”ET:s signaler” färdades jorden runt

Nyheten om att två kanadensiska forskare har registrerat ljussignaler från 234 stjärnor som kan vara utsända av andra civilisationer har färdats runt jorden under dagen. Trots att nyheten är ett antal veckor gammal. Men gammalt blir ofta nytt i vår digitala värld.

Signalerna som forskarna upptäckt ligger gömda i ljuset från den sol de utomjordiska kallar sin närmaste stjärna. Alltså blandat med det ljus stjärnan strålar ut färdas signalerna mot oss – och andra som kan se det – menar forskarna som publicerat en rapport om detta.

Många rubriksättare har valt att ta fasta på de båda astronomernas förhoppning om att det faktiskt rör sig om ET som försöker berätta för oss att vi inte är ensamma, och mindre på två saker som kan förändra den bilden:

1. Observationerna har ännu inte bekräftats av någon annan.

2. Ljusförändringarna kan ha att göra med en kemisk reaktion i stjärnornas yttre höljen och inte nödvändigtvis vara intelligent styrda.

Själv är jag skeptisk till att det rör sig om ET som blinkar med sin ficklampa. Astronomerna har visserligen gått igenom 2,5 miljoner stjärnor och hittat samma mönster i endast 234 av dessa. Något som visar att vad fenomenet än beror på så är det sällsynt.

Å andra sidan är det kanske lika sällsynt att 234 högteknologiska civilisationer samtidigt skulle ha kommit på hur man skickar signaler för att berätta att de finns. Och att de i ett 13,6 miljarder år gammalt kosmos råkar samexistera med oss just nu.

Borde det i så fall inte vara så att dessa civilisationer också har upptäckt varandra och kanske inte längre behöver fortsätta sända för att hitta fler? Och är det sannolikt att ett antal (234 i det här fallet) civilisationer har kommit fram till exakt samma metod att skicka signaler till oss?

Men det finns givetvis plats för hopp och spännande upptäckter. För signaltypen är ny och under de senaste åren har just denna metod att kommunicera över stora avstånd diskuterats av astronomer.

De båda astronomerna Eric Trottier och Ermanno F Borra vid Lavaluniversitetet i Quebec skriver i sin rapport att det inte kan röra sig om något instrumentfel men håller alltså dörren öppen för att det rör sig om ett helt nytt astrofysiskt fenomen.

Men hoppas och drömmer om ET.

Ett problem med de båda forskarnas slutsats är att deras sökande bygger helt på en teori som Borra själv lade fram för några år sedan. Nämligen att utomjordiska civilisationer skulle kunna använda laser för att sända snabba blinkningar till oss (och andra) för att berätta att de finns. Tillsammans med sin student (Trottier) började han leta efter bekräftelsen.

Nu hittar de båda alltså exakt vad de sökte efter, 234 signaler där ET blinkar med ett intervall av 1,65 pikosekunder, alltså 1,65 miljondels miljondels sekund. Snabbt om man säger så.

De bekräftade alltså sina egna gissningar. Vilket inte alltid är bra.

Andra forskare är mycket tveksamma och redan för ett par veckor sedan slog flera astronomer fast att det sannolikt rör sig om kalibreringsfel i instrumentet. Peter Plavchan vid Missouri State University i USA sa då till New Scientist att de båda kanadensiska forskarnas sätt att analysera sina data ”skrämde honom”.

– Det är ingen dålig idé att leta efter sådana signaler, det är bara det att de inte har gjort sin hemläxa, sa Plavchan till tidskriften.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Meningslöst att bara blinka med samma frekvens utan att modulera signalen med någon typ av information. Med frekvensmodulering (FM) skulle vi kunna ta emot både TV- och radiosändningar från de däringa okända varelserna och bredda vårt fattiga mediautbud.

John Johnstone, 19:28, 27 oktober 2016. Anmäl

Ett problem med hela det här forskningsspåret är att det bygger på en ganska svårsmält filosofisk föreställning. Varför skulle avancerade civilisationer (som det säkert finns flera) lägga så förbaskat mycket resurser på att signalera sin existens? Vi själva gör det ju i tämligen halvhjärtad omfattning. Det är inte alls prioritetat vetenskapligt eller politiskt, och somliga lanserar till och med argument emot det. Skulle alla utomjordingar alltså tänka precis tvärtemot?

Kap Kennedy, 10:00, 27 oktober 2016. Anmäl

Mytomspunnen ubåt sänktes av monster – eller?

ub85ny

En ubåt som kan ha sänkts av ett jättelikt havsmonster har upptäckts utanför Skottlands kust.

