Lysande fenomen inte så konstiga

Så var det dags igen. Varje år i december och januari kommer bilderna som ett brev på posten. Och sedan hamnar de på nätet.

Annons:

I dag har både Aftonbladet och Expressen publicerat artiklar om hur en man i Irsta utanför Västerås vid 15-tiden sett och fotograferat ett lysande föremål på väg mot sydväst från sitt hem. Föremålet ser ut att brinna och fotografen själv trodde först att det rörde sig om ett flygplan som var i nöd men undrade sedan om det inte kunde vara en meteor.

Och när tidningarna intervjuade professorn i astronomi i Uppsala, Claes-Ingvar Lagerkvist, och denne säger att det rör sig om en meteor, ja då är det inte konstigt att man också skriver detta.

Men inte är det en meteor. Det är ett vanligt flygplan. Det går till och med att identifiera planet genom att gå ut på FlightRadar24 där man ser Virgin Atlantics Airbus 340 passera över Västerås exakt vid den tidpunkten. Planet var på väg från Tokyo till London och använde sig av den flygkorridor som går över Sverige.

Lysande kondensstrimmor är alltså vanliga. När solen står lågt eller strax under horisonten, vilket är vanligt på vintereftermiddagar, kan de lysa upp de strimmor av kondens som bildas när ett flygplan på 11.000 meters höjd passerar. Ofta blir färgerna dramatiska, solens strålar bryts i atmosfären och färgar de annars vita strimmorna röda. Många tror att det rör sig om ett plan på väg att störta men att planet ser ut att fara mot jorden beror på att vi bor på en rund planet och att också flygplan måste ta den vägen för att nå fram till sin destination.

Bilden ovan tog en kollega till mig när vi var på väg genom Norrköping på eftermiddagen den 21 oktober i år. Ni kan se hur den nedåtgående solen färgar molnens kanter röda och flygplanets k-strimma gyllengul.

För en astronomen är detta ett fenomen utanför hans eller hennes expertområde. När jag ringer upp Claes-Ingvar Lagerkvist, som jag känner sedan många samtal under åren, är han inte särskilt bekymrad trots att hans namn nu förknippas med något så simpelt som ett flygplan och inte en meteor. Själv skulle jag ha ringt tidningarna och ordnat en snabb dementi.

När jag själv ringer Aftonbladet och försöker få dem att förstå att deras artikel är hel fel och att fotografen inte alls ”fångat ett stjärnfall på bild” utan ett vanligt trafikplan håller journalisten som svarar med mig efter att ha sett bilderna på UFO-Sveriges hemsida. Det är ju långt ifrån första gången folk har misstagit sig.

Men att ändra i artikeln, det vill inte de ansvariga på Aftonbladet, istället väljer de att låta läsarna vilseledas. Nå, det är ju deras val.

Det lustiga i sammanhanget är ju att Aftonbladet skrivit om liknande fenomen så sent som den 23 november. Den gången fick en meteorolog på SMHI förklara att det var ett flygplan. Men minnet är kort på en tidningsredaktion, och kortast på en webbdito tydligen.

Det är inte så konstigt att journalister inte kan hålla koll på alla fenomen som far omkring på himlen, tristare är det givetvis att astronomer inte kan det. Men förklaringen ligger i ett känt fenomen. Nämligen: Om jag ringer upp en astronom och frågar om det är en meteor på en bild så får jag svaret att det kan vara så om det som syns lyser och har svans.

Hade jag däremot ringt och frågat om det var ett flygplan med k-strimma efter så kanske astronomen hade blivit lite försiktigare. Flygplan är ju utanför hans kunskapsområde.

För inte så länge sedan var det en journalist i Norrland som fångade två flygplan (med k-strimmor efter sig) som passerade varandra på himlen. Han lade ut en film och en kvällstidning nappade. För att kolla med en ”expert” ringde man Luftfartsverket och ställde frågan: Var det något konstigt på himlen över den platsen vid den tidpunkt som filmen togs? Svaret blev givetvis nej. Eftersom Luftfartsverket inte anser att flygplan är konstiga så var det lätt att svara.

Resultatet blev en artikel som gick ut på att det var något okänt på bilderna eftersom Luftfartsverket inte kunde identifiera dem. Enligt Luftfartsverket fanns det ju inget där. Fast hade reportern frågat om det fanns några flygplan där vid tidpunkten hade svaret givetvis blivit ett annat.

Vad lär vi av detta? Jo: Som man frågar får man svar och det gäller att fråga rätt expert.

PS: Expressen lyckades till slut hitta rätt expert :-)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

HAHA! Mycket bra artikel och bra slutsats där nere :)

Haha, 09:22, 18 januari 2013. Anmäl

Medvedev vet allt om ET

Ni som har sett serien ”Vita huset” minns säkert när president Bartlet i en lucka mellan en serie intervjuer med en rad tevestationer råkade kalla sin utmanare till presidentposten för något mindre smickrande. Men kameran var på och uttalandet blev huvudnyhet.

Nu har en annan toppolitiker, och en riktig sådan, gjort en liknande sak. När Rysslands tidigare president, numera premiärminister, Dmitrij Medvedev, lät sig intervjuas av fem ryska tevestationer så rullade kameran också i pauserna mellan intervjuerna. Och det var i en sådan som Medvedev lät undslippa sig något som säkert kommer att hamna på ett antal konspirationsinriktade hemsidor.

En journalist undrade om det möjligen var så att presidenten, när han ändå fick portföljen med aktiveringskoderna till de ryska atomvapnen, också fick en mapp med information om utomjordingar. Medvedev svarade:

”Tillsammans med portföljen med kärnvapenkoderna får landets president en mapp märkt Topphemligt. Den foldern innehåller all information som rör utomjordingar som har besökt vår planet.”

