Därför är det lättare att tro

I Bibeln säger Jesus att tro kan förflytta berg, något som kanske inte ska tas helt bokstavligt. Men tro är tveklöst en av de starkaste krafterna som finns i världen. Den som tror på något är ibland beredd att göra saker som ingen annan skulle göra.

Häromdagen satt jag på flyget till Malmö och passade då på att läsa ett nummer av New Scientist som blivit liggande hemma ett par veckor. Omslaget hade en tydlig rubrik: ”BELIEF”. Undertexten var den som lockade mig: ”Den är drivkraften bakom allt vi gör, men våra övertygelser är byggda på… inget.”

Annons:

Artikeln visar hur vi i nästan allt vi gör och tänker bär med oss ett fundament av tro, inte handfasta kunskaper, och att det absolut inte enbart handlar om religiösa övertygelser. Nej, tro är något som vi är så vana vid att vi ofta förväxlar den med vetande.

En del ”trosföreställningar” bygger vi på information från människor eller samhällsstrukturer som vi bestämt oss för att vi litar på. När en lärare berättar hur dna bygger upp oss människor hämtar vi in den kunskapen och assimilerar den utan att vi för den skull kan verifiera vad som är sant och inte.

Vårt svenska samhälle bygger på vetenskap. Det samlade vetande som grupper av forskare tagit fram blir en del av den värld som vi har bestämt oss för att leva i. Samtidigt vet vi att vetenskap är kunskap under utveckling och att nya rön kan förändra läget. Det som var sant i går är inte alltid sant i morgon. Och vi har valt att tro på vetenskapen trots att de flesta av oss aldrig har en möjlighet att kontrollera dess fundament.

Andra samhällen bygger på religion. Inte heller där förutsätts samhällsmedborgarna att kontrollera uppgifterna. Tvärtom kan ett sådant agerande tolkas som ett tecken på tvivel.

Nu finns det en avgörande skillnad mellan tron på vetenskapen och tron på religionen. Vetenskapen uppmuntrar människor att kontrollera och ifrågasätta. Religionen gör inte det. På det sättet passar vetenskapen in i vårt demokratiska samhälle. Något som vi svenskar är övertygade om är det bästa sättet att få ett land att fungera.

Men i grund och botten är själva mekanismen densamma när det gäller vad vi tror på. Och den sitter djupt rotad i våra hjärnor som har lättare att tro än att tvivla, något som hjärnforskningen har kunnat visa.

”Allt sammantaget så blir den obekväma slutsatsen att några, om inte alla, av våra grundläggande övertygelser om världen är baserade, inte på fakta och förnuft – eller ens på felaktig information – utan på magkänslor som kommer från psykologi, grundläggande biologi och kultur”, skriver New Scientists författare.

Skulle vi själva testa allt som vi sedan väljer att tro på så skulle vi inte komma särskilt långt, konstaterar en forskare i artikeln. Nej, vi måste helt enkelt välja att lita på en hel massa människor och böcker. Annars blir vi inte hela människor.

Artikeln i New Scientist visar hur våra tro, våra övertygelser, är byggd på lösan grund samtidigt som den är mycket svår att ändra på. Det vi en gång har börjat tro på det håller vi ofta fast vid. När vi får höra något nytt, som strider mot de övertygelser vi redan har, så tar vi inte in detta utan försöker istället motbevisa det nya och förstärka den tro vi redan har. Vi går i försvarsställning.

Att förändra en persons, eller ett samhälles, sätt att tänka är en process som många gånger är omöjlig. Något som tydligt framgår i partiledardebatter på teve om inte annat.

Min egen grundinställning är att det alltid är bättre att veta än att tro. Men efter att ha läst artikeln så inser jag att vetande ofta är lätt förklädd tro. Kort sagt så tror vi att vi vet en massa saker.

Dela med dina vänner

  • 264
  • 6
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-9 av 9

Tillit är nästa relevanta ord i diskussionen. Bra skrivet!

claudiusrex (Webbsida), 14:35, 19 april 2015. Anmäl

och de som vet saker blir ofta föraktade av de som tror annat än det som är vetskap/vetenskap. Till och med i Sverige, eller ska jag säga, naturligtvis i Sverige, eftersom färre och färre faktiskt agerar i vetenskaplig anda utan istället sållar sig till fundamentalistiska grupper som basunerar ut tro som vetenskap.

Anders Nilsson, 14:17, 19 april 2015. Anmäl

Den stora skillnaden för vanligt folk är att samhällen med vetenskaplig agenda har levererat demokrati, tankefrihet , materiellt välstånd, låg barnadödlighet et c. Religiösa samhällen har däremot levererat förtryck och fattigdom åt vanligt folk.

Leif Lindau, 08:17, 19 april 2015. Anmäl

Människan är ett flockdjur. På det sättet kan vi dra nytta av andras erfarenheter. Att tilltro auktoriteter (och majoriteter) har alltså ett överlevnadsvärde för flockdjur. Ett stort värde. Det centrala begreppet är förtroende. Utan förtroende ingen kunskapsöverföring. Man förundras över att rationalismen och Upplysningen, som vi givetvis har stor nytta av, har fördunklat en sådan insikt. hel massa människor och böcker. Annars blir vi inte hela människor.

Johan Olofsson, 04:49, 19 april 2015. Anmäl

Skulle nog vilja modifiera resonemanget lite och säga som så att det är en väldigt stor skillnad att tro på nåt som med 99 % sannolikhet är sant och att tro på nåt som med 1 % sannolikhet är sant. Tror ! att man behöver den här lite mer statistiska synen på "sanningen". Vi vet ju alla att man av rent praktiskt skäl för att kunna leva ett normalt liv måste nöja sig med att nåt är troligt. Det brukar för det mesta funka.

Janne N, 02:53, 19 april 2015. Anmäl

Hej, André! Du har missat hela poängen med blogginlägget. Och med artikeln i New Scientist. Ingen av dem handlar om kunskapsrelativism utan om att vi alla faktiskt grundar våra kunskaper på underlag som vi väljer att tro på. Jag är en vän av den vetenskapliga metoden men det är inte det jag skriver om. Läs gärna igen.

