Köttälskare har ett särskilt ansvar

Som många förstått gillar jag kött. Jag tycker om smaken, de kulinariska möjligheterna och utmaningarna. Dessutom är det ingen nackdel att kött är så fullvärdig föda ur ett näringsperspektiv.

Men glädjen över köttet grumlas ofta av att hanteringen av många djur är så dålig. Djur plågas under uppfödningen och många slaktas på ett obarmhärtigt vis. Detta är förstås inte alls acceptabelt. Själv försöker jag välja KRAV-märkt kött eller kött från smågårdar som har bra djurhållning. Men det är inte helt lätt.

Jag tycker i princip det är fel att en marknad får tillhandahålla oetiska produkter. Jag vet att det retar många som har romantiska drömmar om en helt fri marknad, men jag tror att vi måste acceptera vissa inskränkningar även i livsmedel. Redan idag finns en massa vettiga regler för mat som säljs. Jag tycker dessa borde utökas stegvis till att alla köttdjur ska vara ekologiskt uppföda, och etiskt behandlade från födseln till slakten.

Genom att låta konsumenterna ”bestämma” i affären, medverkar politikerna till den dåliga djurhållningen, både här och i länder som exporterar kött och chark till oss i Sverige. Hur ska man kunna välja med otillräckliga alternativ?

Det finns också mycket som tyder på att djur som betar färskt gräs och går ute mycket både blir till godare och nyttigare kött. I längden skulle en grönare och mer moralisk djurhållning här i landet ge friskare djur, friskare konsumenter och internationella konkurrensfördelar. Dessutom skulle vi köttälskare kunna välja bra produkter och äta med gott samvete.

Vi som är köttälskare som borde verkligen gå i bräschen för bättre djurhållning. Det är vårt moraliska ansvar.

(Ni som har tips om bra köttproducenter och säljställen för ekologiskt kött etc, kommentera gärna nedan)

Annons:

Edvard Lindbloms Charkuteri i Gävle 1940. Ur hovfotograf Carl Larsson samling på Länsmuseet Gävleborg.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Jag håller till stor del med i ditt resonemang, men undantag på just ekobiten. Ekologiskt producerat kött är inte lika med att djuren har det bra eller för den delen det bättre än konventionellt uppfödda djur. Det som står i KRAVs regler för djurhållning står även i djurskyddslagen och gäller för alla producenter, men undantag för vissa regler om betesdrivt. Vill du ha bra kött, välj svenskt närproducerat eller vilt, ekologiskt om du vill, men det betyder inte att djuren har haft det bra.

Hannah, 21:23, 3 februari 2010. Anmäl

Jag är nog med på banan. Men framförallt: Kött ( och andra livsmedel) har aldrig varit så billigt. Problemet är inte vi som är köttälskare, problemet är allt skräpkött som produceras till underpriser för att den rika världen ska ha sin Big Mac. Om vi som är rika (globalt sett) börjar med att se en ekologisk och ganska liten och dyr fläskkotlett eller oxtunga som en festmåltid istället för en 350 gr entrecote har vi kommit långt. Vi måste tillbaka till 1950-talet i allt.

Facebookanvändare, 18:05, 2 februari 2010. Anmäl

Bra skrivet! Jag önskar att den här debatten kunde intressera fler. För min del är inte den ekologiska biten den viktigaste, det viktigaste är djurhållningen. Vi köper numera mycket viltkött och letar ständigt efter bra kött. Vi har beställt en del ifrån www.ekobestallarna.se. Vi har dragit ner på vår köttkonsumtion och äter istället mer vegetariskt. Det finns många bra alternativ, men helt avstå från kött vill jag inte.

Charlotte, 11:02, 2 februari 2010. Anmäl

Kött är knepigt. Vi äter mindre men bättre. Ut går bacon i trepack, för att ersättas av vilt och kravmärkt kött. Mer linser, soppa och fisk. Middagarna har blivit både enklare och mer intressanta.