Och han fortsatte: ”Tillsammans med den rapporten får du också en rapport som handlar om den fullständigt hemliga specialorganisationen som utövar kontrollen över de utomjordingar som befinner sig på vårt lands territorium. Mera detaljerade information om det ämnet kan du få genom att se den välkända sanningsenliga filmen ‘Men In Black’. Men jag kan inte berätta för er hur många av dem som befinner sig bland oss eftersom det skulle orsaka panik”, avslutade Medvedev.

Givetvis var allt detta sagt på skämt och ingen av kanalerna sände uttalandet men det har sedan spridits via Reuters och Youtube.

Att Medvedev också avslöjade att han tror på jultomten, ”men inte så mycket”, och att han absolut inte tillhör dem som skulle berätta för barn att tomten inte finns, gör kanske att också utomjordingsuttalandet hamnar i sin rätta dager.

Men, om jag känner det kära internet rätt så kommer vissa att tolka den ryske premiärministerns uttalande som en förberedelse för ”det stora avslöjandet”. Ett sätt att förbereda oss alla på den dag då ”sanningen” om ET kan berättas. En sanning som givetvis består i att De redan är här och att olika länders regeringar sedan länge känt till detta och till och med arbetat tillsammans med dem.

Att Medvedevs avslöjande om tomten skulle komma att få liknande effekter är däremot mindre sannolikt.

Fotnot 1: Ni som kan ert ”Vita huset” minns säkert också att Bartlets uttalande nog inte bara var en slump….

Fotnot 2: Ni som kan ryska kan se inslaget här. Och på Telegraphs hemsida kan ni läsa mer.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Liten rättelse. Medvedev säger ordagrant: "den välkända sanningsenliga dokumentärfilmen Men in Black".

Lasse, 14:20, 9 december 2012. Anmäl

Medvedev's uttalande om Men in Black (MiB) syftar möjligen på s.k. Black Triangle UFOn som setts ett flertal gånger i Ryssland, bl.a. över Kreml. Finns att beskåda på You Tube.

Christe Löfgren (Webbsida), 08:21, 9 december 2012. Anmäl

Jag kan inte ryska, kan jag ändå se inslaget som länkas i fotnot 2?

Anonym, 05:48, 9 december 2012. Anmäl

Det skulle inte göra någon skillnad om detta visade sig vara ett dåligt skämt med dålig poäng som försöks framställas just nu eller om det skulle visa sig vara i allra högsta grad sant, för folket är redo och har matats med dessa saker nu i snart 50 år åtminstonde (om inte mer). Vad det än är, så är folket redo, men är våra makthavare det ? Bollen ligger hos er, inte hos de som dumt nog litar på er.

Hasse pil, 03:16, 9 december 2012. Anmäl

+-0!!

Mia, 00:48, 9 december 2012. Anmäl

Mot London

I morgon sätter jag mig i bilen för att köra till England. Vilket kan låta som ett mindre problem. Och utan färjan från Göteborg till Frederikshavn så hade det absolut varit det. Väl i Danmark blir det till att fortsätta ner till Esbjerg där ”Stena Jutlandica” ska ta oss vidare till klassiska Harwich och England. Sedan blir det till att köra bil på fel sida igen.

Det här är en resa som jag har gjort ett antal gånger men på lite olika sätt. Sedan färjorna från Göteborg slutade att köra raka vägen till England så har jag också hunnit prova vägen via Stavanger. Vilket inte är att rekommendera. Då hamnar man i Newcastle i norra England och har en bra bit kvar ner till den södra landsdelen. Och vägen från Stockholm till Stavanger överlämnar jag gärna åt dem som finner ett nöje i att köra långa och slingrande bilresor.

Väl i England ska jag hålla föredrag om spökraketerna och om Arkivet för UFO-forsknining på ett hotell i London. Det är brittiska BUFORA, alltså den nationella ufoorganisationen där, som firar sitt femtioårsjubileum med att bjuda in några europeiska ufologer och låter dem prata under två dagar helgen 22–23 september.

Jag ska alltså berätta om det som vi svenskar kan vara mycket stolta över, nämligen Arkivet för UFO-forskning, störst i sitt slag och ständigt växande inte minst tack vare alla de donationer som jag fått med mig från just England och Wales under åren.

Men fokus kommer även att ligga på spökraketerna, dessa märkliga raketliknande fenomen som korsat himlen över Sverige sedan 1946. Det är inte enbart den numera riksbekanta Nammajaureraketen, som ni har kunnat läsa om i den här bloggen, som har fallit ned i en sjö, det finns ett stort antal andra exempel.

Om detta ska jag berätta och visa bilder på. Har även ett exempel från England där en italiensk pilot i början av 90-talet mötte ett missilliknande föremål över Engelska kanalen när han var på väg att ta sitt Alitaliaplan in för landning på Heathrow. När jag pratade med honom berättade han hur nära planet varit att krocka med den okända tingesten som inte bara var klart synlig för honom och andrepiloten utan också på radar för markkontrollen.

Efter en lång utredning kom det brittiska försvaret och de civila luftfartsmyndigheterna fram till att de inte kunde identifiera föremålet. Det var ett ufo.

För mig är spökraketfenomenet ett av de mest handfasta som kan sorteras in under den ibland lite otympliga förkortningen ufo. Att det i dessa fall verkligen rör sig om fysiska objekt tvekar jag inte om. Men vem flyger dem? Vem är det som sitter vid spakarna? Spakar som givetvis kan befinna sig långt bort från själva föremålet.

Den frågan kan hålla en vaken om nätterna.

