nedslagsplatsen med hjälp av en roddbåt och kunde då med egna ögon se det Frideborg Tagebo observerat från stranden.

– När jag kom fram till platsen såg jag sjögräs och näckrosor som hade slitits upp med rötterna och kastats upp på stranden. Vattnet var alldeles grumligt av lera och det var omöjligt att se om det låg något föremål på botten, berättade Knut Lindbäck.

Händelsen skakade om hela byn. Var det en bomb som hade slagit ned? Beda Persson gick som så många andra runt till andra stranden för att titta på nedslagsplatsen. Där kunde hon se lera som kastats upp på strandkanten efter smällen.

Näckrosrötterna som slitits av var tjocka som en handled.

Samma kväll posterades polis och hemvärnspersonal ut kring sjön sedan en granne till Lindbäck ringt landsfiskalen. Personalens order var att spärra av området samt att hålla vakt vid nedslagsplatsen tills militären hunnit fram. Att detta inte bara var en sak för polisen var det ingen som tvekade om.

Under ett par veckor arbetade militära utredare under ledning av dåvarande löjtnanten Karl-Gösta Bartoll vid Ing 3 i Boden. Bartoll är i dag borta, som så många andra som bevittnade händelsen eller var med och undersökte den, men jag hann göra flera intervjuer med honom under 80-talet.

Samma dag som Bartoll anlände kom också ingenjör Roland Rynninger och laborator Torsten Wilner från FOA:s avdelning 1 i Stockholm till platsen. Med i bagaget hade de bland annat en transportabel mätare för uppmätning av radioaktiv strålning. Militären kunde inte utesluta att raketen haft radioaktivt material ombord.

”Det anses mycket troligt att ett nedslag har ägt rum”, skrev Karl-Gösta Bartoll i sin dagbok från sökandet.

Karl-Gösta Bartolls undersökning av nedslagsplatsen var mycket noggrann och från en flotte kunde Bartoll och hans mannar se hur morän och stenar från djupare lager hade tvingats upp mot ytan. Allt pekade på en undervattensexplosion.

För att lättare kunna söka av sjön delades den upp i rutnät. Linor spändes mellan stränderna och längs dessa drogs sedan flotten med mätutrustningen långsamt fram över sjön. Varje kvadratdecimeter av botten skulle sökas av. Med jämna mellanrum togs också prover med hjälp av en sond, men trots att man plockade upp omkring 35.000 sondprover fann man aldrig något spår efter de metalldelar som alla trodde skulle finnas där.

– Till en början hade vi minsökaren ombord på flotten men den gav mycket dåligt resultat, berättade Karl-Gösta Bartoll. Sjön var två meter djup vid nedslagsplatsen och det var helt enkelt för djupt för att den skulle ge något utslag.

Någon spökraket hittades aldrig. Inte i Kölmjärv eller i någon av de tre övriga sjöarna som fått besök denna dag.

När jag frågade Karl-Gösta Bartoll om det trots allt kunde vara så att de många ögonvittnena sett i syne och om han tvekade om att ett nedslag ägt rum svarade han:

– Det var aldrig någon tvekan. Men om vi hade hittat den så utgick jag från att vi skulle ha hemlighållet detta för byborna.

Spökraketernas gåta är lika stor i dag som då för 70 år sedan.

Fotnot: Bilden ovan föreställer Karl-Gösta Bartoll på flotten på Kölmjärv och negativet till den fick jag av honom innan han gick bort.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Även om olika vittnen skulle ha kastat sig på telefonen innan nyheten nått ut går det inte att utesluta en sammansvärjning. Vittnesutsagor används i våra rättssalar som indicier (anledningen till att vi har oskyldigt dömda) men inom fysiken krävs något mer handfast. Om nedslagsplatsen har pekats ut och man avsöker en tillräckligt stor radie med tillräckligt stor noggrannhet får man ett mått på vittnets trovärdighet.

John Johnstone, 14:55, 5 augusti 2016. Anmäl

Nej, någon påhittad historia bygger inte händelserna den 19 juli på. Jag har intervjuat ett stort antal vittnen och utredare. Vad de såg är ju en annan historia. Om det var ett raketprojekt så borde man ha hittat metalldelar, särskilt som man gjort det (2,2 ton) i Bäckebo 1944 då en V-bomb störtade där. Men inte det minsta spår.

Clas Svahn (Webbsida), 21:58, 3 augusti 2016. Anmäl

Det hela bygger kanske på en påhittad historia som rapporterades i media och sedan kopierats av andra som sagt sig ha observerat samma sak vid samma tidpunkt... Har man däremot (minst två) oberoende och identiska utsagor kan man utgå ifrån att folk inte fabulerat. I så fall var det ett hemligt raketprojekt av beskrivningen att döma, case closed. Några upphittade metallfragment, med eller utan hammaren och skäran, kunde ändå ha ett kuriosavärde.

John Johnstone, 02:44, 21 juli 2016. Anmäl

Ryssarna hade kanske hunnit utveckla en enklare prototyp som lätt for vilse, men frågan är om de alls vill vidgå några historiska pinsamheter och då man kan man ju inte veta om de avfyrade någonting. Men man har tydligen att göra med oidentifierade raketer av oväsendet att döma, inte några ljudlöst svävande objekt, men kossorna hade kanske reagerat likadant på bägge.