Björn, 09:21, 2 februari 2010. Anmäl

Jag har delvis löst det etiska dilemmat genom att handla halva och hela lamm hos uppfödare som jag känner, och vet hur den (korta) transporterna o slakten på litet, bra slakteri går till. Jag äter också vilt - och de flesta jägare (som jag känner) försöker ju undvika att stressa djuret (för då blir köttet sämre). Hittar jag inte hyfsat etiskt kött, blir det vegetariskt, t ex på krogen. Bor f ö i Tyskland nu, där ALLT kan köpas i Ekobutik till vettiga priser.

Fram för inhemskt lamm!, 00:18, 1 februari 2010. Anmäl

Bra sagt! Jag är själv vegetarian sedan över 15 år tillbaka just på grund av den vidriga hanteringen av köttdjuren. Men många köttätare struntar blankt i djuren. Ta Lidl på Mallorca som exempel. Till min fasa upptäckte jag i somras att nötkreatur fraktas levande från Argentina till Mallis för att där slaktas på Lidl. På detta vis kan semestrande européer avnjuta färskt argentinskt kött på grillen. Hur tusan kan man sätta tänderna i det köttet med gott samvete? Bläh!

Linda (Webbsida), 23:13, 31 januari 2010. Anmäl

Människan måste inse att man inte kan fortsätta äta kött! <br/>Varför ska djur födas upp,plågas och vanvårdas av människor som är helt inkompetenta att ha med djur att göra! <br/>Besök slakterier,beskåda blodbadet och se hur djuren stressas in i döden! <br/>Då kanske ni skulle sluta vara köttätare! <br/>Jag rekommenderar bli vegeterian då behöver ni inte ha dåligt samvete för att djur vanvårdats!

Berit, 17:01, 31 januari 2010. Anmäl

Det måste skapas lösningar som gör att en krona mera jag betalar för etiskt och miljömässigt juste tillverkade produkter också blir en krona mera till producenten. I dag blir det efter alla procentpåslag, med momsen som kronan på verket, bara några korvören kvar till producenten av min krona!

Thorsten Schütte, 16:44, 31 januari 2010. Anmäl

Hej Jens! <br/>Givetvis har du rätt i det du skriver. Sverige är ett sorgligt exempel på stordrift - med alla dess negativa sidor. Jämför till exempel med Österrike som runt 800 småskaliga slakterier - och därmed möjlighet till en helt annan inriktning på små gårdar med bra djurhållning. Det är vår livsmedelspolitik som gör att det finns oetiska produkter. Men politik går ju att förändra... eller hur? <br/>Hälsn <br/>Anders

Anders Jansson (Webbsida), 16:31, 31 januari 2010. Anmäl

djurplågeri i all ära, men det är ändå bara del av köttätarnas problem - det kanske största problemet är naturens ändliga resurser. Redan idag överutnyttjar vi jorden, vad kommer hända när alla miljarder människor på jorden börjar äta kött på samma sätt som vi gör i väst? Total apocalyps får man anta...

mikael karlsson, 15:15, 31 januari 2010. Anmäl

Mer om blodpudding

Doften av blodpudding ligger i luften. Knappt hade jag bloggat om denna svarta delikatess så snubblade jag över en spännande diskussion om blodpudding och drycker på taffel. Och sedan ramlade jag på ett tokroligt pseudo-japanskt b-pudding-recept. Själv åt jag hantverksmässig blodpudding härmodagen, inhandlad på Bondens matbod i Hötorgshallen med bacon från samma ställe. Den var mycket fin, men jag måste erkänna att vi vuxna gillade den men barnen sänkte den totalt. Den var nog inte tillräckligt söt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Eh ... inte lida menade jag förstås! lol

Linda (Webbsida), 23:30, 28 januari 2010. Anmäl

Ja, du lär ju lida av järnbrist framöver! ; )

Linda (Webbsida), 23:30, 28 januari 2010. Anmäl

Jag älskar blodpuddingen de har hos Bodens Matbod, den enda jag köper!

Cecilia, 22:04, 28 januari 2010. Anmäl

Testade en nästintill sockerlös variant på vår vardagsblodpudding. Nej tack. Sådan sockerskräck har jag inte att jag väljer den framför den vanliga.