Det ska bli intressant att se vilka reaktionerna blir på mitt föredrag i London. Här har vi en serie observationer som inte följer de klassiska ufobanorna. Till exempel har det aldrig funnits någon koppling till varelser utan det har alltid enbart fört sig om iakttagelser där ett eller flera föremål flyger förbi, eller kraschar. Men trots likheterna med typiskt jordbundna föremål så har det aldrig gått att hitta ett spår efter dem.

Ultraskeptikern skulle säga att detta beror på att föremålen enbart existerar i folks fanatsier. Men för den som har mött vittnena är situationen inte lika enkel. Därför är det viktigt att alltid prata med förstahandskällorna när det gäller dessa märkliga fenomen. Något som inte alltid visat sig vara så lätt.

Till exempel har jag den senaste veckan ringt åtta samtal till en man vars bror ska ha sett en spökraket susa förbi längs Kalixälven den 6 juli i år. Men brodern själv har vägrat prata med mig. ”Han är för blyg”, säger mannen. ”Han tycker att han har berättat allt för mig och att det räcker”, säger han också.

Men det räcker ju inte riktigt. För mig blir det andrahandsinformation. Så jag fortsätter jaga. Men det blir nog efter London.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Japp, jag skrev fel i hastigheten. Som tur var hamnade vi på rätt färja till slut :-)

Clas Svahn (Webbsida), 22:47, 6 oktober 2012. Anmäl

Mycket bra blogg det här! :)

Översätt texter (Webbsida), 14:44, 28 september 2012. Anmäl

Jag följer med intresse jakten på spökraketerna i Jokkmokkstrakten. Denna observation efter Kalixälven gör ju saken mycket skum. Att det pågått under en såpass lång tid. Att det inte bara varit under en begränsad tidsperiod. Folk här uppe har nog sett endel saker genom tiderna. Det finns folk här som tror på småfolk, andeväsen och att man kan ex stämma blod. Vidskepelse eller? Faktum är att såfort de berättar om sina erfarenheter så blir de idiotförklarade. Därför vill man inte prata om detta. Det kan vara grunden till att den mannen inte vill berätta mer om det han sett över Kalixälven tror jag. Lycka till med fortsatt arbete!

Matti i Jokkmokk (Webbsida), 11:56, 21 september 2012. Anmäl

En liten rättelse! Stena Danica seglar inte mellan Esbjerg - Harwich utan mellan Göteborg - Frederikshavn men jag hoppas att du får det trevligt på både henne och färjan som sedan tar dig vidare till England // Tommy Gustafson

Tommy Gustafson, 08:48, 18 september 2012. Anmäl

Trevlig resa!!

Anonym, 07:46, 18 september 2012. Anmäl

Bottenlöst men inte hopplöst

För någon timma sedan, strax efter 13 i dag lördag,  mötte jag dykarna mitt ute på Nammajaure på den plats där Bo och Liz hade sett föremålet sjunka. Min första fråga var givetvis vad de hade sett där nere under de 15 minuter de hade sökt på platsen. Och svaret blev lera. Flera meter djupt med lera som de inte kunde känna botten på.

Roine Norström och Simon Kenttä hade båda stuckit ned sina armar och de hade bara sjunkit rakt igenom leran. På bilden ovan kan ni ser hur Simon bedömde möjligheten att hitta något på botten efter att ha känt efter. Bilden togs av hans kollega Roine på tre meter djup. Djupare än så var det inte.

– Det som landade här och sjönk måste ha fortsatt ned i lera med en gång, sa Roine till mig.

Så mysteriet med spökraketen i Nammajaure är fortfarande inte löst. Vi måste tillbaka igen. Och det ska vi!

Nu måste vi skaffa en helt annan utrustning, en magnetometer, som kan känna av metall långt ned i dyn. När vi ska göra det beror på vilka resurser vi får ihop och när det är möjligt för oss själva att komma loss.

Mysteriet är alltså inte löst utan lever.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

[...] DN’s framstående ufo-jägare Claes Svahn kanske kan förklara de här bilderna som Google har samlat ihop i New Mexico respektive Texas. Observera närheten till McDonald’s. [...]

Ærø with a view over the world » Google Maps UFO-observationer (Webbsida), 17:03, 30 september 2012. Anmäl

"Som att skicka iväg nån till en glaciär och vända tillbaka för att man glömt skidorna." Hahaha. Ja nej inte riktigt så kanske. Mer som att vända tillbaka för att man glömt stegjärnen men annars rätt.

Robin, 13:29, 5 september 2012. Anmäl

Synd att det inte blev något den här gången. Ser fram emot fortsättningen.

Nigel Perkins, 08:49, 3 september 2012. Anmäl

[...] Diver’s note: “Damn! We’re totally screwed.” (Via Clas Svahn’s blog) [...]

Mission to find the Swedish ghost rockets has begun | ufoeyes (Webbsida), 16:07, 2 september 2012. Anmäl

hm undrar hur de ska undersöka botten, om det är flera meter lera. Är det som att leta i en höstack. Fungerar sonarutrustning för att skanna av under dessa skikt ?

Lars, 11:59, 2 september 2012. Anmäl

Vad är det som motsäger att det inte rör sig observationer efter en helt vanlig norrlandsfylla på hembränt och hallonsaft, "asso dä va nå stort som fräschte och lyschte opp hela schön å så ba försvann e rakt ner i schön mä e brak å sen ble re helt tyst vettu....

Anonym, 09:15, 2 september 2012. Anmäl

Vad är det motsäger att observatörerna tagit in helt vanlig norrlandsfylla på hembränt och hallonsaft och tyckte sig se något...stort...som fräste och...lyschte opp hela schön innan dä ba försvann vettu...

