CIA:s svenska ufofall

ciadok1701

När det amerikanska underrättelseorganet CIA för några dagar sedan lade ut 13 miljoner dokument på nätet fanns där också ett antal som berörde svenska ufoobservationer. Inga kioskvältare eftersom samtliga dokument grundar sig på artiklar i den svenska dagspressen och sedan länge är kända av ufointresserade i Sverige.

Här rör det sig inte om några egna undersökningar av uforapporter från Sverige. Istället är det tidningsartiklar som agenter placerade på den amerikanska ambassaden i Stockholm har översatt, kommenterat och skickat hem.

Många av rapporterna handlar om vanliga fenomen som meteorer men det finns också ett par mer svårförklarade händelser. Men det finns en riktig nyhet – den kommer sist.

Låt oss titta på CIA-materialet.

Under tre dagar i december 1953, den 18–20, skrev Dagens Nyheter (och en rad andra svenska tidningar men det nämner inte CIA) om en observation gjord av besättningen på ett Transair Airlines flygning från Malmö till Stockholm den 17 december.

I en intervju med DN berättar piloten Ulf Christiernsson hur han och flygmekanikern Olle Johansson i fullt dagsljus mött ett runt föremål i närheten av Hässleholm.

”När föremålet kom närmare kunde jag uppfatta att det var symmetriskt och metalliskt”, berättar Christiernsson för DN.

Föremålet syntes under sammanlagt tio sekunder och var enligt vittnena inte bemannat.

Senare framträdde en man, direktör Bertil Dahlström, och berättade att han några timmar tidigare släppt upp 300 reklamballonger söder om Hässleholm. Om det var möjligt för någon av dessa att hålla sig i luften i två timmar blev aldrig klarlagt.

Den 27 januari 1954 gick meteorexperten Bertil Lindblad från observatoriet i Lund ut och menade att det de två ombord på planet kunde ha sett var en meteor. Vilket knappast är en särskilt trolig teori eftersom det rörde sig om en dagsljusobservation och en så pass ljusstark meteor i så fall borde ha rapporterats av mängder av personer i södra Sverige.

CIA-materialet innehåller också en rapport av en ljusstark meteor från 16-tiden den 9 januari 1954. Meteoren rörde sig över Skåne och Blekinge innan den exploderade över Köpenhamnsområdet.

Den 14 maj 1954 skrev DN om hur en silverfärgad kula med svans” rört sig över Norrbotten den 14 maj. Av allt att döma en större meteor.

Den 18 maj 1954 publicerade Svenska Dagbladet en artikel om en serie observationer i flera delar av Norrbotten den 17 maj. Vittnen beskrev ett runt föremål med en svans efter sig. Enligt polisen rörde det sig inte om en ballong. Av beskrivningarna att döma kan även detta ha rört sig om en bolid, alltså en större meteor.

Den 20 januari 1959 publicerade Stockholms-Tidningen en artikel på förstasidan om en observation i Stigsjö nära Härnösand. Där beskrevs hur ett rund föremål med en lysande ring runt sig flög fram mot åtta personer vid Långsjön. Föremålet uppskattades vara sex meter stort och sågs i tre minuter.

Och så, den mest intressanta, från den 6 mars 1960. Esse Jansson i Norrtälje, som är ute för att fotografera en satellit vid 05.15 på morgonen, lyckas istället fånga två oidentifierade lysande föremål när de passerar över himlen. Hastigheten var inte olik en vanlig satellits, konstaterar CIA.

Några minuter senare såg en man i Bromma, Thorsten Håkansson, vad han först trodde var en satellit som rörde sig horisontellt över himlen men sedan vek av 90 grader och försvann under horisonten.

Jag har själv talat med Esse Jansson vid flera tillfällen och även studerat hans bild och frågan om vad han egentligen fotograferade är fortfarande olöst.