TomasR, 20:07, 28 januari 2010. Anmäl

Svensk chark (1): Blodpudding

Jag tycker att den svenska chark-traditionen är försummad. Här i landet finns en massa goda produkter. Och fler blir det i takt med att en småskaliga mathanterket får fler och fler utövare. Jag tänkte i alla anspråkslöshet köra en liten miniserie där jag nämner de goda charkuterier i Sverige jag kan komma på. Och så ber jag er läsare att kommentera de olika avsnittet nedan. Jag ber er läsare att berätta om olika charkprodukter. Vad gillar ni, vad minns ni? Vad gillar ni att äta till den eller den korven eller skinkan? Har ni några speciella minnen kring produkten? Har ni någon favorittillverkare?

På så sätt gör vi en liten kunskapsinventering tillsammans. Tack på förhand!

BLODPUDDING
Blodpudding lagas till av svinblod, öl eller svagdricka, mjölk, rågmjöl, späck, sirap, och inte sällan äppeltärningar. Vanliga kryddor är ingefära, kryddpeppar, kryddnejlika, mejram och vitpeppar. Den ugnsbakas i vattenbad. Äts gärna med vitkål, apelsin, stekt bacon och lingonsylt.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Till Björn om fjälster! <br/>Det har öppnat en svensk nätbutik som säljer fjälster av alla slag. Finns på www.carnivor.se . <br/>Glad Påsk

urt, 09:42, 2 april 2010. Anmäl

Vill för övrigt gärna höra mer om blodpalt. Har aldrig sett en, bara läst om den i Emil i Lönneberga. Jens, det kan du väl skriva om?! Vill gärna lära mig mer om Svensk traditionell mat, så vi i yngre generationer kan föra ett sådant kulturarv vidare. Särskilt bra är att får höra vilka tillbehör som används. Tack för hjälpen på vägen!

A, 05:13, 18 mars 2010. Anmäl

@Björn. Haha, som barn ville jag alltid ha söt finkornig senap till blodpuddingen, vad roligt att jag inte var den enda! Annars var det rårörda lingon som gällde, eventuellt bacon (fast det gillade inte jag), kanske strimlad vitkål eller rivna morötter blandat med lingon eller ananas. Fast mormors hemgjorda med äpple och russin i var aldrig like god som ICAs... Stekt krispig i smör ska den vara förstås!

A, 05:11, 18 mars 2010. Anmäl

@Johan Johansson. Jag läste med förskräckelse och oro alla konstiga kombinationer tills jag kom till ditt inlägg. För visst är det så att det ska ätas med lingon och ovispad grädde precis som fläskpannkaka om det ska vara på mormors vis :)

Magnus, 22:17, 9 mars 2010. Anmäl

Köpa fjäster kan man numera göra på www.carnivor.se som öppnar snart. De säljer tarm från får, svin och nöt. Jag tror attv de hade kollagen fjälster också.

Victor, 08:28, 5 mars 2010. Anmäl

Pålägget wienerfärs! Det är ju alldeles underbart, men verkar dessvärre inte finnas längre... Saknar!

annanym, 12:33, 17 februari 2010. Anmäl

Det här har inte så mycket med blodpudding att göra, men det har med charkuterier att göra: Är det nån som vet var man kan köpa fjälster i Stockholm? Jag har gått kursen, nu ska jag göra korven, men jag hittar inte fjälstret.

Björn, 14:50, 5 februari 2010. Anmäl

Som nyinflyttad i Skåne blev jag förvånad första gången jag skulle köpa blodpudding och bara hittade blodkorv. Det visade sig att det var så det hette här och den innehöll dessutom russin. Häromdagen hittade jag faktiskt också blodpudding och tillagade båda för att jämföra. Det visade sig att blodkorven var rätt mycket sötare och det förklara varför jag gärna saltade lite på min blodkorv i början. Ätes med knaperstekt bacon och rårörda lingon. Har provat lite andra tillbehör bl.a. äppelchutney u

Cecilia i Dalby, 12:02, 31 januari 2010. Anmäl

Och i England äter man sin "Black Pudding" med senap, gärna till frukost. Deras blodpudding är mindre söt och mera fet, men senap är gott till den svenska puddingen också. <br/>Björn

Björn, 09:48, 29 januari 2010. Anmäl

Min mormor serverade alltid blodpuddingen med rårörda lingon och grädde (ovispad). Har fått intrycket att det är ett mycket lokalt fenomen. Konstigt nog.