Anonym, 09:09, 2 september 2012. Anmäl

Det var ju synd! nu blir det väldigt svårt att lösa gåtan överhuvudtaget. Ett rostigt UFO i lerbotten, dags för en blues med Muddy Waters så länge ;)

Simon Templar, 00:08, 2 september 2012. Anmäl

När man letar efter något så kan man alltid säga att "den finns där" så länge man inte har hittat föremålet. Det gäller bara att leta lite noggrannare.

Hasse, 18:21, 1 september 2012. Anmäl

Fan det är helt kört. Ja det hade den förmodat välbetalda dykare sluppit skriva om någon hade bemödat sig med att först kolla av botten i sjön. Och framför allt så hade vi läsare sluppit börja följa en fullständigt menlös expedition. Snudd på årets icke-nyhet, expeditionen fann lera på botten och nu ska vi hem och hämta rätt utrustning. Man tar sig för pannan. Som att skicka iväg nån till en glaciär och vända tillbaka för att man glömt skidorna.

Anonym, 17:24, 1 september 2012. Anmäl

Nu skannas Nammajaure

Strax efter lunch kom dykarna vandrande genom skogen i regnet. Vi andra hade redan hunnit äta vår spaghetti med köttfärssås och kunde erbjuda de båda Kirunadykarna en stol under partytältetes tak.

Det har regnat mest hela dagen men allt funkar bra så här långt. Och när jag skriver detta så har dykarna precis påbörjat sin första genomsökning av sjön – som ni kan se här ovan i ett klipp som vi filmade i samband med landningen i går.

Det som nu händer är att dykarna söker av sjön bit för bit, i sektioner, för att se om något ovanligt syns på botten. Det har visat sig att sjön bara är tre meter djup där vi tror att spökraketen gick ned. För säkerhets skull lät vi Bo och Liz peka ut var de trodde att föremålet landade genom att ta dem till den plats där de gjorde sin observation samtidigt som vi hade en båt ute i sjön för att markera platsen.

Så snart alla var överens så kontaktade vi båten med hjälp av walkie-talkie och dykaren som befann sig där ute markerade platsen med en boj. Och det är med den bojen som utgångspunkt som vi nu riktar in sökandet.

När dykarna sedan skannat nästan hela sjön kom de tillbaka med några intressanta platser som de ville kolla upp i morgon. Inget jättetydligt men ändå värt att skanna en gång till och kanske dyka på. Ni kan se ett av objektet på sonarbilden här nedan. Vi får väl se vad det kan ge.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Bo och Liz, tre meter, cigarrer. Toppslätskivlingar?

Truls, 00:01, 1 september 2012. Anmäl

Lockheed SR-71 Blackbird http://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_SR-71_Blackbird

sälen, 20:34, 31 augusti 2012. Anmäl

Dessvärre har svensk militär redan tagit hand om föremålet.

Hasse, 17:57, 31 augusti 2012. Anmäl

Snart börjar dykningarna

Medan regnet öser ned så har vi precis hunnit avsluta vår första livesändning från Nammajaure. En sändning som vi genomförde alldeles nere vid sjön och där två presenningar och diverse plastpåsar höll mig och datorerna torra. Ni kan se mig sitta och prata på bilden ovan.

Nu väntar vi på att dykarna från Kiruna ska komma fram så att vi kan börja den verkliga undersökningen som förhoppningsvis ska leda fram till att vi hittar det märkliga föremål som ligger i sjön.

Medan vi sitter här hör vi svenska och Natoplan flyga över oss i den stora övning som pågår för fullt över Norrbotten. En övning som känns lite kittlande med tanke på att det som en gång landade och sjönk i sjön kan vara något från en främmande makt.

Bo och Liz Berg, som såg farkosten landa, kommer under dagen att peka ut var de såg den sjunka. Detta ska förhoppningsvis ge dykarna en bättre möjlighet att ringa in sökområdet.

Alla här är otroligt förväntansfulla men samtidigt är vi realister och inser att sökande kan sluta med att vi inget hittar. Vi får helt enkelt se vad som änder de närmaste dagarna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Stort lycka till med det spännande söket! Håller tummarna för ett fynd. Hälsningar/Maria Vedin.

Maria Vedin, 09:49, 1 september 2012. Anmäl

Håller tummarna för ett lyckat sök! Otroligt spännande, och ser fram emot nästa rapport!/Maria Vedin. Kom gärna förbi Boden och hälsa på när du åker mot Sthlm.

Maria Vedin, 09:48, 1 september 2012. Anmäl

Lycka till Clas och ni andra som letar! Hoppas på spännande fynd. / Roger Dackegård

Anonym, 23:39, 31 augusti 2012. Anmäl

Beskrivningen av en "tyst raket", föregången av motorljud, för tankarna till de "ballong-korvar", som värnpliktiga inom luftvärnet övar (övade?) kanonskytte mot. "Korvarna" bogserades tidigare av bemannade flygplan. Senare övergick man av säkerhetsskäl till att dra korvarna med radiostyrda, enkelt byggda flygplan med spännvidd runt 1,80m. Vad den skulle kunnat göra i fjällvärlden? - Ja, kanske någon lekt med upphittad materiel. Och/eller att kraftig vind fört ett ekipage på avvägar.

Anonym, 20:35, 31 augusti 2012. Anmäl

Framme vid sjön

Strax efter klockan 18, efter en lång väg från Stockholm med flyg till till Skellefteå och vidare i bil upp till Jokkmokk kom vi fram till Nammajaure i Muddus nationalpark vid 18-tiden i dag. Då hade vägen upp kantats av intervjuer och telefonsamtal från bilens baksäte.