Samma datum, fast vid 20-tiden på kvällen, ser besättningen på ett av Linjeflygs plan som befann sig vid Sundsvall, vad man bedömer som en hittills oidentifierad satellit. Kapten Mauritz Hamrin säger till DN att hans andrepilot Kjell Ferm sett något som han trodde var en satellit. Samma föremål sågs även av astronomen Gunnar Larsson-Leander från observatoriet i Saltsjöbaden som till Dagens Nyheter säger att han är säker på att det inte var en meteor utan kan ha varit en satellit.

Förutom dessa äldre rapporter finns det också en del dokument som rör de så kallade spökraketerna som syntes och rapporterades över Sverige, Norge och Finland (främst) 1946. Alltså avlånga till synes cigarrformade föremål som sågs av flera tusen människor och som ibland störtade i sjöar.

I ett av dokumenten (från den 26 augusti 1946) framför de amerikanska militär- och marinattachéerna i Stockholm teorin att observationerna var skapade av den svenska försvarsstaben för att skapa ett läge där Öst hotar Väst och på så sätt få mer pengar till försvaret.

Eftersom jag själv har undersökt spökraketerna och intervjuat många vittnen och militärer som var direkt inblandade i utredningarna kan den teorin avfärdas ganska lätt. Men det är ändå intressant att den faktiskt framfördes på allvar av attachéerna i Stockholm.

För det övriga materialet gäller: Inget nytt för oss som intresserat oss för ufofenomenet och knappast något som kom att påverka CIA:s inställning till det. Men det finns mängder av rapporter från andra länder också för den som vill läsa vidare i CIA:s databas.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

När vi klarat ut alla märkligheter här kunde man i stället fokusera på att träna nästa generation DN-läsare i kritiskt tänkande.

John Johnstone, 12:36, 30 januari 2017. Anmäl

Det verkar långsökt att CIA samlade in skräpinformation men man var nog främst ute efter ryska "tefat", en science fiction-pryl båda sidor försökte utveckla, förutom kanske flygande "cigarrer" och "askfat"... Serietidningarna gav många uppslag, rymdpsykosen gick inte att hejda och sätter sina spår ännu idag, men idag har man fullt upp med att hitta ett försvar mot drönare, cyberattacker och allt möjligt. (Bra kommentarer kunde belönas med en trisslott.)

John Johnstone, 13:01, 29 januari 2017. Anmäl

1. Reklamballongerna omkullkastar ufo-teorin. Luften pyser inte så lätt ur en ballong, däremot ur rapporter av det här slaget... 2. Det saturnusliknande föremålet verkar inspirerat av science fiction eller kan ha berott på snöblindhet, men folk hittar på. 3. Satellitteorin verkar rimlig, men en meteor kan ändra vinkel genom att studsa bort från atmosfären. Astronauter har rapporterat det. 4. Inga utomjordingar kraschlandar i cigarrliknande föremål, så korkade är dom inte. Fake news... (suck).

Demos Kratos, 09:26, 29 januari 2017. Anmäl

Förintelsen är inte alternativa fakta

490hedifried1701

Den är inte tjock. Jag läste ut den på buss och tunnelbana till jobbet och under någon halvtimma vid köksbordet när jag kommit hem. För den var svår att sluta läsa.

Men tunnheten kompenseras av ordens tyngd. Och det är svårt att inte ställa sig frågan efteråt: Vad händer när den sista rösten tystnat?

Hédi Fried och henne syster var fångar i Hitlertysklands koncentrationsläger. De båda överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen och lever nu i Sverige. Hédi Fried har sedan befrielsen 1945 ägnat en stor del av sitt liv åt att berätta, skriva och informera om Förintelsen. Om nazisternas plan som syftade till att utrota judarna. Och andra som inte passade in i nationalsocialisternas bild av världen.

Otaliga skolelever har haft förmånen att lyssna, att ställa frågor och att få svar. Från en som vet.

72 år har gått sedan fångarna i Hitlers förintelse- och arbetsläger befriades. De som överlevde börjar bli allt färre. Hédi Fried själv är 92 år och inom en snar framtid kommer den siste överlevaren ha dött.

Jag för ofta diskussioner med män (99 procent av dem som skriver i dessa ärenden är män) som inte tror än på det ena och än på det andra. En ung man tror att jorden kan vara platt eftersom han inte litar på Nasa. Som om det vore Nasa som hade bestämt den saken.

