Krönika, deltävling 4

När ett fenomen når Melodifestivalen vet man att det är djupt rotat i samtiden. Årets tydligaste exempel är stamningen, den upphackade sången, som uppenbart fått sitt breda och folkliga genombrott. Charlotte Perrelli gör den i kväll: ”I was the gi-uh-irl”. Danny Saucedo gör den – ”uh-uh-uh-amazing”. Och i final har vi redan stamsjungande David Lindgren och Loreen på väg ”uh-uh-up”. Faktum är att i princip varenda hyfsat ung schlagerartist med radiohitambition gör det i år, de står där på scenen och huh-huh-hackar fram lyriken som vore den en kikhostattack.
Man kan spåra stammandets extrema moderna genomslag till den massiva r’n’b-hit från 2007 där Rihanna upprepade sitt ”ubrella-ella-ella”. Men mest korrekt är nog att skylla på Lady Gaga. Om Rihanna förde upp stamningen på 00-talets dagordning, så klubbade Gaga igenom den en gång för alla. Den extremt enerverande och effektiva refrängen till ”Poker face” gnagde sig in i världsmedvetandet 2008, en millimeter djupare för varje ”muh” i Gagas nasalt bräkande ”muh-muh-my poker face”. Sedan dess har Gaga utvecklat stammandet till ett trademark, och repeterar närmast tvångsmässigt stavelser i alla sina stora hittar.
Men stamningen har naturligtvis djupare populärkulturella rötter än så. I The Whos ikoniska ungdomsrevoltanthem ”My generation” från 1965 spottade Roger Daltrey fram sina ”g”. Man kan argumentera för att det är låten som – även om den säkerligen inte var allra först – gjorde stamningen till en populärkulturell trop. Året därpå följde The Kinks efter med ”luh-luh-Lola”, och under det kommande decenniet var alla från The Runaways till Elton John med på stamningståget. För att inte tala om The Knacks utslitna ”mah-mah-mah-my Sharona” från 1979.
När den är som mest effektfull kan stamningen som sångtekniskt grepp faktiskt betyda något, förstärka en känsla. Den kan signalera frustration och otålighet. I The Who-exemplet, i David Bowies ”Changes”, eller i Guns’n’Roses ”Welcome to the jungle” gör stamningen sångaren till en frustande häst i spiltan med uppdämd energi som väntar på att något, vad som helst, äntligen ska hända. Den kan symbolisera osäkerhet också, eller ge emfas.
Men i de allra flesta fall är nog motivet till stamningen betydligt simplare. Precis som Lady Gaga tagit sitt namn från barnjoller, har hon insett att de simpla stavelseupprepningarna talar till de mest infantila delarna av vår hjärna. De är primala, enkla att komma ihåg, enkla att gnägga fram på fyllan. De passar med andra ord utmärkt i Melodifestivalen.