Eller ”kan” är kanske ett för starkt ord även om ubåtens kapten lär ha skyllt sänkningen på något som liknar Loch Ness-odjurets havslevande släkting.

Odiskutabelt är att ett fartyg som arbetar med att lägga elkablar på havsbotten utanför Stranraer i västra Skottland nyligen fick syn på något som av allt att döma är en sjunken ubåt. Sonarbilder visar den omisskännliga konturen av ett ubåtsskrov 104 meter under vattenytan.

Ubåten ligger inom ett område där den tyska UB-85 skulle upptäckts av brittiska marinen den 30 april 1918, alltså under första världskriget.

Enligt historien ska kaptenen på båten, Günther Krech ha förklarat för britterna, som anlände i form av patrullbåten ”Coreopsis”, att ubåten skadats när den angripits av ett havsmonster som oväntat dykt upp ur vattnet.

Monstret skulle haft horn, små, djupt sittande ögon, gnistrande tänder och med en kropp så massiv att hela skrovet skakade när odjuret tog sig upp på ubåten som då befann sig i ytläge för att ladda batterierna.

Enligt kapten Krech angrep monstret den främre kanonen och lyckades slita loss stora stycken av den, skriver The Guardian som uppmärksammat upptäckten.

Besättningen öppnade eld mot monstret som till slut släppte greppet och dök ned i djupet.

Sedan monstret försvunnit beslutade kaptenen och hans besättning att överlämna sig till första bästa fartyg eftersom ubåten nu var så svårt skadad att den inte längre gick att manövrera.

Kaptenen på ”Coreopsis”, noterar märkligt nog inget av allt detta i sin loggbok utan konstaterar bara att ubåtsbesättningen överlämnat sig och att UB-85 sänkts sedan besättningen tagits om hand.

Nu finns det ett, eller snarare två, aber då det gäller UB-85. För det första är det inte helt klart att det verkligen är just denna ubåt som kabeldragarna har fångat. UB-85:s systerfartyg UB-22 vilar också i området vilket komplicerar frågan.

Dessutom kan det finnas andra förklaringar till varför den tyska besättningen gav upp. Krigsslutet av bara månader bort och den tyska krigslyckan var inte längre lika tydlig. Dessutom är dokumentationen kring något havsmonster minst sagt svag.

– I verkligheten var det ubåtarna som var de verkliga havsodjuren, de som sänkte fartyg, säger historikern och marinarkeologen Innes McCartney till BBC News.

McCartney beskriver också historien om ubåten och dess vidhängande monster som något som sannolikt har sina rötter på land, på en av Storbritanniens många herrklubbar.

Hur det verkligen ligger till med allt detta får vi veta först om någon ger sig ned till ubåten.

Om någon nu vågar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det här är ju precis så långsökt att man inte orkar intressera sig.

John Johnstone, 23:20, 20 oktober 2016. Anmäl

60 år med Aniara

aniara161019

”Aniara”, denna jättelika ark i rymden som flyr från skövlad jord mot nya mål men tvingas gira mot tomhets mörker ljusår bort i Lyrans stjärnbild och räddningen, planeten Mars, blir grusat hopp och intet mer.

Att summera Aniara är inte lätt. Ett epos som nu fyller 60 och som likt annan stor litteratur har åldrats med välbehag.

Människans väg genom kosmos, ramarna för mänskligt liv och vår egen bräcklighet fångas på ett magiskt sätt i Harry Martinsons underbara epos Aniara.

Få andra diktverk har slukat mig på samma sätt, gett tomheten struktur, fått kosmos enormhet att kännas nära och visat hur vår jord faktiskt kan förstöras i den grad att människosläktet till slut måste fly.

Men allt går alltså inte bra. En asteroid sätter stopp för den annars raka kursen. Målet blir plötsligt inte längre möjligt att nå:

På sjätte året Aniara drog

med oförminskad fart mot Lyrans bild.

Chefsastronomen höll ett föredrag

för emigranterna om rymdens djup.

I handen höll han upp en vacker skål av glas:

Vi börjar långsamt ana att den rymd

vi färdas fram i är av annat slag

än vad vi tänkte var gång ordet rymd

på Jorden kläddes med vår fantasi.

Vi börjar ana att vår vilsegång

är ännu djupare än först vi trott

att kunskap är en blå naivitet

som ur ett tillmätt mått av tankesyn

fått den idén att Gåtan har struktur.

