Trött på ditt namn? Här är hjälpen!

bengtafbok1612

Funderat på att byta namn så här lagom till det nya året? Då kan det vara värt att kasta ett öga i folklivsforskaren Bengt af Klintbergs bok ”Byta namn?” (Carlssons).

Bengt af Klintberg konstaterar vi svenskar gärna vill vara lite ovanliga, helst unika, när det gäller vad vi heter. Bara under de senaste tio åren har 15.000 invånare bytt efternamn. Och trots en lång lista med namnförslag som publicerats på Patent- och registreringsverkets webbplats (under Namnenheten) så är det bara att notera att de flesta av dessa är platta och utan begriplighet.

Egentligen är de inte namn utan konstruktioner av sammansatta ord.

För ett namn ska helst ha anor eller åtminstone vara begripligt. Andersson är ju från början ett sätt att berätta att man är son till Anders. Men detta bruk, som gjorde efternamnen till berättelser och inte till fasta beteckningar på en släkt, förändrades vid sekelskiftet år 1900, skriver af Klintberg, och noterar att vi då i stora mängder sökte oss till städerna och plötsligt fann oss bo grannar med personer som hette samma som vi själva.

Inte alltid så kul.

Det är viktigt att heta något man är nöjd med. Begreppet ”du är vad du äter” skulle kunna ersättas med ”du är vad du heter”. Vi har alla en inneboende bild av hur vissa namn passar till vissa typer av personer. Andra namn behöver tid på sig för att plötsligt en dag verka helt normala. Vi minns nog alla chocken när kung Carl XVI Gustaf lät meddela att kronprinsessan Victorias och prins Daniels första barn skulle heta Estelle. Nu är det ingen som lyfter ett ögonbryn.

”Byta namn?” är en rolig bok att bläddra i och en lärorik att läsa. Här radar författaren inte bara upp en lista med mer eller mindre begripliga namnförslag utan förklarar bakgrunden till 800 tänkbara namn som de flesta av oss nog skulle klara av att heta. Kanske till och med vilja heta.

Och Bengt af Klintberg är inte sen att påminna om att hans bok långt ifrån är den första med namnförslag som publicerats. Tiotusentals namn har föreslagits av diverse författare genom åren.

Så går du i namnbytartankar så är detta en bok som föder idéer. Kanske dags att byta till Grimsten eller Boggert? Eller varför inte Ternskog eller Dackeson? I vilket fall så berättar Bengt af Klintberg vad namnet egentligen betyder och vilka rötter det har. Något som kan vara bra att veta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Mängden nya namn är inte obegränsat och räcker inte åt alla. Därför borde man kunna återanvända befintliga namn och tillfoga en siffra, på samma sätt som man gör med användarnamn på Internet, t ex Svahn2, Svahn3... Svahn123 osv. Därmed inte sagt att ett namn enbart skulle få bestå av siffror, men man kunde gå en medelväg. Alla som idag heter Svensson skulle då kunna särskiljas genom tillägg av ett nummer och ingen förväxling av posten längre kunna ske!

Demos Kratos, 03:02, 27 december 2016. Anmäl

Nu har vi svenskar våra personnummer och mer behövs egentligen inte. Ytterst består vi ändå bara av en kvantitet identitetslösa elementarpartiklar. I lumpen tilldelades man ett fyrsiffrigt nummer och det blev på sätt och vis ens identitet. De här konstifika nya namnen säger egentligen bara att innehavaren är en självcentrerad sort och dryg att ha att göra med. Låt oss förbli Svenssons så länge det är tillåtet.

G Jonsson, 16:44, 22 december 2016. Anmäl

Ebbe Schöns magiska verklighet

lopkostrad

Mat och magi har länge intresserat folklivsforskaren Ebbe Schön och det är inte förvånande att hans nya bok tar upp precis detta ämne. Och då med dryck som bonus. I ”Mat, dryck och magi” (Carlssons) lyckas Ebbe Schön som så ofta fånga sina läsare och ger med en stor författares självklarhet all den extra kunskap som vi egentligen inte hade bett att få.

Även om vi i dag tror oss immuna mot magiskt tänkande så visar Ebbe Schön med viss tydlighet att också nutidsmänniskan, vi alltså, litar på ”forskning” om vad vi ska äta som inte alltid är välunderbyggd. Men genom böcker och artiklar väljer vi att tro på olika dieter och råd om hur vi ska leva bättre.

En dag är det 5:2-diet och en annan LCHF, ibland är fett den stora boven, en annan socker och plötsligt är fett bra. När vi inte har alla fakta så väljer vi att tro även i dag.

Nu handlar boken mest om hur det var förr och Ebbe Schön tar oss med till en tid där mat för dagen inte var något alla kunde räkna med. Där missväxt, sjukdom och andra yttre faktorer kunde drabba en by, ett land eller en familj på ett sätt som blev katastrofalt.