En annan tvivlar på att terrorattacken i Berlin i julhelgen har ägt rum. Istället tror han att det var en ”fals flag”-operation där en säkerhetstjänst låtsats utföra dådet för att få misstankarna riktade mot andra. Och, ska vi tro den unge mannen, så dog ingen. Också det är bara ett påhitt.

Den som vill tvivla på att människan landat på månen eller att Förintelsen ägt rum behöver inte många klick för att hitta bränsle som underblåser någon av dessa idéer.

En av världens mest framgångsrika filmskapare, amerikanen Steven Spielberg, förstod detta och skapade efter att ha gjort ”Schindler’s list” 1993 ett projekt som i dag är tillgängligt på nätet – Visual history archive.

Målet, i slutet av 1994, var att intervjua 150.000 överlevare men hittills har Shoah-stiftelsen, som för arbetet vidare, hunnit med 54.000 vittnesmål i 62 länder och på 41 språk.

Andra filmer, omkring 1.000 timmar, finns hos Steven Spielberg film and video archive.

Men snart finns det bara filmer, dokument och böcker kvar. ”Bara”? Ja, för några kommer detta inte att räcka. För den som tvivlar på myndigheter och dokument gäller inte sådant. Och, ska vi vara ärliga, knappast ögonvittnen heller. För någonstans på nätet finns det alltid någon som kan lägga fram sin sanning.

Sina alternativa fakta.

Här är det lätt att tänka på månlandningen. För trots att omkring 100.000 personer var inblandade, allt från tekniker till astronauterna själva, och att ryssarna aldrig hade tigit om det hela varit en bluff samt att många kilo månsten återfördes till jorden – för att nämna några saker – så finns det de som tvivlar.

När jag gick i skolan och sedan studerade till journalist fick jag lära mig att kontrollera en uppgift. För tvivel är alltid bra att bära med sig som journalist. Men jag fick också lära mig att skilja på bra och dåliga källor. Något som tyvärr blivit allt svårare när nätet kryllar av filmer, ”nyhetssajter” och självutnämnda ”experter” som intill förväxling liknar dem som verkligen vet något.

Och när USA:s egen president inte drar sig för att använda källor som ingen vettig journalist skulle ta i, ja då blir läget ännu knepigare.

Hédi Frieds bok är en behövlig tankeställare om hur vi i dag riskerar att vara på väg att glömma vår historia. Och hennes idoga arbete i upplysningens tjänst har säkert gett många unga en bättre start än de annars skulle ha fått. För att möta en människa av kött och blod som kan levandegöra det hon beskriver är trots allt det allra bästa.

Och Förintelsen är inte alternativa fakta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Ännu har såvitt bekant ingen förnekat t ex trettioåriga kriget men det är ju upp till utgivarna av skollitteratur att få med alla gräsligheter med källhänvisningar och allt.

Mulbert Skog, 21:55, 28 januari 2017. Anmäl

Förnekarna förnekar sig aldrig, men månlandningarna kan väl kvitta, en ploj man tog till under kalla kriget med begränsat vetenskapligt värde. Hade man väntat till idag hade man kunnat låta en robot ta det först steget med 3D streaming till våra mobiler varifrån vem som helst kunde styra stegen på månen med en lätt svepning på skärmen.. på tryggt avstånd från ev aliens.

Demos Kratos, 21:46, 28 januari 2017. Anmäl

Om nyhetsmedia hade begränsat sig till att enbart förmedla nyheter och kungörelser typ Post- och Inrikes Tidningar i stället för att servera ett hopkok av nyheter, politiska åskådningar och bantningsrecept hade folk kanske inte behövt söka alternativa informationskällor.

John Johnstone, 12:36, 28 januari 2017. Anmäl

13 miljoner CIA-dokument på nätet

När CIA lade ut 13 miljoner dokument på nätet under gårdagen var det en seger för sajten Muckrock som i tre år kämpat för att få underrättelsejätten att släppa informationen. 25 års frisläppta dokument går nu att läsa direkt på nätet (även om CIA:s sida kraschade vid ett par tillfällen under dagen på grund av stort intresse).

