Tack och hej!

Vaknade i morse och kände mig pigg och stark igen. Mina små skador efter TjurRuset (här kan ni för övrigt se när jag kutar i mål) verkar lägga sig snabbt. Jag har märkligt nog knappt träningsvärk och jag börjar fundera på vilket mitt nästa lopp ska bli. Tips mottages tacksamt! Funderar även på att låta kroppen vila till på onsdag då det blir NMT igen. Hurra! Och TACK kära ni för alla fina grattis! Blir verkligen otroligt glad! Glömde även igår att credda Shrinkand-Malena som faktiskt gissade min målgångstid med bara 40 sekunders diff – snyggt där Malena!

 


Nu är det dags för mig att avsluta min Stanna-i-form-blogg och hälsoresa här på DN.se. Det har varit en fantastisk och omvälvande tid. Jag ska erkänna att när jag vägde in den 4e januari i år och började min ”hälsomånad” för DN Söndags räkning så var det nog just en liten månad jag hade i åtanke snarare än ett helt liv. Jag trodde nog inte på fullt allvar att jag faktiskt skulle klara av att inte bara förändra mina dåliga matvanor på sikt men framförallt hade jag inte i min vildaste fantasi trott att jag skulle börja träna på riktigt och dessutom tycka om att träna och göra träningen till en del av min vardag. Tänk att det faktiskt fanns en liten träningsnarkoman där långt inne i anti-tränings-soffpotatis-Moa som bara väntade på att få komma fram och springa skiten av sig i lervälling och över stockar och sten. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall.

Förutom att jag har kommit att älska träningen så har det dessutom varit grymt kul att blogga och alla ni kära bloggvänner har varit en stor källa till inspiration för mig och era ständiga peppningar och outtröttliga hejarrop har gjort träningen så mycket roligare! Tusen tack! Jag kommer verkligen att sakna er och bloggen.

För er som är sugna på ett något mindre träningsfokuserat bloggande så kommer jag att gästblogga om böcker och skrivande på bokcirklar.se i november med anledning av min nya roman som kommer i mars – annars så hoppas jag att vi ses i papperstidningen DN Söndag och längs Karlbergskanalen förstås. Och glöm för bövelen inte att vinka när vi möts mellan pulsbandsångest och pannsvett!

PS: Eftersom ni så tålmodigt stått ut med mina eviga musikvideos så ska jag avsluta med en sista favoritdänga som ganska bra summerar Herngrens nuvarande form och sinnesstämning. Tack som fan hörrni – vi ses!