Det är knappast konstigt att många, de flesta sannolikt, vände sig till osynliga makter för att försäkra sig om att de skulle överleva och få det så bra som möjligt för sina nära och kära.

I dag är det lätt att se på våra förfäder som lättlurade och naiva men i själva verket agerade de helt i linje med hur samhället då fungerade och vad som förväntades av dem.

När ett litet barn inte lärde sig tala förklarades det med att det kunde röra sig om en bortbyting, någon som trollen bytt ut mot ett av sina egna. När skörden slog fel kunde det bero på att gårdens ägare gjort sig ovän med gårdstomten. När jägaren missade sitt skott kunde det förklaras av att en ”friskytt” uttalat några magiska rader.

Människorna levde med en magisk världsbild, konstaterar Ebbe Schön. Och det gör många ännu i dag, det märker jag som ofta är ute och pratar för olika sällskap. Många är beredda att tro på makter utanför dem som vi vanligen vänder oss till. Vissa tror att världen styrs av en okänd, och uppenbarligen osynlig, skara makthavare som drabbar oss med chemtrails, terrorattacker och klimatförändringar. Spöken lever även de i högönsklig välmåga.

Att läsa Ebbe Schön lär mig mycket om hur det var för inte så hemskt länge sedan. Men också om varför vi människor är som vi är i dag. Några generationer räcker inte för att förändra oss människor så mycket som vi kanske tror.

Innerst inne bär vi med oss en magisk värld där tro, hopp och önskedrömmar lever sida vid sida med mobiltelefoner och platta teveapparater. Apparater som få av oss egentligen vet hur de faktiskt fungerar.

Bilden överst tog jag för några år sedan och den får illustrera svårigheten att veta vad man ska sätta tilltro till då det gäller mat i dag. Bilden nedan föreställer Ebbe Schön och den tog jag tidigare i år.

ebbeschon2016cs

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Fast jag tror att det också går att tala om en "backlash": att människor var lite mer rationella för en 20-25 år sedan, men har blivit mer benägna att åter söka sig till alternativa förklaringsmodeller. En teori är att det har att göra med det förra kalla krigets upphörande. Plötsligt fanns inte längre en enda självklar världsordning att förhålla sig till. Att påstå att det finns flera sanningar har blivit lättare att påstå när alla inte längre är överens om vem eller vilka som är auktoriteter.

Kap Kennedy, 09:00, 11 oktober 2016. Anmäl

Folkminnen och svensk historia

SchonEbbe

Året är 1944 och världskriget rasar runt vårt lands gränser, ett krig som ibland spiller över också på det neutrala Sverige och som blir påtagligt för dem som rör sig längs den bohuslänska kusten. Och det är där som folklivsforskaren och författaren Ebbe Schön har iscensatt sin senaste bok ”Fan i båten” (Båtdokgruppen).

Bondpojken Torkel är Ebbe Schöns berättare – två år äldre än han själv var på den tiden – och den som får återge ett stycke världshistoria sett ur en bohuslänsk pojkes ögon från sin utsiktspunkt ombord på ett fiskefartyg. Men även om kriget får ta stor plats är det människornas historier om stort och smått som driver historien framåt.

Som så många gånger tidigare tar Ebbe Schön chansen att berika vårt vetande genom relevanta utvikningar och berättelser som gör att den röda tråden inte alltid blir så rak men väl så intressant. Vi hamnar ofta i folkminnen, äldre svensk och norsk historia och tron på det övernaturliga som en del av vår verklighet.

En del är hans egna minnen, som när han i slutet av boken berättar om Torkels arbete med höslåtter, ja då är det till hundra procent Ebbe Schön själv som möter oss i boken. Med en bakgrund inom Marinen och med de historier och minnen som han samlat in från vanligt folk men också från dem som var med och stred under andra världskriget så blir hela boken en fast grund av nutidshistoria för oss läsare att stå på.

Allt kunskapsrikt och med lätt hand förmedlat av den alltid medmänsklige och empatiske Ebbe Schön.

Själv kallar Ebbe Schön boken för en syntes av saker som mycket väl kunde ha hänt och som i många fall också gjorde det. Det är tydligt hur den erfarne folklivsforskaren under de senaste åren allt mer kommit att utnyttja sina egna minnen och erfarenheter i sitt berättande. Vilket bara är positivt.

Exemplen blir tydligast i böcker som ”Gårdstomtens långa minne” (2014) och memoarboken ”Fotspår på röd granit” (2012) som båda bjuder på många bohuslänska dofter och bilder och blir viktiga delar i Ebbe Schöns enorma produktion som spänner över drygt 40 år och har resulterat i ett 40-tal titlar.

