Morot fångade ring – igen

morotennyclas1611

När den tyske mannen tappade sin vigselring i trädgårdslandet för tre år sedan var det många som trodde att den var borta för alltid. Men morötter verkar vara en grönsak som gör sitt bästa för att hjälpa slarviga människor.

Vi är många som minns historien om hur Lena Påhlsson blev av med sin vigselring under ett julbak i Långlet nordväst om Mora 1995. Lena hade tagit av sig ringen och lagt den på diskbänken där den försvann spårlöst.

Lena och hennes familj letade och letade och när köket skulle renoveras plockade man till och med bort golvbrädorna i ett försök att hitta den fina ringen.

Men icke. Ringen verkade vara borta för alltid.

En dag i oktober 2011 arbetade Lena i familjens trädgård och hade precis plockat upp en morot då hon fick se hur det glänste till runt toppen på den. Och där satt den förlorade ringen.

– Det var ett rent under, jag trodde aldrig att jag skulle få tillbaka min fina ring, sa Lena till mig när jag senare pratade med henne.

Troligen hade den omärkligt följt med diverse kompost ut i trädgårdslandet där en morot bestämt sig för att växa runt ringen och på så sätt föra den till ytan.

Och nu har det hänt igen. Den här gången i Bad Münstereifel i västra Tyskland.

För tre år sedan, på våren 2013, hade den i dag 82-årige mannen arbetat i trädgården då hans vigselring omärkligt gled av fingret. Och försvann ned i jorden. Medan andra tvivlade på att den någonsin skulle dyka upp igen var mannen hoppfull.

Men åren gick och ringen lyste med sin frånvaro. Tills nu, när mannen gett sig ut i grönsakslandet för att plocka upp lite morötter.

Och när 82-åringen, som nu är änkeman, drog upp ett knippe morötter var den och de andra morötterna kladdiga med jord som han fick spola bort med hjälp av en slang, berättarWest Deutsche Rundfunk.

När vattnet gjort sitt kunde han se hur ringen satt fast runt moroten i ett stadigt grepp.

– Det var mamma som såg till att ringen kom upp, säger dottern till nyhetsbyrån DPA.

82-åringens fru gick bort för ett halvår sedan.

Det som göms i snö kommer upp i tö, heter det. Men det finns uppenbarligen också andra vägar som saker kan hitta sina ägare på.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Haha din kommentar fick mig att skratta Skog Multbert.

Anna Catellani (Webbsida), 17:24, 15 november 2016. Anmäl

Det här måste vara en större förstasidesnyhet än ufon, storsjöodjur och liknande då man har en skarp avbildning som inte går att ifrågasätta. Därmed inte sagt att det skulle röra sig om en utomjordisk morot, men sammanhanget trotsar ändå all förståelse.

Mulbert Skog, 18:39, 12 november 2016. Anmäl

Präst ger Gud skulden för skalven

En präst inom katolska kyrkan menar att de senaste jordbävningarna som drabbat Italien är Guds straff mot landet. Ett straff som världsalltets skapare har utdelat eftersom han/hon förargats över mänsklighetens synder. I synnerhet homosexualiteten.

Nu har prästen, fader Giovanni Cavalcoli, fått sluta prata i den radiokanal som han spred sitt dystra budskap genom men istället fått lufta rösten i en annan kanal. Och även där slog fader Giovanni fast att de homosexuellas möjligheter att få leva i par var den direkt utlösande faktorn – inte några förkastningssprickor eller lättrörliga kontinentalplattor.

Den gode fadern är givetvis inte först med att koppla samman naturkatastrofer med Gud. Men det är onekligen intressant att försöka analysera konsekvenserna av hans trosvissa uttalande.

För om det nu är Gud som styr sin mänsklighet genom diverse jordskalv, översvämningar och blixtar från klar himmel så är det bara att konstatera att vi som lever i den höga nord måste leva ett liv utan synd. För här skakar sällan marken under våra fötter.

Senast det skakade ordentligt var den 23 oktober 1904 då Bohuslän drabbades av ett skalv med styrkan 5,4. Skorstenar rasade och hus fick sprickor i fasaden; kyrkobesökare trodde att ändens tid stod för dörren. Men så var det givetvis inte och ingen svensk har dött på grund av en jordbävning. Så vitt vi vet.

Så vad betyder det? Att vi är utan synd? Om vi frågar fader Giovanni är svaret möjligen ja.

Problemet med att blanda in Gud i naturens nyckfulla men ända ganska regelmässiga fenomen är att vissa delar av jorden i så fall bebos av människor med själar vita som snö.

En talesman för Vatikanen har kritiserat fader Giovanni för att måla upp en bild av Gud som ”nyckfull och hämndlysten”. Vilket i sig är en intressant kritik som helt missar målet. För jordbävningar är långt ifrån nyckfulla. Sett över tid så inträffar dödliga skalv på vissa platser med rätt stor säkerhet just därför att platserna ligger på randen till de kontinentalplattor som hela tiden rör sig och får vår jord att skaka och får magma att flyta ur vulkaner.