Clas Svahn (Webbsida), 00:44, 19 april 2015. Anmäl

En fullständigt medioker blogginlägg/krönika. Relativismen borde döden dö, för den är så patetisk i grunden. Tyvärr, vi kan inte rösta om att gravitationen ska upphöra eller ej. Den kommer att fortsätta att verka oavsett! Där är den fundamentala skillnaden som denna artikel helt bortser ifrån.

André Nilsson, 23:08, 18 april 2015. Anmäl

"inom vetenskapen vet man att man tror, inom religionen tror man att man vet"

Mathias Johansson, 18:17, 18 april 2015. Anmäl

Bra skrivet. Att man får revidera vetenskapen medför att kunskapen och utvecklingen går framåt. Medans det i religion är förstenad i tiden. Den har varit klar och färdigtänkt i 2000 år. Och är man barn och blir "in tutad" religion så har man med goda chanser med sig det genom hela livet. Tyvärr.

Biff Wellington, 17:28, 18 april 2015. Anmäl

Ingen brist på smällar

Det råder ingen brist på oförklarade smällar och de är inget nytt för vår tid. Som så många andra fenomen och händelser brukar mediernas intresse och artiklar (som min blogg från i går) locka fram flera iakttagelser och minnen hos läsekretsen. Så jag var inte förvånad när telefonen ringde vid lunchtid i dag och författaren och journalisten Erik Eriksson var i andra änden för att berätta om en händelse som inträffade den 12 oktober i år. Inte i Trosa utan någonstans utanför Grisslehamn där han bor.

– Klockan var 19.30 och jag satt inne i mitt hus då det plötsligt hördes en djup smäll som fick hela huset att röra sig, berättar han. Rutorna skakade och glasen i köksskåpen skallrade. Det hela tog säkert två sekunder, så det var inte bara en knall utan något som rörde sig en stund.

– Ett par minuter senare kom en likadan smäll till.

Fem dagar senare inleddes det som i medierna kom att kallas för en ubåtsjakt (men av försvaret betecknades som en ”underrättelseoperation”) tio mil längre söder ut och smällarna föll i glömska på det sätt som händelser har en tendens att göra när något annat, mera spännande, tar över.

Enligt Erik Eriksson kontaktade han försvaret som inte kunde förklara smällarna som han säger kunde höras från norra Väddö, Singö och småöarna i Singöfjärden. Till Norrtelje Tidning säger Mikael Abramsson, kommunikatör vid Försvarsmakten samma sak: ”Vi har ingen förklaring och vi har inget med det att göra.”

Mystiska smällar från skyn är inget som enbart hör Sverige till. Som den 30 november 2014 då människor från Aberdeen i Skottland till Devon i södra England studsade till då en kraftig smäll hördes vid 22-tiden på kvällen.

– Jag kunde inte höra vad de sa på teven eftersom ljudet var så högt. Och det verkade pågå i en evighet, berättade Claudia Angiletta i Croydon söder om London för Daily Mail.

En forskare vid universitetet  i Buckinghamshire beskrev ljudet som när brittiska och amerikanska piloter genomförde bombövningar längs östkusten.

Andra öronvittnen berättade hur ljudet pågick i en halvtimma. På flera håll blev husdjur som tokiga när ljudet, som beskrevs som en serie explosioner, dundrade på. Spekulationerna var många men svaren få också då.

Dela med dina vänner

  • 33
  • 3
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Här har du stoff som heter duga! Att minnas framtid är inte dåligt :) "Erik Eriksson var i andra änden för att berätta om en händelse som inträffade den 12 oktober i år"

Rex Regeborg, 12:01, 17 april 2015. Anmäl

Smällen vid Trosa ännu utan förklaring

Klockan 20.30 i lördags (11 april) small det ordentligt i skärgården utanför Trosa. En smäll som hördes till Vagnhärad, Mörkö och Södertälje har ännu inte fått sin förklaring.

Bengt Ivarsson som bor på Öbolandet, 75 meter från vattnet, sydost om Trosa har utsikt över södra Fågelöfjärden mot Hänö. Klockan 20.30 i lördags satt han och tittade på Babben Larsson på teve då det plötsligt hördes en våldsam explosion:

– Det var tungt som en bomb och det skakade i berggrunden så att det kändes i hela huset. Jag tänkte ”mina” men jag vet inte, smällen var väldigt hög och de bara skakade till! Sedan ringde den närmaste grannen direkt. Min syster inne i Trosa, som har utsikt mot vattnet, hörde hur det skallrade i rutorna, säger Bengt Ivarsson.

Drygt en kilometer längre söder ut satt Anders Boije i sin sjöbod på Hänö då smällen kom:

– Det dundrade till i huset och lät som när åskan slår ned i Laberget bakom mig men då brukar jordfelsbrytaren slå av och det gjorde den inte. Men jag tror inte smällen kan ha kommit från vattnet, då borde den inte ha hörts så långt. Jag tror att den kom uppifrån, säger han.

Den våldsamma smällen har ännu inte fått någon förklaring även om spekulationerna är många.

Vi vet i alla fall vad det inte var:

1. Det var inget svenskt eller utländskt flygplan som gick igenom ljudvallen. Det har försvaret kunnat avfärda. Trots den förklaringen har ryktet gått om att någon sett Jas Gripen-plan i området vid tillfället. Men de plan som sågs flög över Rönninge på väg öster ut klockan 17.20: ”De flög på bara några hundra meters höjd och var borta på tre sekunder”, säger Peter Burnert som såg roten med Gripenplan dåna fram över villan i Rönninge. Tio minuter senare lade han ut den omskakande upplevelsen på Facebook.

2. Det var knappast någon gasexplosion från havsbottnen, vilket inträffar då och då, eftersom smällen var för kraftig. Jag har själv undersökt ett antal sådana explosioner genom åren och gas kan kasta upp stora mängder vatten när den exploderar på det sättet, men själva smällen brukar mildras av vattnet och får inte hus att skaka.