Och för den ufointresserade finns här mycket att ta del av.

De dokument som nu har frisläppts och kan läsas av alla på CIA:s webbplats har ingått i en databas kallad CREST, ett webbaserat sökcentrum för icke hemliga dokument i pdf-format.

Vad få känt till är att merparten av dokumenten redan har varit tillgängliga men enbart för den som besökt CIA i Langley i Virginia där fyra gamla datorer har mött besökarna. Men CIA har konsekvent under 15 år nekat besökarna att få ut digitala kopior av materialet. Den som velat ta med sig något hem har fått beställa en papperskopia.

För tre år sedan bestämde sig organisationen Muckrock för att begära ut samtliga dokument genom det som i USA kallas Freedom of information act (Foia) och kan liknas vid den svenska offentlighetsprincipen. Men CIA är inte intresserat och svarar Muckrocks advokat Kel McClanahan att det skulle bli för kostsamt att kopiera alla filer på de uppskattningsvis 1.450 cd-skivor som myndigheten ansåg sig behöva.

Det hela skulle kosta närmare en miljon kronor och ta 28 år, eller sex år vilket CIA sedan ändrade sig till.

Genom en tidigare it-expert vid CIA svarar Muckrock att det skulle fungera lika bra med en hårddisk på 1Tb som kostade 600 kronor i vilken butik som helst.

I början av januari upptäckte Michael Best, som är en av dem som kämpat hårt för att få ut samtliga dokument, en lapp sittande på en av terminalerna i CREST-rummet på CIA:

”Från och med den 26 januari 2017 kommer den här CREST-terminalen att tas ur drift. Allt CREST-innehåll kommer att göras elektroniskt tillgängligt via CIA:s elektroniska läsesal.”

Så från att ha sagt att kopieringen av materialet skulle ta 28 år, och bli oerhört dyrt, för att sedan backa till sex år, och fortfarande dyrt, lyckades CIA faktiskt publicera allt på nätet inom några månader. Och särskilt dyrt kan det knappast ha blivit.

”Det är på det här sättet som regeringen processar Foia-ansökningar”, skriver Kel McClanahan i en redogörelse på sajten Muckrock.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

I rena indiciemål som dessa väljer nog ansvariga myndigheter hellre att ligga lågt än att utmana etablerade sanningar. Det finns ju inget referensmaterial på området. Det kan även handla om hemliga militärprojekt som rapporterats. Numera finns dock människoliknande robotar, drönare och annat elektronikskräp som gör att det bör gå att fejka ett besök mer eller mindre naturtroget. Japanerna fixar nog det här till slut.

Demos Kratos, 13:08, 20 januari 2017. Anmäl

Kanske borde det ha fått kosta lite mer ändå. Åtminstone i skrivande stund är det inte möjligt att komma åt sidans eventuella innehåll. Inte för att det känns särskilt viktigt, men som ett resultat av många års kamp för "informationsfrihet" är det onekligen lite tummetott över alltihop.

Kap Kennedy, 09:06, 20 januari 2017. Anmäl

Ett nära nog obegränsat och ständigt växande antal ufo-rapporter kan rimligen inte svara upp mot verkliga händelser. Frågetecken utgör inga bevis, en miljon frågetecken gör inte saken bättre men det hela visar på genomslagskraften i ryktesspridning och fejknyheter, och däri ligger väl det journalistiska värdet.

G Jonsson, 04:24, 20 januari 2017. Anmäl

Isbollar igen – tredje gången i vinter

3dumpisbyske

För tredje gången i vinter har den svenska kusten bjudit på isbollar – ett ovanligt fenomen som helt plötsligt visat sig ganska vanligt. Inom loppet av mindre än två veckor har dessa vackra naturfenomen dykt upp på tre platser i Sverige.

6 januari: Ölands södra udde.

8 januari: Norra Varamon i Motala.

17 januari: Byske havsbad.