John Johnstone, 21:19, 19 juli 2016. Anmäl

Hej, John! Vi har givetvis tänkt i de spåren men ryssarna sköt inga raketer under 1946. Dessutom lämnade de tyska V-bomber som kraschade i Sverige under kriget flera ton med skrot efter sig. Någon bra förklaring finns ännu inte på spökraketerna, vilket gör dem till ett ufofenomen. Men som du säkert vet betyder ufo bara oidentifierade flygande objekt och har inget med spekulationer om övernaturligheter att göra.

Clas Svahn (Webbsida), 20:06, 19 juli 2016. Anmäl

Ryssarna hade väl börjat konstruera raketer med hjälp av tillfångatagna tyska raketexperter vid den tiden, och raketerna av V1-typ e d kan ha varit avsedda för finnarna men kommit ur kurs. Ett Finland som ryssarna just då slutit fred med, en "fred" som till en början syftade till samma utveckling som i Östeuropa och man försökte därför sätta press på finnarna på olika sätt. Några "övernaturliga" observationer gjordes väl inte i sammanhanget, varför UFO-teorin kan anstå.

John Johnstone, 17:52, 19 juli 2016. Anmäl

Nytt superöra mot kosmos

I dag, den 16 juli, öppnades ännu ett fönster mot kosmos. Eller ska man kanske säga, ett superöra som kan lyssna bortom den gräns människan hittills kunnat upptäcka.

Radioteleskopet MeerKAT nära den lilla staden Carnarvon 600 kilometer norr om Kapstaden i Sydafrika tog emot de första signalerna från ett område där forskarna tidigare kände till 70 galaxer.

Och resultatet blev över förväntan. Istället för 70 kunde radioteleskopet ”se” 1.300!

MeerKAT är ännu inte färdigbyggt och kommer när allt står klart att bestå av 3.000 paraboler utspridda över ett en kvadratkilometer stort område. Dagens fantastiska resultat gjordes med 25 procent av den kapacitet som MeerKAT kommer att kunna visa upp någon gång under 2020-talet.

Ytterligare ett kluster med paraboler byggs för närvarande i Australien.

Frågan är då hur många flera galaxer än de 1.300 som registrerades i dag som kommer att visa sig när allt står klart. Forskarna säger att dess fulla kapacitet kommer att överträffa de mest sofistikerade instrument som i dag finns 10.000 gånger.

Klart är att kosmos vimlar av vintergator liknande vår egen. Var vi än tittar förvandlas det som ser ut som mörker till myriader av galaxer, vardera innehållande upp till 200 miljarder stjärnor. Många av dem med planeter omkring sig.

Mörkret består egentligen av ljus, ljus som mattas av så mycket innan det når oss att vi inte ens kan ana det med våra ögon.

Den jättelika parken av paraboler, riktade mot himlen långt bortom de tevesändande satelliternas banor, ska inte bara upptäcka nya galaxer utan också svarta hål, mörk materia och annat som vi i dag inte ens känner till.

Och öronen ska riktas mot universums yttersta gräns, nästan 14 miljarder ljusår bort.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Avstånden i universum är nog medvetet valda för att våra paraboler inte ska kunna ta emot utomjordingarnas reality shower på TV.

G Jonsson, 10:52, 17 juli 2016. Anmäl

Krabbnebulosan i nytt ljus

width="490"

Det som ser ut som ett flygande tefat på villovägar är i själva verket resultatet av en enorm kosmisk katastrof. Och den allra innersta delen av en himlaexplosion 6.500 ljusår ifrån oss.

Fotot här ovan är taget av rymdteleskopet Hubble och är sammansatt av tre bilder tagna med tio års mellanrum. En fotografisk prestation av det trogna teleskopet som sedan 1990 befunnit sig i en bana runt jorden.

Hubble har riktat sin kamera mot den så kallade Krabbnebulosan i stjärnbilden Oxen som bildades 1054 sedan en stjärna exploderat och förvandlats till det astronomerna kallar för en neutronstjärna.

Explosionen var så kraftfull att det mesta av stjärnan kastades ut i rymden och kvar blev bara neutroner. Det som en gång var en stjärna förvandlades till en himlakropp några tiotals kilometer i diameter men med samma massa som vår egen sol. Tungt och litet.

Och runt stjärnan ett moln av gas.

Själva stjärnan går inte att fotografera, den är alldeles för liten. Men Hubble har lyckats fånga området närmast omkring den. SN 1054 (som stjärnan kallas) har sedan genom sin rörelse skapat det regnbågsskimmer som syns i bilden.

SN 1054 själv roterar också – svindlande 30 gånger per sekund.

I vanliga fall brukar Krabbnebulosan se ut som på bilden längst ned i den här bloggen. Också den bilden tagen av Hubble. Där syns hela nebulosan och all den gas som kastades ut i samband med explosionen 1054.

Det Hubble nu har kunnat fånga är vad forskarna beskriver som den blålysande gas som omger neutronstjärnan och vars färg orsakas av de elektroner som snurrar runt med hastigheter inte långt från ljusets.

En häftig bild är det och åter kan man konstatera att rymden är full av underbara och lätt skrämmande saker.

Foto: Nasa/Esa

krabbnebolanhela1607

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

kosmisk katastrof? Krabbnebulosan är ett naturligt fenomen i universum. Människorna på jorden är nog mer en kosmisk katastrof.

Peranders Dahlström, 09:49, 8 juli 2016. Anmäl