3. Det var inte åska enligt SMHI och Uppsala universitet har inte registrerat något jordskalv.

4. Det var ingen rymdsten som gick in i atmosfären och exploderade, vilket också det händer då och då och som kan skapa ljudbangar. Uppsala universitets institution för fysik och astronomi har en kamera som letar efter stora meteorer men den kunde inte se någon sådan vid det aktuella tillfället. Inte heller professor Ludwik Liszka, som har instrument som lyssnar efter sådana bangar, har registrerat något den kvällen.

5. En svensk mina som av misstag briserat är inte troligt eftersom minfälten i området har avvecklats.

Kvar finns: En gammal mina från andra världskriget som exploderat eller någon ljusskygg person som sprängt utan tillstånd. Bengt Ivarsson säger sig också ha hört en båt köra in mot Trosa strax efter det att han kommit ut ur huset bara någon minut efter det att detonationen hörts. Också Anders Boije talar om en båt som passerat området, men då 20 minuter efter smällen.

Och även om sprängda ryska ubåtar och annat liknande diskuterats i olika forum så är det tveksamt om en smäll under vattenytan kan få rutor att skallra i Trosa ett antal kilometer därifrån.

Lustigt nog, vilket Magnus Söderström som läst den här bloggen noterar, så inträffade en liknande händelse nästan exakt för elva år sedan. ”Vid elvatiden på onsdagsförmiddagen skakade Trosa innerstad till och ett dovt muller hördes utifrån skärgården”, inledde Södermanlands Nyheter en artikel den 5 maj 2004. Ingen militär aktivitet och ingen åska den gången heller.

Det är alltså långt ifrån första gången som mystiska smällar har hörts utan att någon orsak har kunnat hittas. Den 21 februari hördes en våldsam detonation på västra delen av Norrköpings innerstad och ett par liknande smällar hördes tidigare i år, den 12 februari och den 29 januari.

Den 21 mars hörde invånarna i Finspång en kraftig smäll som fick husen att skaka. Den 5 februari 2014 smällde det i Gävle och den 24 oktober 2014 smällde det i Västerås utan att man hittade något orsak.

Och går man tillbaka i tiden hittar vi en kraftig smäll över hela Skellefteå med omnejd den 31 oktober 2011 och polisen blev nedringd. Någon förklaring hittades inte. Eller varför inte Södertälje den 22 december 2008 då till och med en polispatrull kände skakningarna.

Det finns en lång rad andra exempel. Och en sak är säker, det lär fortsätta smälla. Vad som orsakade lördagens smäll är ännu så länge skrivet i stjärnorna.

Dela med dina vänner

  • 126
  • 22
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-8 av 8

När har liknande (i styrka och frekvens) smällar börjat registreras? Kopplingen mellan Haarp och ljudbangar är annars enkelt logisk.

Ann Linderhjelm, 14:28, 17 april 2015. Anmäl

Svårförklarliga smällar har förekommit runt hela världen långt före HAARP. Och jag har svårt att se någon koppling till detta projekt.

Clas Svahn (Webbsida), 18:56, 16 april 2015. Anmäl

En sannolik förklaring kan vara ljudbangar orsakade av Haarp. Även USA har haft oförklarliga smällar i vinter.

Ann Linderhjelm, 13:35, 16 april 2015. Anmäl

Förutom kameran, som absolut kan ha missat en bolid, så har alltså ett antal andra instrument, som lyssnar efter smällar från meteorer inte hört ett knyst. Därför är det osannolikt att det skulle ha varit en bolid/stor meteor.

Clas Svahn (Webbsida), 00:24, 16 april 2015. Anmäl

När Svenska Försvarsmakten i slutet av 1950-talet skulle lära sig lite -mer- om atombomb placerade man en stor klump dynamit på en ställning i skogen i Norrland ..och smällde av. -Och visst hördes det!!! ...men Försvarsmakten förnekade att de hade nååånting med smällen att göra . -Sån är alltså Svenska Försvarsmakten att lita på.

Bengt-Olof Gavne, 23:22, 15 april 2015. Anmäl

Jag tror ändå att rymdstens-teorin låter troligast. En kamera skriver du - men vad vet vi om väderförhållandena den kvällen? Var det mulet kan "kameran" ha missat händelsen. Instrumenten som mäter ljudbangar från rymdstenar borde ju även registrera smällar från annat, eller? Så något måste ju har registrerats hur som. Inget konspirationstänk här, utan jag tror att vi har att göra med en sten i personbilstorlek från rymden. Det brukar oftast vara fallet, speciellt nu när STS avecklats. :)

Gustav Bergvall, 23:17, 15 april 2015. Anmäl

En tänkbar, men ändå inte trolig orsak: Ett USA-spaningsplan, SR -71, som gjorde 3 Mach,brukade flyga ut mellan Öland /Gotland, men så snabbt att flygvapnet knappt kunde låsa radarn. Därför att ett U.S-span-ingsplan, avvisades av rysk jakt utanför Kaliningrad, några dagar innan. (SR71 ej i bruk idag,men ersatte ibland satellitspaning). Det finns nog ingen ersättare.Dessa två kategorier, SR71+Kaliningradincidenten, har ej nämnts i floran av förklaringar,men JASplan aktiva i aktuell sektor.

Oroande Liberal, 23:13, 15 april 2015. Anmäl

Det kanske bara var en helt vanlig prutt?!

Fluffi Fluffsson, 21:05, 15 april 2015. Anmäl

Ceres ljusa gåta ännu i mörker

ceresblackside490

Det är inte bara rymdsonden ”Dawn” som gått i omlopp sedan två veckor tillbaka. Konspirationsteorierna om varför Nasa förtiger sanningen om de ljus som tidigare setts lysa på Ceres yta är också i omlopp just nu. Men faktiskt ovanligt få och mest i form av kommentarer till diverse artiklar.