Facebookanvändare, 23:35, 28 januari 2010. Anmäl

Kålrabbi på gång

Nästan varje gång frågar den som sitter i kassan: vad heter den här nu igen. Kålrabbi, svarar jag.
Jag har fått pippi på denna lilla fina grönsak som blir allt vanligare i matbutikernas grönsaksavdelningar. Den har en så fin kålig och pikant smak. Påminner om rättika, men är mer köttigt och mindra genomskinlig. Var och varanna dag gör jag småsallader på den. En favorit är att bara ta riktigt god olivolja, lite citron, lite salt, svartpeppar och torkad chili blanda och vända tunna skivor av kålrabbi i. Smaskigt. Och passande som tillbehör till många varmrätter. Vill man tillsätter man lite strösocker också och låter salladen stå en eller ett par dagar i kylen så får man slakad rabbi, vilket smakar som en extra god pizzasallad.

Men kålrabbi går att smörsteka, ånga, koka och ugnsbaka. Ös på med syrligt och salt så blir kålen fantastiskt god.

Den är också mycket gott till sådant som passar till senap och pepparrot. Jag minns att jag gjorde en förrätt med gravlax och kålrabbi när jag jobbade som hotellkock. 

Mer kålrabbi åt folket!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

skär kålrabbi i stavar, blanda med lite olivolja, vitlök och citronsaft. Baka i ugnen tills kålrabbin får lite färg. MUMS!

plupp, 10:24, 8 februari 2010. Anmäl

Kalrabbi gar ocksa bra att koka som grönsak till soppa t.ex. eller ra, skuren i bitar med en god dip att doppa i... och naturligtvis kan man göra stuvning av det... Fylld kalrabbi in ugn smakar fantastiskt!

Birgitta, 17:32, 23 januari 2010. Anmäl

Jag kommer ihåg en sommar när jag arbetade i kassan på Konsum, det var inte lätt att hålla reda på rotfrukterna inte. Pinsamt :/ Man borde äta mer rotfrukter, håller med!

Isak, 15:59, 23 januari 2010. Anmäl

Kålrabbi brukade mor odla i in krafts dagar! I butiken under Åhléns vid Skanstull stod jag häromåret i kö efter tvenne damer i trettioårsåldern som frågade kassörskan om rotfrukten de höll fram och plockat på sig av, för förfärdigandet av "ungnsrostade rotsaker", kanske var rotselleri? Expediten upplyste ärligt att hon inte visste men att det nog kunde vara så, varvid inköpsbeslut gjordes avseende en relativt sett stor mängd pepparrot. Vi fick dock rätsida på det hela efter medborgaringripande.

Herr Wurst, 13:57, 23 januari 2010. Anmäl

Hej! Kålrabbi en vanlig och billigt sommarmat i Ungern. Där lagar man av kålrabbi exp., såppor, fyllda kålr.,stuvade kålr. etc.

Ödön Muranyi, 11:35, 23 januari 2010. Anmäl

Du har så rätt! Allt stämmer - från frågor i kassan til grönsakens förträfflighet. I våran familj äter vi kålrabbi oftast rå - som den är. Man skalar av den och skivar. Hu vad gott! <br/>Och enkelt. <br/>Tack för kul blogg! <br/>Tack för kul innlägg.

Jaro, 16:38, 22 januari 2010. Anmäl

Stad, land, mat – arkitekten Steel pratar i Stockholm

Häromdagen skrev jag om arkitekten Carolyn Steel och hennes tankar om staden, maten och landet. Nu dimper det ner ett mejl som berättar att hon ska prata på arkitektmuseum i morgon den 19 januari. Ämnet är How food shape our lives, hur maten formar våra liv. Kolla in här för mer info. Jag tror det blir spännande att höra tankar från hennes bok Hungry City. Hur stora städer kan komma att kollapsa om livsmedelförsörjningen försvagas.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Ja syrad gurka är fantastisk. Jag gillar också när man smaksätter soppor med spad från syrad gurka eller surkål. Har du smakat sådant?

