Förintelsen är inte alternativa fakta

490hedifried1701

Den är inte tjock. Jag läste ut den på buss och tunnelbana till jobbet och under någon halvtimma vid köksbordet när jag kommit hem. För den var svår att sluta läsa.

Men tunnheten kompenseras av ordens tyngd. Och det är svårt att inte ställa sig frågan efteråt: Vad händer när den sista rösten tystnat?

Hédi Fried och henne syster var fångar i Hitlertysklands koncentrationsläger. De båda överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen och lever nu i Sverige. Hédi Fried har sedan befrielsen 1945 ägnat en stor del av sitt liv åt att berätta, skriva och informera om Förintelsen. Om nazisternas plan som syftade till att utrota judarna. Och andra som inte passade in i nationalsocialisternas bild av världen.

Otaliga skolelever har haft förmånen att lyssna, att ställa frågor och att få svar. Från en som vet.

72 år har gått sedan fångarna i Hitlers förintelse- och arbetsläger befriades. De som överlevde börjar bli allt färre. Hédi Fried själv är 92 år och inom en snar framtid kommer den siste överlevaren ha dött.

Jag för ofta diskussioner med män (99 procent av dem som skriver i dessa ärenden är män) som inte tror än på det ena och än på det andra. En ung man tror att jorden kan vara platt eftersom han inte litar på Nasa. Som om det vore Nasa som hade bestämt den saken.

En annan tvivlar på att terrorattacken i Berlin i julhelgen har ägt rum. Istället tror han att det var en ”fals flag”-operation där en säkerhetstjänst låtsats utföra dådet för att få misstankarna riktade mot andra. Och, ska vi tro den unge mannen, så dog ingen. Också det är bara ett påhitt.

Den som vill tvivla på att människan landat på månen eller att Förintelsen ägt rum behöver inte många klick för att hitta bränsle som underblåser någon av dessa idéer.

En av världens mest framgångsrika filmskapare, amerikanen Steven Spielberg, förstod detta och skapade efter att ha gjort ”Schindler’s list” 1993 ett projekt som i dag är tillgängligt på nätet – Visual history archive.

Målet, i slutet av 1994, var att intervjua 150.000 överlevare men hittills har Shoah-stiftelsen, som för arbetet vidare, hunnit med 54.000 vittnesmål i 62 länder och på 41 språk.

Andra filmer, omkring 1.000 timmar, finns hos Steven Spielberg film and video archive.

Men snart finns det bara filmer, dokument och böcker kvar. ”Bara”? Ja, för några kommer detta inte att räcka. För den som tvivlar på myndigheter och dokument gäller inte sådant. Och, ska vi vara ärliga, knappast ögonvittnen heller. För någonstans på nätet finns det alltid någon som kan lägga fram sin sanning.

Sina alternativa fakta.

Här är det lätt att tänka på månlandningen. För trots att omkring 100.000 personer var inblandade, allt från tekniker till astronauterna själva, och att ryssarna aldrig hade tigit om det hela varit en bluff samt att många kilo månsten återfördes till jorden – för att nämna några saker – så finns det de som tvivlar.

När jag gick i skolan och sedan studerade till journalist fick jag lära mig att kontrollera en uppgift. För tvivel är alltid bra att bära med sig som journalist. Men jag fick också lära mig att skilja på bra och dåliga källor. Något som tyvärr blivit allt svårare när nätet kryllar av filmer, ”nyhetssajter” och självutnämnda ”experter” som intill förväxling liknar dem som verkligen vet något.

Och när USA:s egen president inte drar sig för att använda källor som ingen vettig journalist skulle ta i, ja då blir läget ännu knepigare.

Hédi Frieds bok är en behövlig tankeställare om hur vi i dag riskerar att vara på väg att glömma vår historia. Och hennes idoga arbete i upplysningens tjänst har säkert gett många unga en bättre start än de annars skulle ha fått. För att möta en människa av kött och blod som kan levandegöra det hon beskriver är trots allt det allra bästa.

Och Förintelsen är inte alternativa fakta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Ännu har såvitt bekant ingen förnekat t ex trettioåriga kriget men det är ju upp till utgivarna av skollitteratur att få med alla gräsligheter med källhänvisningar och allt.

Mulbert Skog, 21:55, 28 januari 2017. Anmäl

Förnekarna förnekar sig aldrig, men månlandningarna kan väl kvitta, en ploj man tog till under kalla kriget med begränsat vetenskapligt värde. Hade man väntat till idag hade man kunnat låta en robot ta det först steget med 3D streaming till våra mobiler varifrån vem som helst kunde styra stegen på månen med en lätt svepning på skärmen.. på tryggt avstånd från ev aliens.