Vi minns nog alla hur några bilder på dvärgplaneten Ceres fick oss nyfikna och konfunderade när den amerikanska rymdstyrelsen Nasa publicerade dem på sin webbplats den 25 februari. Om inte annat så kunde ni läsa om det hela i den här bloggen några dagar senare.

För konstigt var det. Två skarpa ljus där det inte borde finnas några lampor. Så kunde man i alla fall tänka om man struntade i möjliga isformationer till exempel. (Och det finns flera ljusa fläckar som inte fått samma uppmärksamhet).

Nasa lovade att snart komma med bättre bilder och eftersom sonden var på väg ned mot Ceres för att sedan lägga sig i omloppsbana den 6 mars så fick beskedet oss arma jordbor att ivrigt vänta på resultat. Och det snabbt.

Men för en forskare som sedan 2007 väntat på att ”Dawn” skulle komma fram är några veckor hit och dit ungefär det samma som ”nu” eller ”snart”.

Internetgenerationen är inte lika tålmodig och snart började diverse konspirationsteorier att florera. Den vanligaste att Nasa mycket väl vet var ljusen kommer från (utomjordingar) men nu gjorde det man var bäst på, mörkade och ljög. ”Kanske rör det sig om ljus från en utomjordisk gruva”, skriver en anonym kommentator på sajten UFO Sightings Daily.

Förklaringen att ”Dawn” just nu ligger i en bana som råkar lägga sonden på den mörka sidan av Ceres, alltså baksidan från solen sett, lät som en typisk bortförklaring. Och att de första bilderna från solsidan, där ljusen syns kommer att skickas tillbaka till jorden först i april imponerar inte heller på alla.

I vilket fall kommer ”Dawn” att se allt mer av Ceres solupplysta sida under april månad och då också kunna ta betydligt bättre bilder av den krater där de två märkliga ljuspunkterna har setts. För ännu så länge är de en gåta. Men en gåta som sannolikt snart (med rymdforskarmått mätt) kommer att få sitt svar.

Dela med dina vänner

  • 30
  • 2
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-3 av 3

Det hade i och för sig inte varit första gången NASA gått ut med lögner offentligt. Ska hur som helst bli spännande att se vad närmare bilder har att förtälja :)

claudiusrex (Webbsida), 12:02, 10 april 2015. Anmäl

Det är nog inte reflekterande material utan vulkanisk aktivitet som även lyser starkt i mörkret när kratern försvinner i skugga, som denna animation visar: http://photojournal.jpl.nasa.gov/archive/PIA18920.gif En spektralanalys får väl visa vad det är som lyser, förutsatt att man har den tekniken ombord. Bilderna ser ju helt svart-vita ut, som i rymdålderns barndom.

Fair Play (Webbsida), 15:58, 22 mars 2015. Anmäl

Ceres yta är troligen ganska mörk, ungefär som månens yta, då det troligen är stoft som täcker planetens isyta. Det troliga är att de ljus fläckarna helt enkelt är frilagd is, som av någon anledning sipprat upp ovanpå stoftet, eller någonting liknande.

Roland Karlsson, 22:29, 21 mars 2015. Anmäl

Välkommen, fredag den 13!

Fredagen den 13 har en lätt dålig klang i de flesta människors medvetande. Åtminstone om man är västerlänning. En dag som vi alla måste genomgå men kanske helst skulle vilja undvika av skäl vi egentligen inte har en aning om.

Nu brukar ju allt gå bra precis som det gjorde när den senaste fredagen med detta olycksnummer inföll den 13 februari, alltså bara för en månad sedan. När jag kikar runt på nätet för att se om något särskilt elände drabbade oss svenskar denna dag så är det inte så lätt att hitta det. Visst, det utfördes ett mord i Malmö, några nynazister togs om hand av polis utanför DN:s och Expressens entré, tio personer omkom i en tågolycka i Indien och Posten meddelade att man visade massor av miljoner i förlust.

Men allvarligt talat, det är ju sådant som händer vilken veckodag som helst.

Istället noterar jag en del trevligheter som att Eskilsons Mat & Catering i Nässjö serverade skinkstek med gräddsås, äppelmos och kokt potatis (alternativt spätta med remouladsås och kokt potatis) till lunch denna dag för en månad sedan. Låter hur bra som helst, förutsatt att portionerna inte var för små.

Möjligen skulle man kunna ana att just 2015 är ett år där vi är särskilt utsatta för makternas krokben, svarta katter och stegar stående över trottoarerna. För det räcker inte med två fredag den 13 den här gången utan vi har att vänta oss ännu en, fredag den 13 november. I vanliga fall brukar det räcka med två och även om också 2012 bjöd på en extra så dröjer det länge innan nästa trippel slår till.

Nå, det finns mycket att säga om fredagar med siffran 13 efter sig och det mesta är ju sagt sedan länge. Den som har en dator (och ni som läser detta har med stor sannolikhet just det) kan surfa rätt på diverse anekdoter och varningar.

Nu är det inte lätt att veta hur farligt det egentligen är att lämna sängen under fredagen. För som så ofta när det gäller statistik och forskning så finns det delade meningar. När försäkringsbolaget If undersökte läget för några år sedan kom man fram till att det inträffade åtta procent fler olyckor denna dag än andra dagar. När Trygg-Hansa gjorde samma sak visade det sig att antalet anmälda skador fredag den 13 var sju procent färre än en vanlig dag.

Bara att välja alltså.

Själv kommer jag att ta risken och möta fredag den 13 mars med goda förhoppningar om att det ska bli en helt vanlig och bra vårdag med skinande sol över i princip hela landet. Precis som SMHI utlovat.

Carpe diem gäller även fredagar med 13 efter sig.

Dela med dina vänner

  • 11
  • 6
  • 0
  • 0

Var försiktig med solmörkret

solmorker2015

Fredagen den 20 mars inträffar ett vackert naturfenomen högt över våra huvuden. En stor del av solens skiva kommer då att döljas bakom månen.

Solförmörkelsen om drygt två veckor kommer att gå att se från hela Sverige, om bara vädret tillåter. Under ett par timmar glider månskivan framför solen för att som mest täcka 93 procent om man bor i Kiruna och 84 procent om man bor i Lund.