Italien har drabbats av jordbävningar så länge det finns uppteckningar och en av de värsta inträffade i december 1908 då skalvet utlöste en tsunami i Messinasundet och dödade upp mot ett par hundra tusen människor. Sju år senare dog omkring 30.000 människor då ett skalv med styrkan 6,7 drabbade l’Aquilaområdet. Alltså samma område som 2009 krävde 309 människors liv.

Hur ska vi tolka detta ur ett gudsperspektiv? Möjligen skulle fader Giovanni tolkat det som att Italiens invånare blivit mera gudfruktiga och lever mer efter Bibeln i dag än då. Men det verkar han trots allt inte göra. Kanske för att han inte kan sin historia.

Kanske för att det inte passar hans dystra budskap.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Den berömda jordbävningen i Lissabon skakade på sin tid om många människors kristna tro.

Alexander Backlund, 18:42, 12 november 2016. Anmäl

Ska man tillämpa religionens verktygslåda på geologin konsekvent så finns det väl en herre i underjorden som ligger närmare till hands? Han är nog skitförbannad för att Fransiscus envisas med att envist hävda fundamenten i den kristna tron. Fullt förståeligt att han lever om som fan därnere när hela katolska kyrkan riskerar att ryckas ur hans händer efter tusentals år! Han får väl trösta sig med att i USA har hans orangea ombud fångat många själar på sistone ...

Lars Wengrud, 12:16, 6 november 2016. Anmäl

Man ska väl aldrig säga aldrig och fader Giovanni är säkert en lojal företrädare för katolska kyrkan, men utan ett konciliärt beslut i frågan är det svårt att veta något bestämt.

G Jonsson, 00:31, 6 november 2016. Anmäl

Svårfångade pip i havet

is1611cs

Vad är det som piper i nordligaste Kanada? Och varför skräms djuren i området iväg?

Eller rättare: Vad var det som pep och skrämde djuren?

Eller kanske – pep det över huvud taget?

Det var i somras som lokala jägare i Nunavutområdet upptäckte att de annars djurrika vattnen i nordöstra Kanada, var tomt på liv. Området ligger strax norr om Nordvästpassagen, där vattnet är öppet under sommar och delar av den tidiga vintern och där många djur samlas.

En lokalpolitiker, Paul Quassa, berättade för den kanadensiska radion CBC hur ljudet verkade komma från havsbotten och att det skrämde iväg djur från platsen. I en del fall har det rört sig om pipanden i andra all om mera lågfrekventa hummanden.

Om Paul Quassa själv verkligen hört ljuden är oklart men CBC hänvisar till uttalande i det lokala parlamentet förra månaden, den 24–25 oktober. I vilket fall som helst har nyheten, som alltså är några månader gammal, fått spridning runt jorden under fredagen. För ljuden hördes i juni, skriver Nunatsiaq Online som uppmärksammade fenomenet första gången den 31 oktober.

Och det är också genom denna lokaltidning som vi får veta att ljuden hördes med hjälp av sonar utrustning och inte direkt med blotta örat.

Som så mycket annat som människor inte förstår sig på så hamnade dessa märkliga ljud på militärens bord. Och militären, den kanadensiska i det här fallet, skickade iväg ett flygplan för att utreda vad som egentligen var på gång.

Men trots sofistikerad utrustning för att upptäcka ljuden hördes inget på militärens instrument. Och djur fanns det – flera valar och sex valrossar.

Så militären återvände och lade ned utredningen: ”För tillfället har försvarsmakten inga planer på att fortsätta undersökningen”, skriver talespersonen Ashley Lemire i ett uttalande.

Spekulationerna har givetvis gått höga. Bland andra har Greenpeace pekats som möjlig skurk då man i teorin skulle ha kunnat använda sig av ljud för att skrämma bort, och därmed rädda, djur som annars skulle ha jagats. Men Greenpeace förnekar detta bestämt.

– Vi respekterar inuiternas rätt att jaga, säger Farrah Khan, talesperson för Greenpeace till CBC.

En annan möjlig förklaring skulle vara det lokala gruvföretaget Baffinland Iron Mines Corporation, som under en period utförde sonarundersökningar inte långt från Fury and Hecla-sundet där ljuden hörts.

Men inte heller gruvbolaget verkar stå för förklaringen. I en intervju med CBC säger man att någon sådan utrustning inte använts under den period som ljuden rapporterades.

Givetvis har även ubåtar pekats ut som möjliga källor till ljuden. Men inte heller där har det gått att hitta något mera beviskraftigt och märkligt nog har ryssarna klarat sig från att pekas ut.

Och även om det också är svårt att hitta namngivna vittnen så berättar en annan politiker, George Qulaut, för CBC, hur han vid ett besök på platsen förvånades över bristen på djurliv.

Några ljud kunde han inte höra men detta förklarar han med sin dåliga hörsel, orsakad av många års jagande.