Demos Kratos, 21:46, 28 januari 2017. Anmäl

Om nyhetsmedia hade begränsat sig till att enbart förmedla nyheter och kungörelser typ Post- och Inrikes Tidningar i stället för att servera ett hopkok av nyheter, politiska åskådningar och bantningsrecept hade folk kanske inte behövt söka alternativa informationskällor.

John Johnstone, 12:36, 28 januari 2017. Anmäl

Kstrimmeväder för en dag

kstrimmortopp1512
Äntligen klarnade det upp också över Stockholm efter några dystra och blåsiga dagar med stormar och hårda vindar. Och som ett brev på posten blev det kstrimmeväder. Bilden ovan är visserligen tagen i Halmstad den 26 november (av Mia Marie Sjöblom) men bilden längst ned i bloggen tog jag på väg till jobbet i dag. Som ni kan se är ett flygplan på väg att passera bakom DN-skrapan.

Kondensstrimmor efter flygplan har funnit sedan 1920-talet men av någon outgrundlig anledning har dessa naturliga fenomen sedan ett antal år förvanskats till illasinnade utsläpp gjorda för att förändra vårt klimat eller förändra oss människor – chemtrails.

Enligt konspirationsivrarna går det att se skillnad mellan vanliga kstrimmor och chemtrails. Ofta påstås chemtrails ligga kvar längre på himlen till exempel.

Det lustiga med detta argument är ju att eftersom ingen från marken har kunnat mäta eller se någon skillnad mellan vanliga kstrimmor och chemtrails och eftersom ingen vet om chemtrails faktiskt finns så går det givetvis heller inte att se någon skillnad mellan dem genom att titta på dem.

Det blir som att studera människor i en rulltrappa och slå fast att de som håller ena handen på räcket är vegetarianer medan de som står där utan att hålla sig i är köttätare. Men att sedan aldrig fråga personer hur det i själva verket ligger till. Då blir det tro istället för vetande.

Trots att det inte finns några som helst fakta som styrker idén om att hela jorden är utsatt för en ofantlig konspiration där ”makthavarna” lyckats föra ombord kemikalier på tiotusentals flygplan som sedan 100 år håller på att bespruta oss så är det många som ändå väljer att tro på detta.

I en undersökning gjord av Vetenskap och Folkbildning, och som jag skrev om i bloggen för en tid sedan, svarade 13 procent av de tillfrågade svenskarna att de trodde att chemtrails är en faktisk verklighet och att de används för att manipulera människor eller väder. En lätt dyster siffra som ytterligare förstärktes när Ungdomsbarometern (kommenterad på DN Debatt 7 december) visar att 64 respektive 62 procent av unga och vuxna har uppfattningen att viktiga världshändelser inträffar utan att allmänheten informeras.

Nu ställer kstrimmorna till med en del annat också. Under den senaste månaden har jag hjälpt flera fundersamma redaktörer på olika tidningar med att reda ut vad det är läsarna har sett på himlen. För när kstrimmorna, som på Mia Marie Sjöbloms bild ovan, ser ut at brinna så tror många att det rör sig om 1/ Meteorer eller kometer 2/ Störtande flygplan.

Nu är det inget av dem. Istället är det solen som står nära horisonten och med sina röda strålar belyser kondensstrimmorna efter flygplanen.

Märkligt nog har jag vid rätt många tillfällen också mötts av argumentet: Men du ser ju att flygplanet är på väg att störta! Det är på väg rakt ned mot marken! (Alltså är det logiskt att det brinner).

Mitt svar på detta är jorden är rund och att flygplan, för att kunna flyga från punkt A till punkt B, måste följa naturlagarna och då också jordytans krökning.

Det vita som syns, och som vi lite slarvigt kallar kondensstrimmor, bildas dels vid utstickande delar (som vingspetsar) på ett flygplan, om det befinner sig på hög höjd. Men de bildas också som ett resultat av det varma utblåset från motorerna som när det möter den kalla luften kondenserar till små vattendroppar och, om temperaturen är den rätta, kan bilda små ispartiklar som lyser vitt.

Detta är dessa vita strimmor som kan ligga kvar i sekunder eller timmar på himlen. Inget konstigt med det.

Nu krävs det vissa höjder för att kstrimmor ska kunna bildas. Vanligen brukar man säga över 8.000 meter; de flesta passagerarplan flyger på 10.000 och lite till. Där är temperaturen lägre än minus 36,5 grader Celsius vilket är perfekt. Men strimmorna kan också bildas på lägre höjder beroende på lufttemperaturen och fuktigheten i luften.