Månen kommer alltså inte att förmörka hela solen för oss som bor i Sverige. För att se hela solskivan försvinna måste man bege sig till Färöarna eller havet norr om, där också ett antal solförmörkelseexpeditioner kommer att befinna sig.

Totaliteten, alltså där man kan se solskivan släckas helt, ritar en kurva av skugga i havet med start söder om Grönland och stopp norr om den istäckta ön.

I Sverige får vi alltså nöja oss med det näst bästa, en partiell förmörkelse.

En solförmörkelse är ett naturens under som inträffar när månen passerar mellan jorden och solen – men betydligt närmare jorden! – om de tre ligger på en rak linje i rymden. Något som äger rum i genomsnitt två gånger per år någonstans på jorden.

Men jorden är stor och platserna där man kan se en förmörkelse varierar kraftigt. Senast vi svenskar kunde njuta av en total solförmörkelse var den 30 juni 1954 och nästa får vi vänta på tills den 16 oktober 2126.

Eftersom vi bor i ett avlångt land inträffar förmörkelsen på olika tider och är olika stor från söder till norr. I Lund inleds den 09.41 och avslutas 12.00, i Göteborg inleds den 09.43 och avslutas 12.00, i Stockholm inleds den 09.51 och avslutas 12.07 och i Luleå inleds den 10.01 och avslutas 12.13.

Förmörkelsen kommer att vara som störst vid 11-tiden, lite varierande från den plats man bor på. Siffrorna inom parentes visar hur stor del av solen som skyms av månen:

Lund: 10.49 (84)

Göteborg: 10.50 (85)

Stockholm: 10.58 (85)

Luleå: 11.07 (90)

Siffrorna är tagna från sajten Stjärnhimlen.se där du också kan räkna ut en del andra saker när det gäller förmörkelsen.

Nästa gång en lika fin partiell (ringformig den gången) solförmörkelse inträffar i Sverige är år 2039, skriver tidskriften Populär Astronomi på sin webbplats. Och kanske känns det lite länge att vänta tills dess. Så passa på nästa vecka!

Men. Som vanligt är detta ett skådespel som man måste vara försiktig för att kunna njuta av. För även om delar av solljuset täcks bort är vår närmaste stjärna fortfarande mycket stark och att titta rakt in i den skadar ögonen. Solen är så stark att det räcker med att en procent av dess yta syns för att man ska skada ögat.

Vanliga solglasögon hjälper inte och det hjälper heller inte att kisa – här gäller det att ta till mycket starka skyddsmedel.

En metod är att skaffa ett par svetsglasögon men allra bäst är ett par specialglasögon som går att beställa eller som följer med som bilaga i en del populärvetenskapliga tidningar.

Ett annat sätt är att projicera solen genom en vanlig kikare – men absolut inte titta igenom den! Metoden är riktigt enkel och det gäller bara att ta fram ett vitt papper som kikarens bild av solen kan visas på. Bäst är att montera kikaren på ett stativ men det är något som de flesta inte har så då gäller det att hålla den i händerna, så stadigt det bara går.

Den som inte har någon kikare eller hittar några specialglasögon kan göra ett litet hål i ett papper och sedan låta solen skina genom det på ett annat papper. Då fungerar det hela som en hålkamera och bilden av den förmörkade solen kommer att kunna ses utan risk för ögonen.

Tänker du ta bilder av solförmörkelsen gäller det också att skydda din kamera eftersom den digitala sensorn inte mår bra av att riktas rakt mot solen. Här finns särskilda filter att köpa. Och även här gäller det att vara försiktig och inte titta på solen genom kameran om den saknar filter.

Ibland är det inte lätt att njuta av naturen.

PS: Bilden ovan visar ett par skyddsglasögon som tidskriften Illustrerad Vetenskap skickar ut med  sitt senaste nummer. Bilderna omkring dem visar två partiella förmörkelser som jag fotograferat i maj 1975 och i juli 1990. Längst ned i bild är ett par skyddsglasögon från den totala förmörkelsen 1954.

Dela med dina vänner

  • 186
  • 7
  • 0
  • 14

Här borde det inte lysa!

cereslights15

Det här är bilden Nasa grubblar över. När rymdsonden ”Dawn” nu närmar sig dvärgplaneten Ceres, som kretsar runt solen i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter, fick dess kameror oväntat syn på två starkt lysande områden i en krater.

Och där borde det inte finnas något ljus.

– Detta är helt oväntat och ett mysterium för oss, säger Andreas Nathues vid Max Planck-institutet för utforskningen av solsystemet i tyska Göttingen, som ansvarar för de fotografiska instrumenten ombord, på den amerikanska rymdstyrelsens webbplats.

– Den ljusaste av de två områdena är fortfarande för liten för att våra kameror ska kunna ge en bra upplösning av den, men trots sin storlek är den starkare än något annat på Ceres.

Den bild som syns här ovan är tagen den 19 februari på 46.000 kilometers avstånd och upplösningen alltså ännu så länge för liten för att man ska kunna få ett svar. Forskarna kan helt enkelt inte se vad som kan ha orsakat ljuspunkterna.

En teori är att det kan röra sig om vulkanisk aktivitet på Ceres yta men forskargruppen i Tyskland får vänta ännu en tid på svaret. ”Dawn” är på väg att placeras i en bana runt ”Ceres” för att börja cirkulera kring småplaneten den 6 mars. Då på en betydligt lägre höjd som kan avslöja vad som egentligen ligger bakom de märkliga ljusen.

Om det fortfarande lyser då förstås…

Liknande ljus har setts också på månens yta men då under mycket korta stunder. Dessa har kommit att kallas för Transient Lunar Phenomenon, TLP, och är väl dokumenterade men ej helt förstådda. Förklaringarna till TLP varierar från utsläpp av gas från månens inre till nedslag av meteoriter och störningar i jordatmosfären som skapar effekten av ett ljus.