Och inte heller CBC:s utsända kunde höra ljuden men skriver att man hört talas om folk som gjort det – men tyvärr inte kunnat träffa någon av dessa för en intervju.

Och en lokal dokumentärfilmare, Zacharias Kunuk från Igloolik, menar att bristen på djurliv kan ha sin förklaring i att området i år saknar flytande is och att sälarna därför sökt sig därifrån.

Så där står vi. Ljud eller inte. Vittnen eller inte. En spännande historia är det i alla fall.

Vi får väl hoppas att det kommer fram lite mer substans i denna udda historia.

Bilden ovan är tagen av Tore Meek.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det här är ju definitivt en trolig ubåt enligt svensk inrikespolitisk måttstock men det var väl tur för det arktiska djurlivet att man avstod från sjunkbomber.

G Jonsson, 00:04, 6 november 2016. Anmäl

Mytomspunnen ubåt sänktes av monster – eller?

ub85ny

En ubåt som kan ha sänkts av ett jättelikt havsmonster har upptäckts utanför Skottlands kust.

Eller ”kan” är kanske ett för starkt ord även om ubåtens kapten lär ha skyllt sänkningen på något som liknar Loch Ness-odjurets havslevande släkting.

Odiskutabelt är att ett fartyg som arbetar med att lägga elkablar på havsbotten utanför Stranraer i västra Skottland nyligen fick syn på något som av allt att döma är en sjunken ubåt. Sonarbilder visar den omisskännliga konturen av ett ubåtsskrov 104 meter under vattenytan.

Ubåten ligger inom ett område där den tyska UB-85 skulle upptäckts av brittiska marinen den 30 april 1918, alltså under första världskriget.

Enligt historien ska kaptenen på båten, Günther Krech ha förklarat för britterna, som anlände i form av patrullbåten ”Coreopsis”, att ubåten skadats när den angripits av ett havsmonster som oväntat dykt upp ur vattnet.

Monstret skulle haft horn, små, djupt sittande ögon, gnistrande tänder och med en kropp så massiv att hela skrovet skakade när odjuret tog sig upp på ubåten som då befann sig i ytläge för att ladda batterierna.

Enligt kapten Krech angrep monstret den främre kanonen och lyckades slita loss stora stycken av den, skriver The Guardian som uppmärksammat upptäckten.

Besättningen öppnade eld mot monstret som till slut släppte greppet och dök ned i djupet.

Sedan monstret försvunnit beslutade kaptenen och hans besättning att överlämna sig till första bästa fartyg eftersom ubåten nu var så svårt skadad att den inte längre gick att manövrera.

Kaptenen på ”Coreopsis”, noterar märkligt nog inget av allt detta i sin loggbok utan konstaterar bara att ubåtsbesättningen överlämnat sig och att UB-85 sänkts sedan besättningen tagits om hand.

Nu finns det ett, eller snarare två, aber då det gäller UB-85. För det första är det inte helt klart att det verkligen är just denna ubåt som kabeldragarna har fångat. UB-85:s systerfartyg UB-22 vilar också i området vilket komplicerar frågan.

Dessutom kan det finnas andra förklaringar till varför den tyska besättningen gav upp. Krigsslutet av bara månader bort och den tyska krigslyckan var inte längre lika tydlig. Dessutom är dokumentationen kring något havsmonster minst sagt svag.

– I verkligheten var det ubåtarna som var de verkliga havsodjuren, de som sänkte fartyg, säger historikern och marinarkeologen Innes McCartney till BBC News.

McCartney beskriver också historien om ubåten och dess vidhängande monster som något som sannolikt har sina rötter på land, på en av Storbritanniens många herrklubbar.

Hur det verkligen ligger till med allt detta får vi veta först om någon ger sig ned till ubåten.

Om någon nu vågar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det här är ju precis så långsökt att man inte orkar intressera sig.

John Johnstone, 23:20, 20 oktober 2016. Anmäl

Under eller bara underlikt?

moder490

Det är inte lätt att bli ett helgon och vägen till helgonförklaring är lång. Och ska man bli ett helgon så krävs inte bara ett liv i Guds tjänst och många människor som vittnar om det.

I fallet med moder Teresa samlade den kanadensiske prästen fader Kolodiejchuk in 35.000 sidor med vittnesmål från 113 personer som han lade fram för Vatikanens helgonkommitté i augusti 2001.

Men sedan krävdes två mirakel.

Det ena inträffade i september 1998. Men innan vi kommer dit ska vi backa ett år, till 1997, då en kvinna vid namn Monica Besra i Västbengalen drabbades av en svår tumör i magen. En tumör som trots ett otal besök hos läkare inte gick att bota. I maj 1998 lades hon in på ett hem drivet av Missionary of charity, en orden grundad av moder Teresa, i staden Patiram.

När Monica Besra kom dit hade hennes mage svällt upp och gick för tillfället inte att operera.