Jens Linder, 09:29, 20 januari 2010. Anmäl

forts, men ska lära mig att göra själv, nu när jag har blivit med vinbärs buskar, bladen ska i lagen.

Mmmmjölksyrat, 20:28, 18 januari 2010. Anmäl

Hej! Det låter jätte spännande med föreläsningen C.S. ska hålla. Ja, vad händer...odling i våra parker,,,,kanske? <br/>Har levt dator fritt ett tag så jag tog igen en del jag missat. <br/>Blev glatt överraskad av Tallinn inlägget (är 50%est) - har inte hunnit med att äta där på så många olika restauranger det är släkt träfferi mest hela tiden. Du har väl smakat på estnisk "Happukurk" = surgurka, dvs mjölksyrajäst gurka? <br/>En favorit jag haft sen barnsben. Köper i Hötorgshallen, me

Mmmmjölksyrat, 20:26, 18 januari 2010. Anmäl

Slaktarmat på grillen

I fredags var jag på Dario Cecchinis gästspel på Teatergrillen i Stockholm. Cecchini är till vardags slaktare i toskanska Panzano och berömd för sin eminenta köttbutik där. Och så för att han förekommer i Bill Bufords bok ”Heat” där författaren beskriver sin tid som lärling ost Cacchini.

Aldrig har jag ätit så mycket kött på en kväll. Och det var mycket smakligt och spännande. Jag och radions Karsten Thurfjell satt vid Bergmanbordet och delade bland annat på något som kallades Ramerino in Culo, vilket var rumpsteken som förvandlats till små råbiffköttbullar med en djup rosmarindoft lätt brynta på undersidan – två konsistenser i samma köttbulle. Saftigt, vitalt och om än hopplöst för stor portion, till och med för en fantast. Den mogna Soaven till var magnifik (den kombinationen ska jag tänka på nästa gång jag serverar råbiff). Vi åt även Sushi del Chianti a crudo, vilket var ett rätt fånigt namn på en härlig råbiff med smak av citron och peppar – en möjligen än mer suggestiv och kraftfull förrätt.

Så till huvudrätt Carne in Galera, Fläsklägg med rosmarin, salvia, timjan och enbär, som var extremt välsmakande och saftiga bitar av orimmad lägg som var precis lagom motståndskraftig och härlig grissmakande.

Och så ett verkligt långkok, Arrosto Fiorentino, rostbiff som inte bara föll sönder när man åt den, utan redan var fullständigt demolerad, egentligen en hög med de ljuvligaste trådar av kött som man har smakat.

Gästspelet var ett tecken på hur trenderna fullkomligt vänt från det fräscha och lätta till det tunga och robusta, i alla fall bland foodisar och matfanatiker. Men i ärlighetens namn var rätterna kollosalt obalanserade och överportionerande, vilket gjorde att stämningen här och var i lokalen mer liknande en maratondans med trötta par som hängde över varandra för att inte falla, stinna av proteiner och köttsmak. Dr Atkins log glatt i sin himmel, och jag behövde knappt någon frukost alls dagen efter.

Sushi del Chianti a crudo.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Grissmakande? tihi

Nilla, 14:27, 19 januari 2010. Anmäl

Hej köttis, lite mer sånt här tack: http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/vegetarisk-var dag_3741511.svd

Roro, 18:01, 18 januari 2010. Anmäl

Hejsan Jens! <br/>Det där ser ju jättetrevligt ut,,,,ännu trevligare vore det den dan jag får lägga vantarna på din fantastiska bok " Det glömda köket" som verkar vara helt omöjlig att få tag på nuförtiden. Har du ngt tips på vem som kan hjälpa mig eller har du kanske böcker hemma som du kan sälja?. Kan du ge mig din mailadress isf.... <br/>Tack för alla trevliga stunder du ger mig i köket:) <br/>Mvh <br/>Margareta

Margareta, 15:02, 18 januari 2010. Anmäl

Ja, det var verkligen extremt. Men intressant som en engångsupplevelse.