När det gäller ljusen på Ceres ytan kan dessa teorier läggas åt sidan eftersom de observerats under flera dagar. Dessutom finns det ingen atmosfär mellan ”Dawn” och Ceres.

Ceres upptäcktes den 1 januari 1801 av den italienske astronomen Giuseppe Piazzi. Det var den första i en lång rad upptäckter av asteroider. I dag känner astronomerna till 1,2 miljoner större och mindre stenblock i asteroidbältet. Ceres själv räknas från och med 2006 som en dvärgplanet.

Dela med dina vänner

  • 865
  • 25
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

[…] Här borde det inte lysa! […]

Ceres ljusa gåta ännu i mörker - DN.se (Webbsida), 21:18, 21 mars 2015. Anmäl

[…] Läs mer: Här borde det inte lysa […]

Första resan till en dvärgplanet - Newsradar.se (Webbsida), 13:32, 5 mars 2015. Anmäl

Det kan vara min mobiltelefon. Den kom mystiskt bort i helgen och jag har verkligen letat ÖVERALLT så det skulle inte förvåna mig om det är den.

Mats, 23:06, 2 mars 2015. Anmäl

Rymdfyr för den intragalaktiska kollektivtrafiken?

Ingvar Larsson, 17:47, 2 mars 2015. Anmäl

Hoppas se nya bilder när rymdsonden ”Dawn” nu närmar sig dvärgplaneten Ceres

Jerry, 17:27, 2 mars 2015. Anmäl

Det är också mitt fel... :)

Putin, 15:14, 2 mars 2015. Anmäl

En sak är i alla fall säker, om det här är något annat än ett naturligt fenomen kommer NASA inte berätta det för oss.

Klas H. (Webbsida), 12:12, 2 mars 2015. Anmäl

My God, it's full of stars!

Erik, 09:44, 2 mars 2015. Anmäl

[…] För närvarande vet forskarna inte varför eller vad det är som lyser i kraterns, men det troligaste är kanske att det beror på vulkanisk aktivitet: […]

Varför lyser det på Ceres? | Anarres (Webbsida), 09:39, 2 mars 2015. Anmäl

"Och nu närmar sig Dawn Cer... ooh, shiny!"

Torbjörn Larsson, 08:47, 2 mars 2015. Anmäl

Ljusstark meteor över Stockholm

Klockan var strax efter 21 på lördagskvällen (28/2) när taxichauffören Bengt Liljedahl hade stannat till på en parkeringsplats i Högdalens centrum i södra Stockholm för att vänta in sin nästa körning. Minuterna gick och Bengt tittade ut genom rutan på sin bil som stod parkerad med nosen mot sydsydväst på Önskehemsgatan i Bandhagen mitt emot Systembolaget.

– Det hände inte så mycket så jag tittade ut mot söder genom vindrutan, det var stjärnklart och fint. Men så plötsligt dyker det upp en ljuspunkt nästan rakt i söder och börjar växa medan den rör sig mot norr, berättar han.

Bengt Liljedahl kan se hur ljusfenomenet, som han nu börjar inse är en stor meteor, rör sig i öster med riktning rakt mot norr då det börjar falla sönder.

– Det var vitt och med inslag av rött och grönt när delar börjar falla från det, men precis då försvann det bakom ett höghus här i centrum och då tappade jag det ur sikte. Det rörde sig kanske 20 grader över horisonten under 4–5 sekunder. Så snart det var borta tittade jag på klockan som visade 21.03.

Det Bengt Liljedahl såg var sannolikt en ljusstark bolid, alltså en stor meteor, en sten från rymden som krockade med jorden. Under sin färd genom atmosfären började den brytas sönder.

Med tanke på att den syntes relativt länge kan det säkert finns flera ögonvittnen i Stockholm med omnejd som såg detta och som dessutom vet vad som hände sedan boliden försvann bakom höghuset. Skriv i så fall gärna en rad i kommentarsfältet här nedan.

Nu sak det slås fast att boliden som Bengt Liljedahl såg inte passerade över Stockholm utan befann sig mycket längre bort. Kanske mellan Sverige och Finland. Och som ni kan se av kommentaren nedan syntes boliden även från E18 mellan Enköping och Stockholm.

Vi kan ju hoppas att Uppsala universitets all sky-kamera fångade boliden. I så fall kan ni se bilder här under morgondagen.

Dela med dina vänner

  • 69
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Jag såg den komma söderifrån utmed motorvägen strax söder om Linköping runt 21 tiden. Starkt grönt ljussken med blå inslag i "svansen". Upplevde den som väldigt nära och trodde den skulle slå ned på motorvägen. Fantastisk upplevelse.

R.L, 23:59, 2 mars 2015. Anmäl

Vi såg den mitt i centrala Uppsala på lördagskvällen runt 21-tiden. Ett starkt vitt sken med sönderfall bakom i grönt. Trodde först det var en raket. Magiskt!

Maria, 16:05, 2 mars 2015. Anmäl

Syntes bra i Vagnhärad. Väldigt lik en liten fyrverkeripjäs med grön explosion som avslutning. Från min position såg det ut som smällen kom över stockholm.

Gurra, 15:47, 2 mars 2015. Anmäl

Såg den under några sekunder passera i syd-nordlig riktning, Gröndal, Stockholm

Pelle, 00:05, 2 mars 2015. Anmäl

Tack för alla era rapporter! Mycket intressant. Detta betyder antagligen att väldigt många fler såg boliden.

Clas Svahn (Webbsida), 19:57, 1 mars 2015. Anmäl

Såg den i Linköping. Grönaktigt klot med skimrande svans.

Sofia, 09:14, 1 mars 2015. Anmäl

Syntes i Strängnäs. Fyrverkeriliknande "guldregn" bakom. Trodde först det var någon raket, innan mina tankar slog mig att den inte rörde sig uppåt.