Och så, den 5 september 1998, på dagen ett år efter det att moder Teresa gått bort, kände Monica Besra hur en stråle av ljus lösgjorde sig från ett foto av moder Teresa. Senare samma kväll band två systrar från orden ett band med en medaljong med en bild av moder Teresa runt midjan på henne. Och för första gången på månader kunde Monica Besra sova utan smärta.

När hon vaknade upp nästa morgon var tumören borta.

Undret har givetvis ifrågasatts och många, inklusive Monica Besras man, hävdar att tillfrisknandet berodde på den medicin som Monica Besra åt. Andra, som Vatikanens läkare, har pekat på att tumören var borta inom åtta timmar vilket i sig kan betecknas som ett mirakel.

Mirakel nummer två, och som alltså också tillskrivs moder Teresa efter hennes död, inträffade i Brasilien där Marcilio Haddad Andrino hade drabbats av flera bölder i hjärnan. Hans fru placerade då en bild av moder Teresa nära sin mans huvud och började be till henne varje dag.

I december 2008 fördes Andrino i ilfart till sjukhus efter det att han drabbats av svår huvudvärk men upplevde sedan hur värken försvann och en inre frid spred sig i hans kropp.

När läkare undersökte honom nästa dag var bölderna på väg bort och han förklarades frisk.

Den klentrogne kan peka på flera orsaker till att de båda sjuka blivit friska. Inte minst det faktum att mängder av andra sjuka säkert också bett till moder Teresa utan att bli fria från sina sjukdomar.

Men när antalet är stort nog är chansen också stor att några faktiskt blir friska av ena eller andra orsaken.

Och vi människor älskar träffar. De många som dött trots sin starka tro är aldrig lika intressanta.

Fotnot: Beskrivningen av de två undren har jag sammanfattat från en artikel i The India Express. Bilden ovan är tagen av TT.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

För att anknyta till politiska mirakel så kan väl utgången av Almstriden sägas ha varit ett slags mirakel. De utdömda träden står ju kvar ännu idag. Men inte ens ett Herrans mirakel av Moder Teresa lär kunna rädda politikernas anseende sedan man nu dristat sig till att såga ned Slussens älskade popplar...

Mulbert Skog, 03:58, 7 september 2016. Anmäl

Som icke-troende i allmänhet, och icke-katolik i synnerhet, känner jag mig fullständigt tillfreds med att låta den katolska världen ha dessa frågor helt för sig själva. Det är inte viktiga frågor ur ett världsligt perspektiv och denna så kallade helgonförklaring är varken till gagn för eller ett hot mot mänskligheten eller någon av oss personligen.

Kap Kennedy, 13:57, 5 september 2016. Anmäl

Det är en skandal att hon helgonförklarats. Se http://www.slate.com/articles/news_and_politics/fighting_words/2003/10/mommie_dearest.html eller https://www.youtube.com/watch?v=65JxnUW7Wk4.

Göran Ingvarsson, 10:02, 5 september 2016. Anmäl

Det är inte ofta det sker underverk av den kalibern, men därutöver finns ju såväl politiska helgonförklaringar som tekniska underverk i mängd.

Pelgert Månsson, 23:23, 4 september 2016. Anmäl

11 september och pseudofysiken

livet490cs

I dag fick jag boken ”Livet – med kvantfysiska glasögon” i min hand och många av er som läser detta har redan läst DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunthers kritiska granskning av boken.

Och den gjorde mig nyfiken. För här har vi ett författarpar, Mikael Säflund och Titti Nordieng som påstår att sjukdomar inte finns (mer än i våra huvuden möjligen) och att kvantfysiken bevisar att de mest märkliga saker fungerar.

Eftersom jag själv är intresserad av astronomi och rymden, men också av konspirationsteorier, fastnade jag för ett påstående på sidorna 50 och 51. Där slår författarna fast att två amerikanska satelliter (Geos 8 och Geos 10) under terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 registrerade en kraftig förändring av jordens magnetiska fält som i sin tur skulle ha orsakats av den känslostorm som gick genom vår planets invånare när attackerna blev kända.

Författarna slår fast: ”Vi kan med våra jordiska hjärtan påverka jordens magnetfält.”

Skräcken fick jorden att flämta.

Som bevis för detta påstår Säflund och Nordieng att de båda satelliterna under terrorattacken visade ”ett nytt mönster” i det jordmagnetiska fältet med en första topp 15 minuter efter det att det första planet flög in i det första tornet. Och inte nog med det:

”I takt med att nyheten spreds över världen och gjorde fler människor medvetna om vad som hänt stärktes jordens magnetfält.”

Författarnas slutsats är att vi människor genom våra inneboende krafter stärkte jorden magnetfält i en stund av kris. Dessutom påstår författarna att studier av mätningar längre tillbaka i tiden också skulle ha visat liknande mönster vid stora katastrofer.

Så är detta sant?

Nix.