Ni kan se bilder på den senaste från Byske, tagen av naturguiden Peter Lundström, Swenature AB, här ovan och de två andra här nedan. Och det som syns på bilden är inga stenar, även om de ser ut så. I en intervju med TT säger Peter Lundström att det till och med gick att gå på isbollarna som var stora som badbollar som låg längs en sträcka av närmare 500 meter.

– Det var infrusen sand i dem. Men genom att man vet att det är en sandstrand så kändes det jäkligt skumt. Jag gick på dem, det var inga problem, det gick att gå på bollarna. Det var fascinerande, berättade han för TT.

Isbollar bildas sannolikt i samverkan mellan hård blåst, snö och vågor som rullar bollarna som brukar vara lösa inuti men hårda på ytan.

När det gäller isbollarna vid Motala skriver Annelie Lindgren i ett mejl till mig: ”Jag var helt fascinerad över fenomenet, har aldrig sett något liknande, naturen är fantastisk!”

Visst är den!

2isbollar2cs

Ölands södra udde. Fotograf Göran Andersson.

1isbollarmotala

Motala. Fotograf Annelie Lindgren.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Om den övre bilden föreställer badbollsstora isklumpar vore det sensationellt men bilden visar stenars karakteristiska tillplattade och oregelbundna form. Det vore därför i enlighet med DN:s "strävan att vara på plats där det händer" och "krav på trovärdighet" motiverat med en expedition för att fastställa om isklumparna ligger kvar, smält bort eller möjligtvis "förstenats"..

John Johnstone, 13:19, 22 januari 2017. Anmäl

Något tillplattade bollar i detta fall, de borde väl vara runda om de rumlat runt, påminner mer om stenig strand. För att skapa bollar av en badbolls storlek krävs nog ganska stora krafter. Läge för källkritik. Vore bra med GPS-koordinaterna så folk kan dubbelkolla, finns kanske inbäddat i originalfilen. Till dess ett kanske.

Demos Kratos, 22:36, 18 januari 2017. Anmäl

Isbollarna är här!

isbollar1

Så var det dags. Veckorna kring det nya året, och inte minst januari månad, brukar traditionsenligt bjuda på en del vackra naturfenomen. Vi kommer att få uppleva häftiga halofenomen runt solen och vi kommer säkert att få se en del fina norrsken.

Med ”vi” menar jag vi som bor i Sverige. Och det gäller att vara ute och ta chansen när vädret är det rätta – klart ska det vara!

Ett av de fenomen som har en viss tendens att dyka upp då och då är isbollarna vid Ölands södra udde. Ni kan se årets upplaga här ovan och här nedan. Bilderna är tagna av Göran Andersson.

Om vi börjar med att titta bakåt så dök de första upp den 18 december 2009 då Göran Andersson och hans kollegor Magnus Bladh och Viggo Norrby från Ottenby fågelstation var ute för att titta efter fåglar men istället drogs deras blickar till ett antal klot av is som låg vid strandkanten en bit bort.

När de tog upp dem visade de sig vara stora som bowlingklot uppbyggda av ett yttre lager med is och med en mjuk snöboll i mitten.

Den 18 februari 2011 var det dags igen. Den här gången kunde Göran Andersson beundra ett stort antal bollar längs Kapellviken 500 meter från förra fyndplatsen. Nu var de mindre, som tennisbollar.

Och så i år. Den 6 januari var det dags för Sandreveln att leverera ett hundratal isbollar. Och även den här gången var det Göran Andersson förunnat att beundra resultatet av naturens snöbollsmakande.

Så vitt jag vet har ingen sett dessa naturfenomen bildas men det är ändå rätt klart hur det går till. Enligt SMHI är det troligen två faktorer som ligger bakom de runda isbollarna: Vinden och temperaturen.

Den snö som bygger upp bollarna rullas samman redan på land men blåser sedan ut i vattnet, som bör vara runt noll grader, där de av lagom snälla vågor rullas till runda klot som fryser på och sakta bygger sig allt större.

När havet och vinden får jobba ostört kan de bli stora som bowlingklot. Annars kan det hela stanna vid en normal snöboll i storlek.