I Luleå blev vi intervjuade av Micke Nyberg från Nordnytt när vi stannade till på Storheden för att äta lunch. Det inslaget gick senare i kväll också på Rapport. Jag blev också intervjuad av The Local som skrev en lång artikel på engelska.

Men nu är vi på plats ute i skogen alldeles vid Nammajaures strand där några sitter vid brasan medan andra håller på och fixar med saker i sina tält. Det börjar bli riktigt mörkt och lätt kyligt men vi har sluppit regn och mygg – fast några har ändå gjort sig påminda.

När vi flög in hit med helikoptern låg sjön stilla under oss och den såg inte särskilt stor ut. Någonstans i dess nordliga del ska spökraketen ligga. Det märkliga föremålet som landade och sjönk här för 32 år sedan.

Nu har vi slagit upp våra tält och ett partytält som vår kock brassar käk under. Vi har byggt en toalett en bit från lägret och ställt i ordning batterierna som ska ladda datorer och mobiler i en förfallen stuga som det inte går att sova i.

Sveriges Radio är med oss och stannar över natt och i morgon kommer flera tidningar, kanske TV4 och några till. I fall vi faktiskt skulle hitta det vi letar efter.

Men det är alltså i morgon som vi börjar undersökningen på riktigt. Det är då som dykarna kommer från Kiruna och vi sätter båtarna i sjön för att först söka av den med sonar. Sedan får vi se var vi ska dyka. Liz och Bo Berg, som såg spökraketen hamna i sjön och sjunka ska också visa oss på plats hur det gick till den där dagen i juli 1980.

Det kommer att bli riktigt spännande. Hittar vi något kan ni läsa det är.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

I dag börjar jakten på spökraketen

Under fem dagar ska jag leda en expedition i en sjö några mil rakt öster om Porjus och Jokkmokk. En expedition som inte liknar någon annan. Och vill nu följa vår jakt på den sjunkna spökraketen så är detta den bästa platsen att få veta senaste nytt. Förhoppningsvis kommer vi att kunna publicera dagliga videorapporter på Facebook.

Hittills har intresset varit enormt. Utländska bloggare och svenska medier har uppmärksammat expeditionen och många har hört av sig för att få följa med.

När detta skrivs sitter jag i baksätet på en bil och har just pratat med Norrbottens-Kuriren, The Local, P1 Morgon, P3 Morgonpasset, P4 Radio Skaraborg och blivit intervjuad av Nordnytt när vi stannade i Luleå för att äta.

Så vad är det då vi ska leta efter? Här är historien.

Den 31 juli 1980 hade Bo och Liz Berg stannat till vid en sjö i Muddus nationalpark öster om Jokkmokk för att vila och äta. Vädret var fint och de var alldeles ensamma när ett vinande ljud störde friden. Ljudet kom från söder och snart såg de båda hur ett avlångt föremål med något som stack ut på sidorna flög emot dem.

När jag talade med dem tio år senare, efter att ha hittat rapporten i Försvarets forskningsanstalts (numera FOI) arkiv berättade de hur farkosten, för det var något av metall som flög fram genom luften, passerade över dem och sänkte sig ned mot sjöns bortre ända där det plötsligt svängde 180 grader och började röra sig tillbaka mot dem men landade och blev liggande på ytan.

I kikare kunde de se hur farkosten sjönk under visst bubblande. (Ni kan se Bo Bergs teckning av den här ovan.)

Och där kan den ha legat sedan dess.

Men förhoppningsvis inte länge till.

I dag, torsdag, ger jag mig iväg mot Norrland tillsammans med tre medlemmar i UFO-Sverige, ett filmteam och de båda vittnena, Bo och Liz. Kanske hörde ni Liz berätta om det de såg på P4 Extra där Lotta Bromé intervjuade oss båda.

I Jokkmokk ansluter en guide och på fredag morgon ger sig två dykare av från Kiruna för att hjälpa oss att söka av hela sjön som är cirka 600 meter lång och ett par hundra meter bred.

Under fem dagar kommer vi att göra allt vi kan för att hitta farkosten. Ligger den kvar så borde det finnas en god chans.

Det är första gången som något liknande genomförs. Aldrig tidigare har en så pass omfattande expedition sökt efter ett okänt föremål, ett ufo, som sjunkit i en sjö. Under 1946, när den så kallade spökraketvågen drabbade Sverige, Norge och Finland, störtade flera av dessa cigarrformade föremål i just sjöar. Militären letade men hittade inget, trots att man faktiskt skickade ut en helikopter för att titta ner i sjön.

Men vattnet var för grumligt fick Bo och Liz veta när de ringde och frågade hur det gick. Någon dykning genomfördes aldrig.

Så på fredag går en dykare för första gången ned i sjön. Förhoppningsvis efter det att vår sonarskanning visat något som antyder att farkosten faktiskt ligger där på botten.

Givetvis kan den som skickade iväg den ha plockat upp den också. Men vi tror inte det.

I vilket fall kommer det att bli några riktigt spännande dagar. SMHI hotar med regn. Men vi är väl rustade för dåligt väder och hittills har det inte fallit en droppe. Vi kommer att tälta vid sjöns strand och jag hoppas kunna rapportera om vad vi gör dag för dag på den här bloggen. Vill ni kan ni också läsa mer på Facebook där vi alltså planerar att kunna visa rörliga bilder från vårt arbete två gånger om dagen.