Vi är nu på väg in i en tid där solen står lågt på himlen vilket skapar skarpa och tydliga kstrimmor men också den eldröda varianten som vi ser här ovan. Vackert och ofarligt och inget som har det minsta med någon stor världskonspiration att göra.

kstrimadn1512

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Ja visst är det en vacker bild jag fångade på himlen :-) Som många andra undrade jag vad det var eftersom jag aldrig sett det så tydligt som denna gången. Tur det finns de som kan och vet fakta :-)

Mia Sjöblom, 12:50, 8 december 2015. Anmäl

Konspirationsteoretiker blir aldrig övertygade av något så trivialt som fakta.

Per Danielsson, 23:37, 7 december 2015. Anmäl

Fast det är ju klart, om det nu var så att det fanns en konspiration så skulle det inte vara särskilt märkligt att en journalist på Sveriges största morgontidning skulle göra sig lustig över tanken...!

Erik Billing, 19:48, 7 december 2015. Anmäl

En värld av konspirationer

kennedydeadnyt1511

Den 22 november 1963 skakades världen av mordet på USA:s president John F. Kennedy när han sköts till döds i sin öppna bil då den körde längs Elm Street i Dallas.

Konspirationsteorierna efter mordet blev många och det har skrivits oräkneliga böcker om vem som egentligen genomförde mordet. Jag minns ett besök jag gjorde på den legendariska bokhandeln Shakespeare & Company i Paris på 70-talet och till min förvåning såg att den hade en hel bokhylla enbart med teorier om mordet.

I dag har Archives for the unexplained i Norrköping, som är det arkiv i Sverige som fokuserar på det oväntade och osannolika i vår tillvaro, en stor samling böcker om konspirationsteorier och den kommer att växa ytterligare med tanke på hur världen ser ut i dag där internet bjuder in tvivlarna på de officiella historierna att spekulera fritt och snabbt.

En som inte spekulerar utan vill luta sig mot fakta är professor emeritus i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet Erik Åsard. Åsard har intresserat sig för just konspirationsteorier, något han visade i sin första bok i ämnet ”Det dunkelt tänkta – konspirationsteorier om morden på John F. Kennedy och Olof Palme som kom 2006.

När han nu åter närmar sig ämnet i ”Konspirationsteorierna och verkligheten” (Historiska Media) återkommer han till mordet på Kennedy men skriver också om en av förra seklets andra stora mordgåtor, nämligen kidnappningen och mordet på Atlantflygaren Charles Lindberghs son, 1932. Vid sidan av Kennedymordet det i särklass mest uppmärksammade mordfallet under 1900-talet. Om det nu var mord, vilket är vad en del konspirationsteoretiker ifrågasätter.

Själv träffade jag en av dem som tvivlar i hans hem i USA 1983. För Harold Olson (bilden nedan) menar att han är just Lindberghs son och att något mord aldrig ägde rum. Olson ägnade sitt liv åt att bevisa att han hade rätt och ett helt rum i hans hus i Connecticut var belamrat med dokument, bilder och böcker i ämnet.

Men det finns givetvis också en rad andra teorier som går ut på att sonen verkligen kidnappades, en del menar av Lindbergh själv (av oklara skäl) och att den man som sedan dömdes till döden för händelsen, Bruno Hauptmann, var oskyldig. Men Åsard visar tydligt att de bevis som fanns mot Hauptmann verkligen var starka liksom han också känner sig säker på att Lee Harvey Oswald var den ensamme mördaren bakom mordet på Kennedy.

Själv är jag böjd att hålla med Åsard om att Lee Harvey Oswald sköt presidenten från sjätte våningen på skolbokslagret vid Dealey Plaza. Någon konspiration krävs inte för att förstå det som hände. Men, som författaren visar på flera ställen i boken, vårt behov av mera komplicerade förklaringar är oändligt.

Det blir kanske inte alltid så spännande när författarens iver att bevisa sin tes tränger sig på redan från början. Något som gäller framför allt kapitlet om Kennedy. Men kunskapsrikt och intressant är det hela tiden.

Kapitlet om vem som egentligen angav Anne Frank under andra världskriget snuddar bara vid själva gåtan och blir istället till ett stycke historieskrivning om hur flickan bakom världens mest kända dagbok gömde sig med sin familj i Amsterdam och sedan greps för att sändas till döden i Bergen-Belsen. Frågan är om man ens kan kalla det för en konspiration då en ensam person sannolikt tipsade polisen men bokens undertitel ”Sex historiska gåtor” räddar det hela.

Erik Åsard berättar också den för många rätt okända historien om hur nazisten Rudolf Hess mitt under brinnande krig 1941 gav sig av till Storbritannien i ett försök att mäkla fred. En märklig händelse som slutade i ett enda stort misslyckande.