När forskaren Ben Goldacre, med den mycket läsvärda sajten Bad Science, undersökte detta fann han samma mönster med tydliga variationer i jordens magnetfält under en slumpvis utvald månad (juni 2001). När han valde ytterligare ett par månader visade kurvorna samma typ av variation. Utan att några katastrofer ägt rum på jorden.

Den 11 september 2001 var helt enkelt en normal månad för jordens magnetfält. Den skilde sig inte på något sätt från vilken annan månad som helst. Kurvornas naturliga rörelser bekräftade ett önsketänkande men inget reellt fenomen.

Så varför för Säflund och Nordieng denna myt, som punkterats för flera år sedan, vidare till sina läsare? Uppgifterna är oerhört lätta att kontrollera och jag kan bara hoppas att det beror på ren lathet och inte på att författarna vill få sina läsare att tro på deras dåligt underbyggda ”fakta”.

Å andra sidan utger sig boken för att vara vetenskaplig – vilket den absolut inte är. Här möter vi pseudovetenskap och new age-tankar på sitt allra tydligaste sätt. Rötterna står att finna i Gary Zukavs ”De dansande Wu Li-mästarna” och Rupert Sheldrakes ”Mot en ny livsvetenskap” som båda sålde bra och vars tankar fått fäste bland new age-intresserade.

Jag har inte läst hela boken ännu. Arbetet i övrigt hindrar mig. Men med tanke på det som sagts om boken och exemplet ovan så finns det all anledning att varna för den. Om man sprider påståenden som dessa så gäller det att veta vad man talar om.

Och när man får rådet att expandera sitt medvetande och gå utanför sin kropp genom att säga ”I now go non local”, och på det sättet bli en del av alltet, ja då undrar jag om författarna själva verkligen tar sin bok på allvar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Att författarna på föregivet vetenskapliga grunder utlovar effektiv cancerbehandling, drömboende åt alla etc innebär skadlig och vilseledande marknadsföring. Juridiken är glasklar. Man kan inte heller utesluta uppretade protester när löftena inte visade sig hålla. Förlaget bör göra det enda rätta och på ett snyggt sätt försöka avsluta den här olustiga kommersen i tid. Pengarna tillbaka med andra ord.

Pelgert Månsson, 13:57, 23 augusti 2016. Anmäl

Gammal religiös skåpmat säljer fortfarande som smör.

John Johnstone, 06:44, 23 augusti 2016. Anmäl

Vad hände på himlen den 6 augusti?

Vad var det som hände på himlen i lördags? Är det enkla svaret att perseiderna, årets stora meteorregn, redan börjat synas många dagar för tidigt? Eller är det något annat som flera personer sett? Och hör de tre händelserna över huvud taget ihop?

Om vi börjar med perseiderna så är det ett troget stjärnfallsregn som brukar ha sitt maximum den 12 augusti och som jag sett många gånger sedan jag började spana mot himlen i början av 1970-talet.

Oftast är det ett ganska stilla ”regn” med någon meteor i minuten. En och annan av lite större kaliber men de flesta rätt små och ljussvaga.

Men i år, då räknar astronomerna med fördubblad intensitet med upp till 200 meteorer i timmen. Så det kan mycket väl löna sig att gå ut vid midnatt när vi nu närmar oss den 12 augusti. Själv tänker jag absolut göra det.

Stjärnfallen (som ju är små gruskorn från kosmos) börjar visa sig några dagar före maximum men frågan är om det inte redan har börjat. För på lördagskvällen, den 6 augusti, syntes något från Vallentunatrakten som går utanpå det mesta när det gäller perseiderna.

Anders Grundel befann sig på Sormenvägen i Vallentuna och när jag pratar med honom berättar han för mig hur han klockan 23.33 tillsammans med sin flickvän och hennes dotter satt i trädgården då dottern fick se ett stjärnfall.

– Vi tittade upp men såg ingenting förutom en satellit. Sedan kom det några stjärnfall.

Sedan brakade det loss:

– Det vi såg liknade inget vi sett förut, det var som om någon hade kastat en näve grus över himlen, berättar han. Det vräkte ned stjärnfall i sydsydost.

Och ”näven med grus” lyste i form av mängder av fallande stjärnor på en ganska liten del av himlen. Efter någon minut var allt slut med några få eftersläntrare och himlen blev som vanligt.

Det var som att någon hade satt på en vattenspridare med strilmunstycke. Och nästan direkt stängt av den. Anders Grundel har svårt att uppskatta hur många stjärnfall de såg, men det var nog många för att bli till ett oförglömligt minne.

Fyrtio minuter tidigare inträffade något annat på himlen i Täby.

I en rapport till UFO-Sverige skriver en kvinna hur hon befann sig i Skarpäng klockan 22.50 då hon och hennes familj blev vittnen till något som de beskriver så här:

”I går kväll (6 augusti) blev familjen vittne till något lustigt ljusfenomen. Det såg ut som ljusblixtar ovanför molnen. Ibland blev det som strålar i rund form men mest snabba ljusformationer. Vi spekulerade om det var en stark strålkastare men avfärdade det snabbt då det dessutom kom från olika håll. Sen tänkte vi norrsken ovan molnen men vi vet faktiskt inte vad det var. Höll på i 45 minuter. Det var alldeles tyst.”