Vackert är det!

isbollar2cs

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Frågan är om naturen kan åstadkomma en isgubbe också, dvs tre isklot staplade på varandra, men där skulle eventuella tvivlare kunna hävda en människohand bakom.

Demos Kratos, 09:31, 11 januari 2017. Anmäl

Det fanns uppskattningsvis drygt tusen isbollar fördelade på fyra större områden, ytor där högvattnet sköljt in över Sandreveln från öster och bildat låga isvallar på västsidan. Mellan Östersjön och isvallarna, ovanpå den nu tundraliknande reveln, bildades mängder av isbollar. Dessa hade kunnat växa till sig i storlek, men vattenståndet sänktes och tillväxten avstannade. Sandreveln ligger utmed Ölands södra uddes östra sida ... ... och fotografierna är inte "photoshoppade".

Göran Andersson, 07:35, 11 januari 2017. Anmäl

Utan bildbevis skulle väl ingen tro det, men hur vet vi att bilderna inte är photoshoppade?

Mulbert Skog, 23:13, 10 januari 2017. Anmäl

Europa hoppas hitta rymdgrannar på ”nära håll”

vltblogg4901701ny

Jakten på planeter som kan ha liv trappas upp ytterligare ett snäpp. Och nu handlar det om jordliknande planeter som skulle kunna betecknas som våra grannar.

Det europeiska sydobservatoriet, ESO, meddelade på måndagen att man skrivit ett avtal med organisationen Breakthrough initiatives om att höja förmågan hos ett av de teleskop som i dag arbetar på Paranal i Chiles öken så att det ska bli möjligt att upptäcka beboeliga planeter på bara drygt fyra ljusårs avstånd i stjärnsystemet Alfa Centauri.

Alfa Centauri-systemet har åtminstone en planet runt sig, Proxima b som rör sig runt stjärnan Proxima Centauri. Och avståndet dit är endast 4,37 ljusår, vilket är nära med kosmiska mått mätt.

Tanken är att hitta ytterligare planeter runt någon av stjärnorna och, om dessa visar sig intressanta, sedan skicka dit ultrasnabba sonder för att undersöka dem. Farkosterna ska färdas med en hastig av 20 procent av ljusets.

Sonderna är obemannade och ska drivas av fotonkraft, alltså ljus, och de kommer att vara mycket små och väga bara något gram styck men ha ett segel som mäter någon meter i storlek men bara vara några hundra atomer tjockt.

Om det europeiska teleskopet, VLT, skulle hitta en planet som verkar intressant kan den första sonden skickas iväg inom trettio år. Tjugo år efter uppskjutningen ska farkosterna vara framme och inleda sitt arbete.

Om samma resa skulle göras av en vanlig rymdsond med den teknik som just nu används skulle samma resa ta 30.000 år.

Det var den 12 april förra året som Breakthrough initiatives offentliggjorde att man kommer att satsa närmare en miljard kronor på att ta fram en metod att sända rymdsonder till stjärnorna inom närmare 30 år.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Woww thanks for great wowrk love it <3

mushahid mughal (Webbsida), 10:40, 3 februari 2017. Anmäl

Det krävs nog en typ av informationsbombning för att kontakt skall kunna upprättas mellan avlägsna civilisationer. Små informationsseglare skulle kunna massproduceras och kontinuerligt skjutas iväg och nå längre än radiovågor. Sverige skulle kunna bli föregångsland på området och utveckla en laserskanner som sveper över solsystemet med omnejd och registrerar eventuella träffar. Seglen skulle kunna vara målade med en streckkod för säker identifiering.

Demos Kratos, 11:01, 11 januari 2017. Anmäl

Vi borde spana efter sådana där små "rymdseglare" också, kanske lättare än att hitta deras hemmabaser. De skulle kunna bära med sig viktig information. Det borde vara rutin bland universums invånare att söka socialt samverka så långt det låter sig göras. I "rymdens Internet " är kanske informationsutbytet redan i full gång, bara att koppla upp sig och börja skicka selfies, men räkna med långa svarstider.

G Jonsson, 09:04, 10 januari 2017. Anmäl