Bara att önska oss lycka till!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

"”något av metall som flög fram genom luften, passerade över dem och sänkte sig ned mot sjöns bortre ända där det plötsligt svängde 180 grader och började röra sig tillbaka mot dem men landade och blev liggande på ytan.” och folk tänker ändå att det rör sig om ngt raketvapen?" 'Robot' har till skillnad från 'Raketer' en aktiv styranordning vilket gör att de kan styras under luftfärden. Vi har läst samma beskrivning av ovanstående händelse, men emedan du utesluter 'Raketvapen', så ser jag 'Robotvapen' som troligare förklaring till händelsen. Allt handlar om hu vi utläser och visualiserar händelsen. Och även om det så hade varit en nyårsraket paret såg, så hade den kunnat göra en 180 graders vändning.

Anonym, 13:15, 2 september 2012. Anmäl

Tycker som en del andra att skissen påminner delvis om en SR-71 Blackbird förutom "vingen" - om man nu inte ska dra några anatomiska liknelser. =) Borde passa in tidsmässigt också. Allra mest liknar ekipaget en raket som man kan ha använt tex för att skjuta upp satelliter med, men en sådan borde inte besitta den manöverduglighet som ögonvittnena talar om. Designen med de dubbla "motorerna" - förmodar jag iaf - borde också styrka ett terrestiellt ursprung hellre än mer långväga besökare. Tror därför inte man kommer hitta någonting...

Corpsius, 20:24, 1 september 2012. Anmäl

Bra marknadsföring för orten en sådan här expedition. Varför inte skapa något likt Loch Ness här också. Jungfru Maria påstås ha visat sig i Tensta. De behöver ju all positiv reklam som man kan uppbåda så man kan kanske skapa kommers runt det.

Anders, 09:04, 31 augusti 2012. Anmäl

<strong>Det är nog en UFO.</strong><strong>Det är nog en UFO.</strong><strong>Det är nog en UFO.</strong>

Roswell, 20:20, 30 augusti 2012. Anmäl

"något av metall som flög fram genom luften, passerade över dem och sänkte sig ned mot sjöns bortre ända där det plötsligt svängde 180 grader och började röra sig tillbaka mot dem men landade och blev liggande på ytan." och folk tänker ändå att det rör sig om ngt raketvapen?

Jockum Vanadis, 20:19, 30 augusti 2012. Anmäl

<strong>Det är nog en UFO.</strong>

Roswell, 20:14, 30 augusti 2012. Anmäl

<b>Spökraketen har plockats upp av militären för länge sedan.

Anonym, 20:08, 30 augusti 2012. Anmäl

Kan vara ett hemmabygge.. uttråkad gubbe med för mycket fritid :P

Anonym, 14:57, 30 augusti 2012. Anmäl

En gissning lika god som någon annans; Målrobot 02 (Rb 02) användes mellan 1963 – 1980 på Robotförsöksplats Norrland, RFN (Kiruna, Vidsel). http://www.bjorns-story.se/private/Robothtm/Robot.htm http://www.vidsel.nu/rfnmuseum/Bildgalleri.htm

Rickard (Webbsida), 14:33, 30 augusti 2012. Anmäl

Troligen så som Magnus tidigare påpekat. Skulle efter skissen exempelvis kunna vara en Robot 53 (1965-1992) som skjutits upp och av någon anledning tagit sig till sjön. Antingen med mening eller pga av något fel. Denna typ av robot var trådstyrd och skulle vid uppskjutning riktas uppåt, för att sedan riktas ned mot målet. Räckvidden var runt max 3 kilometer, men roboten kan mycket väl ha seglat en bra bit till beroende på höjd och vind. Inte omöjligt att sjön i det här fallet var det tilltänkta övningsmålet, men det kan jag inte uttala mig om utan att se hur den omgivande terrängen ser ut. Ingen anledning att ta på några foliehattar riktigt ännu.

Anonym, 12:03, 30 augusti 2012. Anmäl

Världsufodagen

I dag är det Världsufodagen om vi ska tro en sajt som urtopat den. På samma sätt som Kanelbullens dag försöker några entusiaster att marknadsföra sitt ämne för att få andra att konsumera det.

Nej, tacka vet jag den 24 juni, en dag som länge var just ”Världsufodagen” och som till skillnad från den 2 juli faktiskt har betytt något konkret för detta fenomen. Medan den 2 juli hänvisar till ett troligt datum för den så kallade Roswellkraschen i New Mexiko, alltså det datum år 1947 då många anser att ett okänt föremål störtade i USA. Vad nu detta föremål var för något är en fråga som fortfarande stöts och blöts. Rymdskepp eller hemlig ballong.

Eftersom ingen faktiskt vet när detta föremål bet i gruset känns det lite knepigt att fira just denna dag. Allt vi kan vara säkra på är att en man vid namn Mac Brazel hittade skrot från ett föremål liggande i öknen den 5 juli. Sedan forslades skrotet bort och togs om hand av militären.

Nej, Roswell är inte mycket att fira. Där finns för många oklarheter och för mycket ifrågasättande. Låt oss kika på vad som hände den 24 juni istället. Den dag som rätteligen borde fortsätta firas som Världsufodagen.

Det började med en reflex som från en solkatt vidarebefordrad av ett silverblankt skrov. Solglimten fick privatpiloten Kenneth Arnold att haja till där han befann sig inte långt från Kaskadbergen i nordvästra USA. Åtskilliga kilometer framför sig såg han nio ovanliga föremål rusa fram mellan bergstopparna, som fastsatta på ett snöre. Först fem och sedan fyra. Med en lucka emellan.

Och det var något som inte stämde. Hur han än tittade kunde Arnold inte upptäcka några stjärtroder eller cockpitar. Dessutom såg föremålen ut som halvmånar. Deras rörelse liknade inte vanliga flygplans utan, som han senare skulle beskriva den, som ”tefat som kastas över vatten”. Intresset för Kenneths Arnolds iakttagelse över Kaskadbergen blev enormt. Genom nyhetsbyråerna visste snart hela USA vad som hade inträffat den 24 juni 1947.