Erik, 01:11, 1 mars 2015. Anmäl

Vi åkte på väg 222 i riktning mot Värmdö. Strax efter kl 21 syntes på himlen något som liknade en raket som skjuts iväg i färgerna rött, vitt och grönt. Lena

Anonym, 00:03, 1 mars 2015. Anmäl

Vi åkte på E18 mellan Enköping och Stockholm och såg den högt i himlen framför oss åkandes i en nordlig riktning. Den exploderade i ett starkt vitt sken, nästan som ett fyrverkeri, innan den vit-gröna meteoren försvann.

ML, 23:25, 28 februari 2015. Anmäl

Om himlen och verkligheten

Våra sinnen är en ständig källa till upplevelser av olika slag. Och oavsett om vi anser oss vara materialister eller mer andligt lagda så lever vi alla i en verklighet som är en mix av båda.

Under vintern har jag läst två böcker som båda handlar om våra sinnens sätt att uppfatta den värld vi lever i. Fast med helt olika infallsvinklar. Den ena är skriven av den amerikanske neurokirurgen Eben Alexander som 2012 blev ett känt namn sedan han gett offentlighet åt sin egen nära döden-upplevelse, något som jag själv uppmärksammade i en artikel med rubriken ”Läkaren som besökte himlen”.

Nu har han kommit med en uppföljare med titeln ”Vägvisaren till himlen” (Forum) där han ivrigt försvarar tanken på att det finns en himmel och ett liv efter detta. Här berättar han bland annat om hur han genom meditation lyckats kommunicera med sin döde fars själ. Han publicerar också en rad läsarbrev med upplevelser som styrker hans övertygelse om att livet går vidare också efter kroppens död.

Beläggen för detta är givetvis inte starkare än de vittnesberättelser som vi kan ta del av. Och eftersom jag själv ägnat många år till att lyssna på vittnen som varit med om diverse konstiga händelser så vet jag att få av dem hittat på det de berättar. Nej, de är i de flesta fall övertygade och berättar i god tro.

Att Eben Alexander nu plötsligt anser sig vara expert på allt detta är mera svårbegripligt. Snarare ser jag honom som en korsriddare som nu vill övertyga världen om det han själv, genom sina upplevelser, kommit att tro på.

En helt annan inställning när det gäller hur våra sinnen uppfattar och bearbetar ”verkligheten” är professorn i klinisk neurologi Oliver Sacks vars böcker vilar på en helt annan grund än Eben Alexanders. Sacks senaste bok ”Hallucinationer” (Brombergs) ger en fascinerande inblick i vår mänskliga hjärnas sätt att skapa upplevelser, bilder och syner som rent fysiskt inte finns.

Här får vi träffa människor som tydligt och levande ser och kommunicerar med människor som uppenbarligen inte ”finns”. För dem är synerna helt verkliga.

Oliver Sacks visar att vi under vissa förutsättningar kan höra, se, lukta och känna sådant som ingen annan kan bekräfta. Exemplen är många och i en del fall oerhört tydliga. Patienter som han undersökt har berättat om hur de upplevelser som de varit med om inte går att skilja från fysiska händelser. Trots att de bevisligen enbart äger rum innanför pannbenet.

Och Sacks slutsats är att man inte behöver vara galen för att få sådana visioner och upplevelser.

”Hallucinationer” är en spännande bok för den som vill veta hur vi människor fungerar. Den visar att skiljelinjen mellan den fysiska och icke-fysiska verkligheten är tunn som nattgammal is. Den som likt Oliver Sacks lyssnat till patienternas beskrivningar av hur de upplevt möten med människor, känt doften av nylagad mat eller hört hela symfonier, trots att inget av detta verkligen inträffat, får snart en mera ödmjuk inställning till vad ordet ”verklighet” egentligen står för.

Framför allt ger Oliver Sacks oss läsare ett redskap att kunna bedöma Eben Alexanders verklighetsuppfattning med. Och då är det plötsligt inte längre lika självklart att Alexander besökt himlen.

Dela med dina vänner

  • 5
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Frågan är om vi någonsin kommer ha någon expert på "verkligheten"? Och man behöver inte heller luta sig enbart mot ytterligheterna så som nära-döden-upplevelser eller hallucinationer, för att förstå att den inte bara är ofattbart komplex (den vanliga verkligheten), men även i egentlig bemärkelse även en högst "ologisk" händelse som vi råkar observera så länge vi finns till. Jag kan tycka att Eben Alexanders korta observation av himmelen egentligen inte skiljer sig så mycket jämfört med alla nu levande människors observationer av exv månen idag. Vi vet att månen fanns på sin plats innan vi föddes, och vi kan observera den idag. Men månen kommer att finnas till även efter att vi slutat finnas till här och nu finns månen enbart för alla våra efterlevande, och inte längre för oss nu levande människor. Frågan är nu vad som händer med de observationer vi kunnat göra av månen efter att vi inte finns längre, (bortsett från all den dokumentationen som vi gjort)? Självfallet vet vi (och alla våra efterlevande) att våra observationer varit riktiga, även månen var på riktig då vi har kunnat landa på den men även att framtida människor kommer att kunna se månen ett bra tag till innan den kollapsar i jorden. Allt kanske handlar om från vilket perspektiv en viss observation görs, i fallet med månen, är det självklart att den inte längre finns när mitt perspektiv att observera den inte längre finns heller! Detta var ett enkelt exempel, om vi nu utgår från de förhållanden som gällde när jorden var mycket ung så råder det ingen tvekan att inga medvetna organismer fanns på plats för att kunna observera just jorden då. Detta belyser att något kan finnas till fastän inga observationer ens varit möjliga. Nu kan någon tycka att eftersom jorden har funnits ett bra tag och finns även idag så behövs inga observationer från dess barndom för att vi ska kunna fastställa dess existens då, och det är riktigt men jag vill bara koppla existensen av materia till medvetenheten som exv. härstammar från oss! När vår nuvarande universum var 100 år gammal, den fanns där utan tvekan men samtidigt fanns det absolut inga levande organismer som kunde observera den, så universum fanns då bara till sig själv, således har vi att göra med flera slags "existens" eller "verklighet". En verklighet som är resultatet av vår tolkning/observation och ett annat som är helt fristående och inte kopplat till någon medvetenhet överhuvudtaget. Om materiens existens har möjliggjort medvetenheten som vi kunnat uppleva under vår korta tid, så vem kan dra slutsatsen att det är den enda sorten och att det inte finns annan slags medvetenhet med i bilden? Vem kunde tro att man skulle vara med och uppleva så mycket redan innan man föddes? Om man kunde, från ett icke existentiellt tillstånd, hamna i ett tillstånd där existensen av ett fysikaliskt tillstånd blev möjligt/observerbart då är det kanske inte helt omöjligt att man från detta nuvarande tillstånd (vanligt existentiellt) hamnar i någonting helt annat efter att vi slutat uppleva detta fysikaliska tillstånd, och som vissa vill kalla för himmelen?