Vi anar nu att det vi kallar rymd

och glasklarhet kring Aniaras skrov

är ande, evig ande ogripbar

att vi förlorat oss i andens hav.

Aniara missar Mars och för människorna ombord finns inte längre någon räddning.

Mars är kvar i fokus, 60 år efter Aniara. Och just i dag kom ännu en människobyggd farkost fram till den röda planeten. Visserligen obemannad men viktig för oss människor på andra vis. ExoMars är en gemensam färd där de europeiska och ryska rymdorganisationerna i dag lät en landare ta mark och en sond fortsätta i bana runt planeten.

ExoMars ska leta efter orsaken till det metan som upptäckts på den röda planeten. Och resultatet kommer att bli spännande eftersom de enda två kända källorna för denna gas är vulkaner eller organiskt material.

Också på jorden är Mars aktuell genom just Aniara. Som en hommage till Martinsons diktverk har Kartago förlag publicerat Knut Larssons tecknade version, ”fritt efter Harry Martinson” som det står, där illustrationerna är lika magiska som Martinssons text – men kanske något oväntade med mycket naket.

Knut Larsson lyckas fånga sin läsare och visa scener ur Martinsons verk i en ny form som föder nya tankar. Och rymdskeppet, som ni kan se på omslaget här ovan – det är bara underbart!

Mars och Aniara går hand i hand. Och läs gärna Harry Martinson igen innan ni tar Knut Larssons version till er.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

En flygande "brödrost" med tidigt 50-talsstuk, liksom hela eposet andas den tidens UFO-vurm där de litterära utvikningarna kvalificerade för nobelpris. På motsvarande sätt belönas kanske Bob Dylans låtskrivande för något 60-talseget, något psykedeliskt eller vad, men det är upp till nobelkommitten att bena ut.

G Jonsson, 23:13, 19 oktober 2016. Anmäl

Hillary Clinton och ufofrågan

John Podesta leder Hillary Clintons kampanj och är en av de mäktigaste männen inom det demokratiska partiet. Podesta var stabschef under Bill Clintons tid som president och har fungerat som rådgivare till president Barack Obama.

Så John Podesta är inte vem som helst.

För oss ufointresserade har John Podesta länge varit känd som mannen som inte bara stått nära makten utan också sagt sig försöka förmå denna att släppa alla hemligstämplade ufodokument.

”Det är dags att öppna arkiven”, har Podesta bland annat sagt.

Podestas brinnande intresse för ufofenomenet har fått många att hoppas – men ännu så länge har förhoppningen stannat vid just hopp.

Podesta själv har sagt att han största misslyckande hittills har varit att han inte lyckats få dessa dokument frisläppta.

Om han nu vet att de finns, vilket är tveksamt. Podestas löften så här långt bygger på gissningar från hans sida om att det borde finnas hemliga dokument i ufofrågan.

När nu Wikilewaks publicerar tusentals mejl dyker även mejl riktade till Podesta upp. Mejl från personer som kanske inte direkt verkar sitta på de avgörande bevisen då det gäller ufo. Ett av dem, från 2014, börjar:

”Glaciärerna smälter i en alarmerande takt! Allt flera eldkulor på himlen! En kraftig ökning av tornador, jordbävningar, vulkanutbrott, slukhål, jordskred, smältande permafrost, uppvärmning av havet. Står vi inför en global kataklysm???”

Mejlet fortsätter sedan i samma stil med sädescirklar, Planet X, Nibiru, polbyten och en rad andra ämnen som inte nödvändigtvis hör samma med varandra.

Ett annat från 2015 påstår att utomjordingarna ”inte tolererar någon form av militärt våld på jorden eller i rymden.”

Här verkar det som om utomjordingarna missat vad som pågår i Syrien, Irak, Libyen och en rad andra länder just nu.

Det finns även andra mejl men inget av dem skingrar några frågetecken i ufofrågan. Möjligen skapas några nya.

Ett som faktiskt är lite spännande kommer från Tom DeLonge, en gång sångare och gitarrist i powerpunktrion Blink 182. DeLonge erbjuder John Podesta att möta två personer som är insatta i ämnet, alltså de bådas gemensamma ufointresse.

I ett annat mejl skriver DeLonge om en general McCasland som han säger var ansvarig för ett laboratorium vid Wright Patterson AFB som ska ha tagit emot vrakdelarna från Roswell.

Alltså från den plats där vissa menar att ett flygande tefat kraschade 1947 men där andra säger att en hemlig ballong med tung nyttolast föll just då.

”Han säger att han är en skeptiker, det är han inte”, skriver DeLonge bland annat.