Redan den 25 juni använde en redigerare på tidningen East Oregonian begreppet ”flying saucers” i en rubrik till en artikel om händelsen och snart kom allt okänt som flög på himlen att kallas för flygande tefat.

För amerikansk filmindustri blev tefaten ett nytt sätt att sätta skräck i biobesökarna. Första gången begreppet användes i en filmtitel var 1949 då ”The Flying Saucer” hade premiär. I filmen kom tefaten från Ryssland och hotet från kommunismen var fimens centralpunkt. Mera rymdinspirerade var ”The Day the Earth Stood Still” (1951) och ”Earth vs. the Flying Saucers” (1956) med klassiska tefat på besök på jorden.

1951 kom journalisten Frank Scullys bok ”De flygande tefaten” ut i Sverige och trots att boken avslöjades som fiktion såldes den i 60.000 exemplar och skapade en av de populäraste myterna – att den amerikanska regeringen dolde tillfångatagna utomjordingar och störtade farkoster i hemliga bergrum. Historien odlas fortfarande i filmer som ”Independence Day”.

Ordet ufo, som ju började sin bana som en förkortning för Unidentified Flying Objects, oidentifierade flygande föremål, skapades i början av 50-talet av amerikanska försvaret som ville ha ett eget begrepp som utan tefatens koppling till rymden och besökande utomjordingar kunde användas för att hålla koll på det som flög och inte kunde identifieras.

Nå, nu är det i alla fall Världsufodagen för dem som vill det. Själv har jag pratat om den i TV4 nu på morgonen och med TT för några dagar sedan. Expressen har ringt och likaså Aftonbladet. Så den som började marknadsföra dagen verkar ha lyckats rätt bra trots mina försök att hålla en låg profil.

Och till syvende och sist är det väl bra att vi alla diskuterar dessa spännande fenomen som ju trots att det mesta går att förklara ändå innehåller en och annan godbit som ställer vårt kritiska tänkande på sin spets. Och då duger ju en måndag i början av juli lika bra som någon annan dag.

Dela med dina vänner

  • 2
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Det stämmer. Det hade inget med föremålens form att göra utan sättet som de rörde sig på.

Clas Svahn (Webbsida), 20:25, 20 augusti 2012. Anmäl

Hmmm. Temat är inte ovanligt, kanske är det Eugen Semitjovs "Det kommer en dag" du menar. Men det finns fler. Var det en svensk bok?

Clas Svahn (Webbsida), 17:36, 8 augusti 2012. Anmäl

Stämmer. Föremålen rörde sig som "när man kastar en sten på en vattenyta". Det var det som åsyftades. (ursäkta sena svar – i dag tog semestern slut...)

Clas Svahn (Webbsida), 17:35, 8 augusti 2012. Anmäl

Var det inte så att det engelska uttrycket "flying saucer" betydde det vi kallar att "kasta macka", alltså att få stenar att hoppa på vattnet, och att det egentligen var föremålens rörelser han refererade till? Jag har för mig att det står så i en gammal UFO-aktuellt. :) För övrigt skulle ju en sådan rörelse skenbart uppstå om något ljusstarkt reflekterades i ett tjockt molnlager och sedan observerades av någon som rör sig snabbt...

Anders Sjölander, 11:49, 24 juli 2012. Anmäl

Clas: Intressant läsning, precis som det alltid är. Har dock en fråga gällande en bok i ämnet som jag inte kan komma på namnet på, undrar om du vet vilket den är. Boken ska handla om något i stil med dagen då människan till slut får kontakt alternativt besök från en annan värld, och världens reaktion på detta. Något i den stilen... är det något du känner igen?

Alvo, 23:08, 21 juli 2012. Anmäl

Verkligen imponerande Claes ! Världsufodagen intresserar mig inte mycket, desto viktigare är att informera den stora totalt nonchalanta massan, i synnerhet de som gömmer sig bakom vetenskapen och hänvisar till skeptiker och ateismen men värst ändå delar omedvetet uppfattningen om vår "unika" existens i ett multiverse med en hel del anhängare till en rad etablerade trosföreställningar, om de där "godbitarna" så att dessa inte ska "tro" så mycket utan att först satt sig in i ämnet ordentligt och lärt sig att "ställa de rätta frågorna" först innan provocerande och närmast obildade kommentarer om s.k oidentifierade flygande föremål skrivs! Påminn dessutom de att det var ung 100 år sen som vi lärde oss att lyfta futtiga få meter upp över markytan då o vad har vi nu! Allt detta tack vare vetenskapen!

SN, 10:06, 10 juli 2012. Anmäl

man kan ju frestas att tro att människans intellekt/förnuft kan förklara ALLT. Så vill i alla fall de flesta intellektuella TRO. det finns dock inga bevis för att så skulle vara fallet. Värt att beakta.

ludde, 19:16, 8 juli 2012. Anmäl

Jag tror det som kraschlandade nära Roswell, var en hemlig spionballong. Sedan har folk blandat ihop det, med andra händelser på 50-talet. Hade det verkligen varit ett utomjordiskt rymdskepp, så skulle det ha avsljöjats direkt. Det är så människor fungerar, helt enkelt.

Lena Synnerholm (Webbsida), 12:14, 6 juli 2012. Anmäl

Bra att diskutera? Tveksamt. Troligtvis är det bra att diskutera det sociala fenomenet woo, men forskning om reklam tyder på att ett rakt och emotionellt förankrat budskap fungerar bäst. Attityden till hela fenomenet woo diskuteras också bland skeptiker och ateister. Att accommodationism, inte ta tydlig ställning utan lämna gap som "det mesta går att förklara" fungerar inte. Dawkin's "Convert Corner" visar hur reklamforskningen har rätt. Vad beträffar fundamentalister väljer de att ta kritik för uppmuntran. Man kan inte med förnuftet ta en person ur en villfarelse som han/hon inte använt förnuftet att inta.

