Ukraina

Jag blir mer och mer övertygad om att det blir Eurovision i Kiev nästa år. Jag tycker låten är jättekeff och att Loboda borde ta åtminstone ett halvårs kvällskurs i engelska innan hon försöker sig på att sjunga på det språket, men låten är det sista som spelar någon roll här. Numret är totalt mega-bananas-over-the-top. Och det kan mycket väl räcka.

Annons:

Dita von Teese

Ja, vad säger man? Ni får se imorgon helt enkelt.

Det finns alltid en hake

Visst, vi blev av med de gapiga programledarna när semi blev final. Men tönten i Green Room är kvar.

Allt börjar klarna

Ytterligare en förklaring till de förra programledarna: det kanske är en rysk grej. En del av kulturen. Står man på scen i tv så skriker man, helt enkelt. Det ryska bidraget avslutas ju med ett, pardon my french, jävla gapande.

Island

Jag ville bara skriva det. Island. Känns bra.

Bra position

Ju mer jag tänker på det desto mer känns Ernmans utgångsläge som fjärde låt riktigt lovande. ”La voix” står verkligen ut mot alla ballader i början. Direkt efter kommer Kroatien och Portugal, som har fina låtar, men kanske inte de mest minnesvärda. Chansen är rätt stor att det är den konstiga popoperan tittarna verkligen kommer ihåg från tävlingens början.

Malena

Finalen rivstartar inte direkt -sega Litauen, ljumna Israel och Frankrikes för all del väldigt vackra, men också väldigt lugna och sobra, ballad. Innan det är dags för Malena – som är på tårna idag, sjunger riktigt starkt i refrängerna och helt okej i verserna. Däremot behandlas hon fortfarande lite styvmoderligt av de ryska bildproducenterna. Framför allt i början.

Deal or no deal?

Jag tror vi gör så här: jag skriver om repetitionerna av låtarna bara om det händer något iögonfallande spektakulärt, okej? Vi kan ju det här nu. Ni vet var jag står.

Bra för alla och framför allt för mig eftersom jag slipper slösa fler ord på Litauens Sasha Son som står på scen just nu.

Finalgenrep

När jag sitter här och ser inledningen på genrepet inför finalen så börjar jag så smått förstå varför programledarna i semifinalerna varit så usla. Efter att ha bekostat Cirque De Soleils galna och spektakulära inledningsnummer och Dima Bilans svulstiga och hyfsat pretentiösa framförande av ”Believe” så fanns det helt enkelt inga pengar kvar. Så det blev två skrikiga amatörer som inte hade platsat på Öppna Kanalen. Eller, förlåt, det där var elakt mot Öppna Kanalen.

Den nya programledarduon känns aningen bättre. mer sansade. Än så länge i alla fall.

En satans eftermiddag

Jag kommer inte ihåg vem det var, men någon i svensklägret påstod att den andra semifinalen skulle vara bättre än den första. Han eller hon måste ha skämtat. Genomspelningen av låtarna är extremt avslöjande: stora delar av semifinal 2 är ett enda stort skämt. 

Och då har jag inte ens nämnt programledarna. Eller tönten som springer omkring bland artisterna.