Jens Linder, 10:52, 18 januari 2010. Anmäl

Salivmängden brukar öka i munnen när man läser om goda maträtter. <br/>Jag blev alldeles torr i munnen. För mycket och för rått. <br/>Nej tack.

Puttefnask, 23:39, 17 januari 2010. Anmäl

Hur mättar man en stad?

På nätverket www.ted.com ställer Carolyn Steel viktiga frågor och gör intressanta analyser. Hon drar upp en historisk utveckling där jordbruk och urbanism hänger samman. Hur ska det gå i framtiden när allt fler människor på jorden blir storstadsbor? Kommer metropolerna kunna mättas i längden?

 Lyssna och begrunda här. Målar hon fan på väggen, eller pekar hon på riktiga risker? Vad tycker ni?

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Många tänkvärda ord. Vi behöver nog bli påminda om varifrån maten kommer, och vi är ju egentligen djur. Vi blir inte mätta av en fet aktieportfölj eller en tremiljoners lägenhet.

Katarina (Webbsida), 09:07, 18 januari 2010. Anmäl

Vi människor måste lära oss att äta mer effektivt och skippa den enorma köttkonsumtionen som präglar vårt "civiliserade samhälle". Inne i städerna kan man gott och väl odla grödor (om man kan anlägga fotbollsplaner uppe på skyskrapor borde det funka med åkrar också), men att föda upp kor blir svårare ...

Linda (Webbsida), 14:47, 15 januari 2010. Anmäl

http://www.djjunior.se/blog/archives/2802 <br/>GMO som lösning till alla världens problem

Minna (Webbsida), 22:45, 14 januari 2010. Anmäl

Citrus, citrus, citrus!

Ah, just nu är citrusfrukterna fantastiska eller hur? Jag äter grapefrukt och olika mandariner (de heter oftast inte det, men jag orkar inte minnas alla undersorter) samt apelsiner var och varannan dag. Idag gjorde sambon en finfin caesarsallad, och jag bidrog bara med marineringen av kycklingbitarna. Det slumpade sig så att jag till ett kilo urbenade lår pressade en blodapelsin, stänkte över cirka 1 1/2 msk japansk soja samt kryddade med nyriven muskotnöt, nymald vitpeppar och lite, lite salt. Detta fick ligga i cirka två timmar och gotta till sig. Sedan stekte vi bitarna i en blandning av olja och smör. Smaskens till romansalladsbladen och den krämiga dressingen.

På kvällen pressade min son Otto 1 1/2 blodgrape och 3 mandariner till en riktigt härlig och kall juice.

Och nu på nattkröken åt jag blodgrape med svartpeppar och chili. Riktigt gott det med.

Härligt med citrus!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

mmmm citrus är ljuvligt. Testa att göra en sallad på blodapelsin, rödlök och kapris och servera till kallrökt lax :)

Tant Grön, 15:42, 19 januari 2010. Anmäl

Tack för fina kommentarer. Nu ska jag experimentera vidare, med era råd i bakhuvudet..

Jens LInder, 18:47, 13 januari 2010. Anmäl

Håller med, älskar också citrus. Mycket gott finns det här i världen, men inte mycket går upp mot blodapelsin. Vi har gjort apelsinsalladen med kanel och granatäpple från DN flera gånger - Även som "topping" på pannacotta. Tack för många bra recept!

Katarina (Webbsida), 15:09, 13 januari 2010. Anmäl

Visst är det ljuvligt. Bästa helgfrullen är ägg, bacon ochj nypressade blodapelsiner med finriven ingefära. Alla tiders!

Mikkan (Webbsida), 08:51, 13 januari 2010. Anmäl

Grapefrukt och kanel smakar underbart ihop. Den kombinationen används ganska flitigt i tikidrinkar, varifrån jag fick idén, men jag har även provat att äta grape med kanelsocker (mycket kanel!) och det blir verkligen gott. Om än kanske inte lika äventyrligt som blodgrape med peppar och chili. <br/>Vad gäller grapefrukt så finner jag för övrigt att gul grape faktiskt har en kryddigare, komplexare och intressantare smak än blodgrape. Nästan att det är lite synd att blodgrape har blivit den vanligare varianten i svenska butiker.