Han berättar också om frågorna kring den i dag fortfarande aktuelle Dag Hammarskjölds död. Sköts hans plan ned i samband med landningen i Ndola i dåvarande Nordrhodesia 1961? Eller var det en olycka? En händelse som också den skakade en hel värld och där Åsard åter visar på svagheterna i en konspiration och mera tror på ett misstag av piloten och konstaterar att det finns ”ett formligt berg av fabelaktiga historier och falsk dokumentation” om händelsen.

Ett av lärospånen som Erik Åsard förmedlar i sin bok är att vi i dag omges av mängder av konspirationsteorier som ofta verkar spännande och fullt tänkbara. Men att vi måste inse att om en av dem är riktig så betyder det samtidigt att alla de andra, som också vid den första anblicken ter sig nog så övertygande, måste vara falska.

I bokens sista kapitel tar han upp konspirationerna kring 11 septemberattackerna mot USA 2001. Här tror ju många även i Sverige att det inte var al-Qaida och Usama bin Ladin som låg bakom dåden mot World Trade Center och försvarshögkvarteret Pentagon utan USA:s president George W. Bush.

Här kan man konstatera att Åsard inte riktigt når hela vägen i sina försök att övertyga den skeptiske läsaren och att han lämnar flera för konspirationsivrarna stora frågor utan svar. Till exempel tar han aldrig upp de direkta orsakerna till varför byggnad nummer 7 rasade eller varför det blev så få vrakdelar kvar av det plan som kraschades in i Pentagon. Båda frågorna har fullt logiska och vittnesunderstödda svar men där lämnar Åsard fältet fritt för spekulationer.

Författaren lämnar också påståendet om att samtliga judiska anställda skulle ha stannat hemma från sina arbeten i WTC den aktuella dagen utan förklaring, vilket är synd. För påståendet, som är tänkt att peka ut Israel som inblandat i attacken, är lätt att motbevisa och flera judiska sidor på nätet har listat dem som dog den 11 september 2001 med namn. I vilket fall dog omkring 300 judiska män och kvinnor som en följd av attacken.

Istället koncentrera han sig på kaparna och de bevis som finns för att dessa tillhörde al-Qaida och hur de kan knytas till terrorattacken. Något som räcker för de flesta läsare men knappat för dem som redan vet att svaret är ett annat. Dessutom måste vi alla fråga oss hur det skulle vara möjligt för så många människor som måste ha varit inblandade att hålla tyst om denna jättekonspiration. Borde inte åtminstone någon ha veknat med åren och avslöjat det mörka spelet bakom omkring 3.000 människors död? Svaret på den frågan är givet – det går helt enkelt inte.

Åsard noterar den stora skillnad det finns mellan att sitta hemma i fåtöljen och där bygga ostadiga konspirationssammanhang med att läsa noggranna rapporter från dem som undersökte händelserna och att lyssna till den personal som faktiskt befann sig på plats när det hela ägde rum. Men han skriver också om det stora genomslag dessa fåtöljanalytiker har: 2006 trodde var tredje amerikan att Bush och hans administration var inblandade i attackerna mot USA.

Åsards bok är tankeväckande i en tid då vi verkar ha allt lättare att tro på konspirationer och dåligt kontrollerade historier. Den visar tydligt hur viktigt det är att svaren på de stora mysterierna måste komma snabbt, att de är välunderbyggda och att alla fakta läggs fram och inte hemlighålls. Annars är det lätt att vi börjar tvivla.

HaroldOlson490

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Manhattanprojektet omfattade över 125 000 människor, men hemligheten om atomvapnet förblev hemligt tills det faktiskt small. Knappt ett hundratal kände till projektets hela omfattning. Det går att hålla hemligheter. Samtidigt finns det människor som påstår sig veta ditt och datt om 9/11, men vem lyssnar? Samma personer som tror att en brand kan orsaka tre skyskrapor med stålskelett att kollapsa inom loppet av sekunder? En värld av konspirationer? Ja, så tycks det faktiskt vara. Må väl /Klas H

claudiusrex (Webbsida), 00:46, 27 november 2015. Anmäl

Läste för snart 20 år sedan Norman Mailers "En amerikansk gåta" (översättning Lennart Olofsson, Natur och kultur, 1996) ("Oswald's Tale", om Lee Harvey Oswald), vilket var en extremt noggrant och utförligt skriven bok. (Tror att det fanns några medförfattare till den - materialet var enormt.) Mailers slutsats var densamma; att det var Oswald som sköt Kennedy. Visste ni att t.ex. att Oswald under några år bodde och arbetade i Minsk, Sovjetunionen (nuvarande Vitryssland)?

Conny Ohlsson, 21:51, 26 november 2015. Anmäl