S.N, 06:10, 27 februari 2015. Anmäl

Nu har jag inte läst Alexanders böcker, men i till exempel "Stop worrying! There Probably is an Afterlife" av Greg Taylor lyfts gemensamma nämnare fram hos upplevarna som knappast låter sig förklaras med hallucinationsargumentet. Hur kan man förklara att patienterna oavhängiga från varandra rapporterar så snarlika upplevelser? Hur kan de vara så färgrika och levande trots att ingen hjärnaktivitet förekommit? Vad kan förklaringen vara till att patienter sett saker, till och med i andra rum, under tiden de legat på operationsbordet - än en gång utan hjärnaktivitet? Hjärnan är en makalös apparat, men att skylla på den när den inte är igång gränsar snarare åt desperation än vetenskap. Må väl vänner.

K. Haeger (Webbsida), 14:19, 24 februari 2015. Anmäl

Det okända dödskallemuseet

Den senaste tidens diskussioner om Karolinska institutets samling av kranier fick mig att tänka på en annan dödskallesamling som mötte ett sällsamt och lätt dystert öde. Den som har läst Edvard och Erling Matz utmärkta bok ”Sällsamheter i Stockholms skärgård” från 1978 vet vad jag talar om.

För det är inte bara Karolinska som har sparat på skallar från döda. I en kvarn i Furusund inredde på 1890-talet samlaren Christian Hammer sitt frenologiska museum. Hammer ägde Furusunds badort inte långt därifrån men till skillnad från den var museet i kvarnen inte öppet för allmänheten. På hyllor och i skåp förvarade han ett tiotal skallar efter avrättade svenska förbrytare men också gjutna dödsmasker från genier och idioter.

Men det fanns många fler, hundratals skriver Edvard och Erling Matz. Och ska man döma av Christian Hammers samlarvurv när det gällde annat – han förvarade 50.000 böcker i ett skjul på Skansen, enligt Wikipedia – så kan detta säkert stämma.

Några av de skallar som stod där kom från Lars Jönsson, som avrättats 1889, Wik, avrättad 1841, Almqvist, avrättad 1806 och Sundström, avrättad 1841. Wik ska ha haft halva överkäken borta sedan skarprättare sluntit med yxan.

Också den unge, endast 19-årige mördaren Alexander Breitfelt hade sin plats i kvarnens mörker. Breitfelt avrättades 1843 anklagad för mordet på sin musiklärare.

Enligt författarna fanns här också huvudet av en norsk biskop och en stortingspolitiker. Här får man anta att det rörde sig om gipsavgjutningar. Att norrmän hamnat i samlingen kan ha sin förklaring då Hammer själv var född i Norge 1818.

När Christian Hammer dog i Stockholm 1905 var det ingen som längre brydde sig om samlingen. Hans övriga kvarlåtenskap gick under klubban på Bukowskis och har kallats en av det tidiga 1900-talets mest spektakulära auktioner. Det behövdes fem tillfällen för att sälja konsten, böckerna och allt annat.

Men kvarnen fick behålla sin hemlighet fram till 1915 då detektivöverkonstapel C. A. Chroona lyckades komma över tretton av de skallar som funnits där. Samtliga från avrättade svenska förbrytare.

Skåpet, där skallarna förvarades, och de tretton skallarna fanns under en tid utställt på polisens kriminaltekniska museum där också skallen efter den 19-årige Alexander Breitfelt återfanns till allmän beskådan. Men sedan en tid har kranierna flyttats till ett magasin och visas inte längre för allmänheten.

Resten av kranierna och dödsmaskerna ska enligt Edvard och Erling Matz ha legat kringströdda i kvarnen. Först efter tjugo år tog sig den nye ägaren, Gustaf Adolf Samuelsson, in i kvarnen och ska då ha mötts av hundratals grinande skallar.

Efter att ha misslyckat med att sälja dem till en frenologiskt intresserad person för 200 kronor fick skallarna helt sonika ligga kvar där de med tiden slogs sönder eller stals.

Till slut sänktes resterna av det som var kvar av Christian Hammers frenologiska museum i kärret Maren nära Strandvägen. ”Där vilar nu brottslingar bredvid genier i sumpmarken”, skriver Edvard och Erling Matz.

Kvarnen är numera K-märkt och ombyggd sedan 1961 och om det där fanns några fragment kvar av skallarna har de för länge sedan återbördats till Moder jord.

Dela med dina vänner

  • 1
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Hej! Jag tror att jag har bilder på detta... jag skulle fota stadshuset igår strax efter 18 och såg ett snabbt ljus. Detta finns på mina bilder. Konstigt!

Kaj Stenman, 22:40, 1 mars 2015. Anmäl

Vad jag aldrig fattat i sammanhanget, är dom påstådda kopplingarna, mellan utseende och mentala egenskaper. Jag kan förstå att man såg ett samband, mellan hjärnskålens och hjärnans form. (Förutom dom mest extrema fallen, har den koppingen motbevisats.) Men andra drag i utseendet, för står jag inte hur man kollade samman. Man kunde förstås ha sett korelationer, som missuppfattas kausala samband. Men hur dom skulle vara kopplade till varandra, har aldrig förklarats för mej.

Lena Synnerholm (Webbsida), 12:49, 18 februari 2015. Anmäl