Om John Podesta svarade eller om han träffade några av dessa personer vet vi inte. Det finns inga mejl som visar detta.

John Podesta fortsätter dock att kämpa för frisläppandet av samtliga ufodokument som regeringen har tillgång till. Och Hillary Clinton själv har sagt att hon kommer att öppna arkiven – så länge inte den nationella säkerheten hotas. Och det är bra. För givetvis finns det sådana dokument. Och vi är många som vill veta vad det står i dem.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Podesta antyder dåligt omdöme hos demokraterna, sedan må det vara hur som helst med kraschade tefat, men har de tagit sig ända hit var det nog meningen att de där serietidningsmackapärerna som tjusade 50-talets kvartersungar skulle hålla för återresan också.

G Jonsson, 22:45, 19 oktober 2016. Anmäl

Ebbe Schöns magiska verklighet

lopkostrad

Mat och magi har länge intresserat folklivsforskaren Ebbe Schön och det är inte förvånande att hans nya bok tar upp precis detta ämne. Och då med dryck som bonus. I ”Mat, dryck och magi” (Carlssons) lyckas Ebbe Schön som så ofta fånga sina läsare och ger med en stor författares självklarhet all den extra kunskap som vi egentligen inte hade bett att få.

Även om vi i dag tror oss immuna mot magiskt tänkande så visar Ebbe Schön med viss tydlighet att också nutidsmänniskan, vi alltså, litar på ”forskning” om vad vi ska äta som inte alltid är välunderbyggd. Men genom böcker och artiklar väljer vi att tro på olika dieter och råd om hur vi ska leva bättre.

En dag är det 5:2-diet och en annan LCHF, ibland är fett den stora boven, en annan socker och plötsligt är fett bra. När vi inte har alla fakta så väljer vi att tro även i dag.

Nu handlar boken mest om hur det var förr och Ebbe Schön tar oss med till en tid där mat för dagen inte var något alla kunde räkna med. Där missväxt, sjukdom och andra yttre faktorer kunde drabba en by, ett land eller en familj på ett sätt som blev katastrofalt.

Det är knappast konstigt att många, de flesta sannolikt, vände sig till osynliga makter för att försäkra sig om att de skulle överleva och få det så bra som möjligt för sina nära och kära.

I dag är det lätt att se på våra förfäder som lättlurade och naiva men i själva verket agerade de helt i linje med hur samhället då fungerade och vad som förväntades av dem.

När ett litet barn inte lärde sig tala förklarades det med att det kunde röra sig om en bortbyting, någon som trollen bytt ut mot ett av sina egna. När skörden slog fel kunde det bero på att gårdens ägare gjort sig ovän med gårdstomten. När jägaren missade sitt skott kunde det förklaras av att en ”friskytt” uttalat några magiska rader.

Människorna levde med en magisk världsbild, konstaterar Ebbe Schön. Och det gör många ännu i dag, det märker jag som ofta är ute och pratar för olika sällskap. Många är beredda att tro på makter utanför dem som vi vanligen vänder oss till. Vissa tror att världen styrs av en okänd, och uppenbarligen osynlig, skara makthavare som drabbar oss med chemtrails, terrorattacker och klimatförändringar. Spöken lever även de i högönsklig välmåga.

Att läsa Ebbe Schön lär mig mycket om hur det var för inte så hemskt länge sedan. Men också om varför vi människor är som vi är i dag. Några generationer räcker inte för att förändra oss människor så mycket som vi kanske tror.

Innerst inne bär vi med oss en magisk värld där tro, hopp och önskedrömmar lever sida vid sida med mobiltelefoner och platta teveapparater. Apparater som få av oss egentligen vet hur de faktiskt fungerar.

Bilden överst tog jag för några år sedan och den får illustrera svårigheten att veta vad man ska sätta tilltro till då det gäller mat i dag. Bilden nedan föreställer Ebbe Schön och den tog jag tidigare i år.

ebbeschon2016cs

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Fast jag tror att det också går att tala om en "backlash": att människor var lite mer rationella för en 20-25 år sedan, men har blivit mer benägna att åter söka sig till alternativa förklaringsmodeller. En teori är att det har att göra med det förra kalla krigets upphörande. Plötsligt fanns inte längre en enda självklar världsordning att förhålla sig till. Att påstå att det finns flera sanningar har blivit lättare att påstå när alla inte längre är överens om vem eller vilka som är auktoriteter.

Kap Kennedy, 09:00, 11 oktober 2016. Anmäl