”Fan i båten” är ett trevligt lässällskap där kunskapen, och Bengt Arne Runnerströms illustrationer, slinker med lite på köpet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Dags att bli lite lagom skrämd

halloween490

Så var det dags för spökena att kliva fram ur mörkret. Halloween står för dörren, denna amerikanska skrämmarhelg som tills ganska nyligt inte var något som vi svenskar brydde oss om över huvud taget. Först under 1990-talet började utklädda barn hemsöka våra hus på andra tider än runt påsk.

Halloween har sina rötter i Irland och det var också emigranter från den gröna ön som tog med sig traditionen när de anlände till Amerika på 1840-talet. Varför den skulle ta ytterligare 150 år på sig att skeppas till Sverige är en fråga som inte är så enkel att besvara. Kanske hade vi då helt enkelt fått en överdos genom kabelteven och kunde inte längre stå emot.

I dag är det svårt att passera sin lokala torghandel utan att notera det stora utbud av pumpor som glatt lyser upp höstmörkret. Dessa kan med fördel karvas ur och utrustas med ett eller flera värmeljus.

Den som vill klä upp sig till halloween har ett brett sortiment att välja från. För här verkar det fungera lika bra med piratpinaler som häxhattar. Visst kan det vara bra att satsa på svarta trikåer med påmålade vita skelett, det är aldrig fel, men reglerna för vad man kan ha verkar långt ifrån färdigskrivna.

Det är egentligen bara att ta något som inte är jeans och flanellskjorta så funkar det.

Nej, så särskilt ruskigt blir det ju knappast. De barn som är ute efter att skrämma till sig lite godis klarar sig lika lätt med ett trevligt leende. Och är leendet sedan utrustat med lite svärtade tänder så är framgången gjuten.

En av de stora återförsäljarna säger till TT att under förra årets halloween köpte svenska folket nästan två miljoner dödskallar och 1,3 miljoner löständer – i form av godis. En bra grund för den som satsar på att tappa några tänder av egen kraft.

Nej, några skrämmande spöken är nog inte att vänta. Lite tråkigt kan jag tycka.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En gårdstomte berättar

Tusen år är en lång tid också för en gårdstomte och det är inte konstigt att hans tid som människa, under vikingatiden kring år 1000, ibland känns lite blek och avlägsen. Men när etnologen Ebbe Schön låter sin tomte berätta så är minnena ändå ofta klara och speglar såväl vår egen tid som de år som gått och vars händelser numera inte ens kan återfinnas i historieböckerna.

”Gårdstomtens långa minne” (Carlssons) är en skönlitterär resa genom fakta och myter där Ebbe Schöns pacifism och människokärlek blir till självklara delar. Gårdstomten, som av en slump verkar ha levt sitt liv på en gård i Bohuslän där Ebbe själv mycket väl kan ha växt upp, minns människor och händelser som i stort och smått ger en bild av oss själva.

För frågan är om vi egentligen har förändrats så mycket sedan vikingarna for i sina drakskepp över haven. Är vi inte i själva verket, som författaren sa till mig i en intervju 2003, bara stenåldersmänniskor som går runt och pratar i mobiltelefoner. Den moderna fernissan är ytlig och försvinner snabbt när vi utsätts för hot eller stress.

Jag måste säga att jag läste boken med stor behållning. Kanske just för att Ebbe Schön ser saker som vi andra inte har lika lätt för att upptäcka. Han ser människans litenhet men också dess storhet. Litenhet eftersom vi trots allt lever på en jord där så många andra krafter verkar och mot vilka vi alltför ofta kämpar. Storhet eftersom vi alla betyder så enormt mycket för våra nära och kära och för alla de människor vi kommer i kontakt med under våra liv.

Vi betyder alla något. Vi sätter alla våra avtryck, hur dessa ska se ut är upp till oss att bestämma.

Ebbe Schöns gårdstomte värderar alla människor lika. Och då menar jag inte bara hög som låg, rik som fattig, invandrare som urinvånare. Nej, han ser också hur människor som föregått oss andra och som strävat på jorden långt före vår tid närt samma drömmar och haft samma känslor som dem vi själva har.

Det är en kunskapsrik resa som den tidigare chefen för Nordiska museets folkminnesavdelning ger oss. Årtal och namn är verkliga men vävs samman med fiktion som gör kunskapen lätt att bära.

”Gårdstomtens långa minne” är en bok som med mjuka händer för sina läsare genom tusen år av svensk – nordisk – historia. Ett annat fokus än vi är vana vid.

Och att det blev just en tomte som får berätta är egentligen precis som ska det vara. För som Ebbe Schön själv har sagt så vore det ju himla konstigt om det inte fanns tomtar med tanke på hur mycket som skrivits om dem och hur många som trott på den under tiderna. I vilket fall så blir bokens tomte så verklig som en litterär gestalt nu kan bli.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0