Strålkastare? Svårt att säga. Norrsken. Nja.

En ännu ovanligare är händelsen som inträffade öster om Södertälje och där har jag valt att låta observatörerna vara anonyma. Händelsekedjan är helt enkelt mycket ovanligt och det hela pågick i ett par timmar.

När jag talar med kvinnan, som är i 25-årsåldern, berättar hon hur hon och hennes sambo fick se flera moln som rörde sig upp från horisonten i öster. Klockan var 18.30 på lördagen. Efter en stund inträffar något ovanligt:

– Vi kunde se hur det bildas ansikten i molnen, mycket detaljerade och som målade på himlen, berättar hon. Det var som att ansiktena målades av lysande punkter i molnen.

Efter en stund kom det fyra stråk av moln från söder. Också där kunde paret se hur bilder hela tiden dök upp. Till slut gick paret in för att äta utan att ha förstått vad det var som hände på himlen.

– Vid 22-tiden hade vi gått ut igen och då såg vi något bakom molnen som liknade en boll av ljus som flög över himlen. Och då ser vi ljus överallt på himlen. Och det är aktivitet på himlen hela natten.

Till slut ringer de efter en släkting och tillsammans ser de hur bilderna fortsätter att bildas.

– Vi tittar på nyheterna men ingen annan verkar ha sett det vi har upplevt så vi går och lägger oss. Men jag kan inte sova utan går upp för att dricka vatten. Då är klockan ungefär tre på morgonen och när jag tittar ut mot trädgården ser jag gestalter i träden.

– Jag ropar på min sambo för jag tror att jag ser fel. Men vi ser båda gestalter i träden och i buskarna. Och ljusen är kvar på himlen som fortsätter att fara ned mot träden på andra sidan. Det blir som en svärm av flera ljuspunkter.

Men det är inte slut med det.

– Då jag tittar mot sjön ser jag hur det bildas något som liknar undervattensstormar som kommer närmare och närmare land. Under vattenytan lyser det fina orange punkter och några gestalter verkar gå på vattnet. De är kanske 150 meter ifrån oss, berättar kvinnan.

När en av dem ställer sig och tittar rakt mot mannen och kvinnan blir de riktigt oroliga.

Till slut ringer paret Södertäljepolisen som kommer till platsen med en hundpatrull vid 04.15-tiden på morgonen. Men patrullen och hunden märker inget ovanligt. Under tiden kan paret se hur åtminstone en ”varelse” fortfarande är kvar på platsen. Till slut åker patrullen utan att ha kunnat göra något ingripande.

– Jag kan tänka mig att det inte är lätt att ta det här på allvar. Men till slut blev vi så rädda att vi åkte till en släkting och bodde över där, berättar kvinnan.

Något svar på vad som hände har jag inte. Inte ännu i alla fall. Men en vittnesberättelse är bara början på en utredning.

Om någon av bloggens läsare har sett något som kan förklara händelserna den 6 augusti eller har gjort andras egna iakttagelser så skriv gärna en rad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Det är väl uppenbart att man observerat fyrverkerier genom kvällsdimman och sedan har rökpuffarna stigit uppåt och bildat "figurer". På litet avstånd hör man inte knallarna. Det är ganska vanligt med fyrverkerier numera, och till detta kommer lasershower av olika slag.

John Johnstone, 10:56, 25 augusti 2016. Anmäl

Beskrivningen liknar något som jag såg i södra Frankrike för några år sedan i början av augusti, men innan tiden för Perseiderna. Himlen var mulen, men i molnen såg jag något som såg ut som hundratals stjärnfall (meteoriter) samtidigt. Inget rapporterades i media om händelsen. Det hela upphörde efter kanske en kvart.

Lennart Göranson, 00:03, 14 augusti 2016. Anmäl

I dessa mobiltider då kameran alltid finns till hands kunde man förvänta sig mer pålitliga UFO-rapporter. Den kameralöse UFO-rapportören får problem med trovärdigheten. I det aktuella fallet verkar rapportören ha sett stjärnfallen men fantasin skenat iväg i upphetsningen. Perseiderna passar inte alltid tidtabellen och det var kanske maximum som inträffade.

G Jonsson, 12:23, 9 augusti 2016. Anmäl

Jag kan bara säga att ni hade en närkontakt av tredje graden.Har varit med om det sjölv

Bosse Lundgren, 23:40, 8 augusti 2016. Anmäl

Jättesmällen kanske förklarad

Kanske var det ett flygplan trots allt. Den kraftiga smällen som fick hus att skaka i grunden i Trosa skärgård den 11 april 2015. Jättesmällen hördes miltals och öronvittnen spanade förgäves efter ett svar. Och sedan följde flera rapporter.