Torbjörn Larsson, OM, 17:25, 2 juli 2012. Anmäl

Att spara i lådorna

För en vecka sedan kom jag tillbaka från en tiodagars resa till England och Wales, en traditionell tripp som jag gör en gång om året sedan rätt länge nu. Det rör sig inte om någon semesterresa utan om en ren arbetsresa men utan att jag jobbar.

Verkar det underligt?

Det är i så fall bara förnamnet.

Resan har ett enda mål – att samla in så mycket dokument, böcker, tidskrifter, bilder, bandinspelningar, brev, modeller och annat (som jag just nu inte kommer på) till Arkivet för UFO-forskning i Norrköping. Världens största arkiv när det gäller ufo och andra oförklarade fenomen.

Jag och några kollegor i ufobranschen genomför ett slags modernt vikingatåg men med ett något mera högtstående kulturellt mål. Vi är ute efter att rädda den globala ufohistorien för eftervärlden. Och att sedan tillgängliggöra allt för den som vill forska.

Kanske inte lika nobelt som att rädda valar eller pandor men i vår nisch av verkligheten väl värt mödan.

Engelsmännen själva ser nog på oss som ett slags vikingar i modern förklädnad. En gång fick vi höra att ryktet om oss sa att ”nu kommer svenskarna, de tar allt utom våra kvinnor”. Gott så. Det hade nog varit värre om det hade varit tvärtom tror jag.

Under årets lilla 4.000-kilometerstripp genom London och den brittiska landsbygden, utförd i min vänsterstyrda Toyota, träffade jag och min kollega Håkan ett tiotal ufologer runt om i England och Wales. Två om dagen var minimum. Kvar i London lämnade vi två andra UFO-Sverige-medlemmar, Anders och Carl-Anton. Dessa genomförde en herorisk insats och fick knappt se dagsljus under de första tre dagarna eftersom de var satta att tömma en fuktig och dammig källare inte långt från OS-arenorna på böcker, tidningsklipp och tidskrifter.

Synd för dem eftersom det var minst 25 grader varmt i sju dagar och klarblå himmel och jag hoppas att ingen av dem drar på sig ufodammlunga efter timmarna i denna unkna miljö där en mumifierad råtta blev ett av många spännande fynd.

Nå, allt gick i alla fall bra och på bilden ovan kan ni se hur vi fyra och källarens ägare, Bob Rickard (grundare av den underbara tidskriften Fortean Times förutan vilken jag inte kan leva), står bakom det som vi kom att döpa till The Great Fortean Wall. 313 lådor packade med allehanda fantastiska mysterier och (inte så sällan) deras lösningar.

Fort är namnet på en brittisk samlare av det okända, Charles Fort, som i början av 1900-talet skrev en rad böcker om märkligheter som han grävde fram ur framför allt vetenskapliga tidskrifter. Han kom sedan att ge namn åt ett helt fält av knepigheter, där bland annat ufo, sjöodjur, spontan mänskliog självförbränning, spöken och parapsykologiska fenomen ingår – forteana.

Det är dessa ämnen som nu befolkar AFU:s lokaler i Norrköping och som gör arkivet till en fantstisk samling av nutida folklore. Spännande, det kan jag garantera.

I dag fick jag en rapport om att alla lådorna nu nått AFU och att de står säkert placerade i en av våra tio lokaler som alla ligger på en och samma gata. På måndag åker jag och Carl-Anton ner för att hjälpa till med att sortera och sedan kommer det mödosamma arbetet med katalogisering och ordnande att börja.

Men AFU är berett och den frivilliga personalen är sedan något år förstärkt med en trupp Fas 3-arbetare. Skanning är ett viktigt momenent liksom digitalisering av band och bilder.

Störst i världen har AFU alltså gått och blivit och det är vi mycket stolta över. På det sättet kan vi hjälpa ännu fler forskare, elever och andra som behöver fakta om dessa knepiga fenomen att få svar. Eller också får de ännu en gåta att bita i!

Varför är det då viktigt att samla in allt detta? Vad kan det vara för nytta med att ha 15.000 böcker och dubbelt så många tidskrifter, rapporter, klipp och gud vet vad om saker som många över huvud taget inte tror existerar?

Och hur i hela friden kan vuxna människor slösa bort sin tid på något så befängt?

Svaret är enkelt. Vi sparar för att det är en viktig del av vår kultur och för att tron på utomjordingar är lika mycket dagens folklore som tron på tomtar tillhör gårdagens. Sedan är vi som jobbar med detta fantastiska material också övertygade om att det bland alla dessa rapporter och berättelser finns äkta och ännu ej utforskade fenomen som vetenskapen hittills inte tagit sig tid med.

För oss är allt detta en viktig del av den värld vi lever i.

Charles Fort kallade dem ”fördömda fakta”. För oss är de en intellektuell utmaning.

I vilket fall är de värda att vårda för framtiden.

Vill ni veta mer så finns det att läsa på AFU:s hemsida.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Helt logiskt , det är ju UFOn som kommit på FAS3! ;)

Klas, 12:11, 16 juni 2012. Anmäl

satan spelar en viktig roll i frimurarnas litteratur se vad dom ger ut på eget förlag

anonym (Webbsida), 09:25, 14 juni 2012. Anmäl

Oavsett vad man tror eller inte tror på är detta en kulturgärning av stora mått.

Positivt skeptisk, 07:16, 9 juni 2012. Anmäl