P, 13:13, 11 januari 2010. Anmäl

Smörgåseländet

Inget kan vara mer vardagligt än smörgåsen. Särskilt i Skandinavien, där mackorna duggar tätt. Normännen äter som regel sandwich till lunsj, danskarna har sitt smørrebrød och vi svenskar kan bidra med en stark tradition med mer eller mindre bisarra inslag som landgång och smörgåstårta.

Men traditionen med mackor är också enormt eftersatt. En turist som åker genom Sverige kan inte få särskilt bra upplevelser av pålägg och bröd. Konsten att avpassa rätt bröd till rätt pålägg och att använda goda råvaror är döende som det verkar.

När man äter på genomsnittlinga ställen får man oftast svampigt bröd (inte sällan tekaka, usch och fy) samt slokigt sallad, mediokra pålägg tradigt presenterade.

Det är synd och skam. Det har blivit så galet att vi är bättre på sushi än på smörgås. Visserligen är det roligt med en så fin och njutbar importerad tradition, men varför har vi inte samma krav på smörgåsen?

Jag minns flera restauranger där jag jobbat där stolta kallskänkor lärde ut smörgåsberedningens enkla men ädla konst. En god leverpastejsmörgås med en läcker bit saltgurka, kaviarsmörgåsar med finhackad gräslök, ägg och ansjovis, köttbullar med hantverksmässigt rödbetssallad. Det är synd och skam att sådant har fått förfalla så.

Nästa gång ni har ska ha kalas, gör en en vacker smörgåsbuffé med små läckra sandwichar och kanapéer. Inspiration kan man finna i äldre kokböcker eller kanske i min artikel om pålägg i dagens DN söndag. 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

En skiva kavring, några skivor kokt färskpotatis, bitar av matjessill, lite dill.

LasseM, 18:10, 28 januari 2010. Anmäl

Bläh, jag känner igen mig. Jag tycker att smörgåsutbudet i Sverige oftast består av torr, inplastad baguette med standardpålägget ägg och räkor för 70 spänn eller mer. Här i Tyskland kan man på varje gatuhörn köpa färska smörgåsar (obs: ej gårdagens inplastade) med massor av olika pålägg för mindre än 3 euro. Det tyska brödet är ju både fiberrikt och världsberömt också. Jag har inte ens sett en svampig tekaka här. <br/>Och smörgåstårta är mycket riktigt något bisarrt. Jag har aldrig lyckats övertyga med här i München. Majonäsriket börjar någonstans vid Hamburg. I södra Tyskland är bara tanken på en tårta tillverkad av majjo, grädde, toastbröd, frukt, sallad, skaldjur, ost och skinka en ren mardröm! : )

Linda (Webbsida), 23:41, 11 januari 2010. Anmäl

Länge leve Observer food monthly

Den brittiska söndagstidningen Observer är fantastisk. Den har en intellektuell och journalistisk nivå som få andra publikationer. Jag har läst den länge, och inte blev den sämre när man för några år sedan skapade en månatlig matbilaga ”Observer food monthly”, en av världens bästa mattidningar helt klart. Förutom den rejäla matskribenten Nigel Slater medverkar den anglosaxiska matvärldens stora ofta: Heston Blumenthal, Fergus Henderson och många andra. I höstas var tidningen (och bilagan) hotade. Men det verkar som om faran är över för den här gången även om tidningen ska genomgå stora förändringar. Men det är ju lite skakiga tider för tidningar så jag skulle rekommendera matnördar att passa på att kolla in Food monthly om ni far till Storbritannien. Tyvärr säljs Observer i Sverige oftast utan sina färgbilagor, vilket är rätt dumt. Det går dock att specialprenumerera med bilagorna.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Och hoppas att sportbilagan klarar sig också. Det är värt att planera sin Londonvistelse efter vilken söndag i månaden den dyker upp.

Simon, 14:52, 7 januari 2010. Anmäl

Håller verkligen med! Räknar dagarna till den söndagen varje månad då matbilagan följer med tidningen :)

Facebookanvändare (Webbsida), 09:59, 7 januari 2010. Anmäl