Gissningarna spände från militära minor till jordbävningar och överljudsbangar från jaktflygplan. Men, svenska flygvapnet nekade till att man varit ens i närheten. Och den oerhört kraftiga smällen fick många att tveka när det gällde den förklaringen.

Men kanske var det ett flygplan trots allt. Fast kanske inte nödvändigtvis ett svenskt.

I vilket fall fick en stor del av Gotland känna på två kraftiga smällar vid 14-tiden i fredags (29/7) och en man i Burgsvik, Lasse Lindell, berättade då för Hela Gotland att de båda smällarna kändes ordentligt:

– Det var rejält kraftiga smällar. Jag trodde aldrig att det kunde skaka så mycket i marken av en ljudsmäll, berättade han för tidningen.

Den här gången bekräftade Försvarsmakten att det var två Gripenplan som gått igenom ljudvallen och orsakat smällarna.

– När de drog på lite orsakades de här kraftiga smällarna, som blev ovanligt höga, sa försvarsmaktens presstalesman Mikael Abrahamsson till Hela Gotland.

En DN-läsare som också befann sig på östra Gotland mejlade följande beskrivning till mig:

Det var två rejäla smällar med tryckvåg som kändes i näsan och i kroppen, men jag upplevde inte att marken skakade”, skriver han.

Att en ljudbang kan få hus att skaka fick jag själv bekräftat när jag besökte det lilla samhället Rachel i Nevadaöknen, några mil från Area 51 tidigare i sommar. Där träffade jag ägaren till Little A’Le’Inn, Pat Travis, som berättade hur ett av de flygplan som flygs från Area 51 hade sprängt ljudvallen dagen före:

– Jag trodde hela huset skulle rasa, berättade hon.

Så visst kan det smälla ordentligt när ett flygplan passerar. Men det är inte alltid man kan se den som orsakar smällen. Särskilt inte när de kommer från Area 51.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Änglamöten i ny bok

iwss

För Inger Waern är det ingen tvekan. Änglar finns och de är sändebud från Gud. Om detta har hon berättat i flera böcker sedan hon under en lång rad år samlat in svenskarnas upplevelser av, och möten med, änglar.

När Inger Waern nu kommer med ”Himlen öppnar fönstret” (Semnos förlag) har den undertiteln ”Änglavakt, dramatik, humor och inre övertygelser”.

Och hennes inre övertygelser är starka. Boken är en personlig skildring av författarens väg genom livet, en väg som kantats av prövningar, tecken och även möten med änglar. Vi får läsa om hennes tidiga ungdom med daglig mobbning.

Så här i efterhand ser hon hur en gudomlig kraft hjälpt henne när allt varit som svårast och hur änglar gripit in och till och med räddat hennes liv när hon var nära att krocka med en mötande bil.

Vid ett annat tillfälle får författaren hjälp av en osynlig hand att komma upp efter en svår omkullkörning på skidor.

Vid ett tillfälle ser hon också ett kors som från sin position på himlen sänder ut strålar. En annan gång ett klot stort som en pingisboll inne i rummet. Men kanske starkast av allt, en inre röst som i juni 1993 uppmanade henne att börja samla in människors berättelser om gudomliga ting.

Den rösten skulle komma att resultera i fyra böcker.

Mötet med ängeln kom en novemberdag i början av 1990-talet, hemma i sitt eget sovrum: ”En vinge såg jag tydligt och den var skinande vit med tydliga vingpennor, precis som en fågelvinge ser ut”, skriver hon.

Det vore enkelt att säga att denna den femte är en bok för redan frälsta, men det är också en bok fylld av vittnesbörd om hur livet bjuder på oväntade överraskningar.

Och man kan se på ”Himlen öppnar fönstret” på två sätt. Och låt mig försöka:

Som skeptiker:

Precis som i sina tidigare böcker har Waern publicerat svenska folkets upplevelser av änglar på ett rakt och beskrivande sätt, utan svåra frågor och utan att försöka kontrollera sanningshalten eller ge alternativa förklaringar. Detta upprepas nu när det gäller hennes egna upplevelser.

För visst hade vi läsare gärna velat höra mer om hur den väninna som satt intill i bilen upplevde hur hela bilen som av en ”osynlig kraft” flyttats åt sidan istället för att kollidera kylare mot kylare med en annan bilist. Men det får vi inte.

Och visst kan man som läsare se andra förklaringar till det som slås fast som gudomliga interventioner.

Istället får läsaren lita på det som står. För innerst inne handlar det om tro och tillit.

Som övertygad om änglars verklighet:

Där blir boken ett slags andaktsbok där livets alla svårigheter ligger i Guds hand och den som tror vilar tryggt och tas om hand även om allt ser svart ut. Exemplen stärker den som läser boken i sin tro på att världen är så mycket mer än bara den fysiska verkligheten.

Waerns bok tar människors upplevelser på allvar.

Själv har jag träffat Inger Waern vid flera tillfällen. Och det är ingen tvekan om att hon ärligt berättar om hur hon upplever världen och öppet redovisar sin kristna tro. Den personliga tonen i ”Himlen öppnar fönstret” är möjligen lätt naiv men det är ingen tvekan om att Gud spelar en stor roll i Inger Waerns liv.

För oss som inte är lika starka i tron blir boken lite svårare att ta till sig. Den skapar nyfikenhet och reser frågor men kanske hade jag velat ha betydligt flera svar.

Bilden överst i bloggen har tagits av Stefan Svensson, Mariestad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Här kommer den svenska jantelagen till uttryck i orden: ”sådana bara vill upphöja sig själva till någon slags ’utvalda’…” Även den som älskar Gud vet att det är som "Kap Kennedy" påpekar: en del blir helade andra inte, en del har änglavakt andra inte. Endast Gud vet varför. Det är synd att många brister i sin tillit till Gud eller vänder sig bort från Gud på grund av detta. Det kan vara en prövning för en Kristen och just då är en sådan här bok till stöd och uppmuntran.

Lars Birgersson, 20:03, 26 maj 2016. Anmäl

Det vore mig fjärran att ifrågasätta hennes trosuppfattning och upplevelser, men det jag alltid har undrat med just den där speciella sortens tro är: varför gör änglarna detta? Vad är liksom vitsen med att guida och skydda vissa och ibland, men inte alla och alltid? Förutom den uppenbara slutsatsen, att de som tror på sådant bara vill upphöja sig själva till någon slags "utvalda", är det ovanligt svårt att se den teologiska logiken i det.

Kap Kennedy, 11:29, 24 maj 2016. Anmäl

Loch Ness-monstret hittat

spalshnessie490ny

Loch Ness-monstret har hittats! Kanske har ni redan hört nyheten eller sett bilderna och då upptäckt att nyheten till och med bär en viss sanning.

En viss. Men i alla fall.

För att ta det från början. Loch Ness är en av flera djupa och mycket långsmala sjöar i Skottland men den enda med ett världskänt monster som till och med har fått ett namn – Nessie. 36 kilometer lång och med ett medeldjup på drygt 130 meter har Loch Ness visat sig vara perfekt för att hålla myten och hoppet vid liv.

Trots fejkade foton och suddiga syner lever och frodas berättelserna om att ett ”monster” lever i sjön. Berättelserna talar om ett avlångt djur med långsmal hals inte olik en forntida svanödla.

Några berättelser är mer övertygande än andra. Men trots allt bara berättelser som gör sig bäst i bästsäljande böcker och spekulativa serier på teve.

Men ibland förvandlas rykten till fakta.

Sedan några dagar söker norska Kongsberg Maritime genom sjön med en högupplösande sonar ombord på en undervattensrobot och det var den som fick träff på ett föremål på botten av lochen som bar svindlande likheter med hur man tänker sig Nessie: Två pucklar och en lång hals.

Så där såg hon ut att ligga. Död. Vilket givetvis inte var så bra.

Nu var det inte så illa. Nessie visade sig vara en nästan 10 meter lång modell som använts vid inspelningen av b-filmen ”The private life of Sherlock Holmes” sommaren 1969. Regissör: Billy Wilder.

Expeditionsledaren Craig Wallace förklarar för flera medier att fyndet nog fick ses som en ”extra bonus”.

För det är trots allt inte Nessie som man söker efter utan den robot som dras under vattnet kartlägger Loch Ness botten för att ge en mer exakt bild av den. Något som inte gjorts förut.

En av de sonarfilmer som tagits av undervattensroboten Munin visar en lång försänkning som löper längs botten. Perfekt för ett monster att gömma sig i.

Så vem vet. Kanske dyker det upp nya ekon som inte är lika lätta att identifiera när Operation ”Groundtruth” fortsätter sin kartläggning.

På bilden ovan, tagen av Peter Jolly, Splash News, syns undervattensroboten Munin söka igenom Loch Ness med Urquhart Castle i bakgrunden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Vi åker tillbaka när isen lagt sig – alltså i slutet av året. Då ska vi köra ett instrument på isen som ska visa hur de föremål som vi vill titta närmare på verkligen ser ut.

Clas Svahn (Webbsida), 22:34, 24 april 2016. Anmäl

Clas, hur går det med expedition #2 till fjällsjön för att söka efter UFO:t som försvann i vattnet?

Vaettra, 07:49, 19 april 2016. Anmäl

Jag såg från fönstret på Karolinska sjukhuset en röd rygg stiga upp ur Brunnsviken utanför Stockholm. Den verkade långsmal framtill men sträckte inte på halsen som snälla Nessie. Synen försvann på någon sekund. Är det detta som förbryllat försvaret i skärgården så länge ett skåkalkat USO? Med tanke på den plats jag befann mig och de preparat jag hade i mig har dock synen ingen trovärdighet för fem öre. Men jag såg det. Rummet fylldes av forntida skräck. Det var inte som bilden ovan.

John Krauklis, 09:53, 18 april 2016. Anmäl